Lars och Eva räddades från döden

Starkt vittnesbörd. Missa inte.

http://www.inblick.se/nyheter/2017/08/31/lars-och-eva-raddades-fran-doden

"Vår del" av Kristus

Jag vill ära vännen Bill Stenberg för den trohet
han visade Herren under sin levnad.

Bill delar här en vision som Gud gav honom,
en allvarlig varning för sekterism och
samfundsväsende.

https://www.youtube.com/watch?v=EIFXXBXYcMI

Förlåtelse

Joyce Meyer har sagt (ungefär) följande tänkvärda sanning;

Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till och med
riktigt illa, det är som att tömma en flaska gift i sin egen
strupe, och tro att den som gjort en ont är den som kommer
att ta skada.

I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är röta i
benen. Benröta är en sjukdom;

Ords 14:30

Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,

men bittert sinne är röta i benen.

När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt att 7
gånger förlåta någon som gång på gång gör en illa, så svarar
Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger. Vilket måste betraktas
som att vi alltid ska förlåta oavsett vad vi utsätts för eller hur
många gånger det sker.

Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre, hur många
gånger ska jag förlåta min broder, om han syndar mot mig?
Är sju gånger nog?” Jesus svarade honom: ”Jag säger dig:
Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man själv
ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och förlåta
som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra synder redan
innan vi lärde känna honom och tog emot hans förlåtelse.
Han avkrävde inte att vi först bad om förlåtelse för våra fel.

Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens vill ta
emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet. Men det Jesus
gjorde på korset blir till ingen nytta alls för människor som
inte ödmjukar sig och tar emot Guds förlåtelse. De dör i sina
synder och går evigt förlorade.

Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig om för-
låtelse, så har den personen fortfarande ett ansvar. Men min
ovillkorliga förlåtelse skapar i det osynliga en  öppning i re-
lationen istället för ett ställningskrig.

Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus evange-
lium som handlar om förlåtelsen;

Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung ville hålla
räkenskap med sina tjänare. Och när han började hålla
räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig
honom tio tusen pund. Men då denna inte kunde betala,
bjöd hans herre att han skulle säljas, även hans hustru och
barn och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli betald.

Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa: ’Ha tålamod med
mig, så ska jag betala dig allt.’ Och tjänarens herre ömkade
sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom
hans skuld.

Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina
medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpengar;
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sa:
’Betala vad du är skyldig.’ Då föll hans medtjänare ned och
bad honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala
dig.’ Men han ville inte, utan såg till att sätta honom i
fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.

Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket
illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt som hade
skett. Då kallade hans herre honom till sig och sa till honom:
’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag
dig, eftersom du bad mig om det. Borde då inte du också
ha förbarmat dig över din medtjänare, som jag förbarmade
mig över dig?’

Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i
fångknektarnas våld, till dess han hade betalt allt vad han
var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med
er, om I inte av hjärtat förlåter var och en sin bror.”

Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske genom
att vi lyssnar till och försöker förstå vad en människa gått
igenom, och att ge den människan gehör för det hon faktiskt
utsatts för. Det kan finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt
vidare mot att förklara förlåtelsens hemligheter.

Vi kan först behöva leda en människa fram till Jesus Kristus
för att ta emot Guds förlåtelse för sin egen del - med vilket
följer en förståelse och insikt om att vi alla har brustit i smått
eller stort, och att alla är i behov av förlåtelse.

/Björn Hellman

Sann Gud och sann människa

Jesus var Guds Son

Det finns en hel del obibliska uppfattningar gällande Jesu ställning och identitet under sitt liv på jorden.

Den jag främst tänker på är uppfattningen att allt Jesus gjorde på jorden var ett uttryck för hans gudomlighet.

Sedan finns också uppfattningar där man förmänskligar hans jordeliv i alltför hög grad.

Det viktiga är naturligtvis att få tag i vad bibeln lär;

Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Gal 4:4
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,..

Luk 1:35
"Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. 

Luk 3:22
Och den helige Ande sänkte sig ner över honom I kroppslig skepnad som en duva; och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.”

Fil 2:6-8
Han som var till i Gudsskepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han till det yttre vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 

Joh 8:58
Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Här framgår att Jesus är Guds Ord. Att han var till i Gudsskepnad i himlen. Men att han bereddes en kropp, och när han kom till jorden antog han istället tjänareskepnad till det yttre - han blev människa. 

