Det som ingenting var

Tänk att detta står i bibeln.

1 Korintierbrevet 1:20-21, 25, 28-29

Ja, var är de visa? Var är de skrift-
lärda? Var är denna tidsålders
smarta män?

Har inte Gud gjort denna världens
visdom till dårskap?

Jo, eftersom världen inte genom sin
visdom lärde känna Gud i hans vis-
dom, behagade det Gud att genom
den dårskap han lät predikas rädda
dem som tror. 

För Guds dårskap är visare än
människor, och Guds svaghet är
starkare än människor.

Det som för världen var dåraktigt
det utvalde Gud, för att han skulle
skulle låta de visa komma på skam.

Och det som i världen var svagt,
det utvalde Gud, för att han skulle
låta det starka komma på skam.

Och det som i världen var ringa och
föraktat, det utvalde Gud - ja, det
som ingenting var - för att han
skulle göra det till intet, som någon-
ting var.

För han ville inte att något kött
skulle kunna berömma sig inför
Gud. 


Om människor som inte tror på
bibelns Gud hade rena motiv i sina
funderingar och i sitt efterforskande
så skulle deras vishet ofrånkomlig-
en leda dem till kunskap om Gud.

Då skulle de som begåvats med ett
skarpt intellekt och med gåvor att
skaffa sig utbildning och position
komma att inse att Gud är upphovs-
man till skapelsen - inte slumpen. 

Eftersom Gud såg att de extra-
ordinära gåvor han lagt ner i män-
niskor inte tilläts leda dem till
honom utan istället har lett till flera
alternativa världsbilder, så valde
Gud ett sätt att kontakta människan
som ställer profan vishet på skam
och efterfrågar ödmjukhet.oit

En korsfäst Kristus är inte en lära
som kliar världsligt influerad vis-
het i öronen. Tvärtom; Den ses
som en dårskap av "de visa och
kloka".

Men just denna dårskap är den
enda möjliga vägen för både "visa
och ovisa" att nalkas Gud. Det be-
ror på att mänsklighetens stora
problem stavas synd, och en
korsfäst Kristus tog itu med just
vår synd inför Gud. Jesus dog i 
vårt ställe.

Om korset ses som en dårskap av
de visa och kloka, så ses korset
som en svaghet av de starka och
självtillräckliga. 

När Jesus - som botat sjuka och upp-
väckt döda - hängde på korset, så sa
de starka; "hjälp dig själv nu, du
som hjälpt andra".

De föraktade Jesu svaghet på korset
utan att analysera att han kanske var
Guds offerlamm för just deras synd.
I enlighet med Gamla Testamentets
offergudstjänstväsende - som var
främst en skuggbild på det som
skulle komma i Kristus.

Gud utväljer idag med förkärlek
det som är svagt och föraktat, be-
hovets barn som inser sitt beroende
av Gud. Därför kan hans för-
samling ha en speciell samman-
sättning. Inte så många visa och
kloka och klyftiga män.

Men han reser upp församlingen,
och resultatet blir ett ödmjukt folk
som inte förhäver sig eller förgudar
sig, utan håller Kristus helig i sina
hjärtan.

Församlingen blir ett vittnesbörd
i världen. Ett glädjefullt sådant
för de ödmjuka. Ett förakt-
väckande för de högmodiga. Ett
styng i bröstet / samvetet för de
som ändå har en mottaglighet
för evangeliets budskap.

En dag blir denna världens vis-
het totalt avslöjad för de lögner
den vilar på. Detta när han gör de
visas vishet och de klokas för-
stånd om intet en gång för alla.

Detta blir en dag av jämmer och
tandagnisslan, när bl a utvecklings-
läran med sitt demoniska ursprung
avslöjas i Guds oerhörda ljus.

När ALLA inser hur sant det var,
det de hört att de behövde Jesus
Kristus. Men det då är för sent att
omvända sig.

//Björn Hellman 

Är bön alltid positivt?

Är bön alltid en positiv, verksam
kraft? Nej, knappast.

Satanister och ockultister ber till
satan, för att hans rike ska ta
form i våra samhällen. Jesus
säger att "tjuven (satan) kommer
endast för att stjäla, slakta och
förgöra".

I de länder i världen där det före-
kommer mest av, till synes from,
bön, förekommer också absolut
mest förtryck och mest odemo-
krati.

Den muslimska världen ligger i
topp när det gäller förföljelse av
oliktänkande och ojämlikhet
mellan könen. Och här är bön
nästan obligatorisk.

