Fullkomlighet genom Uppryckandet

Är du en kristen som självklart tror på ett liv efter detta,

att det finns en uppståndelse från de döda? Då måste du
också kunna tro på det som kallas för uppryckandet.

Bibeln talar om att ändtidens kristna församling kommer
att "ryckas upp på skyar" och möta Herren Jesus. Det
kommer att ske samtidigt som alla som dött i tro på Kristus
uppstår. Alla som tror eller har trott och dött ska alltså
samtidigt ryckas på skyar Herren till mötes;

1 Thess 4:13-18
Vi vill inte lämna er, käre bröder, i okunnighet om hur
det förhåller sig med dem som har avsomnat, för att ni
inte ska sörja som de andra, de som inte har något
hopp.

För lika säkert som Jesus, som vi tror, har dött och har
uppstått, lika säkert ska också Gud genom Jesus föra
dem som är avsomnade fram jämte honom.

Som ett ord från Herren säger vi er nämligen detta, att
vi som lever och lämnas kvar till Herrens tillkommelse
inte alls ska komma före dem som är avsomnade.

För Herren ska själv stiga ner från himlen, och ett
maktbud ska ljuda, en överängels röst och en Guds
basun. Och först ska de i Kristus döda uppstå; sen ska
vi som då ännu lever och har lämnats kvar bli jämte
dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes;
och så ska vi alltid få vara hos Herren.

Så trösta nu varandra med dessa ord.

1 Kor 15:16-23, 50-54
Ja, om döda inte uppstår, så har inte heller Kristus upp-
stått. Men om Kristus inte har uppstått, så är er tro
förgäves; ni är då ännu kvar i era synder. Då har ju
också de gått förlorade, som har avsomnat i Kristus.

Om vi i det här livet har i Kristus haft vårt hopp, och
därav inget blir, då är vi de mest ömkansvärda av alla
människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda,
som förstlingen av de avsomnade.

För eftersom döden kom genom en människa, så kom
också genom en människa de dödas uppståndelse. Och
såsom i Adam alla dör, så ska också i Kristus alla
göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus
som förstlingen, därefter, vid Kristi tillkommelse, de
som hör honom till.

Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och
blod inte kan ärva Guds rike; inte heller får förgänglig-
heten oförgängligheten till arvedel. Se, jag säger er en
hemlighet: Vi ska inte alla avsomna, men alla ska vi
bli förvandlade, och det i ett nu, i ett ögonblick, vid
den sista basunens ljud.

För basunen ska ljuda, och de döda ska uppstå till oför-
gänglighet, och då ska vi (som ännu lever) bli förvandlade.
För detta förgängliga måste iklä sig oförgänglighet, och
detta dödliga iklä sig odödlighet. Men när detta förgäng-
liga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har
iklätt sig odödlighet, då ska det ord fullbordas, som
står skrivet: ”Döden är uppslukad och seger vunnen.”

Innan de avlidna i Kristus här får uppleva sin fulla upp-
ståndelse, d v s även till kroppen, så har de befunnit sig i
en period av väntan på en plats som i Bibeln kallas
Paradiset. Det är Paradiset vi egentligen refererar till, när
vi menar att när vi dör på jorden så kommer vi direkt
till himlen.

I Paradiset är man alltså ännu utan uppståndelsekropp.
Uppståndelsen i kroppen för de som dött i Kristus sker
nämligen vid församlingens uppryckande, i enlighet med
de bibelord vi läste ovan. De som vid tiden för detta upp-
ryckande lever kvar på jorden, och i tron på Kristus, för-
vandlas då till sina jordiska kroppar i ett enda ögonblick,
och får sina uppståndelsekroppar.

Bibeln säger i avsnittet ovan att om vi inte tror på upp-
ståndelsen från de döda för de som dött i tron på Kristus -
så är vår tro förgäves. Det håller väl varje kristen med om.
Men - detsamma måste då gälla om vi inte tror på uppryc-
kandet av den församling som fortfarande lever kvar på
jorden i tron i ändens tid. Båda uppståndelsen från de
döda och uppryckandet av ändtidens församling sker ju
samtidigt enligt Bibelns solklara undervisning.

/Björn Hellman

Att tala i nya tungor

Rätt undervisning om tungotal

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotal bara är för
vissa som valts av Gud att fungera i den gåvan.
Men Guds tanke är att alla ska ha denna gåva i
funktion i sina andliga liv. Tungotal är inte krom
på bilen för vissa utvalda, att glänsa med. Det är
istället ett viktigt arbetsinstrument i bön, som
alla behöver.