Han är naturligtvis alltid Guds Son. Människa blev han genom att han blev född av kvinna. Guds Son var han (och är han utan något avbrott) för att Maria blev befruktad inte av ett vanligt umgänge med en man, utan av den helige Ande. Det var något heligt som blev fött.

Jesus går även så rakt på sak som att använda begreppet "jag är" om sig själv, vilket gjorde fariseerna och översteprästerna fullkomligt ursinninga.


Jesus som sann människa

När vi konstaterat det självklara, att Jesus under sitt jordeliv är Guds Son, vad är det då som gör honom även till sann människa. Och varför måste han vara sann människa för att kunna utföra sitt uppdrag på jorden?

Det framgick ovan i Fil 2:6-8 att Jesus utblottade sig när han kom i människogestalt. Han lämnade något som han hade i himlen när han kom till jorden. Det framgick också i Gal 4:4 att han blev ställd under lagen.

Om Jesus skulle kunna ta vår plats på korset, så måste han först ha levt en människas liv på jorden på ett fullkomligt rättfärdigt sätt. Han måste leva det som människa, inte som Gud. Jesus måste ha varit både sann Gud och sann människa. Annars finns ingen frälsning för oss. Bara en människa kan dö för människor. 

Jesus stora uppgift på jorden var att först fullborda lagen genom sitt liv och sedan ge sitt liv genom att bli gjord till synd och förbannelse och bli upphängd på ett kors.

Matt 5:17 
Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda (lagen).

Rom 5:15
För om genom en endas fall (den förste Adam) de många har blivit underlagda döden, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus (den andre Adam) — blivit på ett överflödande sätt de många beskärd.

Jesu jordeliv måste levas helt efter vanliga människors förutsättningar. Han kunde inte ha någon gräddfil. Det som var unikt med Jesus var att han, genom att han hade Gud till Fader, inte var född under arvssynden - därigenom hade han möjlighet att stå emot synden. Arvssynden är den svaghet som enligt Romarbrevet får alla människor att falla i synd när lagen blir en verklighet för människan;

Rom 7:5, 8-11
För medan vi ännu var i ett köttsligt väsende, var de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden...Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. För utan lag är synden död. Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; för då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

I Hebreerbrevet beskrivs Jesu liv på jorden som en svår kamp mot synd och frestelser, där Jesus blev frestad i allt, men utan att falla;

Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd.
Heb 5:7-9
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som är honom lydiga, upphovet till evig frälsning.

Detta är mäktiga och revolutionerande ord. Här fastställs att Jesus trots att han "var Son" under "sitt kötts dagar" blev frestad i allt - utan att falla i synd. Det står att han blev så hårt frestad att han grät och ropade starkt till Gud och bad om räddning från döden. Vi vet att Jesus vid ett tillfälle även svettades blod. 

Detta säger oss att han inte skred fram i någon slags gudomlighet när han gick på jorden. Han hade en oerhörd kamp mot ondskan som gjorde att han var oändligt beroende av Faderns närhet och tilltal.

Det är "breathtaking" att tänka sig hur illa det skulle gått om Jesus gett efter för synden bara en enda gång. Vi kan förstås tänka att Gud kan inte synda, men uppenbarligen var det en oerhörd kamp Jesus kämpade mot synden och mot Satan, på en nivå som ingen annan människa upplevt.

Vi behöver lära oss att uppskatta inte bara att Jesus dog på korset; att han juridiskt sett kunde dö på korset för oss möjliggjordes just genom att han först levde ett fullständigt rättfärdigt liv och till 100% "stod emot till blods emot synden".

Den förste Adam blev placerad i en lustgård omgiven av Guds kärlek, men han föll ändå i synd. Den andra Adam levde ett liv ständigt trängd av mörkrets makter, men föll aldrig i synd.


Gjorde Jesus under för att han var Guds Son?

En fråga som kan dela kristna är om Jesus gjorde sina övernaturliga gärningar för att han var Gud, eller om han gjorde dem som en tjänare. Min bild är ganska klar på denna punkt och jag ska försöka utlägga detta med ord från bibeln.

Joh 14:10
Tror du inte att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till er talar jag inte av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de är hans verk.

Joh 5:19
Då talade Jesus åter och sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han gör endast vad han ser Fadern göra; för vad han gör, det gör likaledes också Sonen.

