Undervisning delad i Skogakyrkan,
Kungsängen den 8 juli 2018
Inledning
Inledningsvis läser jag några rader ur Jesaja bok,
kapitel 53 - Messiasprofetiornas profetia i GT
skriven ca 700 år innan Jesu födelse.
Jesaja 53:4-5
Ja, av den vedermöda hans själ har utstått
skall han se frukt och så bliva mättad;
genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga.
Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid,
och genom hans sår blir vi helade.
Profetian talar om två huvudsakliga utkomster av
korset - Rättfärdiggörelse och helande.
Det är fantastiskt med Guds kärlek visad genom
Jesu verk på korset! Insikten av att vi fått ta emot
förlåtelse i Kristus och är barn till Gud. Vi behöver
verkligen uppleva Guds kärlek om och om igen.
Men, det är faktiskt möjligt för oss att tala om att
Gud älskar oss - och ändå ha parallella uppfattningar
som inte alls stämmer med vad bibeln lär om
frälsningen.
Ibland kan man upptäcka att man talar om olika
kärlekar. Och Gud älskar redan världen, och den
talar ibland om Guds kärlek, men har inte om-
vänt sig och kanske inte vill eller anser sig behöva.
Guds kärlek behöver definieras istället för att vi
närmar oss världen och världens bild av kärlek.
Kan vi definiera Guds kärlek så kan korset skapa
attraktion.
Här i Jesaja 53 beskrivs Guds frälsningsverk i andra
termer än kärlek; begrepp som talar mer om de
effekter Guds kärlek skulle ha; Rättfärdiggörelse
och medföljande helande och upprättelse.
I NTs centrala brev Romarbrevet avhandlar Paulus
också frälsningen som ett rättfärdiggörelseverk.
Idag vill jag försöka visa på vad rättfärdiggörelsen
innebär. Jag hoppas på att det ska ge en större
tydlighet angående vad det är Gud gjort i Kristus.
Jag vill även visa på att förståelsen av rättfärdig-
görelsen kan ge oss en större fasthet i tron i
situationer när Gud inte känns så nära.
--------------------------
Först är det viktigt att inse vem Jesus var och varför;
Bibeln undervisar att Jesus på jorden var fullt ut Gud
och fullt ut människa, och att det måste vara så.
Jesus som sann Gud och Guds Son
Låt oss se på några bibelord som undervisar om att
Jesus var Gud när han kom till jorden.
Joh 8:58-59
"Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän
Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på
honom."
"Förrän Abraham blev till, är jag". Fariséer och överste-
präster blev ursinniga för att Jesus gjorde sig lik Gud.
Jesus säger här att han fanns innan han blev människa.
Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans
härlighet, vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han
var full av nåd och sanning.
Jesu människoblivande
Bibelord som talar om att Jesus var sann människa;
Jesus Kristus var människa. Det antyds att det är kopplat
till ett medlaruppdrag.
Gal 4:4-5
"..när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna
och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod
under lagen, så att vi skulle få söners rätt."
Jesus föddes av kvinna och blev med det ställd under lagen.
Paulus använder uttrycket som ett begrepp - för att visa
vad som konstituerar en människa.
Varför behövde Jesus vara Gud och människa?
Gud:
Från Adams fall följer en nedärvd arvssynd på faders-
sidan som drabbar alla. Varje människa faller i synd;
1 Kor 15:22
"Och såsom i Adam alla dör.."
Endast en rättfärdig kan medla för människor. Den som
medlar måste därför själv vara fri från arvs-synd.
Jesus föddes av en kvinna. Men Gud var fadern, Så Jesus
kom inte ur Adams släktled utan ur Guds släktled. Han var
inte behäftad med svaghet och var lydig intill korset.
Människa:
För Jesus att medla mellan Gud och människa på den
nivå som behövdes; ta människors plats på förbannelsens
kors, behövde han bli människa. Bara en människa
kan dö för andra människors synd, enligt Guds juridik.
I Johannes evangelium 5:26-27 uttrycks detta tydligt;
"För såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också givit åt
Sonen att ha liv i sig själv. Och han har givit honom makt att
hålla dom, eftersom han är Människoson".
Vår rättfärdiggörelse
Bibeln säger att Jesus utplånade synden på korset;
Heb 9:26
"..för att genom offret av sig själv utplåna synden."
Synden är utplånad, även om vi ser mycket synd om-
kring oss, och i våra egna liv.
