Mike Thompson: A Spiritual Tsunami Coming!

Victory in Jesus / Don't Worry Be Happy

SCOTUS DREAM: OVERTURN IMMINENT

Åter till Lustgårdens villkor

 

Adam och Eva fick fritt äta av
träden i lustgården.

De behövde inte gå och fråga
Gud varje gång om de fick ta
ett äpple.

Det hade varit konstigt, en
konstig fader helt enkelt.

VI skiljer ofta på vanlig väl-
signelse och övernaturlig väl-
signelse.

Det har med syndafallet att
göra. Vi gör t ex fysiskt
helande till något mycket
märkvärdigare än vad det är.

Vi kan helt enkelt inte släppa
att det är så pass märkvärdigt
att Gud måste vara inblandad
på ett väldigt speciellt sätt,
och dessutom ge sin myndiga
tillåtelse innan vi får äta av
just helandets träd i hans lust-

gård.

Men går vi till evangelierna
och läser om Jesus, så ser vi
att människor ofta rörde vid
honom bakifrån utan att han
märkte det; och de blev helade
utan att Jesus vilja alls var in-
blandad.

Jesus märkte dock när någon
rörde vid honom i tro; för han
kände att då gick det ut kraft
från honom och botade.

Han var alltså en kraftkälla,
som när människor rörde vid
honom blev de alla botade,
utan undantag. De åt av helan-
dets träd utan att fråga om lov.

Precis så är det från Guds
synvinkel. Jesus tog vår synd
och våra sjukdomar, ja all för-
bannelse, i sin kropp när han
dog för oss på korset.

Om han dött för våra sjuk-
domar så är det extremt o-
logiskt att vi ska leva med
dem, och dö i dem, också.

Det är en helt konstig upp-
fattning att så hävda. Vi
själva gör ju allt för våra barn
när de är sjuka. Om det
hjälper att ge bort vårt hus,
så skulle vi göra det.

Är vi då godare är Gud ?

Nej, i Kristus har Gud fört oss
in i lustgården igen. Och vi
får plocka fritt av de själv-
klarheter som hör korset till,
vi behöver inte be om lov,
vi behöver inte störa Gud
för saker som är självklar-
heter och som han redan gett
oss att äta fritt av i lustgården,
i Kristus.

Mänsklig tro har svårt att ta
emot övernaturliga saker från
Gud. Och har svårare att
sträcka sig efter helande för
svåra sjukdomar än lätta.

Det har med fruktan att göra;
konsekvenserna som kan
komma av den svårare sjuk-
domen påverkar tron.

Men Jesus säger att om vi
har rätt tro, behöver den bara
vara som ett senapskorn -
och då ska berg förflytta sig
om vi tror så.

Det Jesus säger är att det är
inte vår tro som förflyttar berg,
utan för Gud är allt precis lika
lätt, om vi bara förstår det och
tror honom om det.

Vi behöver aldrig få någon
troskramp i Kristus i dessa
frågor. Vi är ju Guds tillhörig-
het, hans stolthet. Istället kan
vi med en förståelse av ovan-
stående undervisning frimodigt
sträcka oss mot det som ju
faktiskt är arvet som blivit
oss givet i Kristus.

//Björn Hellman

The Lord speaks 30 DAYS

Jesus räddade vår familj

 

När jag var nykristen 1983,
och Gud hade lyft mig ur
svåra situationer, då trodde
jag Gud om allt - och jag är
på väg dit igen.

Jag gick då upp till min gamla
mormor som var helt borta,
bara skinn och ben och
helt dement. Dagar kvar att
leva.

När jag bad för henne vid
hennes bädd på sjukhuset
så började hennes händer
skaka och rörde sig mot
varandra och de knäpptes,.
tårar trängde fram.

Och jag bad en frälsnings-
bön och fick förvissa mig om
att mormor gick hem till
himlen.

Mormor bodde i Vasastan.
En ensam kvinna med tre
barn, som förde alla barnen
genom skolsystemet med
högre studier - på sin lön
som postkassörska.

När hennes barn var små
flyttade en kvinnlig Kinamis-
sionär in på gatan. Hon blev
så förtjust i lille Bengt, min
mors bror. Hon började be
för hela familjen.