Jesus säger här att han inte talar sina egna ord. Och de gärningar "Jesus gör" är det egentligen Fadern som gör. Men eftersom Fadern bor i Jesus, så ser det ut som att det är Jesus som gör dem!

Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära. Han gör det inte "för att ära Fadern", utan därför att det verkligen är Fadern som ger honom orden och verkar genom honom. Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjukhet, tro och lydnad till Faderns vilja.

Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som kristna brukar undervisa angående den frukt vi kan se genom våra liv - vi säger att vi ska ge all ära till Gud eftersom vi inte kan göra något i oss själva.

Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds Son, ödmjukade sig och kom i tjänareskepnad, och därför är hans liv ett exempel för troende att följa.

Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är på jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade sig inför Fadern ända till döden.

Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd. När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln, så kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som beskrivs i följande bibelstycke;

Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; 

Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att Jesus talade det han sa och gjorde det han gjorde för att han var Gud, dvs Guds Son, har fel.


Vi kan göra det Jesus gjorde

Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra,vi följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i allt. 

Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.

Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - eftersom det var Fadern som gjorde gärningarna genom Jesus och inte han själv;

Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro för själva gärningarnas skull. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa ska han göra. För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn, det ska jag göra,
för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.


Döpt i Anden - vandra i Andens kraft

Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?

Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i sin ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i sin kallelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";

Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började sitt verk.

Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över sitt liv;

Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.

Jesus fick gå igenom frestelser och prövningar för att bli stark i Anden, och inte vara stark i sig själv;

Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en mönsterbild för den kristne.

Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet för Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som ska vandra runt på jorden. Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor av troende människor i olika uppgifter och sammanhang.

Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han kommer alltid vara den främste. Och därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.

//Björn

 

Mikas budskap för vår tid

Profeten Mikas bok talar i kapitel 4 om hän-
delser som idag är mycket aktuella.

Det handlar om att världens hednafolk vill
dra upp och församla sig mot Jerusalem, för
att skända landet och ett folk som av Gud
blivit församlat från jordens alla hörn efter
2000 års landsförvisning (ett mirakel).

En intressant notering är att alla dessa folk
rådslår med varandra och drar upp listiga anslag.

Men Gud själv säger att de förstår inte att det
är han som samlat dem som kärvar till
tröskplatsen..

Det framgår klart i detta kapitel att det här är
något som kommer tilldra sig i denna tids-
ålders absoluta avslutning, och att efter en
Guds bestraffning därefter kommer inträda en
tidsålder då Gud regerar över hela jorden.

Israel själva kommer att hamna i ett stadium
av "barnsnöd", födslovånda, vedermöda - men
Gud kommer att gripa in med räddning.

Sedan kommer alltså alla folk dra upp till
Jerusalem igen, årligen, nu i ödmjukhet inför
Kristus, Konungarnas Konung.

Bibeltexterna /profetiorna nedan ska inte läsas
som om de står i kronologisk ordning, utan
utifrån min beskrivning ovan.

Profeten Mika, kapitel 4
Men det ska ske i kommande dagar

att det berg där HERRENS hus är

skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen,

och vara upphöjt över andra höjder;

och folk ska strömma ditupp,

ja, många hednafolk ska gå åstad

och ska säga:

”Upp, låt oss dra åstad

till HERRENS berg,

upp till Jakobs Guds hus,

för att han må undervisa oss om sina vägar,

så att vi kan vandra på hans stigar.”

För från Sion ska lag utgå,

och HERRENS ord från Jerusalem.

Och han ska döma mellan många folk

och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,

ända bort i fjärran land.

Då ska de smida sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken ska ej mer lyfta svärd mot varandra

och inte mer lära sig att strida.

Och var och en ska sitta under sitt vinträd

och sitt fikonträd, och ingen ska förskräcka honom;

för så har HERREN Sebaots mun talat.

Ja, alla andra folk vandra

vart och ett i sin guds namn,

men vi vill vandra i HERRENS, vår Guds, namn,

alltid och evinnerligen.

På den dagen, säger HERREN,

ska jag församla de haltande

och hämta tillhopa de fördrivna

och de som jag har hemsökt med olyckor.

Och jag ska låta de haltande bli en kvarleva

och de långt bort förjagade ett mäktigt folk;

och HERREN ska vara konung över dem

på Sions berg

från nu och till evig tid.

Och du Herdetorn,

du dotter Sions kulle,

till dig ska det komma,

ja, till dig ska det återvända, det forna herradömet,

dottern Jerusalems konungavälde.

