Det finns en hel del obibliska uppfattningar gällande Jesu ställning och identitet under sitt liv på jorden.
Den jag främst tänker på är uppfattningen att allt Jesus gjorde på jorden var ett uttryck för hans gudomlighet.
Sedan finns också uppfattningar där man förmänskligar hans jordeliv i alltför hög grad.
Det viktiga är naturligtvis att få tag i vad bibeln lär;
Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
Gal 4:4
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,..
Luk 1:35
"Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
Luk 3:22
Och den helige Ande sänkte sig ner över honom I kroppslig skepnad som en duva; och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.”
Fil 2:6-8
Han som var till i Gudsskepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han till det yttre vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.
Joh 8:58
Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
Här framgår att Jesus är Guds Ord. Att han var till i Gudsskepnad i himlen. Men att han bereddes en kropp, och när han kom till jorden antog han istället tjänareskepnad till det yttre - han blev människa.
Han är naturligtvis alltid Guds Son. Människa blev han genom att han blev född av kvinna. Guds Son var han (och är han utan något avbrott) för att Maria blev befruktad inte av ett vanligt umgänge med en man, utan av den helige Ande. Det var något heligt som blev fött.
Jesus går även så rakt på sak som att använda begreppet "jag är" om sig själv, vilket gjorde fariseerna och översteprästerna fullkomligt ursinninga.
Jesus som sann människa
När vi konstaterat det självklara, att Jesus under sitt jordeliv är Guds Son, vad är det då som gör honom även till sann människa. Och varför måste han vara sann människa för att kunna utföra sitt uppdrag på jorden?
Det framgick ovan i Fil 2:6-8 att Jesus utblottade sig när han kom i människogestalt. Han lämnade något som han hade i himlen när han kom till jorden. Det framgick också i Gal 4:4 att han blev ställd under lagen.
Om Jesus skulle kunna ta vår plats på korset, så måste han först ha levt en människas liv på jorden på ett fullkomligt rättfärdigt sätt. Han måste leva det som människa, inte som Gud. Jesus måste ha varit både sann Gud och sann människa. Annars finns ingen frälsning för oss. Bara en människa kan dö för människor.
Jesus stora uppgift på jorden var att först fullborda lagen genom sitt liv och sedan ge sitt liv genom att bli gjord till synd och förbannelse och bli upphängd på ett kors.
Matt 5:17
Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda (lagen).
Rom 5:15
För om genom en endas fall (den förste Adam) de många har blivit underlagda döden, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus (den andre Adam) — blivit på ett överflödande sätt de många beskärd.
Jesu jordeliv måste levas helt efter vanliga människors förutsättningar. Han kunde inte ha någon gräddfil. Det som var unikt med Jesus var att han, genom att han hade Gud till Fader, inte var född under arvssynden - därigenom hade han möjlighet att stå emot synden. Arvssynden är den svaghet som enligt Romarbrevet får alla människor att falla i synd när lagen blir en verklighet för människan;
Rom 7:5, 8-11
För medan vi ännu var i ett köttsligt väsende, var de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden...Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. För utan lag är synden död. Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; för då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.
I Hebreerbrevet beskrivs Jesu liv på jorden som en svår kamp mot synd och frestelser, där Jesus blev frestad i allt, men utan att falla;
Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd.
Heb 5:7-9
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som är honom lydiga, upphovet till evig frälsning.
Detta är mäktiga och revolutionerande ord. Här fastställs att Jesus trots att han "var Son" under "sitt kötts dagar" blev frestad i allt - utan att falla i synd. Det står att han blev så hårt frestad att han grät och ropade starkt till Gud och bad om räddning från döden. Vi vet att Jesus vid ett tillfälle även svettades blod.
Detta säger oss att han inte skred fram i någon slags gudomlighet när han gick på jorden. Han hade en oerhörd kamp mot ondskan som gjorde att han var oändligt beroende av Faderns närhet och tilltal.
Det är "breathtaking" att tänka sig hur illa det skulle gått om Jesus gett efter för synden bara en enda gång. Vi kan förstås tänka att Gud kan inte synda, men uppenbarligen var det en oerhörd kamp Jesus kämpade mot synden och mot Satan, på en nivå som ingen annan människa upplevt.
