En fråga som engagerat människor i alla tider är
varför en Gud som vi menar är god inte tar itu
ordentligt med ondskan i världen.
Det man glömmer bort då är att det är människan
som är ond enligt bibeln. Det finns förstås människor
som strävar efter att göra gott, men ingen är så god
så att inte Jesus behövde spikas upp på ett
förbannelsens kors också för den människan. Får
Gud börja med att ta itu med dig?
På Noas tid så räddade Gud Noa och hans fru och
hans söner med fruar medan resten av den dåtida
världen gick under. Noa byggde under 120 år en
väldig båt långt uppe på land, till ett vittnesbörd för
människorna runt omkring att det kommer en dom.
Människorna fick lång tid på sig att betänka
situationen och omvända sig.
Noa var känd som en rättfärdig och gudfruktig man
och på så sätt var han ett vittnesbörd för omvärlden,
samtidigt som detta att bygga en enorm båt högt
upp på land ansågs tokigt. Precis som talet om Jesu
kors inte alltid anses salongsrent och passande. När
båten var färdig och floden kom gick alla människor
under utom Noas familj. När Gud alltså tog itu med
ondskan på Noas tid - så tog han itu med människor.
Jesus sa vid ett tillfälle, i Matteus Kap 7:11;
Om nu ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, hur
mycket mer skall inte då er Fader, som är i himlen, ge vad gott
är åt dem som ber honom!
Vi är alltså inte automatiskt goda i Guds ögon för att
vi tar hand om och är kärleksfulla mot våra egna barn.
Men Gud ger alltså vad gott är åt de som ber och
söker honom, som bibeln uttrycker det på ett annat
ställe; åt de som "tror att han är till och lönar dem
som söker honom".
Det är inte i första hand de som startar krig eller
begår våldshandlingar som är onda. Även till synes
fromma människor som gör till synes kärleksfulla
handlingar kan vara onda. I t ex dagens samhälle har
det gått så långt att om man accepterar allt som
kallas kärlek så blir man väl behandlad. Men om man
säger att homosexuell kärlek är synd enligt Skaparen,
då kan bemötandet bytas i fientlighet och total
intolerans.
Det finns naturligtvis genuint goda gärningar som
görs utifrån omsorg om människor, men även den
godaste människa är bortkommen från Gud utan
Jesus och behöver ta emot Guds försoning i Jesus
Kristus.
Gud är god men hans godhet innebär inte att han
kan agera hur som helst. Det är hans lagar som styr
universum, t ex gravitationen. Gud har också juridisk
integritet. Han kan inte plocka bort vissa människor
som vi efter vår måttstock tycker är ondare än vi
själva, medan vi själva lever våra egna liv utan att
fråga efter honom.
Gud kan inte heller plocka bort den osynliga andliga
ondskan i form av djävulen och hans armé av onda
andemakter. Det tar inte itu med människans egen
synd.
Om Gud skulle ta itu med ondskan på jorden i ett nu,
då kanske han måste börja med de människor som
ännu inte gått den väg han stakat ut för att itu med
ondskan - att människan försonas med honom i
Jesus Kristus.
När Gud tog itu med ondskan en gång för alla och
på sitt sätt, så gick han till roten med problemet.
Problemet är människans synd - att vi förkastar
honom och hans analys av roten till våra problem,
och vi därmed i praktiken lierar oss med djävulen -
som sedan skapelsens början sökt att ta människans
uppmärksamhet från Gud, för att vi istället ska
lyssna till och tillbe honom.
Guds plan var att sända sin Son Jesus till jorden för
att dö för människosläktet. Efter det har han gett lång
tid av anstånd, såsom i Noas tid, för att vi människor
ska omvända oss och tro på hans Son Jesus Kristus.
När vi tar emot Jesus, som dött för våra synder, så
blir våra synder utplånade. På det sättet tar Gud itu
med ondskan.
Under tiden av anstånd fram till den dag Gud
bestämt att hans nådestid är ute, så kommer vi att se
ondskan och godheten sida vid sida, beroende på
vilken herre varje människa väljer att tjäna.
Som troende kristna är vi lovade Guds beskydd och
omsorg på alla livets områden, mitt i en värld där
ondskan är närvarande. Vi kommer att frestas och
prövas under vår vandring eftersom vår omvärld är
emot Gud. Det är en del av Guds plan - för att fostra
oss och för att se om vi vill följa honom både goda och
mindre goda dagar. Vi har också ett löfte att få lida -
för vittnesbördet om Jesus.
No comments:
Post a Comment