Men varför skriar du nu så högt?

Finns då ingen kung i dig,

har du inte mer någon rådklok man,

eftersom ångest, lik en barnaföderskas, har gripit dig?

Ja, väl må du vrida dig i födslosmärtor

såsom en barnaföderska, du dotter Sion;

för nu måste du ut ur staden,

du måste bo på öppna fältet;

ja, du ska komma ända till Babel —

där ska du finna räddning,

där ska HERREN förlossa dig

ur dina fienders hand.

Nu har många hednafolk

församlat sig mot dig,

och de säger: ”Må hon vara skändad,

så att våra ögon får skåda med lust på Sion.”

Men dessa känner inte

HERRENS tankar,

de förstår inte hans rådslut,

att han har samlat dem som kärvar till tröskplatsen.

Upp då och tröska, du dotter Sion!

För jag ska ge dig horn av järn

och ge dig klövar av koppar,

för att du må sönderkrossa många folk.

Och deras byte ska du ge till spillo åt HERREN

och deras skatter åt hela jordens HERRE.

Im going to pray for Korea

Simon Ådahl
I´m gonna pray for Korea

https://www.youtube.com/watch?v=Q8xjPyjHPhw

Simon Ådahl, a christian artist and rock-
musician woke up one morning with a
song ringing in his ear and God´s de-
mand to make this song.

In only a short while it was spread
around the World, and was played at
big manifestations in the main cities
around the World.

We pray for that Korea will be
united, that christians in North Korea
will be set free from prisoncamps and
that the gospel of Jesus Christ, the
truth, will be spread.

Jesus is God, not the leader of North
Korea.

Johannes Döparens kall

Johannes Döparen var syssling med Jesus. Han
hade en kallelse från himlen, och den var att före-
båda Messias ankomst och skaffa åt Herren ett
förberett folk. Jesus själv säger om Johannes;

Matt 11:11
"Sannerligen säger jag er: Bland de som är födda
av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större
än Johannes döparen;.."

I den judiska läran och traditionen ingick att
respektera och underordna sig politiskt och
religiöst ledarskap. Sålunda uttrycker sig Paulus
i NT på följande sätt, när han talat mycket skarpt
till en person som under förhör slagit honom över
munnen, och sedan efteråt visar sig vara överste-
präst;

Apg 23:5
"Jag visste inte mina bröder, att han var överste-
präst. Det är ju skrivet: " mot en hövding i ditt
folk ska du inte tala onda ord"."

Johannes eller Paulus hade respekt för ledarskap,
Framför allt underordnade de sig Gud. Men ingen
av dem var rädd för att höja rösten och tala klartext
inför olika typer av ledarskap. Kanske just p g a
sin stora gudsfruktan.

I Johannes exempel kan vi se att han öppet före-
brådde landsfursten Herodes för att han levde i
äktenskapsbrott med sin brors fru. Det kostade
Johannes livet till slut - hans huvud blev serverat
på fat.

Johannes kunde ha tänkt att Herodes levde borta
från Gud och behövde höra om Guds kärlek. Men
det var inte ett sådant budskap denna störste guds-
man under GT delade med Herodes. Han före-
brådde honom hans synd, helt enkelt därför att
den var uppenbar och för att Herodes mitt i sin
otro ändå tydligt visste vad som var rätt och fel.

I den kristna församlingen i Sverige finns en
rädsla att förebrå andligt men framför allt politiskt
ledarskap. Vi har vissa bibelord som alltid dansar
förbi våra ögon när vi vill släppa fram rättmätiga
känslor över hur det politiska ledarskapet ibland
agerar. Och så blir vi ödmjuka..

Och vi tänker att de är så blinda trots att det ofta är
frågor som ter sig självklara även för en tioåring,
t ex att man betalar inte ut bidrag till en myndighet
som belönar terror mot judar med livslång pension.

Vi blir ödmjuka och tysta, och vi tänker att bibeln
säger att vi ska be för överheten. Det ger oss till-
baka vår frid inombords.. Men, har vi agerat i tro -
eller handlar allt huvudsakligen om.. fruktan?
Varför finns det inga profetröster i Sverige, som
likt Johannes är en "röst som ropar i öknen, gör
stigarna jämna för Herren.:".

