Kevin Mirasi: The Blood Moon Tetrade

In his blog post dated Sep 28, Kevin Mirasi tells about
how God revealed to him about the current moon
tetrade and the blood moon/s. Please read and evaluate.

I find Kevins teaching humble and precise, always
honoring the Lord. For me he is a man who hears from
the Lord.

Link to Kevins blog:
http://injesuschrististand.blogspot.se/2015/09/what-lord-has-shown-me-about-red-blood.html

Vem tjänar vi, vem väntar vi på?

För några månader sedan skrev jag en appell på denna blogg utifrån Esters bok, jag kände en stark maning att aktualisera församlingens kallelse att stå upp för det judiska folket i tid som ligger framför. Sök reda på den och läs den gärna.

I den längre av dessa mina utläggningar av Ester bok skriver jag:
"Ytterst är det satan själv som försöker hindra Guds planer. Han vill hindra Guds planer med två folk; Församlingen och Israel."

Där Gud har en profetisk plan, där vill satan så in kompromiss, och istället lydnad och tillbedjan till honom. Vi ser tydligt hur satans planer med Församlingen och Israel löper parallellt;

-En kompromiss i mellanöstern med bl a en delning av Jerusalem. Ett svek mot det judiska folket gör denna fråga politiskt möjlig att driva. Tar församlingen här upp sin Esterkallelse? Jag tror att den sanna församlingen gör det.

-Ett stort avfall i församlingen ser ut att stå för dörren. Det har redan pågått i det "tysta" och Guds hand finns med i att det nu ropas ut på taken. I Sverige har vi bl a den aktuella frågan om bibelns syn på homosexualitet. En sårad värld behöver Kristi kärlek till förvandling, men krafter inom församlingen, även sådana som skulle vara landets sköldar, pläderar istället för att normalisera och uppmuntra det onormala. Man kallar det kärlek.

Ester varnades för att vara tyst - och för bibeltroende kristna finns inget mandat att vara tysta eller kompromissa i frågor som är på kollisionskurs med Guds Ord. Istället vägs församlingen på våg idag, vi kristna är under luppen gällande vem vi vill tjäna, många kommer befinnas väga för lätt. Det har inte att göra med hur långt vi kommit i helgelse, utan berör vårt hjärtas trohet till Kristus. Det är Guds nåd att frågorna idag ställs på sin spets.

Det kommer en delning i församlingen i den tid som är framför och den kristna församlingskartan kommer troligtvis ritas om en hel del. I allt det som händer kommer Guds suveränitet att uppenbaras.

De som söker mänskliga lösningar och världens erkännande - såsom Petrus i sken av godhet ville hindra Jesus att gå till korset - formar sitt hjärtas Messiasbild, längtar efter sin ledare. Bibeln säger att en Antikrist kommer, med bländande intellekt, med till synes svar på stora ekonomiska, sociala, religiösa frågor. Världen förundras, böjer sig och tar hans märke på sin kropp.

Jesus trolovade, den del av församlingen som inte lever i avfall utan längtar efter bröllop, kommer vara trogna sin brudgum, märkta med Anden, och bär smälek och kristuslidanden. Dessa blir uppryckta till himlen, att fira bröllop, medan de som lever i avfall i allians med allsköns religionssynkretism, söker mänskliga lösningar, möter sin ”brudgum” på jorden under denna Daniels sista årsvecka, vedermödan.

//Björn

Att lägga ner sitt liv för Kristus

Det lidande kristna får utstå i en värld regerad av satan bär starkt vittnesbörd om bibelns ord att det är Jesus som är "..Vägen, Sanningen och Livet", och att "..ingen kommer till Fadern utom genom Jesus",

Vi kan räkna med att det är just kristna och judar som på ett exempellöst sätt förtalas, förföljs och dräps i denna värld. Satan hatar Gud, han hatar Guds profetiska Ord, och han hatar det Gud älskar. Men Gud är på tronen. Bibeln säger att folken väger "mindre än intet" i hans hand.

De som utstår lidande för Kristi skull, är också de som ska få regera med Kristus, när han kommer åter.

Nedan en artikel i tidningen Dagen om just det kristna martyrskapets intensifiering i vår tid.

Foto: Amr Nabil

En kristen blir martyr var femte minut

Var femte minut blir en kristen dödad för sin tros skull. Detta enligt en kristen människorättsorganisation.

av Thomas Manfredh         

   

Det är Christian Freedom International, CFI, som har kommit fram till siffran. Och den säger också att 200 miljoner kristna är förföljda i 105 länder i världen.
Fler kristna ska också ha blivit martyrer på 1900- och 2000-talet än under samtliga tidigare århundraden tillsammans, skriver christiantoday.com.
Open Doors, en annan kristen MR-organisation, har tagit fram en karta över världen som visar hur förföljelsen av kristna ser ut.

Nordkorea toppar inte oväntat listan och följs av Somalia och Irak. De flesta av länderna på listan finns i Mellanöstern och i Afrika.

Inför Internationella bönedagen, som i år infaller den 8 november, uppmuntrar CFI till bön för alla de som är förföljda för sin kristna övertygelses skull.

-Troende som förföljs är en del av vår kristna familj, menar CFI-ledaren Jim Jacobson.

-Be för deras säkerhet och om mod att fortsätta vittna om sin tro även om de vet att de kommer att bli förföljda.