All synd, bakåt och framåt i tiden, fick sitt rättmätiga
straff vid ett enda tillfälle; i Kristus.
Bibeln säger även att Jesus på korset blev gjord till synd.
2 Kor 5:17, 21
"..om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse."
"Den som inte visste av nån synd, honom har han (Gud) för oss
gjort till synd, för att vi i honom ska bli rättfärdighet från Gud."
Jesus blev gjord till synd samtidigt som vi "i honom" blir
gjorda till rättfärdighet från Gud. Ett slags utbyte.
Det begrepp som ofta återkommer; "I Kristus",
är viktigt. Det är i Kristus allt äger rum; i Kristus ska
ju också allt en gång sammanfattas.
I följande verser från Romarbrevet uttrycks också
rättfärdiggörelsen;
Rom 5:1, 8
Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud
genom vår Herre Jesus Kristus.
"Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss,
medan vi ännu var syndare."
Vi är inte längre syndare till vår natur. Vi var syndare,
vi tog emot Kristus - och vi blev rättfärdiggjorda.
Vi var inte Guds barn, men nu är vi hans barn, med
hans natur.
Vi brottas med problem och synd även efter frälsningen,
och helgelsen är livslång. Men vi är rättfärdiggjorda.
Vi har bara en natur, Guds natur. Den gamla naturen vill
inte självdö, därför har vi en kamp mot den - mot köttet.
Bibeln uttrycker sig så här i Hebréerbrevet;
Heb 10:14
"För med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem
som blir helgade.
Med ordningsföljden; rättfärdiggörelse --> helgelse,
helgar vi oss utifrån att vi redan är i 100% rätt ställning
inför Gud.
Den kristne, den kristna församlingen, har från stunden
vi kom till tro en unik ställning inför Gud som inte var
möjlig innan korset. Så här säger Jesus;
Matt 11:11
"Bland de som är födda av kvinnor har ingen uppstått som har varit
större än Johannes Döparen; men den som är minst i himmelriket
är likväl större än han."
Jesus sa redan till lärjungarna, som en princip;
Joh 13:11
"Den som är helt tvättad, han behöver bara tvätta fötterna; han är
i övrigt helt ren".
Fötter talar om daglig vandring. Våra fötter behöver
tvättas i daglig omvändelse. I övrigt är vi helt och hållet
rena hela tiden med full och frimodig access till Fadern.
Hebréerbrevet antyder att vi överhuvudtaget inte ska
ha ett syndamedvetande sedan vi blivit rättfärdiggjorda,
utan ett rättfärdighetsmedvetande;
Heb 10:2
"Annars (om offret kunnat fullkomna) skulle man väl ha upphört att
offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst inte mer kunde
veta med sig någon synd, sen de en gång hade blivit renade.
Vi behöver verkligen "förvandla oss genom vårt sinnes för-
nyelse" vad gäller att förstå rättfärdiggörelsen (Rom 12:2).
Ande, själ och kropp
Hur kan vi bli ögonblickligt rättfärdiggjorda och sedan
bevarade i det - samtidigt som vi vandrar i daglig ofull-
komlighet?
Vi behöver förstå vår mänskliga konstitution, att vi är
både ande, själ och kropp;
1 Thess 5:23
"..fridens Gud ska helga er till hela er varelse, så hela er
ande och er själ och er kropp finnas bevarade ostraffliga.."
Och vi behöver förstå templet som den skuggbild det är
av något mer sant.
Bibeln säger om Jesus:
Joh 1:14
Och Ordet blev kött och tog sin boning (tältade) ibland oss..
"..vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader."
Jesus var alltså ett Guds tempel. Omgivningen kunde
erfara Gud genom Jesu liv.
Jesus sa också; "riv ned detta tempel..".
Även vi har med frälsningen blivit Guds tempel;
1 Kor 3:16
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
Ef 2:22
I honom blir också ni med de andra uppbyggda till en Guds
boning,. "
Det finns alltså ett samband mellan templets utformning
och människans utformning.
1/
Templet bestod av det allra heligaste, det heligaste och
den yttre förgården. Inifrån och ut.
2/
Bibeln säger att människor består av ande, själ och
kropp. Inifrån och ut.
Var i templet uppenbarade sig Gud? I det allra heligaste.
Det är i vår ande Gud tar plats för beständigt sedan vi
blivit rättfärdiggjorda. Det är i vår ande vi blir födda på nytt.
I det allra heligaste i tabernaklet hade bara översteprästen
tillträde, en bild på Jesus. Bibeln säger att Jesu kropp var
förhänget in till detta innersta rum.
