Herre - Lär oss att be..

Det finns ett ställe i evangelierna där lärjungarna säger
till Jesus;

Herre, lär oss att be,.. (Luk 11:1) 

Jesus har just avslutat ett bönepass, och det verkar som
lärjungarna förstår att det måste finnas hemligheter
bakom Jesu framgångar. Jesus hade ju framgång - det
hände en del saker kring honom..

Det är då oerhört intressant att höra vad Jesus ska svara
på en önskan som "Herre lär oss att be.."

Jesus börjar med att undervisa om bönen vi kallar Fader
vår;

Då sa han till dem: ”När ni ber, ska ni säga så: ’Fader, helgat vare
ditt namn; tillkomme ditt rike; vårt dagliga bröd ge oss var dag; och
förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som är oss
något skyldig; och inled oss inte i frestelse." (Luk 11:2-4)

Fader vår är en viktig bön som samlar områden kring vår
vardag, vårt uppehälle, våra relationer, vår helgelse och
uthållighet i tron och om Guds rikes tillväxt.


Men - Jesus fortsätter undervisningen med en rätt
märklig liknelse, och det är den jag vill försöka förmedla
min syn på med det här studiet.

Vi behöver inse att det är något mycket viktigt Jesus
vill förmedla med denna liknelse, lärjungarna har bett
honom att undervisa dem om bönens hemligheter;

Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har en vän och mitt
i natten kommer till denne och säger till honom: ’Käre vän, låna
mig tre bröd; för en av mina vänner har kommit resande till mig,
och jag har inget att sätta fram åt honom’ så svarar kanske den
andre inifrån huset och säger:

’Gör mig inte omak; dörren är redan stängd, och både jag och
mina barn har gått till sängs; jag kan inte stå upp och göra dig
något.’

Men jag säger er: Om han än inte, av det skälet att han är hans
vän, vill stå upp och ge honom något, så kommer han likväl, där-
för att den andre är så påträngande, att stå upp och ge honom
så mycket han behöver..” (Luk 11:5-8)

Jag tror Jesus vill lära oss att be för våra behov och ta
emot svar på bön från Gud i tro - genom uthållighet.

Vem som helst kan be en enda gång till Gud för ett böne-
önskemål. Det är inte nödvändigtvis ett utslag av tro.
Man bara kollar om något händer..

När vi kommer och "knackar på dörren" hos vår vän "för
att få låna bröd" enligt liknelsen, så motsvarar det att vi
ber vår bön en första gång. Från denna första bönen till
dess vi får bönesvar behöver vi stå fasta i tro. Vi be-
höver tro Gud om att han är god (det är vad det handlar
om att tro) även om svar inte kommer direkt. Vi kommer
i den här världen inte undan ett moment av uthållighet.


Det som händer efter "första knackningen" är relaterat
till kampen mellan kött och ande inom oss. Köttet har
ingen tro. Paulus säger i Romarbrevet att "i mitt kött bor
inget gott..". Köttet förväntar sig inte svar, och orkar
därför inte hålla ut i tro. Efter "den första knackningen"
kommer därför tvivelstankar som brev på posten.

Vad säger då tvivlen? Jo, de säger att Gud "har gått och
lagt sig" och inte är villig att stå upp och ge det man bett
honom om. Dock; Jesus fortsätter undervisningen och
säger att även om "vännen" inte är mer god vän än så,
så kommer han ändå att stå upp och låna dig bröd för att
du inte ger dig, utan fortsätter att bulta ännu mer och
leva om tills han inte orkar höra på det längre utan står
upp och ger dig det du önskar.

Ska vi alltså behöva övertala Gud att ge oss bönesvar??
Är Gud verkligen en "vän" som gått och lagt sig och inte
orkar stiga upp och öppna sin dörr för oss?

Nej!! Denna undervisning om bön handlar inte om en
Gud som är ovillig men som vi till slut lyckas övertala.
Gud är alltid villig om vår bön är rimlig och är i enlighet
med hans vilja i bibeln!

Den uthålliga bönen ändrar inte på Gud - den ändrar i-
stället på oss som ber!

När vi är uthålliga - trots tvivelsrösten inom oss som
säger att " Gud kanske har gått och lagt sig" - och vi
håller fast vid att Gud faktiskt är god och håller fast vid
det vi ber om, så ska vi få se vårt bönesvar.


Fortsättningen på hela bibelsammanhanget i Lukas 11
tror jag är tänkt som en förklaring till liknelsen om vän-
nen som gått och lagt sig;

På samma sätt säger jag till er: Be, och er ska vara givet; sök,
och ni ska finna; klappa, och för er ska vara upplåtet. För var och
en som ber, han får; och den som söker, han finner; och för den
som klappar ska vara upplåtet.

Finns bland er någon fader, som när hans son ber honom om en
fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker
honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu ni, som är
onda, förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall
inte då den himmelske Fadern ge helig ande åt dem som ber
honom!” (Luk 11:9-13)

Här sägs att var och en som ber - han får. Det ställs en
fråga till oss: ger vi våra barn en skorpion när de ber om
ett ägg..? Om nu vi som är onda förstår att ge våra barn
goda saker - hur mycket mer ska inte Gud ge sina barn
goda saker!! Han är ju Gud. Hur mycket godare än Gud
tror vi att vi är vi egentligen..?

Jag tror det kan vara så att många felaktiga uppfattningar
och "teologier" om Gud har fött eller föds i mellanrummet
mellan "den första knackningen" och fram till dess "vän-
nen" masar sig upp och öppnar dörren.. Teologiska upp-
fattningar om att Gud inte svarar på bön, eller bön för
vissa typer av behov, löper stor risk att födas här, om vi
ger upp.

Om vi inte får det bönesvar vi önskat, så är det ärligare
att konstatera att vi inte nådde ända fram med vår tro,
än att vi försöker förändra Guds egenskaper.

När vi tillmäter Gud diverse visa och höga syften bakom
(ännu) uteblivet bönesvar - så kan det jämföras med
rösten i liknelsen, den som säger att vår vän gått och
lagt sig och inte orkar stiga upp. Vi kanske ger upp i för-
tid just för att vi upplevt "att Gud redan svarat, men
inifrån huset"..

Men - om svaret inifrån huset inte är i linje med Guds
ord, och om inte dörren öppnats av en vänlig vän som
tagit sig tid att gå och öppna, är det då verkligen Gud
som svarat?

Eller är det en väl förtäckt otrosröst vi hört, som trängt
sig före Guds röst i vårt sinne, och säger "skulle Gud ha
sagt?"

Kan det vara så att vi ibland eller ofta har gett upp för
tidigt, och då har kallat sådant som är skorpion för
något gott - för Guds välsignelse..?

B Hellman