Gunnar Berglings undervisning om biblisk rättfärdighet, den identitet vi fått i Kristus genom pånyttfödelsen. Läs och jubla av tacksamhet till Fadern.
--------------------------------------------
ur Gunnar Berglings bok
”Nåden räcker”
Del 1.
Många av oss har fostrats att beskriva oss som syndare,
oavsett vad Jesus fullbordat på Golgata, och vad vi mottagit av detta genom tro.
En obiblisk jantelag har rådit, där ingen ska tro att han är något. Detta har
kallats för ödmjukhet och fromhet.
Generationer har plågats av lögnen att det är nödvändigt att be om förlåtelse gång på gång och ändå alltid förbli en ovärdig syndare. Men när vi läser Guds Ord under Andens ledning uppenbaras sanningen.
Syndaidentiteten har blivit kristendomens gissel och dess församlingssjukdom framför alla andra. Jag märkte att detta gjorde att det aldrig blev något av livet, att inget förändrades och inget blev gjort. Det enda som syntes stå till buds var en privat inre fromhet och meditation eller en avkristnad social verksamhet. Den klarade samhället oftast mycket bättre, eftersom det var där de ekonomiska resurserna fanns.
Återvändsgränden var att hela tiden beskriva sig själv som en syndare frälst av nåd. Det var sant att jag en gång var en syndare som sedan blivit frälst av nåd. Det fortsatte naturligtvis alltid att vara sant att jag var frälst av nåd. Men jag förblev inte vad jag hade varit. Jag var nu inte längre en syndare, utan en rättfärdig. Sedan jag tog emot Jesus i mitt hjärta och blev frälst ville jag också ”…bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron” (Fil 3:9).
En dag började Gud öppna mina ögon för vad Guds Ord sa om mig som kristen. Jag fick en glädjechock! När jag blev frälst av tro på Jesus blev jag också förvandlad och fick en ny identitet. Jag var inte längre en syndare, utan jag var rättfärdig, godkänd, accepterad av Gud och kunde tjäna honom utan fruktan.
”…att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar” (Luk 1:74-75). Det lät för bra för att vara sant. Men det är ju också typiskt för det evangelium som kommer från himmelen. Varför var det så svårt att tro? Jo, jag hade inte förtjänat det.
”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta … Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef 2:4-5, 8-9).
Generationer har plågats av lögnen att det är nödvändigt att be om förlåtelse gång på gång och ändå alltid förbli en ovärdig syndare. Men när vi läser Guds Ord under Andens ledning uppenbaras sanningen.
Syndaidentiteten har blivit kristendomens gissel och dess församlingssjukdom framför alla andra. Jag märkte att detta gjorde att det aldrig blev något av livet, att inget förändrades och inget blev gjort. Det enda som syntes stå till buds var en privat inre fromhet och meditation eller en avkristnad social verksamhet. Den klarade samhället oftast mycket bättre, eftersom det var där de ekonomiska resurserna fanns.
Återvändsgränden var att hela tiden beskriva sig själv som en syndare frälst av nåd. Det var sant att jag en gång var en syndare som sedan blivit frälst av nåd. Det fortsatte naturligtvis alltid att vara sant att jag var frälst av nåd. Men jag förblev inte vad jag hade varit. Jag var nu inte längre en syndare, utan en rättfärdig. Sedan jag tog emot Jesus i mitt hjärta och blev frälst ville jag också ”…bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron” (Fil 3:9).
En dag började Gud öppna mina ögon för vad Guds Ord sa om mig som kristen. Jag fick en glädjechock! När jag blev frälst av tro på Jesus blev jag också förvandlad och fick en ny identitet. Jag var inte längre en syndare, utan jag var rättfärdig, godkänd, accepterad av Gud och kunde tjäna honom utan fruktan.
”…att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar” (Luk 1:74-75). Det lät för bra för att vara sant. Men det är ju också typiskt för det evangelium som kommer från himmelen. Varför var det så svårt att tro? Jo, jag hade inte förtjänat det.
”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta … Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef 2:4-5, 8-9).
Del 2.
Sanningen var, att detta var nåd. Det handlade inte längre
om mina prestationer, utan om honom som lidit och dött i mitt ställe. Han,
Jesus, hade gjort det omöjliga och jag hade fått del av detta av nåd, gratis.
Från tanken att det nog inte fanns några rättfärdiga människor, så kom det nu att krylla av dem. Men de flesta visste inte om det själva. Det hjälper inte att Jesus har frälst mig, förrän jag själv tar emot det i tro. Så hjälper det inte heller i mitt vardagsliv att han har rättfärdiggjort mig, förrän jag tror också på detta.
Om jag är rik, men inte vet om det, lever jag mitt liv i fattigdom. Jag var rättfärdig genom Jesu gärning, men visste inte om det och levde därför kvar i min syndaidentitet. Guds Ord gav mig nu ljus över sanningen och jag tog emot den i tro.
