Jag är lite förundrad över att det är ganska få som har klart för sig hur ändtidens händelser är kopplade till just Israel, och ännu mer; till Jerusalem, den store Konungens stad. Och att det är i förhållande till Israel vi borde söka förståelsen av mycket som sker i vår tid, som jag avläser som "begynnelsen till födslovåndorna".
Den 13/9, Rosh Hashana - det judiska nyåret, startade de protester på Tempelberget som pågår fortfarande. Dessa föregicks av "viktiga" röstningar i både EU och FN på precis samma datum några dagar innan, den 10/9. De resolutioner som röstades igenom gällde ett erkännande av Palestina och målsättningen att dela Jerusalem. EUs länder uppmanas i den resolutionen också att från och med nu agera EU-lojalt i dessa frågor. Jag läser detta som att de stora EU länderna som sitter i FNs säkerhetsråd nu bör rösta i linje med EUs uppfattning om frågan kommer upp i rådet.
Efter dessa röstningar hissades sedan den palestinska flaggan för första gången i FN. Ännu är inte Palestina fullvärdig medlem, men det hela var menat som tydlig avsiktsförklaring.
I FN är just nu full aktivitet under september. Påven besöker FN för första gången och håller "rädda jorden tal". Om man går in och läser vad som diskuteras just nu i FN - så är det protesterna på tempelberget som är i fokus. Man kan förstå att tankegångar kan födas om att någon fredsstiftare kanske borde sitta där på plats i Jerusalem - kanske t o m på tempelberget. Kanske är de protester som just nu blossat upp mycket medvetet planerade för att väcka opinion
Bibeln säger att "alla folk" (FN?) ska vända sig emot Israel, och världens ledare ska försöka lyfta Jerusalem, och göra staden till något som FN styr och i förlängningen Antikrist, inte Gud. Men - bibeln säger tydligt att man ska illa sarga sig när man försöker lyfta Jerusalem.
Jag tror att det finns långtgående planer på en omröstning i säkerhetsrådet för en delning av Jerusalem. Kanske sker det redan nu i höst. För att det ska kunna gå igenom krävs att USA sviker Israel för första gången i en sådan röstning, genom att inte lägga sitt veto. Jag tror det var den 20 mars, som Obama antydde i Huntingdon Post att han nu inte bara förespråkade en tvåstatslösning, utan för första gången övervägde att agera aktivt för det i opposition mot Israel. Detta var efter israeliska valet, då han kommit på kant med Netanyahu av olika kända skäl.
Personligen tror jag att om USA skulle ta ett sådant steg kommer man vägas på våg och befinnas vara alldeles för lätt. Nationen har från sin födelse en speciell kallelse som man mer och mer avskärmat sig från. Jag tror det vore farligt för USA att ta ett sådant steg. Så farligt att jag inte skulle vilja befinna mig där efter att man tagit ett sådant steg.
Frågan om Israel borde beröra den kristna församlingen mycket mer. Det är alldeles för tyst i de vanliga fromma frikyrkorna. Man står upp i frågor som inte stöter makten, inom och utanför kyrkan. Och menar sig agera modigt. Men man pratar ganska lågmält om aborter, samkönade äktenskap och Israel.
I en slags omsorg på ett mänskligt plan i kombination med brist på respekt för det profetiska ordet tycker jag mig inom svensk frikyrka se likheter både när det gäller behandlingen av Israel och när det gäller ryggrad och andligt beskydd för vårt eget land. Man är antingen tysta eller använder nöden hos palestinier som argument för att Israel bör pressas till långtgående kompromisser, så att landet får en getingmidja, utan att avläsa vad som sker i det som synes ske, dvs en andlig analys som avslöjar det fula spelet. Istället för att stå upp och vara en profetröst mot förtrycket mot Israel.
Jag har skrivit mycket om Esters bok. När drottning Ester tyckte det var obekvämt att gå inför kungars kung Ahasveros för att be om nåd för sitt folk som var i fara (det var oskyldigare och mysigare med lovsång), fick hon ordet mot sig; "tänk om du kommit till din ställning för en tid just som denna"?
Och - även följande fick Ester emot sig; Gud ska nog rädda judarna, men hur ska det gå för dig Ester, om du inte lyder din kallelse att försvara ditt folk? En stark varning alltså.
Kan det vara så att en del av församlingen som inte är lydig Guds Ord, som inte älskar hans egendomsfolk, som inte välsignar Jerusalem - riskerar bli kvar här nere vid församlingens uppryckande, och istället får erfara det som judar erfarit under en viss tidigare Haman /Antikrist? Israelfrågan är inte den enda viktiga frågan för kristna, men kan visa sig ha mycket större betydelse än vi tror för hur vi blir bedömda av Herren.
//Björn
No comments:
Post a Comment