Mamma fick TBC, och till-
bringade tid på sanatorium.
Mormor var förvivlad en
dag när hon klädde granen.
Då hör hon en röst som
säger; Kerstin kommer att
bli helt frisk.

Bengt blev frälst först, i
slutet av 60-talet efter en
svår livskris. Mamma, änka
med fyra barn, blev radikalt
befriad från alkohol 1971
när livet var slut. Jesus
gjorde det inget annat kunde
göra, befriade henne. Vårt
hem förändrades.

Äldste Per var tekniker och
utvecklade Viggen. Han
trodde inte riktigt på det där
snacket om Jesus..

Per gick ofta försjunken i
tankar kring någon avancerad
jobbfrågeställning. En dag
ramlade han ner i en smörj-
grop på en bensinmack och
spräckte skallen. Han borde
varit död med det.

En ambulans kom precis förbi
när den chockade mackägaren
sprang ut på gatan. På Lin-
köpings Lasarett pågick ett
läkarsymposium med special-
ister från hela världen. Där
fanns läkare som snabbt
kunde ta sig an Per.

Mormor satt och grät utanför
sjukrummet, när radion slogs
på och en präst läste ur bibeln
det ordet av Jesus: "Gå, din
son får leva". Samtidigt kom-
mer Bengt ut ur rummet och
säger att Herren under bön
talat till honom att Per skulle
bli helt frisk.

Per blev frisk, med ett inoper-
erat pannben av plast. En dag
när han är ute och går får han
en slags Saulus-upplevelse,
"Per, varför står du emot mig?".
Per nedvärderade fortfarande
sina syskons tro. Men nu blev
Per en kristen.

Jag blev först kristen i min
syskonskara 1983 där denna
berättelse började. Sedan har
mina systrar kommit till tro. Vi
bar med oss hur en ambulans
hämtat vår enda förälder i
natten. Men hur mamma kom
hem med ett nytt lyster i
ögonen.

Gud frälste henne radikalt ute
i trapphuset där hon stod på
Löwenströmska sjukhuset och
ville avsluta sitt liv. Hon åkal-
lade Jesus, som hennes bror
sagt att hon skulle göra vid
problem.

Hon var djupt deprimerad när
hon lämnade rummet med
de andra kvinnorna. Nu kom
hon in på rummet med en
sådan Gudsnärvaro och glädje
över sig att alla blev helt tagna

Mamma rörde inte en droppe
alkohol eller en cigarett igen
efter detta. Hon berättade hela
sitt liv för andra så fort hon fick
tillfälle; om denne Jesus som

så räddade henne ur döds-
skuggans dal när allt var slut.

För en knapp månad sen fick

min kära mor flytta hem till 

himlen och till den Jesus hon

så länge följt och troget vittnat

om. Livet på jorden varar en

kort stund men evigheten tar

aldrig slut, och det är viktigt

för oss alla att låta oss för-

sonas med Gud i Kristus.

Björn Hellman

Prophetic Message: ŢRUMP Returns..

Vikten av profetiska tilltal

Profetiska tilltal är oerhört

viktiga. Om de är korrekta

så är det vår Gud som talar

viktiga saker till enskilda,

församling eller nation.

De är utsagor som vid hör-

samhet kan ändra evig-

heten för människor, ja för

nationer.

De är inte "mindre viktiga"

än bibeln; eftersom de är

från den Gud som har in-

spirerat bibeln.

Gud vill säga något viktigt

i ett kanske kritiskt läge

i en församling eller en

nation.

Det kan vara för att förbe-

reda människor för något

som kommer eller för att

uppmana till bön & andlig

krigföring för en annan

händelseutveckling än vad

som varnas för.

Skulle allt stått uttryckligen

i bibeln, säkert fullt möjligt

för Gud att skriva ner hela

historien, hade den varit

tjockare än den redan är..

Bibelns profetior är oftast

stora och omfattande och

ger vägledning i historien.

Men det finns självklart

profetior i bibeln som be-

rör färre människor och

mindre skeenden än en

från bibeln fristående

profetia gällande nutid

kan förmedla.