I följande avsnitt i Apg läser vi om att Paulus
möter lärjungar som "kommit till tro", men som
inte tagit emot den helige Ande. Han inser att de
fått en viss undervisning om frälsning, men att den
som undervisat dem inte har haft kunskap om vare
sig dopet till Kristus eller andedop och tungotal;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.
Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då sa
Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bättring; och
han sa därvid till folket, att det var på den som
skulle komma efter Johannes; det är på Jesus, som
de skulle tro.”

Sedan de hade hört detta, lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans var
de tolv män.

Paulus döper dem och lägger sina händer på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses hos alla.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den finner
vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna. Denne hade blivit undervisad
om ”Herrens väg” och talade, brinnande i anden,
och undervisade grundligt om Jesus, fastän han
endast hade kunskap om Johannes’ döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som fört många
till tro, men där de ännu inte blivit undervisade om
eller döpta till Kristus, inte heller blivit fyllda med
Anden och mottagit tungotalet.

Det här visar att man kan förstå mycket i skriften,
man kan som Apollos tala "brinnande i anden", man
kan alltså stå i en predikotjänst - men ändå inte ha
förstått innebörden av att bli fylld av Anden och bli
förlöst i Andens nådegåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och de
lät döpa sig och han lade händerna på dem, så kom
som vi läste Anden över alla tolv och de började tala
i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. De missförstånd som finns och
som ger upphov till en felaktig undervisning är
ologiska och håller inte för en gransking i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens (Paulus)
undervisning om att den helige Ande tilldelar åt
var och en någon särskild gåva;

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig ges
åt var och en så, att de kan bli till nytta.
...åt en annan att profetera, åt en annan att skilja
mellan andar, åt en annan att tala tungomål på
olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar
tungomål.
Men allt detta verkar densamme ene
Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt
var och en någon särskild gåva.
Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används i
församlingsgemenskapen. Där är en av gåvorna
att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder. Det är denna gåva Paulus syftar på i detta
bibelställe. Det handlar här alltså inte om den
enkla grundgåvan att tala i tungor för eget bruk.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att det
var alla som blev uppfyllda av Anden och började
tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla
församlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de
satt.
Och tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av
helig ande och började tala andra tungomål,
efter som Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor!

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.
Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av
häpnad över att den helige Ande hade blivit
utgjuten också över hedningarna, som en gåva
åt dem.
De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och de verkar som alla just här
talade i munnen på varandra och var alldeles
upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. Jag skulle väl vilja att ni alla
talade tungomål, men ännu hellre ville jag att ni
profeterar.

Paulus vill  här inte alls (som en del menar)
förminska vikten av att alla kan tala i tungor. I de
bibelställen som ibland refereras till på ett felaktig
sätt, vill Paulus istället att tungotalet ska användas
på rätt sätt i gemenskapen för allas skull som är
församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på ett
oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida man
inte också får uttydningen till nytta för alla - så
tillägger han i samma andetag att han själv talar
i tungor mer än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälpmedel
i vårt privata böneliv, som bygger upp vår inre
människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till hjälp
när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi ska be
om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp; för
vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men Anden
själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill han
att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.
Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav, det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger också att profeters andar är profeter
underdåniga. Tungotalet är inte något konstigt
som bara tar över oss. Vi kan känna stark
inspiration att be i tungor, men det kan vi även
vad gäller vanlig bön. Det är alltid vi som avgör
vårt handlande;

1 Kor 14:32
..och profeters andar äro profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa om
hur Jesus innan han lämnar lärjungarna nämner
om att tungotalet också är ett tecken som ska
åtfölja den som tror. Det gäller alltså de troende i
allmänhet:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tro:
genom mitt namn skola de driva ut onda andar,
de skola tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de tro
om ingen berättar". På samma sätt behöver vi
undervisa om tungotalet, och liksom med
frälsningen behöver vi vara frimodiga med att tala
om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be Gud
om det, hungra efter det! Det finns de som har en
gåva att förlösa tungotalet t ex genom handpå-
läggning, som vi läst om i Apostlagärningarna. Men
det måste inte ske på ett visst sätt, och det är alltid
kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever börja
tala i tro där du är, tala ut genom din mun de
krumelurer som kommer till ditt medvetande. Och
sedan be Gud fylla på allt eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk när han
började agera i tro på det Jesus uppmanade honom
att göra - stå upp och gå!