I den hinduiska världen, med
Indien i centrum, råder enorm
klasskillnad och svår förföljelse
av oliktänkande. Mina egna
kristna vänner i Indien blev helt
nyligen svårt misshandlade av
hinduer och fick ligga på sjukhus
i veckor, trots allt glada att de
överlevde.

Muslimer och hinduer ber inte
till den sanne Guden. Han som
skapat världen. De ber till sina
egna gudsföreställningar. Inom
hinduismen finns ca 30 miljoner
gudar. Bakom varje döljer sig
en demonisk kraft.

Judar och kristna tror på samme
Gud, uppenbarad i bibeln, och
det är den sanne och ende
Guden.

Judarna väntar dock fortfarande
på den Messias som förebådats
dem i Tanakh, vår bibels Gamla
Testamente.

Som kristna vet vi att deras
Messias redan har kommit;
Jesus Kristus. Han som för den
den Jesustroende juden är på
hebreiska Yeshua Hamashiach.

Så en kristen är en person som
kommit till tro på den Messias.
som förebådats i judarnas heliga
skrifter. Medan judar i gemen
ännu inte förstått att Messias
redan kommit en första gång.

Om man säger att Gud har en
son så blir inte bara muslimer
upprörda; även för judar är
det en stötesten.

Ändå är det själva kärnpunkten
i den bibliska tron; att Gud sände
sin egen Son att dö för män-
niskors synd.

Kanske är det just därför som
den läran väcker sådant mot-
stånd - för att den är sann och
att den är enda vägen till Gud.
Jesus sa: "Jag är vägen,sanning-
en och livet. Ingen kommer till
Fadern utom genom mig. Han
sa också att han är dörren.

Satan hatar ju detta evangelium
(glada budskap) om Jesus. Han
är själv evigt förlorad och vill
dra dig /oss människor, så många
han kan, ner i helvetet med sig -
i det han kan få oss att förneka
vårt behov av Jesu död på
korset i vårt ställe.

Eftersom Jesus trätt in i vårt
ställe, och är ende medlaren
(genom sitt blod på korset)
mellan Gud och människor, så
uppmanas vi i bibeln att alltid
be till Fadern i Jesu namn.

Slutsats:
Bön i Jesu namn, utifrån rätta,
rena motiv, är den bön som har
en god verksam kraft på jorden.,
den bön som får Himlens kraft
i rörelse. Sådan bön kan skaka
nationer och planeter.

/Björn Hellman

Esters kallelse - Esthers calling

In Swedish and in English
-----------------


Händelserna i Esters bok i Gamla Testa-
mentet tilldrar sig ca år 480 före Kristus.

Kung Ahasveros regerar ett världsrike som
sträcker sig från Indien till Etiopien.

Ahasveros regerar som kungars kung från
"Susans borg" i Persien, närmast mot-
svarande dagens Iran. 

Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal
folkslag. Bland dessa bor många judar, ut-

spridda i samband med den babyloniska
fångenskapen.

Även i Susa finns en judisk koloni, och där
finns en ung kvinna vid namn Ester.

Berättelsen om Ester är ett stycke judisk

historia, som ihågkoms vid judarnas Purim-
högtid.

Men Esters bok är även i hög grad profetisk,
med ett viktigt budskap in i ändens tid. Den
berör den kristna församlingens ansvar för
det judiska folket och Israel.


Drottning Vasti visar en längre tid förakt
för Kung Ahasveros. Till slut förskjuter
kungen henne och söker en ny drottning.

Ester är en av de utvalda jungfrur som får
gå inför kungen. Hon är judinna, och hon
fostras av Mordokai, sin styvfar.

Kungen fäster sig mycket vid Ester. Hon
står brud och blir ny drottning. Hennes
judiska identitet förblir hemlig.

Kungens nye tjänare Haman märker att
Mordokai inte bugar för honom i porten,
och han får höra att Mordokai är jude.

Ett hat växer inom Haman mot alla judar i
riket. Han kommer inför Ahasveros och be-
rättar om ett folk som inte lyder kungens
lagar.

Haman får kungens auktoritet att göra vad
han finner för gott med judarna.


Mordokai får vetskap om hotet om ut-
plåning där han är "orsak". I förtvivlan
sänder han bud till Ester:

Ester måste gå inför kungen och söka nåd
för sitt folk.

Ester tvekar, det är förenat med livsfara
att gå inför kungen utan att vara kallad,
även om man är drottning.