-Be också att de som förföljer ska lära känna Kristus genom att uppmärksamma modet hos de som vittnar om sin tro.
-----------------------------------------


De övervann honom genom Lammets blod och
genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt
liv så högt att de drog sig undan döden.

Uppenbarelseboken 12:11

Dick Harrison om Sodom

Intressant inlägg av Dick Harrison i SvD 2015-09-27. Harrison visar att Sodom, omskriven i Bibeln som en stad som förgjordes av Gud på grund av sin ovilja att göra upp med sin synd,  med stor trolighet funnits på riktigt. Harrisons slutsats är att berättarkulturen omskrivit berättelsen från naturlig katastrof till att beskrivas som ett gudomligt ingripande. Men bibeln beskriver på många ställen att Guds domar sker just genom till synes naturliga katastrofer.


Har Sodom och Gomorra funnits på riktigt?

Det händer ganska ofta, både när jag undervisar på mitt universitet och när jag öppnar min mailbox, att folk frågar om sanningshalten i bibliska historier – och då menar jag inte huruvida Jesus gick på vattnet eller inte, utan huruvida betydligt äldre berättelser, med rötterna i Moseböckerna, är att betrakta som historiska fakta. Det har gått så långt att jag numera brukar använda olika främre orientaliska texter om syndafloden som källkritisk och mentalitetshistorisk gruppövning på en av mina kurser.

Här är ett typiskt exempel, en fråga som jag besvarat förr men som dök upp igen förra veckan. Det gäller Sodom och Gomorra, syndens två mest notoriska nästen, enligt Första Mosebok – de städer som Gud utplånade genom att låta eld och svavel regna från himlen, eftersom invånarnas syndiga leverne överskred alla godtagbara etiska gränser. I Första Mosebokens nittonde kapitel försöker alla män i Sodom, utom den rättfärdige Lot, utsätta två besökande änglar för gruppvåldtäkt. Lot tillåts sedan undkomma straffdomen, men i övrigt förintar Herren alla städernas invånare och allt som växer på åkrarna.

Sodom och Gomorra skall ha legat på östra sidan av Döda havet. Enligt Bibeln blev Lot stamfar till ammoniterna och moabiterna, två av de folk som under forntiden befolkade dagens Jordanien. Går det att lokalisera Sodom och Gomorra, och går det att tidfästa en katastrof, om vi låter forskare skärskåda dokument och fynd från denna region?

Ja, faktiskt. Två svenska arkeologer, Richard Holmgren och Anders Kaliff, genomförde på 1990-talet utgrävningar i Jordanien, som dels hade som mål att gräva ut bysantinska kyrko- och klosterruiner i det senantika biskopsdömet Sodom och dels finna lämningar efter områdets bronsålderskultur, det vill säga den kultur som Gud enligt Bibeln utplånade. Resultaten publicerades för allmänheten i boken ”Arkeologer i Bibelns Sodom” (Wahlström & Widstrand, Stockholm 2003). Visserligen grävde inte Holmgren och Kaliff fram några rester efter städernas hus, men de fann uppenbara lämningar – gravar – efter den befolkning som levde i området vid tiden för den bibliska katastrofen.

Följden av mödorna var att Holmgren och Kaliff drog slutsatsen Sodom och Gomorra verkligen har existerat och verkligen gått under, sannolikt i en större jordbävning, under tiden kring 2000–1800 f.Kr. Någon sorts katastrof måste ha inträffat, eftersom området dessförinnan var bördigt och tätbefolkat, något som senare inte varit fallet. Efter jordbävningen översköljdes åkrarna av saltvatten och det gamla stadsområdet med dess jordbruksbygd blev obeboelig. I ett betydligt senare skede, när den folkliga berättarkulturen omformat jordbävningen till ett gudomligt ingripande, fann historien om Sodom och Gomorras undergång vägen till Gamla testamentet.

Dick Harrison

Herren herden

Keith Green
The Lord is my Shepherd (Ps 23)

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=edihUYs6aQQ

Jonathan Cahn talar på presidentfrukosten

Jonathan Cahn, är en Messiastroende jude som anklagas av många för att vara falsk profet för sina böcker och sin tro på att Gud handlar i årsveckocykler och att judiska högtider med tecken i skyn, såsom blodmånar, sammanfaller med Guds handlande med Israel och nationerna. Dessa ämnen har han skrivit om i några av USAs absolut bästsäljande böcker.

Jag anser att man ska vara försiktigare än de ofta fräcka förenklade utlåtanden som ofta hörs gällande denne man. Ingen person i dagens Amerika får tillfälle att tala till president, kongress och folkvalda, som Jonathan Cahn. Och som han gör det. Här är för mig ingen tvekan om att Cahn är just en profetröst för Amerika - men även för världen; det som sker i och med Amerika påverkar världen.

Det finns ingen inställsamhet i den beskrivning av nationens tillstånd, och de varningar om dom som Cahn levererar i sina tal, även med presidenten lyssnande som i detta möte. Ändå framförs allt med en värme och nöd för nationen, och det finns alltid kvar hopp i denne mans tal. Om inte Gud dömer - så är hoppet helt ute. När Gud varnar, och dömer, så är det för att det ska verka omvändelse och landet och nya generationer ska räddas från att gå förlorade genom synd.

Gud välsigne Jonathan Cahn, I Jesu namn.