/Björn Hellman

Johnny Cash - It Was Jesus

Johnny Cash - It Was Jesus

https://www.youtube.com/watch?v=aFwK_ZTCfLc

"Vår del" av Kristus

Jag vill ära vännen Bill Stenberg för den trohet
han visade Herren under sin levnad.

Bill delar här en vision som Gud gav honom,
en allvarlig varning för sekterism och
samfundsväsende.

https://www.youtube.com/watch?v=EIFXXBXYcMI

Herre, lär oss att be

Det finns ett ställe i evangelierna där lärjungarna säger
till Jesus;

Herre lär oss att be,.. (Luk 11:1)

Jesus har just avslutat ett bönepass, och det verkar som
lärjungarna förstår att det måste finnas hemligheter bakom
Jesu framgångar. Jesus hade ju framgång - det hände en
del saker kring honom..

Det är då oerhört intressant att höra vad Jesus ska svara på
en önskan som "Herre lär oss att be.."

Jesus börjar med att undervisa om bönen vi kallar Fader vår;

Då sa han till dem: ”När ni ber, ska ni säga så: ’Fader, helgat vare
ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd ge oss var dag; och
förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som är oss
något skyldig; och inled oss inte i frestelse." (Luk 11:2-4)

Fader vår är en viktig bön som samlar områden kring vår
vardag, vårt uppehälle, våra relationer, vår helgelse och
uthållighet i tron och om Guds rikes tillväxt.


Men - Jesus fortsätter undervisningen med en rätt
märklig liknelse, och det är den jag vill försöka förmedla
min syn på med det här studiet.

Vi behöver inse att det är något mycket viktigt Jesus vill
förmedla med denna liknelse, lärjungarna har bett honom
att undervisa dem om bönens hemligheter;

Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har en vän och mitt i
natten kommer till denne och säger till honom: ’Käre vän, låna mig
tre bröd; för en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag
har inget att sätta fram åt honom’ så svarar kanske den andre inifrån
huset och säger: ’Gör mig inte omak; dörren är redan stängd, och
både jag och mina barn har gått till sängs; jag kan inte stå upp och
göra dig något.’ Men jag säger er: Om han än inte, av det skälet att
han är hans vän, vill stå upp och ge honom något, så kommer han
likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och ge
honom så mycket han behöver..” (Luk 11:5-8)

Jag tror Jesus vill lära oss att be för våra behov och ta emot
svar på bön från Gud i tro - genom uthållighet.

Vem som helst kan be en enda gång till Gud för ett böne-
önskemål. Det är inte nödvändigtvis ett utslag av tro. Man
bara kollar om något händer.

När vi kommer och "knackar på dörren" hos vår vän "för
att få låna bröd" enligt liknelsen, så motsvarar det att vi
ber vår bön en första gång. Från denna första bönen till
dess vi får bönesvar behöver vi stå fasta i tro. Vi behöver
tro Gud om att han är god (det är vad det handlar om att
tro) även om svar inte kommer direkt. Vi kommer i den
här världen inte undan ett moment av uthållighet.


Det som händer efter "första knackningen" är relaterat
till kampen mellan kött och ande inom oss. Köttet har
ingen tro. Paulus säger i Romarbrevet att "i mitt kött bor
inget gott..". Köttet förväntar sig inte svar, och orkar därför
inte hålla ut i tro. Efter "den första knackningen" kommer
därför tvivelstankar som brev på posten.

Vad säger då tvivlen? Jo, de säger att Gud "har gått och
lagt sig" och inte är villig att stå upp och ge det man bett
honom om. Dock; Jesus fortsätter undervisningen och
säger att även om "vännen" inte är mer god vän än så, så
kommer han ändå att stå upp och låna dig bröd för att du
inte ger dig, utan fortsätter att bulta ännu mer och leva om
tills han inte orkar höra på det längre utan står upp och ger
dig det du önskar.

Ska vi alltså behöva övertala Gud om att ge oss bönesvar??
Är Gud som en "vän" som gått och lagt sig och inte orkar
stiga upp och öppna sin dörr för oss?

Nej!! Denna undervisning om bön handlar inte om en Gud
som är ovillig men som vi till slut lyckas övertala. Gud är
alltid villig om vår bön är rimlig och är i enlighet med hans
vilja i bibeln!