Bibeln, skriften, är Guds

vägledande ord. Vi menar

att en profetia som inte är

direkt från bibeln ska vara

i linje med bibeln. Det är

nästan ett "mantra"..

Det är riktigt. Men, det är

fortfarande inte alldeles

"enkelt" att avgöra om ett

profetiskt budskap är i

linje med bibeln.

Det beror ibland på att

våra olika kristna sam-

manhang är olika just för

att vi har en olika förstå-

else av skriften eller vi har

inte velat ödmjuka oss

under skriften.

Faktum är att detta att

stå emot ett profetiskt

tilltal kan vara snarlikt

att inte ta emot en viss

undervisning från bibeln,

att inte vilja förändra

sig eller sin uppfattning.

Ibland är vi lagiskt eller

bokstavligt bundna vid

skriften på ett icke and-

ligt sätt. Det finns en

rymd i Ordet som vi kan

missa, där inte Anden

får sitt utrymme att för-

klara. och så kan vi miss-

bedöma ett profetiskt

budskap.

Profetiska budskap till

sammanhang som för-

samling eller nation är

riktade i första hand till

ett andligt ledarskap.

Väldigt naturligt. Men -

tyvärr är det ofta så att

individer ur fotfolket är

mer i fas med Herren att

förstå att det är han som

talar och vad han talar.

//Björn Hellman

"Don't Forget About the Dragon" / Mike Thompson

Uppryckandet och Noa

Ju närmare vi kommer tiden för det vår

bibeln beskriver som uppryckandet till himlen

av den kristna församlingen, dess fler röster

höjs som inte tror på något sådant uppryckande.

Det kan faktiskt indikera att man inte har äkta
tro. Oäkta tro kan hålla för sant saker som har
skett för länge sedan - t ex att Jesus dött och
uppstått - eller som ska ske i en fjärran framtid.

Men, oäkta tro skrumpnar ihop som ett russin
ju närmare det man "har trott på " kommer.

Jesus jämför i bibeln detta uppryckande av 
församlingen med tiden för Noas flod. Ingen 
trodde på Noa, trots det starka vittnesbördet i
att han i trofasthet till Gud byggde den enorma
farkosten - långt uppe på land och under nära
100 år.

Såsom Noa byggde arken öppet och som ett
vittnesbörd; så ska vi kristna förbereda oss för
att möta vår brudgum, och vara upptagna med
att kalla människor in i Guds rike.

När Noa var klar och gick in i arken med sina
närmaste - då kom floden över de ogudaktiga;
de som trivdes så bra i en kultur som var så
syndig och ovillig att vända om att Gud hade
beslutat att göra något radikalt åt saken.

Trivs vi kristna så bra i dagens mångfald -
med Pridefestivaler och annat, att vi har börjat
tycka att Jesus får komma hit till jorden till oss
istället för att vi ska behöva förbereda oss för
något slags uppryckande som en del tjatar om,
och ett bröllop i himlen där vi måste anstränga
oss, göra oss redo, avskilja oss från världen,
för att möta vår brudgum Jesus?

Tänk om Jesus cancellerar bröllopet med den
del av bruden (församlingen) som trivs så bra
i världen att den inte längtar efter sin brudgum.

Denna del av bruden kanske blir kvar här nere,
till att möta (och kanske välkomna) en kom-
mande falsk Messias istället, som enligt bibeln
ska träda fram och tillåtas bedra världen. 

Björn Hellman


Bibeln om Uppryckandet:

1 Tessalonikerbrevet 4:13-18

Vi vill inte lämna er, käre bröder, i okunnighet
om hur det förhåller sig med dem som dör, för
att ni inte ska sörja såsom de andra, de som
inte har något hopp. 

För lika säkert som Jesus, såsom vi tror, har
dött och har uppstått, lika säkert ska också
Gud genom Jesus föra dem som somnat in
fram, jämte honom.

Som ett ord från Herren säger vi er nämligen
detta, att vi som lever och lämnas kvar till
dess Herren kommer inte alls ska komma före
dem som somnat in.

För  Herren ska själv stiga ner från himlen,
och ett maktbud ska ljuda, en överängels röst
och en Guds basun.