Det finns flera tal Cahn hållit för amerikansk överhet. I länken nedan är ett av de tidigare, ett tal under presidentfrukosten 2013. Sök nätet för att finna ytterligare starka tal, även från FN.

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=QY3_corHV04

Daniels gensvar på det profetiska Ordet

Jag har alltid känt stor kärlek till Israel och det judiska folket. Men det sista året har jag också känt en alldeles speciell nöd för Israel, och har manat till ivrig förbön för landet och folket.

Tidigare i år kände jag en maning från Gud att skriva en appell med utgångspunkt från Esters bok och dess profetiska dimension. Appellen återfinns i min blogg;

http://bjornhellman.blogspot.se/2015/03/esters-kallelse-esters-bok-i.html

Bibeln säger att när vi närmar oss ändens tid kommer Gud åter igen att handla med sitt folk Israel. Gud har en mäktig plan med dem, han har aldrig dragit tillbaka den kallelse som finns över det judiska folket. Även om de varit eller är trolösa, så står han troget fast vid sitt Ord.

I enlighet med Guds profetiska Ord har vi sett löften uppfyllas så att nationen Israel har återuppstått igen efter flera tusen års frånvaro. Vi har också fått se hur det hebreiska språket har återuppstått i var mans mun, som landets officiella språk. Vi har sett att ur omöjliga situationer har Gud gett Israel ytterligare landområden under starka hotsituationer från en fientlig omvärld, och idag är staden Jerusalem Israels odelade huvudstad.

Bibeln beskriver vidare ett händelseförlopp som inkluderar Israel, som ännu ligger i framtiden. Vi kan ana dramatiska tider i en nära framtid, när vi läser Uppenbarelseboken och Daniels bok.

I Daniels bok finns beskrivet hur Daniel på sin tid i skrifterna upptäcker att 70 år är bestämda för hans folk i den babyloniska fångenskapen. Jag vill använda det Daniel upptäcker och den reaktion det utlöser hos honom - och jämföra det med hur kristna idag handskas med det vi upptäcker att bibeln säger om Israel i ändens tid;

Dan 9:1-3
I Darejaves’, Ahasveros’ sons, första regeringsår — hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike —  i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.  Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.


Det jag vill att vi ska se här är att Daniel fast han såg att något nytt var förutsagt att komma efter de 70 år som var bestämda för hans folk, så satte sig inte Daniel och tänkte att det här är något som Gud fixar, eftersom han har förutsagt det. Daniel började i stället be och fasta med stor nöd och iver.

Jag upplever det som problematiskt att kristna som idag är "intresserade" av ändtidens profetiska skeende är mest nyfikna och vill gärna höra något nytt för dagen i örat. Inte så många känner nöd över Daniels och Jesu folk judarna, och därmed börjar be för dem. Ibland den övriga stora majoriteten kristna gör man inte mycket över huvudtaget, och har knappast ens koll på det profetiska ordet. Många blir istället förföljare av det judiska folket genom att göra sig till röst tillsammans med världen i kritiken mot Israel.


Björn

Rosh Hashana 2015 / Jerusalem i fokus / Kristnas stöd för Israel

Jag är lite förundrad över att det är ganska få som har klart för sig hur ändtidens händelser är kopplade till just Israel, och ännu mer; till Jerusalem, den store Konungens stad. Och att det är i förhållande till Israel vi borde söka förståelsen av mycket som sker i vår tid, som jag avläser som "begynnelsen till födslovåndorna".

Den 13/9, Rosh Hashana - det judiska nyåret, startade de protester på Tempelberget som pågår fortfarande. Dessa föregicks av "viktiga" röstningar i både EU och FN på precis samma datum några dagar innan, den 10/9. De resolutioner som röstades igenom gällde ett erkännande av Palestina och målsättningen att dela Jerusalem. EUs länder uppmanas i den resolutionen också att från och med nu agera EU-lojalt i dessa frågor. Jag läser detta som att de stora EU länderna som sitter i FNs säkerhetsråd nu bör rösta i linje med EUs uppfattning om frågan kommer upp i rådet.

Efter dessa röstningar hissades sedan den palestinska flaggan för första gången i FN. Ännu är inte Palestina fullvärdig medlem, men det hela var menat som tydlig avsiktsförklaring.

I FN är just nu full aktivitet under september. Påven besöker FN för första gången och håller "rädda jorden tal". Om man går in och läser vad som diskuteras just nu i FN - så är det protesterna på tempelberget som är i fokus. Man kan förstå att tankegångar kan födas om att någon fredsstiftare kanske borde sitta där på plats i Jerusalem - kanske t o m på tempelberget. Kanske är de protester som just nu blossat upp mycket medvetet planerade för att väcka opinion

Bibeln säger att "alla folk" (FN?) ska vända sig emot Israel, och världens ledare ska försöka lyfta Jerusalem, och göra staden till något som FN styr och i förlängningen Antikrist, inte Gud. Men  - bibeln säger tydligt att man ska illa sarga sig när man försöker lyfta Jerusalem.

Jag tror att det finns långtgående planer på en omröstning i säkerhetsrådet för en delning av Jerusalem. Kanske sker det redan nu i höst. För att det ska kunna gå igenom krävs att USA sviker Israel för första gången i en sådan röstning, genom att inte lägga sitt veto. Jag tror det var den 20 mars, som Obama antydde i Huntingdon Post att han nu inte bara förespråkade en tvåstatslösning, utan för första gången övervägde att agera aktivt för det i opposition mot Israel. Detta var efter israeliska valet, då han kommit på kant med Netanyahu av olika kända skäl.

