Esters kallelse är församlingens

Berättelsen i Esters bok i Gamla Testamentet tilldrar
sig ca 480f Kristus.

Kung Ahasveros regerar ett världsrike som sträcker
sig från Indien till Etiopien. Han regerar från "Susans
borg" i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.

Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal folkslag

och bland dessa bor många judar, utspridda i sam-

band med den babyloniska fångenskapen. Även i

Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar som

kungars kung och hans ord är lag.

Berättelsen om Ester är ett stycke judisk historia,

som ihågkoms vid Purimhögtiden. Men Esters bok är

också i hög grad profetisk, med ett viktigt budskap in

i ändens tid. Den berör den kristna församlingens
ansvar för det judiska folket och Israel.

Drottning Vasti visar en längre tid förakt för Kung

Ahasveros. Till slut avsätter kungen henne och söker

en ny drottning.

Ester blir en av de utvalda jungfrur som får gå inför

kungen. Hon är judinna, och fostras av Mordokai, sin

styvfar. Kungen fäster sig mycket vid Ester. Hon står

brud och blir ny drottning. Hennes judiska identitet

förblir hemlig.

Kungens nye tjänare Haman märker att Mordokai

inte bugar för honom i porten, och han får höra att

Mordokai är jude. Ett hat växer inom Haman, han

smider planer mot alla judar i riket.

Han går inför Ahasveros och berättar om ett folk

som inte lyder kungens lagar. Haman får kungens

auktoritet att göra vad han finner för gott med 

judarna.

Mordokai får vetskap om hotet om utplåning, i

förtvivlan sänder han bud till Ester. Hon måste gå

inför kungen och söka nåd för sitt folk. Ester tvekar,

det är förenat med livsfara att gå inför kungen utan
att vara kallad. Mordokai sänder då bud till Ester;

"Tänk inte att du ensam bland alla judar ska

slippa undan, därför att du är i kungens hus.

Nej, om du är tyst vid detta tillfälle så ska nog

hjälp och räddning beredas judarna från annat

håll, men du och din fars hus ni ska förgöras.

Vem vet om du inte just för en sådan tid som
denna kommit till kunglig värdighet?"

(Ester 4:13-14)

Ester blir utmanad. Hennes folk är i fara, även

Mordokai, han som ”varit hennes uppfostrare” till

nåden hon nu står i. Ester är i en unik ställning att

kunna plädera för judarna inför kungen.

Kommer hon att undandra sig ansvar och kallelse

av rädsla eller bekvämlighet, förneka sitt ursprung?

Hur går det då med Ester, hon är själv judinna?

Efter en tid av fasta går Ester ”på tredje dagen”

inför kungen - och hon ”undfår nåd”. Ester bekräftar

sin judiska börd och Hamans anslag mot hennes folk.

Kungens vrede upptänds. Haman, som anklagat
Mordokai för att inte hålla lagen, hängs upp på pålen

han förberett för Mordokai. Mordokai, som endast

vägrat buga för Haman, frias.

Esters bok är brännande aktuell i en sen tid. Över

judar i förskingring vilar hotfulla skuggor och staten

Israel blir ansatt från alla håll. Onda tungor smider

anslag, desinformerar, använder lagutrymme - i tro

att man kan hindra Guds vägar.

Församlingen, Konungens brud, är kallad att bejaka

sitt (judiska) ursprung, att stå upp för folket och

nationen Israel och att plädera för dem inför 

Konungen. På det sättet räddade Ester sitt liv.

Björn Hellman