Möter vår tystnad och välvilja respekt eller förakt
hos landets ledning. Får vi dem att känna att de
nog kan fortsätta som de gör - t ex i behandlingen
av Israel - eller uppväcker vi gudsfruktan inom
dem?

Profeten Jona är ett exempel på en ledare som är
olydig mot Gud genom att inte tala varnande ord.
Efter mycket om och men gick Jona slutligen till
Nineve för att leverera Guds budskap - men han hade
inte mycket hjärta för folket i staden. Han levererade
ett skarpt budskap, han endast berättade att om några
dagar kommer staden att omstörtas och alla gå under.

Jona 1:1
Óch Herrens Ord kom till Jona.. Stå upp och bege dig
till Nineve, den stora staden,.. deras ondska har
kommit inför mitt ansikte."

Jona 3:4-5
"Det dröjer ännu 40 dagar och sedan ska Nineve bli
omstörtat". Då trodde folket i Nineve på Gud och
lyste ut en fasta.., både stora och små.."

Det hårda "kärlekslösa" budskapet togs ändå emot,
och ledde till att alla i denna enorma stad omvände sig
"i säck och aska". Det fanns inget löfte om nåd - men
Gud såg till staden med dess totala ånger och om-
vändelse bland liten och stor, hög som låg - och det står
att han ångrade det han tänkt.

Vår syn på Gamla Testamentet

Lars Enarson klargör Bibelns egen syn på det
vi har kommit att kalla Gamla testamentet och
Nya Testamentet.

Bland annat förklarar han att det handlar om
förbund, och inte testamenten. Han tar också
upp att texter som av Bibeln och NT kallas
"för ingivna av Gud" aldrig kan bli gamla och
oviktiga.

Intressant utläggning.

http://www.himlentv7.se/vod/player/49545/

God will use Women in this season

Sadu Sundar Selvaraj shares what has been
shown to him regarding women in a coming
last time revival.

In a vision he met with Maria Woodworth-
Etter and Aimee Semple McPherson, they
shared with him a special message for women
in our time. Very strong message.

https://www.youtube.com/watch?v=nisU7gLnMhw

Psalm 68:11-12
The Lord gave the word;
great was the company of women
who proclaimed it:
Kings of armies flee; they flee!”
Even the women who were at home
divided the spoil.

Bibeln om djävulen

Djävulen är en av de änglar Gud skapat. Djävulen leder i
dag den onda andevärlden, alla de änglar som föll med
honom, i upproret mot Gud.

Djävulen skapades inte ond som en del vill påstå, i det
de menar att Gud inte gör några fel. I så fall skapades
människor också onda, eftersom vi är onda enligt bibeln,
innan vi kommer till Gud och blir försonade med honom.

Men bibeln säger tvärtom att människan ursprungligen var
utan synd, men föll i synd av eget val. Eva blev bedragen
(av ormen), men Adam blev inte bedragen, han syndade
mot det enda och tydliga bud han fått att följa; att inte äta
av kunskapens träd.

Följande bibelstycke talar om att Djävulen också föll i
synd. Det talar om hur det var innan hans fall och efter
hans fall, samt hur han föll i synd.

Bibelns profetior är ofta mångbottnade, så också denna;

Hes 28:12-19
Du var ypperst bland härliga skapelser,
Full av vishet och fullkomlig i skönhet.
13I Eden, Guds lustgård, bodde du,
höljd i alla slags ädla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;
du var prydd med smycken och klenoder
beredda den dag då du skapades.
14Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
15Lyckosam var du på dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16Men under din myckna köpenskap
blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.
Då förvisade jag dig från gudaberget
och förgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick inte stanna bland de gnistrande stenarna.
17Eftersom ditt hjärta blev högmodigt över din skönhet
och du förspillde din vishet för ditt pråls skull,
därför slog jag dig ned till jorden
och prisgav dig åt kungarna,
så att de fick se sin lust på dig.
18Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap
ohelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,
och av den blev du förtärd.
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden
inför alla som besökte dig.
19Alla som kände dig bland folken
häpnade över ditt öde.
Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid.