Jesus bytte till sig min synd mot sin rättfärdighet, ett byte jag aldrig vill låta gå tillbaka. Han tog straffet för min synd, och jag fick, som rättfärdig, frimodigheten att nalkas Gud utan fruktan i alla mina livsdagar. Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen.
”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit … Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:17, 21).
Jag är inte längre en syndare, utan rättfärdig. Min nya rättfärdiga identitet är fullkomlig, för den har sitt ursprung hos Jesus och inte hos mig. Den nya rättfärdiga identiteten tog jag emot med den tro som säger ”ja tack”. Det nya rättfärdiga livet lever jag nu i tro på detta faktum, att jag är rättfärdig i Kristus. Därför kan jag leva ett rättfärdigt liv varje dag och varje stund.
Från tanken att det nog inte fanns några rättfärdiga människor, så kom det nu att krylla av dem. Men de flesta visste inte om det själva. Det hjälper inte att Jesus har frälst mig, förrän jag själv tar emot det i tro. Så hjälper det inte heller i mitt vardagsliv att han har rättfärdiggjort mig, förrän jag tror också på detta.
Om jag är rik, men inte vet om det, lever jag mitt liv i fattigdom. Jag var rättfärdig genom Jesu gärning, men visste inte om det och levde därför kvar i min syndaidentitet. Guds Ord gav mig nu ljus över sanningen och jag tog emot den i tro.
Jesus bytte till sig min synd mot sin rättfärdighet, ett byte jag aldrig vill låta gå tillbaka. Han tog straffet för min synd, och jag fick, som rättfärdig, frimodigheten att nalkas Gud utan fruktan i alla mina livsdagar. Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen.
”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit … Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor 5:17, 21).
Jag är inte längre en syndare, utan rättfärdig. Min nya rättfärdiga identitet är fullkomlig, för den har sitt ursprung hos Jesus och inte hos mig. Den nya rättfärdiga identiteten tog jag emot med den tro som säger ”ja tack”. Det nya rättfärdiga livet lever jag nu i tro på detta faktum, att jag är rättfärdig i Kristus. Därför kan jag leva ett rättfärdigt liv varje dag och varje stund.
Del 3.
Det viktigaste med mig som frälst och rättfärdiggjord är den
jag nu är och inte vad jag gör eller inte gör.
Att inte synda blir för mig det normala livet. Det blir normalt för mig att leva ut det rättfärdiga liv jag har fått, och varje avvikelse från detta är synd. ”Ty allt som inte sker av tro är synd” (Rom 14:23).
Den rättfärdiges synder kan bli förlåtna. Om jag alltså syndar någon gång, förändras inte min rättfärdiga identitet och ställning. Det är bara gemenskapen som är bruten, tills synden är uppgjord. Ett bra exempel på det är fader-sonförhållandet i Luk 15:11-32 (den förlorade sonen).
Det viktigaste med mig som frälst och rättfärdiggjord är den jag nu är och inte vad jag gör eller inte gör.Jag kan alltid komma till Gud och göra upp mina synder, för dessa har inte förändrat min identitet. Jag är fortfarande rättfärdig, men i behov av syndernas förlåtelse, eftersom jag har avvikit från en rättfärdig människas normala livsstil.
”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).
Himlens port stängs inte genom enstaka synder, för den är alltid öppen på grund av min identitet som rättfärdig, som jag genom tron tagit emot av Jesus. De rättfärdiga fåren i Matt 25:37 har inte meriterat sig för att bli får, utan har fötts till det och sedan levt ett normalt liv. Inga gärningar, vare sig onda eller goda, stänger eller öppnar himlen. Den är stängd för den som har syndarens identitet och öppen för den som har den rättfärdiges identitet. Ingen orättfärdig ska få Guds rike till arvedel.
”Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:21).
”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? … Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:9, 11).
Skillnaden på dessa två grupper, får och getter, är att den ena har tagit emot Jesu gärning på Golgata kors i tro och att den andra inte har det. Den ena är en ny skapelse och den andra inte, för alla var vi ursprungligen getter. Tron resulterar i en ny skapelse, identitet och rättfärdighet på grund av Jesu död och uppståndelse.
”… han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom 4:25).
När jag vet vem jag är som rättfärdig, en identitet grundad på Jesu seger, har jag verkligen nyckeln till frid och glädje, nyckeln som öppnar för det övervinnande kristna livet.
”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande” (Rom 14:17).
Att inte synda blir för mig det normala livet. Det blir normalt för mig att leva ut det rättfärdiga liv jag har fått, och varje avvikelse från detta är synd. ”Ty allt som inte sker av tro är synd” (Rom 14:23).
Den rättfärdiges synder kan bli förlåtna. Om jag alltså syndar någon gång, förändras inte min rättfärdiga identitet och ställning. Det är bara gemenskapen som är bruten, tills synden är uppgjord. Ett bra exempel på det är fader-sonförhållandet i Luk 15:11-32 (den förlorade sonen).
