Ahab, Isebel och Obadja

Drottning Isebel omskrivs i Gamla Testamentet. Isebel var
en ogudaktig kvinna från landet Fenicien, som kung Ahab
(1 Kung 16:28f), tagit till hustru. Ahab var kung i Israel
under den tid som Elia var verksam som profet.

Isebels giftermål med Ahab bidrog mer än något annat till

Israels norra rikes fall. Isebel införde från sitt land till Israel

de värsta formerna av avgudadyrkan, vilka ersatte dyrkan

av Jehova.

 

Isebel utrotade många av Guds profeter, (1 Kung 18:4).

Isebel försökte senare även döda Elia (1 Kung 19:1–3).

Isebel uppeggade även sin man (1 Kon 21:25-26) kung

Ahab att göra vad ont var, att utföra styggelser.

Efter detta framgår att många profeter med

en mun lovade kungen lycka (1 Kon 22:13).

Obadja var överhovmästare hos Ahab, och det är mycket

intressant att läsa att: ..Obadja dyrkade Herren med

stor iver. Och när Isebel utrotade Herrens profeter,

hade Obadja tagit ett hundra profeter och gömt dem,

femtio man åt gången, i en grotta och försett dem med

mat och dryck. (1 Kon 18:3-4).

Profeten Elia uttalade senare torka över Israel p g a Ahabs

olydnad, och utmanade även Baals alla profeter på berget

Karmel. Efter det uttalade Isebel en dödsdom över Elia i

sina gudars namn, och den "mäktiga" profeten Elia greps av

rädsla för profetmörderskan Isebel och flydde ut i vild-

marken för en tid. Där fick han lära sig att Gud inte bara

uppenbarar sig i stormen utan även i den stilla susningen.

När man har Gud emot sig så finns det ingenstans att

gömma sig för hans vrede, det fick kung Ahab slutligen

erfara: "..en man som spände sin båge och sköt på måfå

träffade Israels kung i en fog på rustningen." (1 Kon 22:34).

Isebels ogudaktighet slutade i ond och bråd död där hon

blev uppäten av hundar och inte blev begravd

(2 Kung 9:30–37).