Här är ännu ett bibelstycke och profetia som
handlar om satans fall;

Jes 14:5-17
"Vilken ände har icke plågaren fått,
vilken ände pinoorten!
5HERREN har brutit sönder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6det ris som i grymhet slog folken
med slag på slag,
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7Hela jorden har nu fått vila och ro;
man brister ut i jubel.
8Själva cypresserna gläder sig över ditt fall,
så också Libanons cedrar:
’Sen du nu ligger där, drar ingen upp hit
för att hugga ner oss’.
9Dödsriket därnere störs i sin ro för din skull,
när det måste ta emot dig.
Skuggorna där väcks upp för din skull,
jordens alla väldiga;
folkens alla kungar måste stå upp
från sina troner.
10De upphäver alla sin röst
och säger till dig:
’Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
ja, blivit vår like.’
11Ner till dödsriket har din härlighet måst fara,
och dina harpors buller;
förruttnelse är bädden under dig,
och maskar är ditt täcke
12Hur har du inte fallit ifrån himmelen,
du strålande morgonstjärna!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du folkens förgörare!
13Det var du som sa i ditt hjärta:
’Jag vill stiga upp till himlen;
högt ovanför Guds stjärnor
vill jag ställa min tron;
jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
längst upp i norr.
14Jag vill stiga upp över molnens höjder,
göra mig lik den Högste.’
15Nej, ner till dödsriket måste du fara,
längst ner i graven.
16De som ser dig stirra på dig,
de betraktar dig och säger:
’Är detta den man som kom jorden att darra
och riken att bäva,
17den som förvandlade jordkretsen till en öken
och förstörde dess städer,
den som aldrig frigav sina fångar,
så att de fick återvända hem?’

Nedan framgår hur ormen, satan, var i lustgården
(se bibelstycket ovan) och hur han här i sin list
förvränger vad Gud sagt - för att först bedra Eva. När
han väl har Eva på sin sida, så har han satt Adam i en
intressekonflikt, och Adam väljer så att göra som Eva,
istället för att lyda det enda bud/förbud Herren gett
honom, att inte äta av kunskapens träd;

1 Mos 3:1-6
Men ormen var listigare än alla andra markens djur
som HERREN Gud hade gjort; och han sa till
kvinnan: ”Skulle då Gud ha sagt: ’ni ska inte äta
av något träd i lustgården’?” Kvinnan svarade
ormen: ”Vi får äta av frukten på de andra träden i
lustgården, men om frukten på det träd som står mitt
i lustgården har Gud sagt: ’ni ska inte äta från det, inte
heller komma vid det, för att ni inte ska dö.’ Då
sa ormen till kvinnan: ”Inte alls ska ni dö; men
Gud vet, att när ni äter av det, ska era ögon öppnas,
så att ni blir som Gud och förstår vad gott och ont
är.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och
att det var en lust för ögonen, och att det var ett
ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det, och
hon tog av dess frukt och åt; och hon gav också åt
sin man, som var med henne, och han åt.

I stycket nedan förbannar Gud Satan som i ormens
skepnad söker att ta Guds plats och vinna människans
lydnad och tillbedjan;

1 Mos 3:14:
Då sade HERREN Gud till ormen:
”Eftersom du har gjort detta, så ska du vara
förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
På din buk ska du gå, och stoft ska du äta i alla dina
livsdagar.

För mig tyder dessa bibelställen på att satan fanns
i lustgården innan han syndade, vilket också stycket
från Jesaja antyder. Och satans synd var att han ville
göra sig lik Gud, ta Guds plats och få mannens tillbedjan.
Och det är just detta att han frestar Adam till att synda
som är orsak att Gud förbannar ormen /satan.

När djävulen fått människan att komma bort från
Guds närhet, så håller han människan fången i fruktan.

Även fångenskap i död religion är en form av fruktan,
där man hela tiden ska blidka sin gud genom egna
gärningar.

Bibeln lär att i all fruktan som en människa kan känna
så ligger i själva verket en tanke på straff - vi tror att
Gud inte längre vill ha med oss att göra.

Det vet vi är helt fel eftersom Gud har berett en underbar
väg tillbaka för var och en av oss människor genom Jesu
död och uppståndelse. Den fruktan vi kan känna är alltså
en lögn från djävulen. Gud vill vi ska förstå hans kärlek
och att vi vänder om till honom.

Djävulen kallas därför för Åklagaren i bibeln. Han vill
hålla människor fångna i en tro att Gud anklagar dem
utan någon nåd;

Upp 12:10
Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har
frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och
väldet hans Smordes; för våra bröders åklagare är
nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför
vår Gud.

