Profetens kallelse - Jeremia 1:1-19

 

Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son,

en av prästerna i Anatot i Benjamins land.

Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons,

Juda konungs, tid, i hans trettonde regeringsår.

Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs,

tid, till slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs,

elfte regeringsår, då Jerusalems invånare i femte

månaden fördes bort i fångenskap.

HERRENS ord kom till mig; han sade:

”Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig,

och innan du kom ur modersskötet, helgade jag dig;

jag satte dig till en profet för folken.”

Men jag svarade: ”Ack Herre HERRE! Se, jag förstår

inte att tala, för jag är för ung.

Då sade HERREN till mig: ”Säg inte: ’Jag är för ung’,

utan gå åstad vart jag än sänder dig, och tala vad

jag än bjuder dig.

Frukta inte för dem; för jag är med dig och vill

hjälpa dig, säger HERREN.”

Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min

mun; och HERREN sade till mig: ”Se, jag lägger

mina ord i din mun.

Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att

du ska upprycka & nedbryta, förgöra & fördärva,

uppbygga och plantera.”

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

”Vad ser du, Jeremia?”

Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.”

Och HERREN sade till mig: ”Du har sett rätt, för jag

skall vaka över mitt ord & låta det gå i fullbordan.”

Och HERRENS ord kom till mig för andra gången;

han sade: ”Vad ser du?”

Jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta; den syns

åt norr till.”

Och HERREN sade till mig: ”Ja, från norr ska

olyckan bryta in över alla landets inbyggare.

För se, jag ska kalla på alla folkstammar i rikena

norrut, säger HERREN; de ska komma och resa

upp var & en sitt säte vid ingången till Jerusalems

portar och mot alla dess murar, runt omkring, och

mot alla Juda städer.

Och jag skall gå till rätta med dem för all deras

ondska, därför att de har övergivit mig och tänt

offereld åt andra gudar och tillbett sina händers

verk.

Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och

tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var inte rädd

för dem, på det att jag inte må låta vad förfärligt

är komma över dig inför dem.

För se, jag själv gör dig i dag till en fast stad &

till en järnpelare & en kopparmur mot hela landet,

mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess

präster & mot det meniga folket,

så att de inte ska bli dig övermäktiga, om de vill

strida mot dig; för jag är med dig säger HERREN,

och jag vill hjälpa dig.”