Mästare, se, fikonträdet du förbannade är förtorkat.

Markus Evangelium 11:12-23 (Bibeln, NT)

När de dagen efter var på väg tillbaka från Betania,

blev han hungrig.

Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som

hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs

skulle finna något på trädet; men när han kom fram

till det, fann han inget annat än löv, det var inte då

fikonens tid.

Då talade han och sa till trädet: ”Aldrig någonsin

mer ska någon äta frukt av dig.” Och hans lärjungar

hörde detta.

När de sedan kom fram till Jerusalem, gick han in i

templet och började driva ut dem som sålde och

köpte i templet.

Och han stötte omkull växlarnas bord och deras

som sålde duvor; han tillät inte heller att man bar

någonting genom templet.

Och han undervisade dem och sa: ”Det är ju skrivet:

’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.’ Men

ni har gjort det till en rövartillhåll.”

Då översteprästerna och de skriftlärde fick höra om

detta, sökte de efter tillfälle att döda honom; för de

var rädda för honom, eftersom allt folket blev så

förvånade över hans undervisning.

När det blev kväll, begav de sig ut ur staden. Men

då de nu på morgonen åter gick fram där, fick de se

fikonträdet vara förtorkat ända från roten.

Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sa till

honom: ”Mästare, se, fikonträdet som du förbannade

är förtorkat.”

Jesus svarade och sa till dem: ”Ha tro på Gud.

Sannerligen säger jag er: Om någon säger till det här

berget: ’Häv dig upp, och kasta dig i havet’ och sam-

tidigt inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han

säger ska ske, då ska det ske honom så.

----------------------

Den poäng jag vill lyfta fram är att om Gud har

dömt något, en företeelse, en samhällssvulst, en

ogudaktig regim som kan se ut som ett starkt berg,

då har det redan börjat vissna och vittra från insidan

fast till det yttre det för en tid kan se fortfarande

friskt ut.

Vi behöver se med trons ögon. Vi behöver lita på de

böner vi bett och de deklarationer vi talat ut under

den Helige Andes ledning.

Vi får inte släppa på det bönesvar som är på väg

genom att tillåta tvivel och otrosprat skära av den

kanal genom vilken bönesvaret färdas mot oss,

alltså är på väg.

Jesus var fullständigt övertygad om att den dom

han uttalat över trädet skulle fullbordas. Det var

bara lärjungarna som var förvånade när de såg

trädet förruttnat dagen efter.

//Björn Hellman