Personligen tror jag att om USA skulle ta ett sådant steg kommer man vägas på våg och befinnas vara alldeles för lätt. Nationen har från sin födelse en speciell kallelse som man mer och mer avskärmat sig från. Jag tror det vore farligt för USA att ta ett sådant steg. Så farligt att jag inte skulle vilja befinna mig där efter att man tagit ett sådant steg.

Frågan om Israel borde beröra den kristna församlingen mycket mer. Det är alldeles för tyst i de vanliga fromma frikyrkorna. Man står upp i frågor som inte stöter makten, inom och utanför kyrkan. Och menar sig agera modigt. Men man pratar ganska lågmält om aborter, samkönade äktenskap och Israel.

I en slags omsorg på ett mänskligt plan i kombination med brist på respekt för det profetiska ordet tycker jag mig inom svensk frikyrka se likheter både när det gäller behandlingen av Israel och när det gäller ryggrad och andligt beskydd för vårt eget land. Man är antingen tysta eller använder nöden hos palestinier som argument för att Israel bör pressas till långtgående kompromisser, så att landet får en getingmidja, utan att avläsa vad som sker i det som synes ske, dvs en andlig analys som avslöjar det fula spelet. Istället för att stå upp och vara en profetröst mot förtrycket mot Israel.

Jag har skrivit mycket om Esters bok. När drottning Ester tyckte det var obekvämt att gå inför kungars kung Ahasveros för att be om nåd för sitt folk som var i fara (det var oskyldigare och mysigare med lovsång), fick hon ordet mot sig; "tänk om du kommit till din ställning för en tid just som denna"?

Och - även följande fick Ester emot sig; Gud ska nog rädda judarna, men hur ska det gå för dig Ester, om du inte lyder din kallelse att försvara ditt folk? En stark varning alltså.

Kan det vara så att en del av församlingen som inte är lydig Guds Ord, som inte älskar hans egendomsfolk, som inte välsignar Jerusalem - riskerar bli kvar här nere vid församlingens uppryckande, och istället får erfara det som judar erfarit under en viss tidigare Haman /Antikrist? Israelfrågan är inte den enda viktiga frågan för kristna, men kan visa sig ha mycket större betydelse än vi tror för hur vi blir bedömda av Herren.


//Björn

Hädelsen i St Pierre

En gammal bok av Folke Thorell från 1967 som heter “När Gud varnar” beskriver flera historiska svåra hemsökelser som mänskligheten drabbats av som följd av synd och hädelser.
Det märkliga är att Herren genom speciella sändebud varnat människorna i förväg och givit dom möjlighet att omvända sig.

Saint Pierre

Jag citerar här endast en del från en av platserna som omnämns, nämligen det som, hände Saint Pierre på påsken 1902.
Staden Saint Pierre ligger på ön Martinique i Västindien vid foten av öns högsta vulkantopp som då var 1350 meter hög.
Vulkanen hade inte på lång tid inte haft några utbrott förutom några smärre och då senast omkring 1850. Ingen ansåg Saint Pierres läge på något sätt hotat.

Ett Sodom i modern tid

Staden var vida känd för sitt sedeslösa liv, sin lyx och sina rika tillfällen allsköns utsvävningar. Till detta kom att skådespel, gudsförakt och hädelse av heliga ting stod högt i kurs bland befolkningen.
Till de spektakel man uppförde vid festliga tillfällen hörde även processioner med gudlöshetspropaganda och hädelse på programmet. I sådana demonstrationståg bars hädiska symboler med förnedrande anspelning på allt vad kristna aktar högt och ädelt.
Gud, Kristus och nattvarden såväl som andra heliga ting utsattes för förlöjligande och drogs ned i smutsen på det skamligaste och fräckaste sätt.

Den korsfästa grisen 

Höjdpunkten av sådan hädelse nåddes på långfredagen år 1902, då en pöbelhop – för att driva gäck med vår Frälsare Jesu Kristi död och uppståndelse - förde med sig en gris i hädelseprocessionen upp till stadens torg, där man slaktade den och spikade upp den på ett kors.
På långfredagens kväll togs den ned från korset och begravdes. På påskdagens morgon grävdes den upp igen – allt under hån och bespottelse av det, som den heliga påskhögtiden vill påminna om.
Ett mera gräsligt beteende får man nog söka länge efter. Men att trampa förbundets blod under sina fötter så bokstavligt som i Saint Pierre kan inte ske ostraffat.

Saint Pierre varnas

Under lång tid hade en evangelist och en präst predikat mot synd och varnat för en förestående katastrof, men folk i allmänhet slog dövörat till och försökte också att hindra de båda predikanterna att framträda med sina budskap.
På våren 1902 börjar Montage visa tecken till ökad aktivitet. När detta tilltar ger sig många av från staden. Tidningarna och stadens myndigheter gör allt för att lugna de oroliga och förklarar kategoriskt: Saint Pierre befinner sig i fullkomlig säkerhet

Katastrofen

Det är Kristi himmelsfärdsdag – den historiskt ödesdigra 8 maj 1902. Klockan på Saint Pierres militärsjukhus visar 7.50. Plötsligt ser man att jättestort brunt moln stiga upp ur vulkanens krater, nästanomedelbart åtföljt av ett svart moln, som skiljer sig från det förra och rullar ned mot havet utmed västra sluttningen. Öronbedövandeknallar från vulkanen föregår rökutvecklingen.
I vilt raseri stryker det svarta molnet allt närmare Saint Pierre och breder ut sig som en solfjäder. På mindre än två minuter når det fram och sveper in staden i sitt mörka dödsbringande dok.
Ett bländande klart sken blixtrar till genommörkret och – hela Saint Pierre står i lågor, ett brinnande inferno. Militärsjukhusets klocka har stannat på 7.52.Ödeläggelsen är endast några sekunders verk. En förhärdad stad ligger i ruiner och aska, 30.000 människoliv har släckts.

