Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till och med
riktigt illa, det är som att tömma en flaska gift i sin egen
strupe, och tro att den som gjort en ont är den som kommer
att ta skada.
I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är röta i
benen. Benröta är en sjukdom;
Ords 14:30
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,
men bittert sinne är röta i benen.
När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt att 7
gånger förlåta någon som gång på gång gör en illa, så svarar
Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger. Vilket måste betraktas
som att vi alltid ska förlåta oavsett vad vi utsätts för eller hur
många gånger det sker.
Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre, hur många
gånger ska jag förlåta min broder, om han syndar mot mig?
Är sju gånger nog?” Jesus svarade honom: ”Jag säger dig:
Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man själv
ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och förlåta
som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra synder redan
innan vi lärde känna honom och tog emot hans förlåtelse.
Han avkrävde inte att vi först bad om förlåtelse för våra fel.
Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens vill ta
emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet. Men det Jesus
gjorde på korset blir till ingen nytta alls för människor som
inte ödmjukar sig och tar emot Guds förlåtelse. De dör i sina
synder och går evigt förlorade.
Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig om för-
låtelse, så har den personen fortfarande ett ansvar. Men min
ovillkorliga förlåtelse skapar i det osynliga en öppning i re-
lationen istället för ett ställningskrig.
Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus evange-
lium som handlar om förlåtelsen;
Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung ville hålla
räkenskap med sina tjänare. Och när han började hålla
räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig
honom tio tusen pund. Men då denna inte kunde betala,
bjöd hans herre att han skulle säljas, även hans hustru och
barn och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli betald.
Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa: ’Ha tålamod med
mig, så ska jag betala dig allt.’ Och tjänarens herre ömkade
sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom
hans skuld.
Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina
medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpengar;
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sa:
’Betala vad du är skyldig.’ Då föll hans medtjänare ned och
bad honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala
dig.’ Men han ville inte, utan såg till att sätta honom i
fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket
illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt som hade
skett. Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom:
’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag
dig, eftersom du bad mig om det. Borde då inte du också
ha förbarmat dig över din medtjänare, som jag förbarmade
mig över dig?’
Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i
fångknektarnas våld, till dess han hade betalt allt vad han
var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med
er, om I inte av hjärtat förlåter var och en sin bror.”
Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske genom
att vi lyssnar till och försöker förstå vad en människa gått
igenom, och att ge den människan gehör för det hon faktiskt
utsatts för. Det kan finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt
vidare mot att förklara förlåtelsens hemligheter.
Vi kan först behöva leda en människa fram till Jesus Kristus
för att ta emot Guds förlåtelse för sin egen del - med vilket
följer en förståelse och insikt om att vi alla har brustit i smått
eller stort, och alla är behov av förlåtelse.
/Björn Hellman
No comments:
Post a Comment