Mordokai sänder då åter bud till Ester;

"Tänk inte att du ensam bland alla judar
ska slippa undan, därför att du är i kung-
ens hus.

Nej, om du är tyst vid detta tillfälle så
ska nog hjälp och räddning beredas
judarna från annat håll, men du och din
fars hus ni ska förgöras.

Vem vet om du inte just för en sådan
tid som denna kommit till kunglig
värdighet?" (Ester 4:13-14)

Ester blir utmanad. Hennes folk är i fara,
även Mordokai, han som ”varit hennes
uppfostrare” till nåden hon nu står i.

Ester är i en unik ställning att kunna plä-
dera för judarna inför kungen. Kommer
hon att undandra sig ansvar och kallelse
av rädsla eller av bekvämlighet.

Kommer Ester att förneka sitt ursprung?
Hur går det då med Ester, hon är ju själv
judinna?

Efter en tid av fasta går Ester ”på tredje

dagen” inför kungen - och hon ”undfår
nåd”. Ester bekräftar sin judiska börd och
berättar om Hamans anslag mot judarna.

Kungens vrede upptänds. Haman, som
anklagat Mordokai för att inte hålla lagen,
hängs upp på pålen han förberett för
Mordokai.

Mordokai, som endast vägrat buga för
Haman, frias.


Esters bok är brännande aktuell i en sen
tid. Över judar ännu i förskingring vilar
hotfulla skuggor och staten Israel blir an-
satt från alla håll.

Onda sinnen och tungor smider anslag,
desinformerar, använder lagutrymme - i
tro att man kan hindra Guds vägar.

Församlingen, Konungens brud, är kallad
att bejaka sitt ursprung, att stå upp för
folket och nationen Israel och att plädera
för dem inför Konungen.

Genom att acceptera sin kallelse att stå
upp för sitt ursprung räddade Ester sitt
liv.

Är Ester en bild på vad som kommer att
avkrävas församlingen i ändens tid?

När alla folk vänder sig mot Jerusalem -
finns det då ett folk i folken som går
inför Konungen?

Björn Hellman 

-----------------------------

The story in the book of Esther in the Old
Testament is set approximately in 480 BC.

King Ahasuerus reigns a kingdom that stretch-
es from India in the east all the way to Ethiopia.
He reigns from "Susa, the citadel" in Persia,
almost the equivalent of today's Iran.

In the Kingdom of Ahasuerus lives many dif-
ferent people, and among these many Jews,
scattered at the time of the Babylonian
captivity.

And even in Susa there is a Jewish colony,
among them a young girl named Esther.
Ahasuerus reigns as King of Kings and his
word is law.

The story of Esther is a piece of Jewish history,
which is remembered by Jews every year, at
the Purim feast.

But - the story is also largely prophetic, with
an important message right into the very end
times that we are facing today.

The message concerns the christians respons-
ibility for the Jewish people and for Israel.


Queen Vasti had for some time showed
contempt for King Ahasuerus. At last the King
deposes her and start looking for a new Queen.

Esther is one of the chosen maidens who go
before the King. She is Jewish, and raised by
Mordecai, her stepfather.

The King is very fond of Esther; she becomes
bride and the new Queen. Her Jewish identity
remains secret.

The King´s new servant Haman becomes angry

at Mordecai because Mordecai does not bow to

him in the gate, and Haman is then told that

Mordecai is a Jew.

A hate is growing within Haman, he conspires

against all Jews in the Kingdom. He goes before
Ahasuerus, and tells of a people who do not

obey the King's laws.

Haman then receives the King's authority to do

whatever he finds for good with the Jews.

Mordecai gets knowledge about the threat
against his people, in despair he sends a mes-
senger to Esther; She has to go before the
King, and seek mercy for their people.

Esther hesitates; it is associated with death
threat to go before the King without being
called - even if you are the queen.

Mordecai then sends a new urgent message to
Esther:

"Do not think to yourself that in the king’s
palace you will escape any more than all the
other Jews. 

For if you keep silent at this time, relief and
deliverance will rise for the Jews from
another place, but you and your father’s
house will perish.

And who knows whether you´ve not come
to the kingdom for such a time as this?”
(Esther 4:13-14)

Esther is challenged. Her people are in danger,
and so Mordecai, who has been her "educator"
into the grace she now stands in.

Ester is in a unique position to be able to

plead for the Jews before the King.