Och först ska de i Kristus döda uppstå; sen
ska vi som då ännu lever och har lämnats
kvar bli jämte dem bortryckta på skyar upp i
luften, Herren till mötes;

och så ska vi alltid få vara hos Herren. Så
trösta nu varandra med dessa ord.

//Björn Hellman

Du ÄR inte en syndare frälst av nåd.

 Romarbrevet 5:1

"Då vi nu blivit rättfärdiggjorda av
tro, har vi frid med Gud genom vår
Herre Jesus Kristus.."

Romarbrevet 5:8
"men Gud bevisar sin kärlek till oss
däri att Kristus dog för oss, medan
vi ännu var syndare."

Dessa ord säger att vi var syndare,
(till vår natur) men att vi inte längre
är det.

Istället har vi blivit rättfärdig-
gjorda av tro.

Vi har inte bara blivit rättfärdigför-
klarade så som man kunde bli innan
Kristi kors.

Nej, du har blivit GJORD rättfärdig;
Gud har fött oss på nytt - han har
gjort ett verk i vår natur /vår identitet.

Bekänn därför aldrig en falsk, osann
bekännelse att du ÄR en syndare
frälst av nåd, det vi så ofta får höra
i våra kyrkliga sammanhang;

Du var en syndare, du blev frälst av
nåd. Men den frälsningen gick så
djupt, i ett ögonblick, att du blev
gjord rättfärdig i din natur.

Vi ska inte ta det mest fantastiska
Jesus berett för oss, rättfärdig-
görelsen, och tala ner den genom
att säga vi är syndare till naturen.

Du kan inte vara Guds barn och
vara en syndare till din natur, så
en sådan bekännelse blir absurd.

Gud är rättfärdig och han har gjort
dig rättfärdig - för att du ska vara
som han är.

Du kanske syndar mer än innan du
blev frälst - men du är fortfarande
inte en syndare till din natur, utan
du är rättfärdiggjord genom pånytt-
födelsen.

Men du är kallad att lämna synden
bakom dig och vandra i helgelse,
bli allt mer lik din hjälte Jesus.

Det är dock Gud som leder din
helgelse, inte de som tycker en
massa om hur du ska vara, för att
de själva har en trästock i ögat.

Gud vet allt om dig, han vet var han
ska börja, han vet vilka yxjärn i
bottendyn som behöver flyta upp till
ytan i din själ - genom ett visst
förunderligt träslag som får järn att
flyta, samma slag som utgjorde
Jesu kors.

Gud vet att saker du kämpat med i
åratal, för att din omgivning så vän-
tar, då plötsligt kan börja fungera.

I kyrkan ska vi inte göra proselyter
som blir som den hemmavarande
sonen.

Vi ska leda människor in i en faders-
gemenskap som kan gå så på
djupet att det leder till ett helande
och en helgelse inne ifrån och ut.

//Björn Hellman

Ruts bok i bibeln - Ruts val

Länk till Ruts Bok på Bibeln.se:

http://www.bibeln.se/las/1917/rut#q=Rut+1%3A1-4%3A22

Bakgrund

Ruts bok i Gamla Testamentet i bibeln handlar om en kvinna, Noomi, som bodde med sin man och sina två söner i Israel. Under en tid kommer svår hungersnöd över landet och hela familjen flyttar till Moabs land öster om Döda havet, i nuvarande Jordanien.

Efter en tid dör Elimelek, Noomis man. Noomi lever kvar i Moab med sina två söner Kiljon och Mahelon. Sönerna skaffar sig moabitiska fruar, Orpa och Rut. Efter ytterligare en tid dör även Noomis två söner.


Noomi vill vända åter till Israel

Vid denna tid börjar Noomi planera för att vända åter till Israel. Hon har hört att läget nu är bättre i Israel, det är inte längre hungersnöd;

Rut 1:6
Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; för hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och gett det bröd.

Men när de börjat vända åter tänker Noomi på sina sonhustrur och vill underlätta ett beslut för dem att stanna kvar i sitt land Moab. Det framgår längre ner i texten att Noomi känner skuld inför dem för de olyckor som drabbat Noomi och hennes sonhustrur;

Rut 1:8-9
Vänd om och gå hem igen, var och en till sin mor. HERREN bevise godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN ge eder att ni må finna ro, var i sin mans hus.” Därefter kysste hon dem,..

