Sann Gud & sann människa

 

Jesus var Guds Son

Det finns en hel del obibliska uppfattningar gällande

Jesu ställning och identitet under sitt liv på jorden.

Den jag främst tänker på är uppfattningen att allt Jesus

gjorde på jorden var ett uttryck för hans gudomlighet.

Sedan finns också uppfattningar där man förmänskligar

hans jordeliv i alltför hög grad.

Det viktiga är naturligtvis att få tag i vad bibeln lär;

Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet

var Gud.

Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg

hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från

sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Gal 4:4
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av

kvinna och ställd under lagen,..

Luk 1:35
"Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste

skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som blir

fött kallas Guds Son. 

Luk 3:22
Och den helige Ande sänkte sig ner över honom I kroppslig

skepnad som en duva; och från himlen kom en röst: ”Du är

min älskade Son; i dig har jag funnit behag.”

Fil 2:6-8
Han som var till i Gudsskepnad, men inte räknade jämlikheten

med Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han an-

tog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så be-

fanns han till det yttre vara som en människa och ödmjukade

sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 

Joh 8:58
Jesus sade till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er:

Förrän Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för

att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan & gick sen

ut ur helgedomen.

Här framgår att Jesus är Guds Ord. Att han var till i Guds-

skepnad i himlen. Men att han bereddes en kropp, och

när han kom till jorden antog han istället tjänarskepnad till

det yttre - han blev människa. 

Han är naturligtvis alltid Guds Son. Människa blev han

genom att han blev född av kvinna. Guds Son var han

(och är han utan något avbrott) för att Maria blev be-

fruktad inte av ett vanligt umgänge med en man, utan av

den helige Ande. Det var något heligt som blev fött.

Jesus går även så rakt på sak som att använda begreppet

"jag är" om sig själv, vilket gjorde fariseerna och överste-

prästerna fullkomligt ursinninga.

Jesus som sann människa

När vi konstaterat det självklara, att Jesus under sitt jorde-

liv är Guds Son, vad är det då som gör honom även till

sann människa. Och varför måste han vara sann män-

niska för att kunna utföra sitt uppdrag på jorden?

Det framgick ovan i Fil 2:6-8 att Jesus utblottade sig när

han kom i människogestalt. Han lämnade något som han

hade i himlen när han kom till jorden. Det framgick också i

Gal 4:4 att han blev ställd under lagen.

Om Jesus skulle kunna ta vår plats på korset, så måste

han först ha levt en människas liv på jorden på ett full-

komligt rättfärdigt sätt.

Han måste leva det som människa, inte som Gud. Jesus

måste ha varit både sann Gud och sann människa. Annars

finns ingen frälsning för oss. Bara en människa kan dö för

människor. 

Jesus stora uppgift på jorden var att först fullborda lagen

genom sitt liv och sedan ge sitt liv genom att bli gjord till

synd och förbannelse och bli upphängd på ett kors.

Matt 5:17 
Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller

profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att

fullborda (lagen).

Rom 5:15
För om genom en endas fall (den förste Adam) de många har

blivit underlagda döden, så har ännu mycket mer Guds nåd

och gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen

genom en enda människa, Jesus Kristus (den andre

Adam) — blivit på ett överflödande sätt de många beskärd.

Jesu jordeliv måste levas helt efter vanliga människors för-

utsättningar. Han kunde inte ha någon gräddfil. Det som

var unikt med Jesus var att han, genom att han hade Gud

till Fader, inte var född under arvssynden - därigenom

hade han möjlighet att stå emot synden.

Arvssynden är den svaghet som enligt Romarbrevet får

alla människor att falla i synd när lagen blir en verklighet

för människan;

Rom 7:5, 8-11
För medan vi ännu var i ett köttsligt väsende, var de syndiga

lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra

lemmar till att bära frukt åt döden...Men då nu synden fick till-

fälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig.

För utan lag är synden död. Jag levde en gång utan lag;

men när budordet kom, fick synden liv, och jag hemföll

åt döden.

Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig

till död; för då synden fick tillfälle, förledde den mig genom

budordet och dödade mig genom det.

I Hebreerbrevet beskrivs Jesu liv på jorden som en svår

kamp mot synd och frestelser, där Jesus blev frestad i

allt, men utan att falla;

Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med

våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom

vi, dock utan synd.