Will she evade responsibility, out of fear or
convenience - deny her origin? What will then
happen to herself in the end.. she is also a
Jew?

After a period of fasting Esther "on the third
day" goes before the King, and she "receives
grace".

She reveals to the King of her Jewish ancestry
and tells him about Haman´s evil plan against
her people.

The King becomes very angry; Haman, who
accused Esther´s stepfather Mordecai for not
keeping the law, are hung up on the very
same stake that Haman had prepared for
Mordecai.

Mordecai, who only had refused to bow down
to Haman, is freed from all accusations.


The Book of Esther is a burning message in
a very late time.

Over Jews in the diaspora rests threatening

clouds. The state of Israel is being attacked
from all sides.

Evil tongues forge plans, misinforms, try to use
laws - in the belief that they can prevent the
ways of God.

The Christian church, the King's bride, is called
to fully affirm its origins, and to stand up for
the Jewish people and their nation Israel - and
to plead for them before the King.

That is how queen Esther saved her life.

Björn Hellman 

Herre, lär oss att be

Gud vill ge dig svar på bön mycket
mer än du vill ha svar på bön.

Han kommer inte ge dig en extra
fru.. eller svara på andra böner som
inte är förankrade i rättfärdighet.

Men svar på böner som är rimliga
utifrån ett sunt kristet liv, det kom-
mer han ge dig. Om och om igen.

Vi får svar på bön när vi ber i tro
på att "han är god och lönar dem
som söker honom" (Heb 11:1f).

Tron i sig är hindret för att be om
fel saker; vi ber inte om saker som
är skadliga, vi har inte tro för det.

Däremot kan vi be om långt mer än
vi kanske har trott - eftersom Gud,
när vi är i Kristus och har blivit hans
barn, vill slösa sin kärlek och om-
sorg på oss, också som ett vittnes-
börd för världen omkring.

När de som följde Jesus på vägen
såg allt mäktigt som kom ut ur Jesus
gemenskap med Fadern så bad de
honom; Herre, lär oss att be (läs
Lukas 11 kapitel).

När Jesus då ska ge dem den
viktigaste nyckeln till att få svar på
bön, ger han dem en till synes
märklig liknelse;

Han berättar om en kille som kom-
mer till sin vän på kvällen och
knackar på - han har fått besök och
behöver låna något att bjuda på.

Då säger vännen, utan att öppna
dörren, att han gått och lagt sig
och inte kan hjälpa honom.

Men killen utanför bankar då på
dörren till dess det blir olidligt för
"vännen" och till slut öppnas
dörren och han får vad han önskat.

Är då Gud som en ovillig vän, som
man måste tjata på - är det vad
Jesus vill förmedla i liknelsen?

Nej !!

Jesus förmedlar här att vi män-
niskor står i en strid mellan tro och
otro. Striden aktiveras när vi går
ut på fältet, när vi ska stå i tro
för att få svar på en bön där vi
önskat något från Gud.

Då börjar vår gamla otrosnatur
inom oss, som aldrig tror Gud om
gott, säga att "Gud har gått och
lagt sig", d v s att han är ovillig
att svara oss och ge oss vad vi
önskar.

Men, en sann vän är aldrig ovillig,
hur mycket mindre är då Gud o-
villig.. Han som redan sänt det
bästa och mest dyrbara han hade,
sin son, att dö för oss.

Så när vi kämpar trons kamp om
vårt bönesvar ska vi ha denna
liknelse framför våra ögon. Då
bultar vi, inte för att få en ovillig
Gud att gå upp ur sängen, utan
för att stå emot vår egen otro,
eller andra krafter som vill hindra
vårt bönesvar, vill få oss att ge
upp. Vi står fast i vår bön till
dess svar anländer.

En sann förälder vill allt gott för
sina barn. Hade vi sjuka barn så
skulle vi göra vad som helst för
våra barn, sälja vad vi äger, för
att de skulle bli friska & lyckliga.

Så hur mycket godare än Gud
är egentligen vi.....? Vi säger ju
att vi är godare än Gud när vi
säger att han har någon out-
grundlig orsak att inte hela oss
eller ge oss bönesvar, fastän vi
hade skaffat det samma själva
- om vi hade kunnat.

På grund av kampen om svaret
på bön så ger vi ofta upp innan
vi fått svar. Då måste vi hitta på
en from orsak varför vi inte fick
svar. Och då "skriver vi ofta om
bibeln".