En svensk var ögonvittne

De flesta fartyg i hamnen fattar eld och många människor omkommer även där. På däcket till ett fartyg som ligger ligger längre ut blir en svensk sjöman ögonvittne till katastrofen och är en av få överlevande. Men hettan var så stark att han fick hår och skägg avsvett på den sida av ansiktet som var vänt mot land. Av stadens invånare räddades endast två personer varav en var en straffånge i ett källarfängelse.
Vulkanens var av så pass ovanligt slag, att man inte på något annat håll haft liknande exempel. En egendomlig omständighet vid utbrottet var den noggranna begränsningen av det område, som blev hemsökt.
Det brännande heta gasmolnet trängde ut genom en spricka i kratern på vulkanens ena sida, just i riktning´mor Saint Pierre. Från utbrottspunkten utbredde sig dödsmolnet solfjäderformigt med just så pass stor vinkel, att det precis omslöt staden,men just inte mera.
Inom denna sektor förgicks allt.
Guds långmodighet är stor, och hans tålamod kan synas gränsa till det oändliga. Men historien låter oss förstå, att det finns en gräns för detta.

Kan det bli en världsregering?

Lägger här fram lite till synes långtgående spekulationer. Det är inte bara mina egna tankar, utan en del är ganska vedertaget. Det är väl så när man lägger ett pussel, vissa bitar får efter hand flyttas på medan andra lagts rätt från början, och så växer en bild fram;

Kommer de växande problemen i världen att leda till ett gemensamt rop på en världsledare, och kanske en slags världsregering där många fler frågor än idag kommer att hanteras på ett globalt plan? Många av oss som är kristna tycker oss se detta klart förutsagt i vår bibel.

Ibland "ser man inte skogen för alla träd" - en tanke har mognat inom mig; kan det vara FN som i så fall går in rollen som världsregering?

FN är ju faktiskt den enda organisation idag som man kan se kan utvecklas fullt ut till en världsregering. Tänk på den mängd världsorganisationer - som under lång tid - byggts upp grundligt och nu sorterar under FN (WTO, WHO, ICJ för att bara nämna några få).

Förra veckan antog EU en resolution som förväntar sig att EUs länder är lojala EU i viktiga frågor, vilket väl innebär att de stora länder som sitter med i FNs säkerhetsråd då bör förväntas EU-rösta där. Det skulle vara början till en ren EU-röst i rådet. Den resolution som omnämns ovan talar också glasklart om att EUs syn på och plan är en självklar uppdelning av Jerusalem, mellan å ena sidan Israel å andra sidan ett Palestina.

Bibeln talar om just ett falskt fredsförbund som Israel ska lockas/tvingas in i. Och mycket snart ska det åter igen röstas i FNs säkerhetsråd i denna fråga, på initiativ av Frankrike. För att ett fredsförslag med en delning av Jerusalem ska gå igenom krävs att USA sviker Israel och för första gången inte använder sitt veto. Sådana signaler har kommit från Obama under året.

"The Elders" (sammanslutning av gamla generalsekreterare eller statsmän, www.theelders.org ) lobbar av oklar anledning hårt för att nästa FN-ledares mandat ska vara 7 år,  d v s en årsvecka. Start för nästa förordnande är Jan -17. Bibeln talar om just 7 år som tiden för en sista ogudaktig världsledares regeringstid. Allt detta väcker naturligt nog en nyfikenhet vem som blir nästa FN-ledare.

Det finns ganska mycket spekulationer kring att Obama kommer ha en framträdande roll i världspolitiken även efter hans presidentförordnande löper ut hösten -16. Obama ser i år ut att få Nobels fredspris för andra gången, vilket om det sker ger honom åtminstone på papperet ett helt unikt CV, om det är så att världen skulle med ljus och lykta söka en gemensam ledare som man tror kan åstadkomma fred i ett tilltagande kaos.

Med Obamas alltmer upparbetade relation med påven så skulle han nog kunna skrapa ihop tillräckligt med röster för att få posten som generalsekreterare, om han nu skulle ha en sådan ambition, det vet vi inget om. Eller kan det vara så att påven byter stol?

Båda dessa herrar har hur som helst visat att de klarar att "kryssa mellan grunden", vända kappan efter vinden, i olika stora frågor som t ex religionsfrågor och moralfrågor. Det stämmer bra in på den bild jag får när jag läser bibeln gällande hur ändtidens världsledarskap ska vara. Påven pratar idag mycket om miljöengagemang som en stor andlig dygd, jag har skummat igenom det över 100 sidor långa anförande som ligger till grund för det rädda-jorden tal han ska hålla i FN nu den 23 September (1a tillfället då en påve talar i FN). Båda står upp för "same-sex marriages".