När Jesus böjde sitt huvud och dog, skedde något märkligt;
templets mäktiga förlåt rämnade - uppifrån och ner.
Gud kungjorde med det att vägen till det allra heligaste i
himlen nu var öppen för de som kommer till tro på Kristus.
Gud kunde också ta permanent boning i oss som tempel
på jorden.
Om vår ande;
"Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn" (Rom 8:16)
"Gud som jag i min ande tjänar som förkunnare.." (Rom 1:9).
"..en ande med Herren." (1 Kor 6:17)
"Herren vare med din ande" (2 Tim 4:22)
Om vår själ;
",.då ni nu är på väg att vinna det som är målet, era
själars frälsning." (1 Pet 1:9).
"Rena era själar i lydnad för sanningen." (1 Pet 1:22).
"Förvandla er genom ert sinnes förnyelse" (Rom 12:2).
Vår kropp;
Det yttre av templet eller hedningarnas förgård. Världen
ska kunna uppleva Gud genom församlingen.
Efesierbrevet talar om vår andliga position i Kristus;
Ef 2:6
Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i
den himmelska världen, i Kristus Jesus,.."
När vi är "I Kristus" är vi insatta i den himmelska världen!
I vår ande är vi inte bundna till kropp och rum så vi inte
kan ha kontakt med Herren.
Vi ska en dag förenas till fullo med Herren.
Samvetsfunktionen
När man talar om rättfärdiggörelsen behöver man
beröra begreppet samvete.
I samvetet samvet man något - med Gud.
Samvetet är inte bara en strikt moralisk funktion för
värdering av yttre handlingar;
Heb 9:14
.."Hur mycket mer ska inte Kristi blod rena era samveten från
döda gärningar till att tjäna den levande Guden."
När vi förstår nåden och rättfärdiggörelsen renas
våra samveten från döda gärningar.
Vi kan ha ständigt rent samvete eftersom vi förtröstar
på Kristus och lever i daglig fottvätt.
Insikten att vi är rättfärdiggjorda gör att fördömelse
och fruktan blir helt ologiskt;
Rom 8:1, 16
"Så finns nu inte någon fördömelse för den som är i Kristus
Jesus". "Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn."
1 Joh 4:18
"..fullkomlig kärlek driver ut fruktan, för i fruktan ligger tanke
på straff".
Fördömelsen kan ibland låta som en sträng men
rättfärdig fadersröst. Och man kan få frid genom
att till slut lyssna och lyda. Men är det verkligen
Anden som vittnar? Anden älskar oss.
Hur "sann" en röst än är, har vi ingen skyldighet att
lyssna till någon annan röst än den gode herdens;
Joh 10:4-5
"Och när han släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren
följer honom, för de känner hans röst. Men en främmande röst följer
de alls inte, utan flyr bort, för de känner inte den främmandes röst.”
---------------------------
Ett exempel på en frontalkrock mellan samveten;
Apg 23:1-2
Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sa: ”Mina bröder, allt intill
denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.”
Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom,
att de skulle slå honom på munnen."
Översteprästen hade försökt lyda Gud hela livet, men
utifrån lagisk lydnad, inte gett sig under Guds rätt-
färdighet. Hans samvete vittnade ständigt emot.
När Paulus säger att han alltid vandrat inför Gud med
ett gott samvete, blir det för mycket för Ananias.
---------------------
Rättfärdighetsmedvetandet som rustning
Hur kan insikten att vi blivit rättfärdiggjorda tjäna oss
praktiskt?
Förståelsen av vår identitet och ställning ger oss stor
frimodighet. Vi förstår att Gud lyft oss upp på sin
familjenivå, kungafamiljen;
Vi är som vår Far. Han gjorde allt för att vinna oss.
Vi får röra oss fritt i huset, allt tillhör oss.
Den som är befäst i sin ställning vill inte leva under
den. Ställningen ger motivation att säga nej till det
köttet vill; att följa världens sätt att leva.
Allt är ett Andens verk. Ljus, motivation, kraft.
Tro är vårt gensvar.
Vi har svårigheter och vi lider under tider nederlag,
tycker vi. Vi är tacksamma att finna tröst i
Psaltarens författares erfarenheter.
Viktigt att förstå är att vi just i djupaste svackorna
till 100% kan förtrösta på vår rättfärdiga ställning.
