Ödmjukhet motsäger inte skarphet

I Sverige är vi för inställsamma

mot överheten / makten.

Inte minst våra kristna samman-

hang är stukade av bibelord

om att be för överheten. Vi får

inte Guds tolkning av ordet,

utan vår egen tolkning, och

den är snäll - d v s försiktig.

Det stora problemet är att prof-

ettjänsten saknas i den kristna

församlingen i Sverige. Den är

ju en av de fem tjänstegåvorna,

Apostel, Profet, Evangelist,

Herde (pastor) och Lärare.

Visst finns det de som menar

att de har profetisk tjänst. Men

vi ser inte den tjänstens frukt

i den kraft och dignitet den är

tänkt att ha, vi ser en tamhet,

kanske ett avstannande i växt.

Ödmjukhet är viktigt, men har

aldrig motsagt skarphet, där

sådan behövs och förväntas.

I Gamla Testamentet fick både

"kungen" och "prästen" besök

av profeten, när det var något

Gud ville framföra. Och det

fick konsekvenser för nationen,

det sved men såren renades.

Därför är det ett illavarslande

tecken när bara pastors- och

lärartjänsten uppmärksammas

och får växa fram i församling-

arna. Och de få profetröster

som hörs, deras budskap

dissekeras och dissas - under

det att det talade profetiska

ordet samtidigt uppfylls..

Vid tiden innan Jesus födelse

var en profetisk tystnad på

ca 400 år innan Johannes

döparen framträdde i sin

tjänst att förebåda Messias

ankomst.

En sådan tystnad är inte en

bra tid i en nation, den är ett

tecken. Men jag är hoppfull

och tror på en ny tid för vårt

land - men det kommer med-

föra förändringar i våra för-

samlingar tror jag.

Jag vet att profeten talar

också uppmuntran, och be-

höver ibland bemöta "doom

& gloom" budskap. Men

jag tror det jag just skriver

om är något som saknas

oss.

Jesaja 6:8 (Bibeln, GT)

"Och jag hörde Herren tala,

och han sa: ”Vem ska jag

sända, och vem vill vara

vår budbärare?” Och jag

sa: ”Se, här är jag, sänd

mig.”

Jesaja 42:19

Vem är blind, om inte min

tjänare, och så döv som

den budbärare jag sänder

åstad?

Hesekiel 2:4-5 & 3:8-9

Till barnen med hårda pan-

nor och förstockade hjärtan

sänder jag dig, och du ska

säga till dem: ’Så säger

Herren, HERREN’. Och om

de lyssnar eller ej - de är ju

ett gensträvigt släkte - så

ska de dock förnimma att

en profet varit ibland dem.

Men se, jag gör ditt ansikte

hårt såsom deras ansikten,

och din panna hård såsom

deras pannor. Jag gör din

panna hård som diamant,

hårdare än flinta.

//Björn Hellman