Våra erfarenheter tillåts då över-
rida bibelns sanningar, och vi
ändrar på vår undervisning och
vi gör Jesu undervisning om intet.
Vi ändrar även synen på Guds
personlighet och lär ut så - och
hindrar med det en sann uppen-
barelse om Gud att nå världen.

Jesus är ytterst provokativ lite
senare i samma kapitel (Luk 11),
när han säger; "var bland er
finns en far som när hans son
ber honom om en fisk istället
ger sonen en skorpion?"

Att som kristna säga att Gu
inte vill hela oss från sjukdom,
fastän vi själva, och även män-
niskor ute i världen, gör allt för
de egna barnen - det är ju att
säga att Gud ger oss skorpioner
i handen istället för det vi
önskar, för att han har ett out-
grundligt fromt syfte med det.

Skyll inte fromt på Gud. Säg
istället som det är, att du inte
hade tro eller uthållighet, eller
att situationen blev för svår för
dig, kanske i ensamhet.

Då behåller du rätt bild av Gud
och rätt bild av dig och bevarar
dig i gemenskapen med Gud.

Rätt bild av Gud är sådan han
uppenbaras i Bibeln genom
Jesu undervisning och Jesu
tjänst. Jesus som botade ALLA
som kom till honom, utan
något enda undantag.


/Björn Hellman

Treat Israel from a biblical view

I am critical to how many christians view the
nation of Israel, the way they speak-out on Israel
or stay silent when they ought to speak. Are they
really in love with God an with Christ? Are they
born-again? Fair questions.

If they would view Israel in line with the teaching
in the Bible, they would be much more causious.

When you read the Bible it is obvious how much
God loves the Jewish people and Jerusalem. He
has big plans, in which they are forever connected.

We are right in the midst of a powerful restoration
of the people and of the land - for those who want
to see it. There are even heathens that see it..
"but who is as blind as my servant..", God says
in the scriptures.

Many refer to that Israel had its place in history,
admitting their own religious roots (how could a
christian deny Jesus being a jew), but saying that
it had its time, but no longer.

That is called replacement theology, that the
church has now taken Israels place and is the true
Israel. But then they have not read their Bible,
and they have allowed the serpent venom to mix
into their theology.

You cannot read the New Testament "headdocu-
ment", the Book of Romans (by Paul), and
remain with such a replacement doctrine. Paul
himself says he wish he was condemned if that
could help his brethren the Jews.

He had such a compassion for his people. He
also says that those that are christians must "wake
up a jealousness "in the jewish soul. That they
would start to sense we have found their Messiah.
We need to love the jewish people.

The Old Testament (Thanakh) is full of Gods love
for Israel and Jerusalem, and his promises are de-
scribed as being eternal. Jesus is still a Jew.

The NT tells that he is coming back to reign from
Jerusalem, his capital city. No wonder the devil
hates the teaching that christians are to back up
the restoration of the nation and people of Israel.

Christians are called to be an Esther - the Kings
bride and to plead before the King for the Jewish
people, our origin. Not just praising in the Kings
castle, glad for ourselves.

Read the book of Esther. Besides the historical
story, it´s the most important prophetic scripture
on the church´s call for standing with the Jewish
people. It vibrates of prophetic content.

In the book of Ruth, when Noomi´s husband and
sons had died in foreign land, Ruth told her sons
wifes Ruth and Orpa that they should stay in their
country while she were to return back to Israel
after the end of the famine.

Noomi was in a sad mode, she thought every-
thing was just over, she wanted the girls to find
new men and become happy.

Orpa thought a lot back and forward, finally she
decided to stay in her homeland. But Ruth stated;
where you go, I will go. I will not let go of you
Noomi, don´t try to convince me. She followed
Noomi back to her homeland.

Thanks to this, Ruth found a relative to Noomi,
Boas, who she could marry and bring life to
Noomis sons name.

By this the heritage-line could stay unbroken. A
couple of generations later, King David was born,
and from him Jesus Christ later derived. Just
imagine if not Ruth had had her heart for Noomi.

Ruth is our example. We should follow the jews
to their homeland. The famine is over. The past is
a sad story, just like for Noomi. But something
tremendous is in front.

Do you want to be an Orpa or a Ruth? Do you
want to stay with Noomi, in understanding of that
you are sharing a fate destiny together?

Do you want to be one that helps bring restoration
to Israel and Jerusalem - in prepareness so that
"King David" can arrive there in a near future?

Ask God, on your knees, about Israel, Jerusalem,
the Jews.

Björn Hellman