Den är ju inget som kommer från oss;
Rättfärdiggörelsen som skett i oss grundas inte på
någon slags "himmelsk rättfärdighet" som Jesus
hade med sig i en ryggsäck när han kom.
Jesu rättfärdighet är en människas rättfärdighet.
Vunnen genom att Jesus levde som människa och
blev frestad i allt, som vi.
Jesus övervann under "starkt rop och tårar". I den
ultimata frestelsen för Jesus; att undvika korset -
svettades han blod (Luk 22:44).
Nåden vi erbjudits är alltså inget billigt - det visar
vi också i dopet; där vi följer Jesus i en död från
synden, till ett uppståndelseliv för Gud.
Vi kan tänka på dopet när djävulen kommer för att
"samtala med oss" om vårt senaste misslyckande.
Om vi säger något alls, kan vi säga honom att han ju
har rätt i sak - men han talar med en person som dött
just på grund av sina brister. Hans tjat bidrog till att
uppfostra oss till Kristus.
Så frimodiga kan vi vara - om vi lever i daglig självklar
omvändelse och förlåtelse.
Jesu tid av prövning mellan andedop och tjänst
En viktig tanke jag vill väcka är att i svårare tider när
Gud känns långt borta är vi i behov av uppenbarelsen
av vilka vi är i Kristus, vår rättfärdiga ställning i Gud.
Tider när det går bra är inte bara till för badstranden
utan för att förbereda för tider som kommer.
Vad gäller Jesus så var han trygg i sin identitet och sin
fadersrelation. Det står att;
Joh. 3:13
"..han visste att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud."
Han visste sitt ursprung och vandrade inte i oro för sin
framtid. Från det han var ung kille hade han levt med
skrifterna, och umgåtts med Fadern.
Jesus gjorde inte det vi läser han gjorde för att han var
Guds son. Jesus var en tjänare. Jesus beskriver själv
det han gjorde;
Joh. 5:19
"Sonen kan inte göra något av sig själv, han gör bara vad han ser
Fadern göra; för vad han gör, detsamma gör också Sonen."
Snarare gör vi saker på egen hand, istället för att
fråga Fadern.
Bibeln är tydlig med att Jesus, fast han var "Son",
lärde lydnad genom sitt lidande (Heb 5:8).
Därför är tiden av prövning mellan Jesu dop till dess
han gick ut i tjänst intressant - jag är säker på att
den är en viktig förebild för oss.
Efter dopet, sedan Anden sänkt sig över Jesus som
en duva och Guds röst bekräftat hans identitet, blev
Jesus förd av Anden ut i öknen - för att frestas av
djävulen.
Detta var en av de tuffaste perioderna i Jesu liv.
Jesus hade fastat från mat och dryck i 40 dagar.
Jag tror att de flesta av hans känslor inte var till stöd,
utan belastning. Känslor hjälpte honom inte igenom.
Gud "kramade" inte Jesus genom hans prövningar.
Men änglar styrkte honom.
När det står att Jesus efter 40 dagar blev hungrig, så
är det nog ett understatement. Då trädde satan fram.
Jesus blev listigt ifrågasatt gällande sin identitet;
Matt 4:3-4
Då trädde frestaren fram och sa till honom: ”Är du Guds Son, så
befall att de här stenarna blir bröd.” Men han svarade och sa:
”Det är skrivet: ’Människan ska inte leva bara av bröd, utan av
allt som går ut ur Guds mun.
Jesus kunde skilja mellan röster. Han försökte inte
bevisa sin identitet. Han visade lydnad i svår tid.
Ingen ska prövas över sin förmåga, lovar skriften.
Vi har ju råd att falla, det hade inte Jesus. Om vi
faller kan vi resa oss och göra rätt andra gången.
I prövningen vill Gud;
- utröna vad som är i hjärtat, våra motiv, rena.
- pröva vår vilja att välja Gud.
- stärka oss, ge oss beprövad fasthet.
Jag tror att om vi har ett rättfärdighetstänkande i
"prövningens ugn" så tjänar prövningen till att
endast våra bojor brinner upp.
Tankar och annat i vår själ som inte är av Gud,
består inte i prövningen, vi lägger av sådant som
visar sig vara byggt på lös sand.
Efter perioden av svår prövning står det om
Jesus att han gick i Andens kraft!
Han var beprövad. Han kunde nu träda in i sin
huvudsakliga tjänst.
