En rätt undervisning om tungotalet

 

Rätt undervisning om tungotal

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotalet bara är för
vissa som valts av Gud att fungera i den gåvan.

Men Guds tanke är att alla ska ha denna gåva i
funktion i sina andliga liv. Tungotal är inte krom
på bilen för vissa utvalda, att glänsa med. Det är
istället ett viktigt arbetsinstrument i bön som
alla behöver.

I följande avsnitt i Apostlagärningarna läser vi om

att Paulus möter lärjungar som "kommit till tro"

men som inte tagit emot den helige Ande.

Paulus inser att de fått en undervisning om att ta

emot pånyttfödelsen i Kristus, men att den som

undervisat dem inte har haft kunskap om vare

sig dopet till Kristus eller andedopet & tungotal;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.
Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då

sa Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bättring;

och han sa därvid till folket, att det var på den

som skulle komma efter Johannes; det är på

Jesus, som de skulle tro.”

Sen de hade hört detta lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans

var de tolv män.

Paulus döper dem och lägger händerna på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses hos alla.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den

finner vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna. Denne hade blivit under-

visad om ”Herrens väg” och talade, brinnande

i anden, och undervisade grundligt om Jesus,

fast han endast hade kunskap om Johannes’

döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som hade fört

många till tro, men där de ännu inte blivit under-

visade om eller döpta till Kristus, inte heller blivit

fyllda med Anden och mottagit tungotalet.

Det här visar ju att man kan förstå mycket i

skriften, man kan som Apollos tala "brinnande i

anden", man kan alltså stå i en predikotjänst -

men ändå sakna förståelse av innebörden av att

bli fylld av Anden och bli förlöst i Andens gåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och

de lät döpa sig och han lade händerna på dem,

så kom som vi läste Anden över alla tolv och de

började tala i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. De missförstånd som finns

och som ger upphov till en felaktig undervisning

är ologiska & håller ej för en granskning i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens, ja

ur Paulus undervisning om att den helige Ande

tilldelar åt var och en någon särskild gåva;

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig ges
åt var och en så, att de kan bli till nytta.

...åt en annan att profetera, åt en annan att skilja
mellan andar, åt en annan att tala tungomål på
olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar
tungomål.

Men allt detta verkar densamme ene Anden, i

det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en

någon särskild gåva.

Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används i
församlingsgemenskapen. Där är en av gåvorna
att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder.

Det är denna gåva Paulus syftar på i detta bibel-

ställe. Det handlar här alltså inte om den enkla

grundgåvan att tala i tungor för eget bruk, en

gåva alla behöver för sin egen uppbyggelse.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att

det var alla som blev uppfyllda av Anden och

började tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla
församlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de
satt.

Och tungor som av eld visade sig för dem och

fördelade sig och satte sig på dem, en på var

av dem. Och de blev alla uppfyllda av helig

Ande och började tala andra tungomål, efter

som Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor !

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.

Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av häpnad

över att den helige Ande hade blivit utgjuten

också över hedningarna, som en gåva åt dem.

De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och de verkar som alla just här
talade i munnen på varandra och var alldeles
upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig

själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. Jag skulle väl vilja att ni alla
talade tungomål, men ännu hellre ville jag att ni
profeterar.

Paulus vill här inte alls (som en del menar) för-

minska vikten av att alla kan tala i tungor. I de
bibelställen som ibland refereras till på ett fel-

aktigt sätt vill Paulus istället att tungotalet ska

användas på rätt sätt i gemenskapen för allas

skull som är församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på ett
oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida man
inte också får uttydningen till nytta för alla - så
tillägger han i samma andetag att han själv talar
i tungor mer än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än ni

alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälp-

medel i vårt privata böneliv, som bygger upp

vår inre människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till hjälp
när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi ska be
om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp; för
vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men Anden
själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill han
att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.

Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav, det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger även att profeters andar är profeter
underdåniga. Tungotalet är inte något konstigt
som bara tar över oss. Vi kan känna stark
inspiration att be i tungor, men det kan vi även
vad gäller vanlig bön. Det är alltid vi som avgör
vårt handlande, inget som helst tvång föreligger;

1 Kor 14:32
..och profeters andar äro profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa om
hur Jesus innan han lämnar lärjungarna nämner
om att tungotalet också är ett tecken som ska
åtfölja den som tror. Det gäller alltså de troende i
allmänhet, inte någon elit:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tror:
genom mitt namn ska de driva ut onda andar,
de ska tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de tro
om ingen berättar". På samma sätt behöver vi
"berätta", d v s undervisa, om tungotalet, och lik-

som med frälsningen behöver vi vara frimodiga

med att tala om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be Gud
om det, hungra efter det! Det finns de som har en
gåva att förlösa tungotalet t ex genom handpå-
läggning, som vi läst om i Apostlagärningarna.

Men det måste inte ske på ett visst sätt, och det

är alltid kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever

börja tala i tro där du är, tala ut genom din mun

de krumelurer som kommer till ditt medvetande.

Och sedan be Gud fylla på allt eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk när

han väl började agera i tro på det Jesus upp-

manade honom att göra; "stå upp och gå!"

/Björn Hellman