Esters kallelse

Esters kallelse

Esters bok i Gamla Testamentet tilldrar sig ca år 480 f Kristus. Kung Ahasveros regerar ett världsrike som sträcker sig från Indien till Etiopien. Han regerar från "Susans borg” i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.

Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal folkslag och bland dessa bor många judar, utspridda i samband med den babyloniska fångenskapen. Även i Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar som kungars kung och hans ord är lag.

Berättelsen om Ester är ett stycke judisk historia, som ihågkoms vid Purimhögtiden. Men Esters bok är också i hög grad profetisk, med ett viktigt budskap in i ändens tid. Den berör den kristna församlingens ansvar för det judiska folket och Israel.

Drottning Vasti visar en längre tid förakt för kung Ahasveros. Till slut avsätter kungen henne och söker en ny drottning. Ester är en av de utvalda jungfrur som får gå inför kungen. Hon är judinna, och fostras av Mordokai, sin styvfar. Kungen fäster sig mycket vid Ester. Hon står brud och blir ny drottning. Hennes judiska identitet förblir hemlig.

Kungens nye tjänare Haman märker att Mordokai inte bugar för honom i porten, och han får höra att Mordokai är jude. Ett hat växer inom Haman, han smider planer mot alla judar i riket. Han går inför Ahasveros och berättar om ett folk som inte lyder kungens lagar. Haman får kungens auktoritet att göra vad han finner för gott med judarna.

Mordokai får vetskap om hotet om utplåning, i förtvivlan sänder han bud till Ester. Hon måste gå inför kungen och söka nåd för sitt folk. Ester tvekar, det är förenat med dödsfara att gå inför kungen utan att vara kallad. Mordokai sänder då åter bud till Ester:

”Tänk inte att du ensam bland alla judar ska slippa undan, därför att du är i kungens hus. Nej, om du är tyst vid detta tillfälle, så ska nog hjälp och räddning beredas judarna från annat håll, men du och din fars hus, ni ska förgöras. Vem vet om du inte just för en sådan tid som den här har kommit till kunglig värdighet? (Ester 4:13-14)

Ester blir utmanad. Hennes folk är i fara, även Mordokai, han som ”varit hennes uppfostrare” till nåden hon nu står i. Ester är i en unik ställning att kunna plädera för judarna inför kungen. Kommer hon att undandra sig ansvar och kallelse av rädsla eller bekvämlighet, förneka sitt ursprung? Hur går det då med Ester, hon är själv judinna?

Efter en tid av fasta går Ester ”på tredje dagen” inför kungen - och hon ”undfår nåd”. Ester bekräftar sin judiska börd och Hamans anslag mot hennes folk. Kungens vrede upptänds. Haman, som anklagat Mordokai för att inte hålla lagen, hängs upp på pålen han förberett för Mordokai. Mordokai, som endast vägrat buga för Haman, frias.

Esters bok är brännande aktuell i en sen tid. Över judar i förskingring vilar hotfulla skuggor, staten Israel blir ansatt från alla håll. Onda tungor smider anslag, desinformerar, använder lagutrymme - i tro att man kan hindra Guds vägar.

Församlingen, Konungens brud, är kallad att bejaka sitt ursprung, att stå upp för folket och landet Israel och att plädera för dem inför Konungen. Så räddade Ester sitt liv.

Björn Hellman