En fråga jag grunnar på lite är om FNs högkvarter alltid blir kvar på samma plats (New York), eller om det kan uppstå anledningar att flytta, akuta anledningar eller mer strategiska - som för att hamna mer i centrum för världens stora händelser. Det har faktiskt framkommit krav tidigare på att flytta kontoret till Europa. Kanske in i EUs lokaler..?! Jerusalem? Bibeln talar om personen Antikrist ska ta sitt säte i Guds tempel i Jerusalem.

Det sägs i bibeln att visheten ska växa till efterhand vad gäller bibelns förutsägelser. Jag tror på att vi ska betrakta vår omvärld och med Guds hjälp göra oss en bild av var vi befinner oss på tidsaxeln. Att vi som kristna inte bara ska ha en allmän föreberedelse genom vår överlåtelse till Jesus, utan att vi ska också vara ett folk som läser tidstecknen. Det vore pinsamt om vi är de som vet minst. Men vi ska absolut vara koncentrerade framförallt på Jesus, efterföljelsen och missionsbefallningen.

Slut på spekulationerna för den här gången. Over and Out.

/Björn

The Book of Esther

The story in the book of Esther in the Old Testament is set approximately in 480 BC. King Ahasuerus, reigns a kingdom that stretches from India in the east all the way to Ethiopia. He reigns from "Susa, the citadel" in Persia, almost the equivalent of today's Iran.

In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and among these many Jews, scattered at the time of the Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony. Ahasuerus, reigns as King of Kings and his word is law. 

The story of Esther is a piece of Jewish history, which is remembered by jews every year, at the Purim feast. But the book of Esther is also largely prophetic, with an important message right into the very end times that we are facing today. And the message concerns the christians responsibility for the Jewish people and for Israel.


Queen Vasti had for some time showed contempt for King Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for a new Queen. Ester is one of the chosen maidens who go before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her stepfather. The King is very fond of Esther, she becomes bride and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.

 

The King's new servant Haman becomes angry at Mordecai because Mordecai does not bow to him in the gate, and Haman is told that Mordecai is a Jew. A hate is growing within Haman, he conspires against all Jews in the Kingdom. He goes before Ahasuerus, and tells of a people who do not obey the King's laws. Haman receives the King's authority to do whatever he finds for good with the Jews.

 

 

Mordecai gets knowledge about the threat against his people, in despair he sends a messenger to Esther; She has to go before the King, and seek mercy for their people. Esther hesitates, it is associated with death threat to go before the King without being called. Mordecai then send a new urgent message to Esther:

 

“Do not think to yourself that in the king’s palace you will escape any more than all the other Jews. For if you keep silent at this time, relief and deliverance will rise for the Jews from another place, but you and your father’s house will perish. And who knows whether you have not come to the kingdom for such a time as this?”(Esther 4:13-14)

 

Esther is challenged. Her people are in danger, even Mordecai, who has been her "educator" into the grace she now stands in. Ester is in a unique position to be able to plead for the Jews before the King. Will she evade responsibility, out of fear - or convenience, deny her origin? What will then happen to her - she is also a jew?

 

After a period of fasting Esther "on the third day" goes before the King, and she "receives grace". She reveals of her Jewish ancestry and tell the king about Hamans evil plans against her people. The King becomes angry. Haman, who accused Mordecai for not keeping the law, are hung up on the stake he prepared for Mordecai. Mordecai, who only refused to bow to Haman, is freed.

 

 

The Book of Esther is a burning message in a very late time. Over Jews in the diaspora rests threatening clouds. The state of Israel is attacked from all sides. Evil tongues forge plans, misinforms, trying to use laws - in the belief that they can prevent the ways of God.

 

The Christian church, the King's bride, is called to affirm its origins, and to stand up for the people of Israel and the land of Israel and to plead before the King. So Esther saved her life.

/Björn Hellman

Andens stilla vittnesbörd i vår ande

Apg 27:23-24
För i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sa: ’Frukta inte, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och Gud har skänkt dig alla dem som seglar med dig.

Så dramatiskt kan Gud tala till oss ibland!

Men det är inte det vardagliga sättet som Gud kommunicerar med oss. Hur ofta har du änglar på besök?

En av 1900-talets största Gudsmän, Kenneth Hagin, brukade säga ungefär att; "vi missar lätt det övernaturliga på grund av förväntan eller längtan efter det spektakulära".

Kenneth Hagin fick besök av Jesus vid 7 tillfällen. Ibland stannade Jesus flera timmar. Alla tillfällen hade ett speciellt syfte, som jag förstår det kopplat till den tjänst han växte till i, som Lärare och Profet.

Men - Hagin lyfte aldrig fram det spektakulära för att hylla det eller för att man skulle söka det. Hans mycket tydliga undervisning genom hela sin långa gärning är att Gud leder sina barn genom Andens stilla vittnesbörd i vår egen pånyttfödda ande.

Bibeln säger;

Rom 8:16
Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 

Den helige Ande, Hjälparen, levererar sitt vittnesbörd i vår ande. Det är ett fint stilla vittnesbörd, fritt från fruktan och fördömelse. Vår uppgift är att lära känna Andens och vår egen andes stilla röst, för att kunna ledas av den Helige Ande, vilket vi är kallade till.

