Ni tänkte ont mot mig

 

Kära vänner, det måste sägas;

I svensk kristenhet talar vi om

den korsfäste, om att vi lärt

känna korset, och att det finns

en värld därutanför som vandrar

i utanförskap och oförstånd

och i sitt oförstånd talar illa om

Kristus.

Men svensk kristenhet har

själva medverkat till att en rätt-

färdig man blivit utsatt för

justitiemord och blivit bestulen

på sin gudagivna kallelse och

ställning.

Man hade inte kunnat ropa

Impeach! Impeach! (korsfäst)

så lätt om en samlad kristenhet

hade stått upp för mannen

som mot en hel värld försvarat

Israel och Jerusalem, som mot

en hel värld stått upp för de

ofödda. En man som försvarat

den kristna tron.

Istället har kristna försvarat

sin rätt att få tycka och tänka

som de vill; friheten i Kristus

och i yttrandefriheten att få

tala ner en man som inte är

en förrädiskt charmig Obama-

person som tilltalar köttet,

men en som står för sanning

och rätt.

Man önskade hellre en ledare

som är korrupt, en tjuv, en

barnamördare fri - när man

hade och hävdade valmöjlig-

heten. Man önskade en

Barabbas, en Herodes.

Nu går den ledaren all-in och

man ser, i ljuset av Gud och

hans Ord, en oerhört obehag-

lig frukt av val som redan har

gjorts och egenskaper som

premierats.

Man tänkte oerhört ont mot

en Guds tjänare som gjort så

mycket gott öppet och omöj-

ligt att förneka.

Man lyssnade till rykten och

baktaleri. man levde i sina

media och lät dem profetera

lögn in i sina öron.

Men Gud visste allt detta,

och han kommer att använda

det till omvändelse, väckelse

och reformation.

Vi tänkte ont mot honom och

hans tjänare, men han tänker

världen det till godo.

Samme tjänare som blev

utlämnad och bestulen fast

han inte gjort något av det

han anklagats för kommer

att insättas igen i sin tidigare

men ändå en ny position.

och jag tror det sker i år, ja

troligtvis i vår.

Herrens starka hand kommer

att utföra detta är min över-

tygelse.

Det är vad som profeterats,

och Herren har inte ändrat

sig, även om inte alla har för-

stått att det, som så ofta, låg

ett kors emellan.

//Björn Hellman