Båda kvinnorna protesterar först, men Noomi står på sig i sitt resonemang;

Rut 1:10-13
..de brast ut i gråt och sa till henne: ”Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk.” Men Noomi svarade: ”Vänd om, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kan bli män åt er? Vänd om, mina döttrar, och gå hem, för jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man. Och om jag ändå kunde tänka: ’Jag har ännu hopp’, ja, om jag också redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner, inte skulle ni därför vänta, tills de hade blivit fullvuxna, inte skulle ni därför stänga er inne och förbli utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för er skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.”..


Ruts sonhustrur gör olika livsval

Ruts utläggning väcker många känslor. Båda Orpa och Rut faller i gråt. Orpa tar till slut avsked av Noomi. Men inom Rut finns en övertygelse som får henne att ta ett annat beslut. Hon argumenterar med en sådan övertygelse att Noomi slutar att försöka övertala henne;

Rut 1:14-18
Då brast de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut höll sig fortfarande intill henne. Då sa hon: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd också du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut svarade: ”Försök inte intala mig att överge dig och vända tillbaka ifrån dig. För dit du går vill jag också gå, och där du stannar vill jag också stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag också dö, och där vill jag bli begravd. HERREN straffe mig nu och framöver, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.”Då hon (Noomi) nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala om detta med henne.

Noomi går så tillbaka till sitt land tillsammans med Rut.


Rut möter Boas

Noomi har i Israel en manlig släkting på sin man Elimeleks sida, som heter Boas. Boas är välbärgad och han är ensamstående. Allt detta är Rut ovetande om, när hon av en händelse går ut på en av Boas åkrar för att plocka ax och Boas kommer förbi;

Rut 2:5-7
Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt över skördemännen: ”Vem tillhör den unga kvinnan där?” Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade: ”Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit från Moabs land. Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna, efter skördemännen;..

Boas tar kontakt med Rut och visar henne stor omsorg och inte så lite intresse. När Rut senare kommer hem till Noomi och berättar vad hon varit med om blir Noomi mycket uppmuntrad och berättar för Rut om vem Boas är, att han är en släkting till henne. Noomi lägger sen upp en plan för hur Rut ska hantera relationen med Boas;

Rut 3:1-5
Och hennes svärmor Noomi sa till henne: ”Min dotter, jag vill söka skaffa dig ro, för att det ska gå dig väl. Så lyssna: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats. Så tvätta dig nu och smörj dig och klä dig, och gå ner till tröskplatsen. Men gör så att mannen inte får se dig, förrän han har ätit och druckit. När han då lägger sig, så se efter var han lägger sig, och gå dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han ska då själv säga dig vad du bör göra.” Hon svarade: ”Allt vad du säger vill jag göra.”

Rut följer sin svärmors råd;

Rut 3:6-13
Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt henne.För när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev glatt, och sen han hade gått och lagt sig invid sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans fötter och la sig där. Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och fick då se en kvinna ligga vid hans fötter. Och han sa: ”Vem är du?” Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, för du är min bördeman.” Då sade han: ”Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu gett ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du inte har sprungit efter unga män, vare sig fattiga eller rika. Så var nu inte rädd, min dotter; allt vad du säger ska jag göra dig. För allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens kvinna. Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan bördeman finns, som är närmare än jag. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill ta dig efter bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Ligg nu kvar ända till morgonen.”


Boas börderätt

Boas vill ta till sig Rut som hustru, men det finns alltså ett regelverk kring detta som han inte kan kringgå; det finns en annan man som enligt börderätten står före i tur. Boas kallar på honom och 10 äldste i staden för att reda ut bördemansförhållandena;

Rut 4:5-6
Då sade Boas (till den bördeman som stod först i tur att välja): ”När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den också av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.”Bördemannen svarade: ”Då kan jag inte begagna mig av min bördesrätt, för jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig vad jag skulle ha bördat, för jag kan icke göra det.”