Björn Hellman
Kungsängen den 8 juli 2018
Inledning
Inledningsvis läser jag några rader ur Jesaja bok,
kapitel 53 - Messiasprofetiornas profetia i GT
skriven ca 700 år innan Jesu födelse.
Jesaja 53:4-5
Ja, av den vedermöda hans själ har utstått
skall han se frukt och så bliva mättad;
genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga.
Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid,
och genom hans sår blir vi helade.
Profetian talar om två huvudsakliga utkomster av
korset - Rättfärdiggörelse och helande.
Det är fantastiskt med Guds kärlek visad genom
Jesu verk på korset! Insikten av att vi fått ta emot
förlåtelse i Kristus och är barn till Gud. Vi behöver
verkligen uppleva Guds kärlek om och om igen.
Men, det är faktiskt möjligt för oss att tala om att
Gud älskar oss - och ändå ha parallella uppfattningar
som inte alls stämmer med vad bibeln lär om
frälsningen.
Ibland kan man upptäcka att man talar om olika
kärlekar. Och Gud älskar redan världen, och den
talar ibland om Guds kärlek, men har inte om-
vänt sig och kanske inte vill eller anser sig behöva.
Guds kärlek behöver definieras istället för att vi
närmar oss världen och världens bild av kärlek.
Kan vi definiera Guds kärlek så kan korset skapa
attraktion.
Här i Jesaja 53 beskrivs Guds frälsningsverk i andra
termer än kärlek; begrepp som talar mer om de
effekter Guds kärlek skulle ha; Rättfärdiggörelse
och medföljande helande och upprättelse.
I NTs centrala brev Romarbrevet avhandlar Paulus
också frälsningen som ett rättfärdiggörelseverk.
Idag vill jag försöka visa på vad rättfärdiggörelsen
innebär. Jag hoppas på att det ska ge en större
tydlighet angående vad det är Gud gjort i Kristus.
Jag vill även visa på att förståelsen av rättfärdig-
görelsen kan ge oss en större fasthet i tron i
situationer när Gud inte känns så nära.
--------------------------
Först är det viktigt att inse vem Jesus var och varför;
Bibeln undervisar att Jesus på jorden var fullt ut Gud
och fullt ut människa, och att det måste vara så.
Jesus som sann Gud och Guds Son
Låt oss se på några bibelord som undervisar om att
Jesus var Gud när han kom till jorden.
Joh 8:58-59
"Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän
Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på
honom."
"Förrän Abraham blev till, är jag". Fariséer och överste-
präster blev ursinniga för att Jesus gjorde sig lik Gud.
Jesus säger här att han fanns innan han blev människa.
Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans
härlighet, vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han
var full av nåd och sanning.
Ordet var alltså hos Gud och var Gud. Ordet blev kött
och vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader.
och vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader.
Jesu människoblivande
Bibelord som talar om att Jesus var sann människa;
1 Tim 2:5
"För en enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och
människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig
själv till lösen för alla,.."
människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig
själv till lösen för alla,.."
Jesus Kristus var människa. Det antyds att det är kopplat
till ett medlaruppdrag.
Gal 4:4-5
"..när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna
och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod
under lagen, så att vi skulle få söners rätt."
Jesus föddes av kvinna och blev med det ställd under lagen.
Paulus använder uttrycket som ett begrepp - för att visa
vad som konstituerar en människa.
Varför behövde Jesus vara Gud och människa?
Gud:
Från Adams fall följer en nedärvd arvssynd på faders-
sidan som drabbar alla. Varje människa faller i synd;
1 Kor 15:22
"Och såsom i Adam alla dör.."
Endast en rättfärdig kan medla för människor. Den som
medlar måste därför själv vara fri från arvs-synd.
kom inte ur Adams släktled utan ur Guds släktled. Han var
inte behäftad med svaghet och var lydig intill korset.
Människa:
För Jesus att medla mellan Gud och människa på den
nivå som behövdes; ta människors plats på förbannelsens
kors, behövde han bli människa. Bara en människa
kan dö för andra människors synd, enligt Guds juridik.
I Johannes evangelium 5:26-27 uttrycks detta tydligt;
"För såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också givit åt
Sonen att ha liv i sig själv. Och han har givit honom makt att
hålla dom, eftersom han är Människoson".
Vår rättfärdiggörelse
Bibeln säger att Jesus utplånade synden på korset;
Heb 9:26
"..för att genom offret av sig själv utplåna synden."
Synden är utplånad, även om vi ser mycket synd om-
kring oss, och i våra egna liv.