Budskapet från Anden kan vara det kontinuerliga vittnesbördet - att vi är Guds barn. Men det kan också vara specifika tilltal. Vid viktiga tillfällen kan det vara så att Anden får ta i lite..; jag tror faktiskt att vi ofta missar Andens tilltal i vardagen, men vid vissa specifika tillfällen är det mer viktigt att vi verkligen uppfattar Andens röst.


//Björn

Johannes Amritzer predikar

Stark predikan /vittnesbörd av Johannes, i USA

Länk:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ak7e0Na5IB4

September -15 funderingarna på nätet

Några av alla September -15 funderingarna och spekulationerna från nätet, länkar nedan.

På nätet skrivs ju allt mellan himmel och jord, och under jord. Så det gäller ju att sålla. Men man kan undra om någon annan månad tidigare omskrivits såsom Sep -15. Och man kan finna röda trådar i det som skrivs, det är märkligt vad mycket som sammanfaller av världshändelser denna månad.

Det kanske är så att livet rullar på precis som vanligt efter denna höst, men det skadar inte att fundera en del. Vi vet att bibeln säger att världen håller på att förberedas för en världsledare, Antikrist, som ska bedra en hel värld som har förkastat Jesus Kristus. Just innan den personens framträdande har, enligt min bibelförståelse, Jesus hämtat sin församling från jorden.

Bibeln säger också att just när alla pratar om "Peace &Safety" och enhet över mänskligheten så kommer fördärv plötsligt över världen som födslovärkarna hos en havande kvinna. Vi vet att det kommer bli så här, förr eller senare. Många tecken i världen, förutsagda i bibeln, pekar på att vi är väldigt långt framme i tidschemat. Ett absolut bibliskt tecken för mig kommer vara om Israel, gm hårt tryck från omvärlden, inom kort går in i ett falskt fredsförbund med sin omgivning, där man tvingas/lockas kompromissa om de bibliska löftena till folket/landet. Vi har en ny sådan omröstning i FNs säkerhetsråd nu i september om jag är rätt underrättad. För att så ska ske behövs ett svek från USA, som har vetorätt och hittills alltid använt sig av den i försvar för Israel.

Det absolut viktigaste för varje människa är att man i den tid som är har allt klart med Jesus Kristus. Att man har bekänt Jesus som sin Herre, och att man vill underordna sig honom och följa honom genom livet. Men bibeln säger tyvärr att vid tiden för dessa födslovärkar kommer många kristna ha nickat till, blivit sömniga, och många ska säga "hur går det med löftet om Jesu tillkommelse"? Den händelse när församlingen i ett ögonblick ska ryckas upp på skyar, Herren Jesus till mötes, och som är starten på en stor vedermöda på jorden.

En vedermöda i form av världsvitt diktatorskap, fängslande och avrättande av oliktänkande, enorma naturkatastrofer, krigslarm, ett chip i handen väntas, som om man inte är lydig och tar det så kan man inte köpa eller sälja - och stor själsnöd. Många kristna idag är dåligt förberedda kunskapsmässigt angående de tider som enligt bibeln ska komma, och dåligt förberedda andligt för att möta Jesus på skyarna. Vi måste se till att vara förberedda och leva för Jesus; så vi också kan gå ut med evangeliet om Jesus med kraft i vårt land och vår värld i en sen tid.


https://www.youtube.com/watch?v=HB09F2PdXMw

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=HZ03_m50T-M

Länk till samlad undervisning om församlingens uppryckande: http://www.apg29.nu/index.php?tags=uppryckandet

Tron börjar kosta något även i Västvärlden

Domare Kim Davis har nu fängslats i USA, se bilden nedan, efter att hon på grund av trohet mot Jesus Kristus inte kan viga homosexuella.
Låt oss som kristna be för denna kvinna att hon kan bära detta lidande för Kristus med högburet huvud. Låt oss också be att allt ska samverka till Guds rikes framgång, och att många homosexuella ska vända om till Jesus som sin själs herde och vårdare. Jesus är Herre!

http://edition.cnn.com/2015/09/03/politics/kentucky-clerk-same-sex-marriage-kim-davis/index.html

Rättfärdiggjord eller "syndare frälst av nåd"?

Bland många välmenande kristna, ibland inom hela samfundsrörelser,
finns en bekännelse att som kristen är man en syndare frälst av nåd. Uttrycket
är minst sagt missvisande; helt enkelt en felaktig lära, och man
undrar hur de som uttrycker sig så, själva i detalj definierar Jesu dyrbara
frälsning.

Bibeln lär oss att vi var syndare innan vi tog emot Jesus som vår frälsare.
Bibeln lär vidare att Jesus blev gjord till synd i vårt ställe, för att vi skulle
bli rättfärdighet från Gud. Romarbrevet 5 säger att vi har blivit rättfärdiggjorda
av tro, att vi inte är syndare längre sedan vi tagit emot Jesus. Vi har inte bara
förklarats rättfärdiga - som under det gamla förbundet, där Kristus ännu inte
hade utplånat synden som bibeln faktiskt säger att han har gjort. "I Kristus"
är ett bibliskt begrepp som återkommer gång på gång, och det är I Kristus som
synden är utplånad. Bibeln säger att om någon är i Kristus så är han en ny
skapelse. Detta är inte fin poesi - utan krass verklighet.

