Om vi inte låter oss tvättas av Jesus dagligen, så
slutar det med att vi inte har någon del i honom.
Vi blir tvättade när vi regelbundet umgås med honom
och Anden och Ordet får tillträde till våra hjärtan. Vi hålls
då också i en ödmjuk ställning inför Gud. Med en guds-
fruktan - som inte gör att vi håller distans till Gud utan gör
att vi håller oss nära och inte vill komma utanför Faderns
beskydd.
Det är något fint och stort att få bli betjänad av och tvättad
av Jesus, som vi förstår av nedan avsnitt ur Johannes
evangelium. Petrus tyckte först att det var han som borde
tvätta Jesu fötter.
Joh. 13:1f
Före påskhögtiden hände detta. Jesus visste att stunden
hade kommit för honom att gå bort från den här världen
till Fadern; och så som han allt hittills hade älskat sina
egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis
på sin kärlek.
De höll nu kvällsmåltid, och djävulen hade redan ingivit
Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.
Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer,
och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.
Men han stod upp från måltiden och lade av sig överkläd-
naden och tog en linneduk och band den om sig. Sedan
slog han vatten i ett bäcken och började tvätta lärjungar-
nas fötter och torkade dem med linneduken som han
hade bundit om sig.
Så kom han till Simon Petrus. Denne sa då till honom:
”Herre, skulle du tvätta mina fötter?” Jesus svarade och
sa till honom: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men fram-
över ska du fatta det.” Petrus sade till honom: ”Aldrig
någonsin ska du tvätta mina fötter!”
Jesus svarade honom:”Om jag inte tvättar dig, så har du
inte någon del med mig.” Då sa Simon Petrus till honom:
”Herre, inte bara mina fötter, utan även händer och
huvud!”
Jesus svarade honom: ”Den som är helt tvättad, han be-
höver bara tvätta fötterna; han är ju i övrigt helt och hållet
ren. Så är också ni rena - men inte alla.” Han visste
nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför
sa han att de inte alla var rena.
När vi en gång tagit emot Jesus och är vän med honom,
så är det endast våra fötter som behöver tvättas, bildligt
talat.
Till vår ande har vi ju blivit födda på nytt och är fullkom-
nade, medan själen behöver förnyas till likhet med Kristus,
och behöver även dagligen omvända sig från felsteg och
från sådant som lockar och lätt fastnar och smutstar ner
den i den här världen, på grund av vår ännu ofullkomlig-
het i själen.
Jag själv brukar tacka Gud varje dag för att jag är född på
nytt, och därmed är hans son till anden ända sedan all-
helgonahelgen 1983 då jag tog emot Jesus som min Herre
och blev Guds barn.
Samtidigt tackar jag dagligen för att Jesu blod renar mig
från "vägdamm som smutsar ner fötterna". Och gör jag
något uppenbart fel så ber jag om förlåtelse och "lägger
det under blodet".
Nedanstående ord, några kapitel senare ur Johannes
evangelium, beskriver samma process. I detta ord är Jesus
också tydlig med att vi inte kan göra något som bär frukt för
himlen om vi inte förblir i honom. Allt som inte görs i honom
blir ett kyrkligt utanpåverk, utan något evighetsvärde.
Joh. 15:6f
”Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårds-
mannen. Var gren i mig, som inte bär frukt, den tar han
bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att
den ska bära mer frukt.
Ni är redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
er. Förbli i mig, så förblir också jag i er. Så som grenen
inte kan bära frukt av sig själv, utan bara om den förblir i
vinträdet, så kan inte ni det heller, om ni inte förblir i mig.
Jag är vinträdet, ni är grenarna. Om någon förblir i mig,
och jag i honom, så bär han mycket frukt; för mig förutan
kan ni inget göra.
Björn Hellman
No comments:
Post a Comment