Skillnaden mellan Dom och Varning

I det naturliga livet ses det som en stor välgärning om man
stoppar bilar och talar om att bron framför har rasat, fast
det inte syns i mörkret.

Om man som kristen talar om Jesu kärlek, men också
varnar för ett annalkande stup längre fram på den väg
människor kör, och därför med iver uppmanar dem att ta
den andra vägen istället, då kan man bli betraktad som lite
suspekt och dömande i mångas ögon.

Vi kanske bara ska be folk att veva ner rutan istället och så
önskar vi dem Guds välsignelse på färden?

Undrar vad Gud, Jesus Kristus och Anden tycker i denna
fråga; de hade ju en allvarlig konferens i himlen kring detta.
De såg ju att våra felaktiga vägval leder till evig förtappelse,
och detta var så ledsamt att Jesus valde att komma och dö
för våra felsteg och felstyrningar. Så att om vi vänder om på
den felaktiga vägen och tar den andra vägen så får vi evigt
liv istället.

Vi behöver stå på två ben i förkunnelsen av evangelium, i
det naturliga är det ju alltid enklast med balansen då. Själv
har jag upplevt mig förlorad innan Jesus slutligen fann
mig - människor fanns som delade Jesus med mig; ett fullt
evangelium, inte inlindat och fagert.

Många kanske inte har tagit till sig det fulla budskapet i
bibeln för att det inte predikats, och så har de haft en ej fullt
bibelgrundad gudstro hela livet. Är bibelordet nedan, " lilla
bibeln", en dom från Guds sida eller är det nåd? Det är nåd
från Gud att få förmånen att omvända sig, men en dom över
att fortsätta köra på fel väg.

Johannes evangelium 3:16-21
För så älskade Gud världen, att han gav sin enfödde Son,
för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad,
utan ha evigt liv.

För Gud sände inte sin Son i världen för att döma världen,
utan för att världen skulle bliva räddad genom honom.

Den som tror på honom, han blir inte dömd, men den som
inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på
Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen,
människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom
deras gärningar var onda.

För var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och
kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli
blottade.

Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för
att det ska bliva uppenbart att hans gärningar är gjorda
i Gud.