Den uthålliga bönen ändrar inte på Gud - den ändrar istället
på oss som ber!

När vi är uthålliga - trots tvivelsrösten inom oss som säger
att " Gud kanske har gått och lagt sig" - och vi håller fast vid
att Gud faktiskt är god och håller fast vid vår böneönskan,
så ska vi få se vårt bönesvar.


Fortsättningen på hela bibelsammanhanget i Lukas 11 tror
jag är tänkt som en förklaring till liknelsen om vännen som
gått och lagt sig;

På samma sätt säger jag till er: Be, och er ska vara givet; sök, och ni
ska finna; klappa, och för er ska vara upplåtet. För var och en som ber,
han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar ska
vara upplåtet. Finns bland er någon fader, som när hans son ber honom
om en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker
honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu ni, som är onda,
förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall inte då den
himmelske Fadern ge helig ande åt dem som ber honom!” (Luk 11:9-13)

Här sägs att var och en som ber - han får. Det ställs en fråga
till oss: ger vi våra barn en skorpion när de ber om ett ägg..?
Om nu vi som är onda förstår att ge våra barn goda saker -
hur mycket mer ska inte Gud ge sina barn goda saker!! Han är
ju Gud. Hur mycket godare än Gud är vi egentligen..?

Jag tror det kan vara så att många felaktiga uppfattningar och
"teologier" om Gud har fött eller föds i mellanrummet mellan
"den första knackningen" och fram till dess "vännen" masar sig
upp och öppnar dörren.. Teologiska uppfattningar om att Gud inte
svarar på bön, eller bön för vissa typer av behov, löper stor risk
att födas här, om vi ger upp.

Om vi inte får det bönesvar vi önskat, så är det ärligare att
konstatera att vi inte nådde ända fram med vår tro, än att vi
försöker förändra Guds egenskaper.

När vi tillmäter Gud diverse visa och höga syften bakom ute-
blivet bönesvar - så kan det jämföras med rösten i liknelsen,
den som säger att vår vän gått och lagt sig och inte orkar stiga
upp. Vi kanske ger upp i förtid just för att vi upplevt "att Gud
redan svarat, men inifrån huset".

Men - om svaret inifrån huset inte är i linje med Guds ord, och
om inte dörren öppnats av en vänlig vän som tagit sig tid att gå
och öppna, är det då verkligen Gud som svarat? Eller är det en
väl förtäckt otrosröst vi hört, som trängt sig före Guds röst, och
säger "skulle Gud ha sagt?"

Kan det vara så att vi ibland har kallat sådant som är skorpion
för något gott - för Guds välsignelse?

//Björn

Suzette Hattingh - Prophetic Warning

Suzette Hattingh is a very well-known minister of
the gospel throughout the World. For many
years Suzette worked in Reinhard Bonnkes team,
heading up the intercession department.

Suzette has had dreams of the second coming of
Christ with the rapture of the bride into heaven,
dreams which she has shared publicly;

https://www.youtube.com/watch?v=AAvbKoY56zc

What Suzette is sharing is a burning message to
Christians - to more than ever, daily, go into the
chamber and share time with their coming bride-
groom, Jesus.

Är den kristna tron konservativ?

Utmärkt artikel av Olof Edsinger i Världen Idag.

Artikeln kan tjäna som exempel på hur vi som
kristna på ett bra sätt kan argumentera när vi an-
klagas för bakåtsträvande och konservatism.

http://www.varldenidag.se/ledare/ar-den-kristna-tron-konservativ/BbbqcB!f6VbQG6bB4z@z7689RGVHw/

Nationer, Folkslag, Reformation

Matt 28:19
 "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar"

Jesus understryker här "folk" - och inte individ, även
om vi vet att frälsningen är personlig. Vi vet att
Jesus grät över sitt folk, judarna - och över sin stad,
Jerusalem. Han var berörd av sin nations öde.

1 Mos 11:1-9 talar om att:
"..hela jorden hade ett språk och talade på ett sätt..
de sa: ”Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett
torn vars spets räcker upp i himlen, och så göra
oss ett namn; vi kunde annars bli kringspridda
över hela jorden.”  Då steg HERREN ner för att se
staden och tornet.. och HERREN sa: ”Se, de är ett
enda folk och har alla ett språk.. härefter ska inget
bli dem omöjligt.. låt oss stiga ner och förbistra
deras språk, så att den ene inte förstår den andres
språk. Och så spridde HERREN dem därifrån ut
över hela jorden, så att de fick upphöra att bygga
på staden." 