Heb 5:7-9
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts

dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom från

döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande;

och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som

är honom lydiga, upphovet till evig frälsning.

Detta är mäktiga och revolutionerande ord. Här fastställs att

Jesus trots att han "var Son" under "sitt kötts dagar" blev

frestad i allt - utan att falla i synd.

Det står att han blev så hårt frestad att han grät och ropade

starkt till Gud och bad om räddning från döden. Vi vet att

Jesus vid ett tillfälle även svettades blod. 

Detta säger oss att han inte skred fram i någon slags gud-

omlighet när han gick på jorden. Han hade en oerhörd

kamp mot ondskan som gjorde att han var oändligt be-

roende av Faderns närhet och tilltal.

Det är "breathtaking" att tänka sig hur illa det skulle gått om

Jesus gett efter för synden bara en enda gång. Vi kan för-

stås tänka att Gud kan inte synda, men uppenbarligen var

det en oerhörd kamp Jesus kämpade mot synden och mot

Satan,  på en nivå som ingen annan människa upplevt.

Vi behöver lära oss att uppskatta inte bara att Jesus dog på

korset; att han juridiskt sett kunde dö på korset för oss

möjliggjordes just genom att han först levde ett fullständigt

rättfärdigt liv och till 100% "stod emot till blods emot

synden".

Den förste Adam blev placerad i en lustgård omgiven av

Guds kärlek, men han föll ändå i synd. Den andra Adam

levde ett liv ständigt trängd av mörkrets makter, men föll

aldrig i synd.

Gjorde Jesus under för att han var Guds Son?

En fråga som kan dela kristna är om Jesus gjorde sina

övernaturliga gärningar för att han var Gud, eller om han

gjorde dem som en tjänare. Min bild är ganska klar på

denna punkt och jag ska försöka utlägga detta med ord

från bibeln.

Joh 14:10
Tror du inte att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord

jag talar till er talar jag inte av mig själv. Och gärningarna, dem

gör Fadern, som bor i mig; de är hans verk.

Joh 5:19
Då talade Jesus åter och sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen

säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han

gör endast vad han ser Fadern göra; för vad han gör, det gör

likaledes också Sonen.

Jesus säger här att han inte talar sina egna ord. Och de

gärningar "Jesus gör" är det egentligen Fadern som gör.

Men eftersom Fadern bor i Jesus, så ser det ut som att det

är Jesus som gör dem!

Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära.

Han gör det inte "för att ära Fadern", utan därför att det

verkligen är Fadern som ger honom orden och verkar

genom honom.

Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjuk-

het, tro och lydnad till Faderns vilja.

Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som

kristna brukar undervisa angående den frukt vi kan se

genom våra liv - vi säger att vi ska ge all ära till Gud efter-

som vi inte kan göra något i oss själva.

Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds

Son, ödmjukade sig och kom i tjänarskepnad, och därför

är hans liv ett exempel för troende att följa.

Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-

skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte,

utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när

han kom i människogestalt.

Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och öd-

mjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett

honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla

knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är

på jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor

ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att

Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det

yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade

sig inför Fadern ända till döden.

Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd.

När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln,

så kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som

beskrivs i följande bibelstycke;

Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts

dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom

från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt

lidande; 

Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde

alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att

Jesus talade det han sa och gjorde det han gjorde för att

han var Gud, dvs Guds Son, har fel.

Vi kan göra det Jesus gjorde

Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi

agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra, vi

följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i

allt. 

Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte

Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade

alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.

Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - efter-

som det var Fadern som gjorde gärningarna genom

Jesus och inte han själv;

Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro

för själva gärningarnas skull.

Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig,

han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och

ännu större än dessa ska han göra.

För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn,

det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen.

Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.


Döpt i Anden - vandra i Andens kraft

Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?

Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i

sin ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i

sin kallelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";

Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började

sitt verk.

Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över

sitt liv;

Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och

se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande

sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.

Jesus fick gå igenom frestelser och prövningar för att bli

stark i Anden, och inte vara stark i sig själv;

Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande,

och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades

av djävulen under fyrtio dagar.

Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått

till ända, blev han hungrig.

Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud den

här stenen att bli till bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är

skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”

Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och

ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en

mönsterbild för den kristne.

Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet

för Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som

ska vandra runt på jorden. 

Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som

går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor

av troende människor i olika uppgifter och sammanhang.

Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han

kommer alltid vara den främste.

Därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna

och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans

gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.

// Björn Hellman