All synd, bakåt och framåt i tiden, fick sitt rättmätiga
straff vid ett enda tillfälle; i Kristus.
Bibeln säger även att Jesus på korset blev gjord till synd.
2 Kor 5:17, 21
"..om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse."
"Den som inte visste av nån synd, honom har han (Gud) för oss
gjort till synd, för att vi i honom ska bli rättfärdighet från Gud."
Jesus blev gjord till synd samtidigt som vi "i honom" blir
gjorda till rättfärdighet från Gud. Ett slags utbyte.
Det begrepp som ofta återkommer; "I Kristus",
är viktigt. Det är i Kristus allt äger rum; i Kristus ska
ju också allt en gång sammanfattas.
I följande verser från Romarbrevet uttrycks också
rättfärdiggörelsen;
Rom 5:1, 8
Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud
genom vår Herre Jesus Kristus.
"Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss,
medan vi ännu var syndare."
Vi är inte längre syndare till vår natur. Vi var syndare,
vi tog emot Kristus - och vi blev rättfärdiggjorda.
Vi var inte Guds barn, men nu är vi hans barn, med
hans natur.
Vi brottas med problem och synd även efter frälsningen,
och helgelsen är livslång. Men vi är rättfärdiggjorda.
Vi har bara en natur, Guds natur. Den gamla naturen vill
inte självdö, därför har vi en kamp mot den - mot köttet.
Bibeln uttrycker sig så här i Hebréerbrevet;
Heb 10:14
"För med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem
som blir helgade.
Med ordningsföljden; rättfärdiggörelse --> helgelse,
helgar vi oss utifrån att vi redan är i 100% rätt ställning
inför Gud.
Den kristne, den kristna församlingen, har från stunden
vi kom till tro en unik ställning inför Gud som inte var
möjlig innan korset. Så här säger Jesus;
Matt 11:11
"Bland de som är födda av kvinnor har ingen uppstått som har varit
större än Johannes Döparen; men den som är minst i himmelriket
är likväl större än han."
Jesus sa redan till lärjungarna, som en princip;
Joh 13:11
"Den som är helt tvättad, han behöver bara tvätta fötterna; han är
i övrigt helt ren".
Fötter talar om daglig vandring. Våra fötter behöver
tvättas i daglig omvändelse. I övrigt är vi helt och hållet
rena hela tiden med full och frimodig access till Fadern.
Hebréerbrevet antyder att vi överhuvudtaget inte ska
ha ett syndamedvetande sedan vi blivit rättfärdiggjorda,
utan ett rättfärdighetsmedvetande;
Heb 10:2
"Annars (om offret kunnat fullkomna) skulle man väl ha upphört att
offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst inte mer kunde
veta med sig någon synd, sen de en gång hade blivit renade.
Vi behöver verkligen "förvandla oss genom vårt sinnes för-
nyelse" vad gäller att förstå rättfärdiggörelsen (Rom 12:2).
Ande, själ och kropp
Hur kan vi bli ögonblickligt rättfärdiggjorda och sedan
bevarade i det - samtidigt som vi vandrar i daglig ofull-
komlighet?
Vi behöver förstå vår mänskliga konstitution, att vi är
både ande, själ och kropp;
1 Thess 5:23
"..fridens Gud ska helga er till hela er varelse, så hela er
ande och er själ och er kropp finnas bevarade ostraffliga.."
Och vi behöver förstå templet som den skuggbild det är
av något mer sant.
Bibeln säger om Jesus:
Joh 1:14
Och Ordet blev kött och tog sin boning (tältade) ibland oss..
"..vi såg en enfödd Sons härlighet från sin Fader."
Jesus var alltså ett Guds tempel. Omgivningen kunde
erfara Gud genom Jesu liv.
Jesus sa också; "riv ned detta tempel..".
Även vi har med frälsningen blivit Guds tempel;
1 Kor 3:16
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
Ef 2:22
I honom blir också ni med de andra uppbyggda till en Guds
boning,. "
Det finns alltså ett samband mellan templets utformning
och människans utformning.
1/
Templet bestod av det allra heligaste, det heligaste och
den yttre förgården. Inifrån och ut.
2/
Bibeln säger att människor består av ande, själ och
kropp. Inifrån och ut.
Var i templet uppenbarade sig Gud? I det allra heligaste.
Det är i vår ande Gud tar plats för beständigt sedan vi
blivit rättfärdiggjorda. Det är i vår ande vi blir födda på nytt.