Vi behöver lära oss att uppskatta inte bara att Jesus dog på korset; att han juridiskt sett kunde dö på korset för oss möjliggjordes just genom att han först levde ett fullständigt rättfärdigt liv och till 100% "stod emot till blods emot synden".
Den förste Adam blev placerad i en lustgård omgiven av Guds kärlek, men han föll ändå i synd. Den andra Adam levde ett liv ständigt trängd av mörkrets makter, men föll aldrig i synd.
Gjorde Jesus under för att han var Guds Son?
En fråga som kan dela kristna är om Jesus gjorde sina övernaturliga gärningar för att han var Gud, eller om han gjorde dem som en tjänare. Min bild är ganska klar på denna punkt och jag ska försöka utlägga detta med ord från bibeln.
Joh 14:10
Tror du inte att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till er talar jag inte av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de är hans verk.
Joh 5:19
Då talade Jesus åter och sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han gör endast vad han ser Fadern göra; för vad han gör, det gör likaledes också Sonen.
Jesus säger här att han inte talar sina egna ord. Och de gärningar "Jesus gör" är det egentligen Fadern som gör. Men eftersom Fadern bor i Jesus, så ser det ut som att det är Jesus som gör dem!
Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära. Han gör det inte "för att ära Fadern", utan därför att det verkligen är Fadern som ger honom orden och verkar genom honom. Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjukhet, tro och lydnad till Faderns vilja.
Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som kristna brukar undervisa angående den frukt vi kan se genom våra liv - vi säger att vi ska ge all ära till Gud eftersom vi inte kan göra något i oss själva.
Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds Son, ödmjukade sig och kom i tjänareskepnad, och därför är hans liv ett exempel för troende att följa.
Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är på jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.
Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade sig inför Fadern ända till döden.
Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd. När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln, så kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som beskrivs i följande bibelstycke;
Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande;
Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att Jesus talade det han sa och gjorde det han gjorde för att han var Gud, dvs Guds Son, har fel.
Vi kan göra det Jesus gjorde
Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra,vi följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i allt.
Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.
Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - eftersom det var Fadern som gjorde gärningarna genom Jesus och inte han själv;
Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro för själva gärningarnas skull. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa ska han göra. För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn, det ska jag göra,
för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.
Döpt i Anden - vandra i Andens kraft
Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?
Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i sin ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i sin kallelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";
Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började sitt verk.
Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över sitt liv;
Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.
Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära. Han gör det inte "för att ära Fadern", utan därför att det verkligen är Fadern som ger honom orden och verkar genom honom. Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjukhet, tro och lydnad till Faderns vilja.
Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som kristna brukar undervisa angående den frukt vi kan se genom våra liv - vi säger att vi ska ge all ära till Gud eftersom vi inte kan göra något i oss själva.
Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds Son, ödmjukade sig och kom i tjänareskepnad, och därför är hans liv ett exempel för troende att följa.
Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är på jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.
Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade sig inför Fadern ända till döden.
Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd. När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln, så kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som beskrivs i följande bibelstycke;
Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande;
Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att Jesus talade det han sa och gjorde det han gjorde för att han var Gud, dvs Guds Son, har fel.
Vi kan göra det Jesus gjorde
Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra,vi följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i allt.
Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.
Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - eftersom det var Fadern som gjorde gärningarna genom Jesus och inte han själv;
Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro för själva gärningarnas skull. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa ska han göra. För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn, det ska jag göra,
för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.
Döpt i Anden - vandra i Andens kraft
Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?
Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i sin ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i sin kallelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";
Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började sitt verk.
Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över sitt liv;
Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.
Jesus fick gå igenom frestelser och prövningar för att bli stark i Anden, och inte vara stark i sig själv;
Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en mönsterbild för den kristne.
Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet för Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som ska vandra runt på jorden. Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor av troende människor i olika uppgifter och sammanhang.
Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han kommer alltid vara den främste. Och därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.
//Björn
Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en mönsterbild för den kristne.
Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet för Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som ska vandra runt på jorden. Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor av troende människor i olika uppgifter och sammanhang.
Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han kommer alltid vara den främste. Och därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.
//Björn
No comments:
Post a Comment