Boas kan nu använda sig av sin turordning i bördesrätten och köpa det landstycke som tillhör Noomi och som varit fäst vid Noomis son Mahelons namn. Därvid "måste" han också ta till sig Rut, för att därmed uppväcka den döde Mahelons namn;

Rut 4:8-10
Så sade nu bördemannen till Boas: ”Köp du det”; och han drog därvid av sig sin sko (sedvänja). Då sade Boas till de äldste och till allt folket: ”Ni är i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon. Därjämte har jag också köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, så att den dödes namn inte ska bli utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta.”  

Rut 4:13-15
Så tog då Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon födde en son. Då sade kvinnorna till Noomi: ”Lovad vare HERREN, som i dag har så gjort, att det inte fattas dig en bördeman som ska få ett namn i Israel! Han ska bli en tröstare för dig och en försörjare på din ålderdom; för din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon som är mer för dig än sju söner.”  

Guds suveräna handlande

Berättelsen visar på Guds suveräna handlande, att han har allt i sin hand. Händelser som inte var i Guds plan, Noomis mans och söners död, får vara med att tjäna den levande Gudens syften. Berättelsen visar också på att Gud använde sig av en kvinna av hedniskt ursprung - som erkände sig till Noomis och Israels folk och Gud - för att möjliggöra Messias ankomst till jorden.

Vi vet att Jesus Kristus kom till jorden i rakt nedstigande led från David. Han kallas på flera ställen i bibeln också för Davids Son. Och ser man på Jesus släkttavla ända från Abraham, så visar den att David själv kom i rakt nedstigande led från Boas;

Matt 1:1-16
Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.
Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder; Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom födde Aram; Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde Salmon; Salmon födde Boes med Rakab, Boes födde Jobed med Rut, Jobed födde Jessai; Jessai födde David, konungen, David födde Salomo med Urias’ hustru; Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia. Abia födde Asaf; Asaf födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias; Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Esekias; Esekias födde Manasses, Manasses födde Amos, Amos födde Josias; Josias födde Jekonias och hans bröder, vid den tid då folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien. Sedan folket hade blivit bortfört i fångenskap till Babylonien, födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel; Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor; Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud; Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob; Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.  


Rut och Orpa, förebilder av hednaförsamlingens olika beslut

Det här säger oss att Ruts orubbliga beslut att "Noomis folk är mitt folk och Noomis Gud är min Gud" ledde till att Noomis släkt kunde "återuppväckas" genom att hennes släkting Boas, som var hustru- och barnlös, fick till hustru Rut som varit Noomis sonhustru. Genom detta uppväcktes Noomis son Mahelons namn. Och så förblev den släkttavla ur vilken Jesus senare skulle bringas till jorden intakt.

Kvinnan Rut är en profetisk förebild av den del av den hednakristna församlingen som bekänner sin tillhörighet med och sitt urpsrung ur Israel, och Israels Gud. Kvinnan Orpa är en bild av den del av församlingen som väljer att inte stå med Noomis folk och Noomis Gud, utan som när det verkligen gäller vänder tillbaka till sitt folks gudar.

Jag skulle vilja uttrycka det som att en del av församlingen, förebildad i Rut, älskar Guds Ord, är lydig Gud, vandrar i biblisk tro och ställer sig i det profetiska skeende och flöde som verkar till att bringa Jesus Kristus åter till vår jord. Den andra delen av församlingen ödmjukar sig inte och frågar inte efter Guds vilja, utan tror sig själv om att kunna utläsa vad som är rätt och fel vad gäller Guds planer i  t ex mellanösternkonflikten och hans planer med judarna och Israel.

Vill påminna om att det finns händelser likt denna i bibelnsom redan är tydligt utförklarade. En av dem kan vi följa i Paulus undervisning, då den har en vital betydelse i att från början förstå frälsningsbudskapet och rättfärdiggörelsen. Det gäller Paulus undervisning om Abraham, Hagar och Sara där Gud genom Paulus undervisning uppenbarar att den historiska berättelsen har en djupare innebörd. Båda kvinnorna motsvarar varsitt förbund, där den ena kvinnans barn föds till träldom under lagen, medan den andra kvinnans barn föds in i löftesförbundet.

//Björn