Lämmeln och Örnen

 

Från en bloggpost i juli -18.

Framlidne Bill Stenberg för-
medlade en gång en vision
som grep tag i mig. Jag
minns den inte exakt nu, men
den var ungefär som följer;

Bill fick se Sverige som ett
litet byte på marken, kanske
en lämmel. Diskussionerna
och den andliga förståelsen
var på nära marknivå..

Uppe i atmosfären seglade
en stor ÖRN, som förberedde
sig noga för att slå sitt byte.
Sverige framstod som totalt
hjälplöst, ovetande om faran.

Sverige saknar profetröster
som ser lite längre. Bill var en
profet, mestadels föraktad
och oförstådd. Bibeln säger
att utan profetia blir folket
tygellöst.

Signifikativt för Sverige är
vi har pastorer som anser
sig ha tillräcklig profetisk
gåva för att själva kunna
göra rätt bedömningar för
nationen;

Så profettjänsten behövs eg-
entligen inte, den eftersöks
inte. Talet om den har smugit
sig in i skriften av misstag.
Bara vi har tro och går ut med
evangeliet så ordnar sig allt.

När IS började sina härjningar
och utrotningsförsök av
kristna och andra, så såg vi
kristna och övriga postkristna
Sverige möjligheten att öppna
famnen för alla, utan att riktigt
fråga Gud vad gällde dignitet-
en av den hjälp som krävdes.

Vi förstod inte, hade inte det
andliga höjdseendet att inse
att bakom IS härjningar fanns
"världshärskare som råder i
mörkret", som bibeln uttrycker
det.

Dessa härskares mål var
mer långsträckt än vi kunde
förstå. Det yttersta målet var
nämligen att skapa folkförflytt-
ningar in i Europas postkristna
nationer;

Blåögda länder med ett kristet
arv som svikits, och med kvar-
varande mycket begränsade
andliga insikter var målet. Och
syftet; att skapa oro, kaos och
främja främmande lära.

Ungefär samtidigt stod Sverige
i ett valår. Marknivån av andlig
förståelse med mottaglighet för
förrädiska impulser från fienden
gjorde att det blev strid från två
diken, det var absolut EJ tillåtet
för någon att gå uppe på vägen.

Böcker skrevs som förespråkade
gränslöst insläpp i landet, med
bibelord som utgångspunkt.
Var det alltid Gud som viskade
ordet? Skrift ska ju styrka skrift;
"Det står också skrivet.." svarade
Jesus ofta. Gränslösheten är det
som väcker tvivlet i denna punkt.

Hat piskades upp mot de som
såg en stor fara i situationen.
Våra partier, ett av dem med
Kristus i namnet, gjorde en över-
enskommelse som kom att gå
under namnet DÖ.

Denna ök gav vår nation 4 år av
den hittills värsta socialdemokrat-
iska sörjan i historien, där Sverige
hamnade i absolut fiendskap till
Jesu folk Israel, och judar i Sverige
gick en allt osäkrare dag till mötes
på våra gator och torg p g a en
absolut oansvarig immigrations-
politik som hade tydliga val-
politiska drag..

Så gott som ingen talar idag om
ett gudagivet ansvar för nationen.
Man tror att ansvaret måste ju vara
att alltid ha öppna dörrar. Vem har
sagt det, vem har ingivit det? Gud
skapade nationerna med en avsikt
och kommer avkräva räkenskap.

Om jag skulle ta hem alla stadens
problembarn, som den evangelist-
själ jag är, aldrig låsa dörren, så
skulle min fru ta ut skilsmässa.

Detta med rätta, för jag skulle ju
äventyra äktenskap, barn, familj i
min oerhört naiva "andlighet",
ingen skulle bli riktigt hjälpt då
nöden inte motsvarades av
nödvändiga resurser. Och hade
jag verkligen ljus över mina
motiv?

Gud skulle inte vara på min
sida - då jag följde mina egna
andliga ambitioner utan att alls
fråga honom. Jag gick omkring
med honom i koppel.

Hade jag frågat honom hade
han gett mig rätt vishet till att
hjälpa, så att de som jag skulle
hjälpa inte fick mig att stjälpa,
och andra inte tvingades in
under konsekvenser av mina
dolda motiv.

I det val som stundar fruktar
jag en ny DÖ-överenskommelse
och ett Sverige som förs bortom
räddning vad gäller den kristna
trons frihet.

Det senaste som nu hänt är att
KD och övriga partier i sju-
klövern faktiskt gett RFSL och
Pride ett löfte, med deras flagga
i hand, om en ny DÖ-överens-
kommelse; att inte på några
villkor samarbeta med Sverige-
demokrater.

//Björn Hellman