Djävulen och hans änglar ska bli nedkastade från den plats
i himlarymderna som de har idag. De ska sen ytterligare
kastas i den sjö som brinner av eld och svavel och plågas
där i evigheternas evigheter;

Upp 12:7
Och en strid uppstod i himlen: Mikael och hans
änglar gav sig i strid med draken; och draken och
hans änglar stred mot dem.

Upp 12:9
Och den stora draken, den gamla ormen, blev nerkastad,
han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela
världen; han blev nerkastad till jorden, och hans änglar
kastades ned tillsammans med honom.

Upp 20:10
Och djävulen, som förvillade dem, blir kastad i samma
sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten
hade blivit kastade; och de ska där plågas dag och natt i
evigheternas evigheter.

//Björn Hellman

The answer to gay marriage

Lou Engle - The answer to gay marriage.

https://www.youtube.com/watch?v=-OMUrGlx4iI

Honom älskar ni fast ni inte ser Honom!

Fastnade vid nedanstående bibelord en dag när jag satt under
lovsången vid besök i församlingen Arken. För övrigt ett
mycket härligt och trostärkande möte med Simon Ådahl och
hans vän Örjan.

1 Petrus brev 1:8-9
Honom älskar ni utan att ha sett honom; och fast ni
ännu inte ser honom, tror ni dock på honom och
fröjdar er över honom med outsäglig och härlig glädje,
då ni nu är på väg att vinna det som är målet för er tro,
nämligen era själars räddning.

Tänk att man kan älska någon man inte ser eller har sett, och
glädja sig så över den personen att man knappt vet var man
ska ta vägen!

Hemligheten är gemenskapen med den helige Ande. Jesus sa
innan han gick bort att han i sitt ställe skulle sända hjälparen
den helige Ande - som för alltid skulle vara hos den troende;
eftersom ingen kan ta ifrån oss någon som inte syns!

Anden uppenbarar Jesus för oss och vad Jesus gjort för oss.
Guds kärlek strömmar till oss och ut genom oss genom den
helige Ande. Strömmar av LEVANDE vatten. Vatten som
lever!

Om du inte tagit emot Jesus ännu, så snabba dig på. Lämna
synden och egolivet. Låt inte fler dagar gå förlorade.. Låt inte
ditt liv gå evigt förlorat. För övrigt; allt du gör idag och gillar
blir så mycket roligare med Jesus i båten.

//Björn

Herre, lär oss att be

Det finns ett ställe i evangelierna där lärjungarna säger
till Jesus;

Herre lär oss att be,.. (Luk 11:1f)

Jesus har just avslutat ett bönepass, och det verkar som
lärjungarna förstår att det måste finnas hemligheter bakom
Jesu framgångar. Jesus hade ju framgång - det hände en
del saker kring honom..

Det är då oerhört intressant att höra vad Jesus ska svara på
en önskan som "Herre lär oss att be.."

Jesus börjar med att undervisa om bönen vi kallar Fader vår;

Då sa han till dem: ”När ni ber, ska ni säga så: ’Fader, helgat vare
ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd ge oss var dag; och
förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som är oss
något skyldig; och inled oss inte i frestelse." (Luk 11:2-4)

Fader vår är en viktig bön som samlar områden kring vår
vardag, vårt uppehälle, våra relationer, vår helgelse och
uthållighet i tron och om Guds rikes tillväxt.


Men - Jesus fortsätter undervisningen med en rätt
märklig liknelse, och det är den jag vill försöka förmedla
min syn på med det här studiet.

Vi behöver inse att det är något mycket viktigt Jesus vill
förmedla med denna liknelse, lärjungarna har bett honom
att undervisa dem om bönens hemligheter;

Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har en vän och mitt i
natten kommer till denne och säger till honom: ’Käre vän, låna mig
tre bröd; för en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag
har inget att sätta fram åt honom’ så svarar kanske den andre inifrån
huset och säger: ’Gör mig inte omak; dörren är redan stängd, och
både jag och mina barn har gått till sängs; jag kan inte stå upp och
göra dig något.’ Men jag säger er: Om han än inte, av det skälet att
han är hans vän, vill stå upp och ge honom något, så kommer han
likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och ge
honom så mycket han behöver..” (Luk 11:5-8)

Jag tror Jesus vill lära oss att be för våra behov och ta emot
svar på bön från Gud i tro - genom uthållighet.

Vem som helst kan be en enda gång till Gud för ett böne-
önskemål. Det är inte nödvändigtvis ett utslag av tro. Man
bara kollar om något händer.