Om vi fortfarande skulle vara syndare till vår natur - så skulle vi inte kunna vara
Guds barn. Barn har ju samma natur som sina föräldrar. Bibeln säger faktiskt,
för någon kanske lite hårresande, att vi blivit delaktiga av gudomlig natur när vi
levandegjorts med Kristus (2 Pet brev). Gud skulle inte heller kunna bo i oss
om vi vore syndare (och inte barn), på det sätt som bibeln beskriver att han
faktiskt gör;

Bibeln lär oss nämligen att som kristna har vi blivit den helige Andes
(vandrings-)tempel, tabernakel, och att Gud bor i oss, och vill uppenbara sig
genom oss för omvärlden. I vilken del av templet i det gamla förbundet
uppenbarade sig Gud? I det allra heligaste dit bara översteprästen fick ha
tillträde. Guds Ande har i frälsningen, när vi blev födda på nytt, levandegjort
vår mänskliga ande. Anden bor nu i vårt innersta, i vår egen ande. Detta är
något unikt, en hemlighet som varit bevarad, men som uppenbarats i och med
församlingens födelse. Tabernaklet och det fysiska templet i Jerusalem
förebildade just det som vi idag vandrar i som kristna.

Jesus säger om Johannes Döparen att ingen större profet hade funnits under
det gamla förbundet, men - säger Jesus, den minste i himmelriket är likväl större
än Johannes. Detta har som vi förstår inte med tjänst och kraft att göra - utan
med identitet, att vara Guds barn. Ps 8 säger att "av spenabarns mun har Gud
upprättat en makt" till att nedslå fienden. Hebreerbrevet säger att Mose var
trogen som tjänare i Guds hus, men Kristus var trogen som Son (arvinge). Vi
vet att Jesus inte blygs för att kalla oss bröder, och vi är Kristi medarvingar.
Mose var tjänare men aldrig barn till Gud, vi kristna är barn till Gud.

Det judiska templet som det beskrivs i GT bestod av 1/ det allra heligaste,
2/ det heligaste och 3/ hedningarnas förgård. Människan är också tredimensionell,
eller hur man nu ska uttrycka det; enligt bibeln är vi ande, själ och kropp;
1/ Bibeln säger att Anden vittnar med vårt innersta, vår pånyttfödda ande att
vi är Guds barn. 2/ De problem vi fortfarande kämpar med som kristna har med
vår själs helande /förnyelse /helgelse att göra. 3/ När Anden mer och mer får
dominera vår själ så syns Gud för vår omvärld, genom att hans härlighet strålar
ut från oss genom den yttre och synliga delen av vår varelse, vår kropp, i
form av Andens frukter, och genom de Kristi gärningar vi utför med våra
kroppsliga lemmar.

Om rättfärdiggörelsen genom tron på Kristus finns oerhört mycket mer att
säga, den är starkt underbyggd i skriften. Läran är helt enkelt grundläggande för
att församlingen ska byggas upp till ett sant tempel i Herren, för att församlingen
ska bli fri från fruktan som enligt bibeln (Joh brev) alltid är en fruktan för straff
(från Gud). Vi kommer i Kristus inte under någon dom, Jesus blev ju dömd i vårt
ställe, utan vi har genom tron övergått från döden till livet.

Genom förståelsen av vår rättfärdiga identitet kan vi bli sant ödmjuka och hålla
Gud för trovärdig. Vi kan frimodigt bemöta varje dömande anklagelse från Satan
(brödernas åklagare) med att säga att "den du talar till Satan är redan död och
begraven med Kristus - just på grund av de synder du påtalar"!! I Kristus vägrar
vi att längre lyssna på uppfostran från Satans håll, som vill göra oss till antingen
syndare ute i världen eller laglydande fariséer.

Istället lyssnar vi till Andens stilla underbara röst, när han undervisar oss,
tröstar oss, uppmuntrar oss - eller för den delen förmanar oss. Andens röst
innehåller aldrig fruktan och trycker aldrig ner någon. Genom träning att lyssna
till Anden och lyda Andens fostran, Anden som förmedlar från den Gode herden
(en annans röst följer fåren alls icke), kan vi träna upp ett rent och gott samvete.
Ett rent samvete är den bästa plattform för en växande tro på Gud och trohet
mot Gud.

När Paulus i Apg 23 står inför översteprästen, så säger Paulus att "jag har intill
denna dag tjänat Gud med ett i allo gott samvete". Det blev för mycket för
översteprästen, som nästan reflexmässigt såg till att Paulus fick ett hårt slag över
munnen. Översteprästen hade troligtvis försökt lyda Gud på ett lagiskt sätt hela
sitt liv och hans samvete hade aldrig vittnat för honom, utan bara vittnat mer och
mer om att om du ska lyda lagen så räcker det att du felar endast i ett - så är du
skyldig i allt. Vilken frustration att vara "religiös", och bara komma längre och
längre bort från Gud ju mer man försöker vara lydig. Detta för att man försöker
åstadkomma det i egen kraft, till sin egen berömmelse.

Tack gode Gud att vi just genom lagen har fått dö bort från lagen - för att istället
leva för Gud genom nåden i Kristus Jesus. Och att vår helgelse inte är att lyda
en anklagelseskrift (lagen), utan vår helgelseprocess utgår från att vi redan är
rättfärdiggjorda av tro på Jesus från första stunden när vi tar emot Jesus - av
endast nåd. Älskade av vår Far. Abba sa Jesus om Gud, det betyder pappa!

//Björn