Detta globala tilltag i mänsklighetens vagga tilltalade inte
alls Gud. Han förbistrade språket, och han spred också
ut människorna över jorden.

I Apg 17:26-27 plockar aposteln Paulus upp denna tråd
och undervisar atenarna att:
"..han har skapat människosläktets alla folk, alla från
en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela
jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider
och utstakat de gränser inom vilka de skola bo - detta
för att de skola söka Gud,

Gud skapade alltså nationerna, de som fanns och de som
nu finns. Gud vill nationer, det var hans plan. Han vill inte
en globalism, där man istället för Kristus söker skapa en
falsk gemensam kompromiss mellan alla religioner, vilket
är en rörelse vi ser i tiden.

Ju mer en nation och ett folk görs till lärjungar, ju mer för-
ändras "folksjälen" i en nation, och med det kommer lag-
stiftning, utbildningsväsende och mycket annat i samhället
att påverkas - en samhällsreformation kommer mer och
mer till stånd.

Detta sker naturligtvis genom att enskilda individer tar
emot Kristus i sina liv. Men en allt starkare församling i
en nation kommer att ha just denna starka reformatoriska
påverkan om den förstår sitt inflytande och är beredd att
utöva det. En stark reformatorisk påverkan kan utövas
även om fortfarande en majoritet i nationen inte skulle
vara pånyttfödda troende.

Ofta förekommande debatter inom kristenheten idag rör
frågor kring nationalism och hur mycket kristen tro är
tänkt att påverka samhället. Gud har skapat nationerna.
Gud vill att hans rike ska manifesteras så mycket som
möjligt. Tillkomme ditt rike, ske din vilja.. på jorden, så
har vi blivit lärda att be.

I det tusenårsrike som enligt bibeln ska inträda efter denna
tidsålder, så sitter Jesus som kungars kung i Jerusalem - i
sitt land. Jesus är jude. Folken ska då en gång per år vara
representerade under en tillbedjanshögtid i Jerusalem.

Folken och folkslagen finns alltså fortfarande kvar - då
de är skapade av Gud och är hans vilja.

Such were some of you, but you were sanctified

Normalisation of homosexuality, an area where

society and christian faith are on collision course.

This is a very well worked film production and it

contains powerful number witness by men and

women who have been liberated from a lifestyle

of homosexuality.

These people seem to be much more radical

against homosexuality, and more passionate in

winning the lost - than church people in general.

It is time well spent taking part of this film. It

gives valuable insight in the reasons why people

are dragged or tempted into different types of

sexual addictions.

Link:

http://www.himlentv7.se/vod/player/?program=44766

Below are a series of other very strong wittness;

https://youtu.be/BGNNIPJGS20

https://youtu.be/EahmmQzZWXA

https://youtu.be/xFSInSYG8y4

https://youtu.be/uQGA-n4JyOY

https://www.youtube.com/watch?v=0CPZBiYrbvY

https://www.youtube.com/watch?v=J_cff7paPs8

Mark Taylor Energy Prophecy

Interesting prophecy delivered by Mark Taylor, the

man of God that in 2011 prophesied in detail about
Donald Trumps victory and further Presidency. The
following prophecy is from December 16, 2016.

--------------------------------

The Spirit of God says, "Energy, Energy, I am
releasing new energy. For this new energy that I
am releasing will make my America and my lsrael,
energy independent.

For America and lsrael will now be the top energy
producers in the world. This new energy and the
technology to capture it, will spring forth from the
depths as the volcano erupts from the depths.

This is the sign that will be given.. a massive
volcanic eruption will signal that this is the time for
my America and lsrael and the end of the energy
corruption. OPEC, your evil regime will no longer
be tolerated. You will no longer be needed, for you
refuse to listen to my words and have not heeded.

For when that ring of fire blows its top, it will be a
sign to you that you will lose your stock and the
covenant you have with that ring will be lost."

The Spirit of God says, "You countries that have
dominated energy for decades, to move your evil
agenda, are charged with this guilt. Your days are
numbered and you will say, look how fast this was
built.

My America and my lsrael will be one and because
of this, you will be undone. Because of your rage,
and the money you made from those countries you
manipulated and attacked from within, you will now
have to turn to those countries for help on a whim.