När vi kommer och "knackar på dörren" hos vår vän "för
att få låna bröd" enligt liknelsen, så motsvarar det att vi
ber vår bön en första gång. Från denna första bönen till
dess vi får bönesvar behöver vi stå fasta i tro. Vi behöver
tro Gud om att han är god (det är vad det handlar om att
tro) även om svar inte kommer direkt. Vi kommer i den
här världen inte undan ett moment av uthållighet.


Det som händer efter "första knackningen" är relaterat
till kampen mellan kött och ande inom oss. Köttet har
ingen tro. Paulus säger i Romarbrevet att "i mitt kött bor
inget gott..". Köttet förväntar sig inte svar, och orkar därför
inte hålla ut i tro. Efter "den första knackningen" kommer
därför tvivelstankar som brev på posten.

Vad säger då tvivlen? Jo, de säger att Gud "har gått och
lagt sig" och inte är villig att stå upp och ge det man bett
honom om. Dock; Jesus fortsätter undervisningen och
säger att även om "vännen" inte är mer god vän än så, så
kommer han ändå att stå upp och låna dig bröd för att du
inte ger dig, utan fortsätter att bulta ännu mer och leva om
tills han inte orkar höra på det längre utan står upp och ger
dig det du önskar.

Ska vi alltså behöva övertala Gud om att ge oss bönesvar??
Är Gud som en "vän" som gått och lagt sig och inte orkar
stiga upp och öppna sin dörr för oss?

Nej!! Denna undervisning om bön handlar inte om en Gud
som är ovillig men som vi till slut lyckas övertala. Gud är
alltid villig om vår bön är rimlig och är i enlighet med hans
vilja i bibeln!

Den uthålliga bönen ändrar inte på Gud - den ändrar istället
på oss som ber!

När vi är uthålliga - trots tvivelsrösten inom oss som säger
att " Gud kanske har gått och lagt sig" - och vi håller fast vid
att Gud faktiskt är god och håller fast vid vår böneönskan,
så ska vi få se vårt bönesvar.


Fortsättningen på hela bibelsammanhanget i Lukas 11 tror
jag är tänkt som en förklaring till liknelsen om vännen som
gått och lagt sig;

På samma sätt säger jag till er: Be, och er ska vara givet; sök, och ni
ska finna; klappa, och för er ska vara upplåtet. För var och en som ber,
han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar ska
vara upplåtet. Finns bland er någon fader, som när hans son ber honom
om en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker
honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu ni, som är onda,
förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall inte då den
himmelske Fadern ge helig ande åt dem som ber honom!” (Luk 11:9-13)

Här sägs att var och en som ber - han får. Det ställs en fråga
till oss: ger vi våra barn en skorpion när de ber om ett ägg..?
Om nu vi som är onda förstår att ge våra barn goda saker -
hur mycket mer ska inte Gud ge sina barn goda saker!! Han är
ju Gud. Hur mycket godare än Gud är vi egentligen..?

Jag tror det kan vara så att många felaktiga uppfattningar och
"teologier" om Gud har fött eller föds i mellanrummet mellan
"den första knackningen" och fram till dess "vännen" masar sig
upp och öppnar dörren.. Teologiska uppfattningar om att Gud inte
svarar på bön, eller bön för vissa typer av behov, löper stor risk
att födas här, om vi ger upp.

Om vi inte får det bönesvar vi önskat, så är det ärligare att
konstatera att vi inte nådde ända fram med vår tro, än att vi
försöker förändra Guds egenskaper.

När vi tillmäter Gud diverse visa och höga syften bakom ute-
blivet bönesvar - så kan det jämföras med rösten i liknelsen,
den som säger att vår vän gått och lagt sig och inte orkar stiga
upp. Vi kanske ger upp i förtid just för att vi upplevt "att Gud
redan svarat, men inifrån huset".

Men - om svaret inifrån huset inte är i linje med Guds ord, och
om inte dörren öppnats av en vänlig vän som tagit sig tid att gå
och öppna, är det då verkligen Gud som svarat? Eller är det en
väl förtäckt otrosröst vi hört, som trängt sig före Guds röst, och
säger "skulle Gud ha sagt?"

Kan det vara så att vi ibland har kallat sådant som är skorpion
för något gott - för Guds välsignelse?

//Björn