Det viktigaste med mig som frälst och rättfärdiggjord är den jag nu är och inte vad jag gör eller inte gör.Jag kan alltid komma till Gud och göra upp mina synder, för dessa har inte förändrat min identitet. Jag är fortfarande rättfärdig, men i behov av syndernas förlåtelse, eftersom jag har avvikit från en rättfärdig människas normala livsstil.
”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).
Himlens port stängs inte genom enstaka synder, för den är alltid öppen på grund av min identitet som rättfärdig, som jag genom tron tagit emot av Jesus. De rättfärdiga fåren i Matt 25:37 har inte meriterat sig för att bli får, utan har fötts till det och sedan levt ett normalt liv. Inga gärningar, vare sig onda eller goda, stänger eller öppnar himlen. Den är stängd för den som har syndarens identitet och öppen för den som har den rättfärdiges identitet. Ingen orättfärdig ska få Guds rike till arvedel.
”Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:21).
”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? … Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:9, 11).
Skillnaden på dessa två grupper, får och getter, är att den ena har tagit emot Jesu gärning på Golgata kors i tro och att den andra inte har det. Den ena är en ny skapelse och den andra inte, för alla var vi ursprungligen getter. Tron resulterar i en ny skapelse, identitet och rättfärdighet på grund av Jesu död och uppståndelse.
”… han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom 4:25).
När jag vet vem jag är som rättfärdig, en identitet grundad på Jesu seger, har jag verkligen nyckeln till frid och glädje, nyckeln som öppnar för det övervinnande kristna livet.
”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande” (Rom 14:17).
Del 4.
Jesus sa att vi alla måste födas på nytt, bli nya skapelser.
För lagen kunde inte förändra en människas identitet från syndare till
rättfärdig under det gamla förbundet.
”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden” (Rom 8:3).
Däremot erbjöd det nya förbundet ny skapelse, en pånyttfödelse, genom tron på Frälsaren Jesus Kristus.
”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en. Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen” (Gal 3:19-21).
Alla behövde födas på nytt, sa Jesus. Det stora problemet efter syndafallet var inte de enstaka synderna. Då var det helt omöjligt för en syndare att leva som en rättfärdig, när man inte var det. En ny natur är den lösning Jesus erbjuder oss i det nya förbundet, och det medför att ett helt nytt folk av rättfärdiga uppstår. Nu är det hög tid att fostra alla kristna till medvetenhet om sin rättfärdighet, sin nya identitet.
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet” (2 Tim 3:16)
”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden” (Rom 8:3).
Däremot erbjöd det nya förbundet ny skapelse, en pånyttfödelse, genom tron på Frälsaren Jesus Kristus.
”Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en. Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen” (Gal 3:19-21).
Alla behövde födas på nytt, sa Jesus. Det stora problemet efter syndafallet var inte de enstaka synderna. Då var det helt omöjligt för en syndare att leva som en rättfärdig, när man inte var det. En ny natur är den lösning Jesus erbjuder oss i det nya förbundet, och det medför att ett helt nytt folk av rättfärdiga uppstår. Nu är det hög tid att fostra alla kristna till medvetenhet om sin rättfärdighet, sin nya identitet.
”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet” (2 Tim 3:16)
Del 5.
Arvssynd beskriver syndaren sådan hon är till naturen, medan
verksynd beskriver vad en människa gör för fel, vem hon än är.
Det viktigaste som avgör om en människa är syndare eller rättfärdig är inte hennes livsstil utan hennes identitet. Vår fixering vid goda eller onda gärningar (verksynder) har länge gjort oss blinda för betydelsen av identiteten, om vi är syndare på grund av arvssynd eller rättfärdiga till naturen på grund av pånyttfödelse.
Om vi som är kristna fortfarande tror att vi är syndare på grund av våra verksynder, så har vi slagit undan benen på oss själva, och gjort det helt omöjligt för oss att leva ett helgat, rättfärdigt liv i Jesu efterföljd. Men Bibeln undervisar oss om en förvandling som är oberoende av oss, men helt beroende av Jesus, skänkt till oss av nåd.
Arvssynd beskriver syndaren sådan hon är till naturen, medan verksynd beskriver vad en människa gör för fel, vem hon än är. Av nåd förvandlas syndaren till rättfärdig, och den syndiga gärningen som bekänts blir förlåten på grund av Jesu blod, genom tron.
Den frälsta människan är från första stund rättfärdig och inte längre någon syndare till naturen. Det har skett ett identitetsbyte. Syndaren är korsfäst, död och begraven under namnet Jesus, den andre Adam. När han uppstod blev vi rättfärdiggjorda. Vi är rättfärdiga när vi i tro har tagit emot Jesus i våra hjärtan.
”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig” (Rom 10:10).
Ovanstående artikel är ett utdrag ur Gunnar Berglings bok ”Nåden räcker” som
kan beställas från Arkens förlag Boklövet.
No comments:
Post a Comment