Friday, August 14, 2015

Skillnad mellan varning och dom


I det naturliga livet ses det som en stor välgärning om man stoppar
bilar och talar om att bron framför har rasat, fast det inte
syns i mörkret.

Om man som kristen talar om Jesu kärlek, men också varnar
för ett annalkande stup längre fram på den väg människor kör,
och därför med iver uppmanar dem att ta den andra vägen istället,
då är man i mångas ögon dömande och en mörkerman.

Vi kanske bara ska be folk att veva ner rutan istället och vi önskar dem
Guds välsignelse på färden?

Skillnaden mellan dom och kärlek:
Dom (utan nåd) = hat
Varning (med kärlek) = kärlek
"Nåd" (utan sanning) = hat, i alla fall inte sann kärlek

Undrar vad Gud, Jesus Kristus och Anden tycker i denna fråga, de
hade ju en allvarlig konferens i himlen kring detta. De såg ju
att våra felaktiga vägval leder till evig förtappelse, och detta var
så ledsamt att Jesus valde att komma och dö för våra felsteg och
felstyrningar. Så att om vi vänder om på den felaktiga vägen och
tar den andra vägen så får vi evigt liv istället.

Vet inte varför det är svårt för oss att stå på två ben, i det naturliga
är ju det enklast med balansen då. Själv har jag upplevt mig
förlorad innan Jesus slutligen fann mig - människor delade Jesus
med mig. Många kanske inte har tagit till sig det fulla budskapet i
bibeln för att de haft en slags ej fullt bibelgrundad gudstro hela livet.

Är bibelordet nedan,"lilla bibeln", en dom från Guds sida eller
är det nåd? Det är en dom över att fortsätta köra på fel väg, men det
är nåd direkt när man tar in på den rätta vägen.

Joh 3:16-21
För så älskade Gud världen, att han gav sin enfödde Son, för att var
och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv. För
Gud sände inte sin Son i världen för att döma världen, utan för att
världen skulle bliva räddad genom honom. Den som tror på honom,
han blir inte dömd, men den som icke tror, han är redan dömd,
eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är
domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade
mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. För var och
en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för
att hans gärningar inte ska bli blottade. Men den som gör sanningen,
han kommer till ljuset, för att det ska bliva uppenbart att hans gärningar
är gjorda i Gud.

No comments:

Post a Comment