I det allra heligaste i tabernaklet hade bara översteprästen
tillträde, en bild på Jesus. Bibeln säger att Jesu kropp var
förhänget in till detta innersta rum.
När Jesus böjde sitt huvud och dog, skedde något märkligt;
templets mäktiga förlåt rämnade - uppifrån och ner.
Gud kungjorde med det att vägen till det allra heligaste i
himlen nu var öppen för de som kommer till tro på Kristus.
Gud kunde också ta permanent boning i oss som tempel
på jorden.
Om vår ande;
"Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn" (Rom 8:16)
"Gud som jag i min ande tjänar som förkunnare.." (Rom 1:9).
"..en ande med Herren." (1 Kor 6:17)
"Herren vare med din ande" (2 Tim 4:22)
Om vår själ;
",.då ni nu är på väg att vinna det som är målet, era
själars frälsning." (1 Pet 1:9).
"Rena era själar i lydnad för sanningen." (1 Pet 1:22).
"Förvandla er genom ert sinnes förnyelse" (Rom 12:2).
Vår kropp;
Det yttre av templet eller hedningarnas förgård. Världen
ska kunna uppleva Gud genom församlingen.
Efesierbrevet talar om vår andliga position i Kristus;
Ef 2:6
Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i
den himmelska världen, i Kristus Jesus,.."
När vi är "I Kristus" är vi insatta i den himmelska världen!
I vår ande är vi inte bundna till kropp och rum så vi inte
kan ha kontakt med Herren.
Vi ska en dag förenas till fullo med Herren.
Samvetsfunktionen
När man talar om rättfärdiggörelsen behöver man
beröra begreppet samvete.
I samvetet samvet man något - med Gud.
Samvetet är inte bara en strikt moralisk funktion för
värdering av yttre handlingar;
Heb 9:14
.."Hur mycket mer ska inte Kristi blod rena era samveten från
döda gärningar till att tjäna den levande Guden."
När vi förstår nåden och rättfärdiggörelsen renas
våra samveten från döda gärningar.
Vi kan ha ständigt rent samvete eftersom vi förtröstar
på Kristus och lever i daglig fottvätt.
Insikten att vi är rättfärdiggjorda gör att fördömelse
och fruktan blir helt ologiskt;
Rom 8:1, 16
"Så finns nu inte någon fördömelse för den som är i Kristus
Jesus". "Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn."
1 Joh 4:18
"..fullkomlig kärlek driver ut fruktan, för i fruktan ligger tanke
på straff".
Fördömelsen kan ibland låta som en sträng men
rättfärdig fadersröst. Och man kan få frid genom
att till slut lyssna och lyda. Men är det verkligen
Anden som vittnar? Anden älskar oss.
Hur "sann" en röst än är, har vi ingen skyldighet att
lyssna till någon annan röst än den gode herdens;
Joh 10:4-5
"Och när han släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren
följer honom, för de känner hans röst. Men en främmande röst följer
de alls inte, utan flyr bort, för de känner inte den främmandes röst.”
---------------------------
Ett exempel på en frontalkrock mellan samveten;
Apg 23:1-2
Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sa: ”Mina bröder, allt intill
denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.”
Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom,
att de skulle slå honom på munnen."
Översteprästen hade försökt lyda Gud hela livet, men
utifrån lagisk lydnad, inte gett sig under Guds rätt-
färdighet. Hans samvete vittnade ständigt emot.
När Paulus säger att han alltid vandrat inför Gud med
ett gott samvete, blir det för mycket för Ananias.
---------------------
Rättfärdighetsmedvetandet som rustning
Hur kan insikten att vi blivit rättfärdiggjorda tjäna oss
praktiskt?
Förståelsen av vår identitet och ställning ger oss stor
frimodighet. Vi förstår att Gud lyft oss upp på sin
familjenivå, kungafamiljen;
Vi är som vår Far. Han gjorde allt för att vinna oss.
Vi får röra oss fritt i huset, allt tillhör oss.
Den som är befäst i sin ställning vill inte leva under
den. Ställningen ger motivation att säga nej till det
köttet vill; att följa världens sätt att leva.
Allt är ett Andens verk. Ljus, motivation, kraft.
Tro är vårt gensvar.
Vi har svårigheter och vi lider under tider nederlag,
tycker vi. Vi är tacksamma att finna tröst i
Psaltarens författares erfarenheter.
Viktigt att förstå är att vi just i djupaste svackorna
till 100% kan förtrösta på vår rättfärdiga ställning.
