Andens stilla vittnesbörd i vår ande

Apg 27:23-24
För i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag
också tjänar, och stod bredvid mig och sa: ’Frukta inte, Paulus. Du
skall komma att stå inför kejsaren; och Gud har skänkt dig alla dem
som seglar med dig.

Så dramatiskt kan Gud tala till oss ibland!

Men det är inte det vardagliga sättet som Gud kommunicerar med
oss. Hur ofta har du änglar på besök?

En av 1900-talets största Gudsmän, Kenneth Hagin, brukade säga
ungefär att; "vi missar lätt det övernaturliga på grund av förväntan
eller längtan efter det spektakulära".

Kenneth Hagin fick besök av Jesus vid 7 tillfällen. Ibland stannade
Jesus flera timmar. Alla tillfällen hade ett speciellt syfte, som jag
förstår det kopplat till den tjänst han växte till i, som Lärare och
Profet.

Men - Hagin lyfte aldrig fram det spektakulära för att hylla det eller
för att man skulle söka det. Hans mycket tydliga undervisning
genom hela sin långa gärning är att Gud leder sina barn genom
Andens stilla vittnesbörd i vår egen pånyttfödda ande.

Bibeln säger;

Rom 8:16
Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 

Den helige Ande, Hjälparen, levererar sitt vittnesbörd i vår ande.
Det är ett fint stilla vittnesbörd, fritt från fruktan och fördömelse.
Vår uppgift är att lära känna Andens och vår egen andes stilla röst,
för att kunna ledas av den Helige Ande, vilket vi är kallade till.

Budskapet från Anden kan vara det kontinuerliga vittnesbördet -
att vi är Guds barn. Men det kan också vara specifika tilltal,
eller bekräftelser. Vid viktiga tillfällen kan det vara så att Anden
får ta i lite..; jag tror faktiskt att vi kan missa Andens tilltal i var-
dagen, men vid vissa specifika tillfällen är det mer viktigt att vi
verkligen uppfattar Andens röst.

Ett sätt Gud ofta talar till mig på är genom små yttre tecken, som
bekräftas eller förstärks genom just Andens vittnesbörd i mitt inre.
Det händer rätt ofta. Ibland har jag inte ens bett om något, utan bara
haft en undran i mitt inre i min allmänna öppenhet inför Gud.

För inte så länge sedan frågade jag Gud om jag skulle vara kvar på
mitt jobb, då det var lite rörigt och många slutade. Några dagar
senare fick jag för mig att börja läsa ingressen till en missionsbok
jag fått av min dotter.

Efter några sidor nämns ett företag med samma namn som mitt, ett
mycket ovanligt namn. Väldigt låga odds att detta skulle inträffa
så nära inpå min undran. För mig var det ett tydligt och fullt till-
räckligt tilltal att jag skulle vara kvar på mitt jobb t v, jag har lärt
känna igen Guds mönster och humor i hans tilltal.

Min svärfar gick alldeles nyligen bort. Han var inte en kristen på
den nivå vi tänker oss i frikyrkan, men spelade orgel i Svenska
kyrkan på gudtjänster, begravningar, bröllop. Han var en mycket
noggrann och försiktig man som aldrig överträdde lagen.

Strax före lunchtid den förmiddag då jag fått veta att han somnat in,
var jag undrande över var min svärfar nu befann sig; man kommer
ju inte till himlen med automatik. Men jag har ju bett för honom
regelbundet, att jag vill se honom i himlen. Frågan var öppen i mitt
inre och inför Gud.

Jag gick strax till ICA Maxi, och där fanns provsmakning i vanlig
ordning på fredagar. Denna fredag bjöd de på smakprov av "Morfars
ost" i olika smaker, en serie jag som viss ostkännare aldrig sett
tidigare. Jag fick kämpa med tårarna då jag blev ganska så över-
väldigad. Jag plockade en av smakerna för att gå till kassan.

Men jag tänkte då på att yngsta grabben inte gillar stark ost, men väl
Brie-ost. Så jag gick för att även välja en sådan ost. Den första mina
ögon föll på, som jag aldrig sett tidigare, var "Brie du Grand Pere",
Morfars Brie, den enda kvar i hyllan. Jag var nu förkrossad över hur
Gud visat att han tagit hand om min frus pappa och barnens morfar.

Björn