For your wells will go dry and your finances too, for
you will now be fed, from the Red, White, and Blue."

-----------------------------------

Mark Taylor´s internet site where he shares
prophecies:
http://www.sordrescue.com/prophetic-words.html

 

Hinn, Engle and Johnson

Pastor Benny Hinn, Lou Engle and Bill Johnson
debate with "Juniors".

Great teaching and revelation shared by
Generals of God.

https://www.youtube.com/watch?v=ZaNoczVYMSg&t=350s

Lance Wallnau Passover Prophecy

Lance Wallnau Passover Prophecy. The
message is touching US realations with
Syria, China, Russia and - North Korea.

https://www.youtube.com/watch?v=4EvGWLL8Slk

När vi frestas

Jak 1:13-14
Ingen ska säga, när han bliver frestad, att det är från
Gud som hans frestelse kommer; för såsom Gud inte
kan frestas av något ont, så frestar han inte heller
någon. Nej, när någon frestas, så är det av sin egen
begärelse som han dras och lockas.

Gud frestar aldrig någon. Den som frestar gör det i
syfte att den man frestar ska falla. Sådan är inte Gud,
han vill att vi ska stå.

Jag som varande pappa försöker inte hitta svagheter
hos mina söner så jag sedan kan få dem att falla
för olika frestelser..
Ett sådant tänk finns ju inte i en pappas hjärta.

Men Gud låter oss gå på en väg där han emellanåt
tillåter att vi prövas av djävulen och omständigheter.
Vi kan i följande två parallella bibelord se att Jesus,
som är vårt föredöme och exempel, själv fick upp-
leva detta:

Matt 4:1
Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för
att han skulle frestas av djävulen.

Luk 4:1-2, 13-14
Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig
ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och
frestades av djävulen under fyrtio dagar.
När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser,
vek han ifrån honom, intill läglig tid. Och Jesus vände
i Andens kraft tillbaka till Galileen..

Bibeln säger alltså att det var Anden som ledde Jesus
ut i öknen för att frestas. Det står att Jesus var full av
helig Ande när han började att frestas. Men när
frestelseperioden var över står det att han gick i
Andens kraft!

Målet med att gå igenom en frestelseperiod är att
uppnå en beprövad fasthet. Det är skönt att ha blivit
prövad för då känner man sig själv bättre efteråt. Och
från Guds sida så kan han lita mer på oss, betro oss
med mer och kan låta oss stå mer "i blåsten".
Resonemanget styrks av följande bibelord:

Jak 1:13-14
Mina bröder, håll det för endast glädje, när ni
kommer i alla slags frestelser, och vet, att om er tro
håller provet, så verkar det ståndaktighet.

Jesus hade inte råd att falla i frestelsens stund. Hade
han fallit endast en gång så hade han inte kunnat vara
vår frälsare.

Som syndfri och med en obruten exceptionell relation
med Fadern hade han också en alldeles speciell andlig
styrka och urskiljning när djävulen viskade förrädiska
ord.

Ändå svettades han blod under bönen i Getsemane, i
den ångestfyllda kamp han genomgick inför vad
som skulle drabba hans liv dagen efter. Jesus gick inte
igenom livet på rosenmoln - bibeln säger att han var
frestad som vi:

Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som ej kan ha med-
lidande med våra svagheter, utan en som har varit
frestad i allt, likasom vi, men utan synd. 

Som kristna faller vi ganska ofta i frestelsens stund.
Vi blir inte fördömda för det av vår Fader, även om
tanken var att vi skulle stå upp.

Om vi väljer att alltid resa oss, borsta av oss smutsen
och gå vidare med honom, så kommer vi ändå att
efterhand växa till i våra andliga liv. Vi kan även få
viss lärdom av att vi trampade fel - och ha tålamod
med andra som brister och felar.

Gud kan bli sträng om vi fallit bort från honom utan
att söka bättring, och snarare stannar kvar och trivs i
det fallna tillståndet:

Upp 2:5 Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig,
och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din
första tid. Om inte, så ska jag komma över dig och ska
flytta din ljusstake från sin plats, ifall du inte gör
bättring.

Detta har med Guds faderliga kärlek att göra. Hans röst
är aldrig fördömande, utan han kallar oss alltid närmare
sig, och erbjuder alltid kraften som den fallne behöver
för att kunna resa sig.

/Björn Hellman