Den är ju inget som kommer från oss;
Rättfärdiggörelsen som skett i oss grundas inte på
någon slags "himmelsk rättfärdighet" som Jesus
hade med sig i en ryggsäck när han kom.
Jesu rättfärdighet är en människas rättfärdighet.
Vunnen genom att Jesus levde som människa och
blev frestad i allt, som vi.
Jesus övervann under "starkt rop och tårar". I den
ultimata frestelsen för Jesus; att undvika korset -
svettades han blod (Luk 22:44).
Nåden vi erbjudits är alltså inget billigt - det visar
vi också i dopet; där vi följer Jesus i en död från
synden, till ett uppståndelseliv för Gud.
Vi kan tänka på dopet när djävulen kommer för att
"samtala med oss" om vårt senaste misslyckande.
Om vi säger något alls, kan vi säga honom att han ju
har rätt i sak - men han talar med en person som dött
just på grund av sina brister. Hans tjat bidrog till att
uppfostra oss till Kristus.
Så frimodiga kan vi vara - om vi lever i daglig självklar
omvändelse och förlåtelse.
Jesu tid av prövning mellan andedop och tjänst
En viktig tanke jag vill väcka är att i svårare tider när
Gud känns långt borta är vi i behov av uppenbarelsen
av vilka vi är i Kristus, vår rättfärdiga ställning i Gud.
Tider när det går bra är inte bara till för badstranden
utan för att förbereda för tider som kommer.
Vad gäller Jesus så var han trygg i sin identitet och sin
fadersrelation. Det står att;
Joh. 3:13
"..han visste att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud."
Han visste sitt ursprung och vandrade inte i oro för sin
framtid. Från det han var ung kille hade han levt med
skrifterna, och umgåtts med Fadern.
Jesus gjorde inte det vi läser han gjorde för att han var
Guds son. Jesus var en tjänare. Jesus beskriver själv
det han gjorde;
Joh. 5:19
"Sonen kan inte göra något av sig själv, han gör bara vad han ser
Fadern göra; för vad han gör, detsamma gör också Sonen."
Snarare gör vi saker på egen hand, istället för att
fråga Fadern.
Bibeln är tydlig med att Jesus, fast han var "Son",
lärde lydnad genom sitt lidande (Heb 5:8).
Därför är tiden av prövning mellan Jesu dop till dess
han gick ut i tjänst intressant - jag är säker på att
den är en viktig förebild för oss.
Efter dopet, sedan Anden sänkt sig över Jesus som
en duva och Guds röst bekräftat hans identitet, blev
Jesus förd av Anden ut i öknen - för att frestas av
djävulen.
Detta var en av de tuffaste perioderna i Jesu liv.
Jesus hade fastat från mat och dryck i 40 dagar.
Jag tror att de flesta av hans känslor inte var till stöd,
utan belastning. Känslor hjälpte honom inte igenom.
Gud "kramade" inte Jesus genom hans prövningar.
Men änglar styrkte honom.
När det står att Jesus efter 40 dagar blev hungrig, så
är det nog ett understatement. Då trädde satan fram.
Jesus blev listigt ifrågasatt gällande sin identitet;
Matt 4:3-4
Då trädde frestaren fram och sa till honom: ”Är du Guds Son, så
befall att de här stenarna blir bröd.” Men han svarade och sa:
”Det är skrivet: ’Människan ska inte leva bara av bröd, utan av
allt som går ut ur Guds mun.
Jesus kunde skilja mellan röster. Han försökte inte
bevisa sin identitet. Han visade lydnad i svår tid.
Ingen ska prövas över sin förmåga, lovar skriften.
Vi har ju råd att falla, det hade inte Jesus. Om vi
faller kan vi resa oss och göra rätt andra gången.
I prövningen vill Gud;
- utröna vad som är i hjärtat, våra motiv, rena.
- pröva vår vilja att välja Gud.
- stärka oss, ge oss beprövad fasthet.
Jag tror att om vi har ett rättfärdighetstänkande i
"prövningens ugn" så tjänar prövningen till att
endast våra bojor brinner upp.
Tankar och annat i vår själ som inte är av Gud,
består inte i prövningen, vi lägger av sådant som
visar sig vara byggt på lös sand.
Efter perioden av svår prövning står det om
Jesus att han gick i Andens kraft!
Han var beprövad. Han kunde nu träda in i sin
huvudsakliga tjänst.
Björn Hellman
No comments:
Post a Comment