Risundret

Från boken "Risundret" av Gösta Öman

Läs om det fantastiska miraklet "Risundret”, när 80 kilo ris förökas till 2 700 ton, så att 50 000 människor kan leva av detta under 30 veckor i samband med en hungersnöd i Sydkorea.

Var och när inträffade det? 

En säck ris (80 kg) förökades till 2 700 ton! HUR? - Mer än 50000 familjer levde på en säck ris i sju månader. Hur var detta möjligt? Läs här berättelsen, skriven av den man som upplevde detta under.
NÄR? OCH VAR? - Året var 1964 i februari månad. Platsen var TAEGU i SYDKOREA. På morgonen den 17 februari, när vår sekreterare och tolk kom och steg in, så hörde vi ett mystiskt ljud.
”Vad är det?” frågade jag Mr Yune.
”Vad?”
”Det där underliga ljudetl”
”Å det! Det är dödsklaganl”
”Är det någon som dött här intill?”
”Ja, en kille härutanför dog i morse."
”Var det någon olyckshändelse? Eller var det någon svår sjukdom han dog av?”
”Sjukdom! Ja den sjukdom, som kanske en halv miljon människor här i stan lider av just nu.”
”Vad säger du? Är det någon pest som pågår i stan?”
”Pest! Han svalt ihjäl!”
”Det menar du väl ändå inte!”
”Jo, vid den här tiden på året är det alltid mycket svårt i vårt land. De har förbrukat allt det n's de hade. De har i bästa fall lite kimchi kvar.”
”Men varför har du inte sagt något till mig om det?” ”Vad skulle ni kunna göra åt det? Ni har ju knappast mat till er själva."
Han hade faktiskt rätt i detta. För vi hade vid det laget gett bort alla de medel vi hade, när vi kom till Korea. ”Kom så går vi över och ser, hur de har det."

Outsäglig nöd

Vi gick över till den sörjande familjen. Den syn som mötte oss var mycket tragisk. Den döde pojken låg utsträckt på golvet. Hans mor hade böjt knä bakom honom. Hon kysste ideligen hans panna och bedyrade: ”Vi hade ingen mat, vi hade ingen mat att ge dig.” Jag såg mig omkring. I ett hörn satt en gammal kvinna. Hon var som ett skelett! Jag tror inte jag sett någon människa så mager, som ännu var vid liv.
Vi gick hem. Jag frågade Karin-, om vi hade någon mat, vi kunde ge till dem. Vi brukade köpa en hel säck ris åt gången. Det blev mycket billigare på det sättet.
”Ja vi har några kilon ris kvar", sa Karin i det att hon tömde upp det i en påse. Det var ungefär sju kilo. Jag tog påsen och skulle gå, när Karin kom att tänka på, att hon hade några ägg i kylskåpet. Hon tog fram och gav mig dem också. Jag gick över till dem med det lilla, vårt hus kunde åstadkomma i matväg. De grät av tacksamhet.
Samma dag fick jag ett brev innehållande en liten dollar check från Sverige. Dagen därpå gick jag till banken och växlade in checken. Det räckte till en säck ris och lite andra matvaror. Då jag kom hem, tömde jag upp rissäcken i en trälåda med plåtbeslag vi gjort i ordning, för att gardera oss mot råttor. , När jag slog igen locket sa jag: ”Tack gode Gud, att vi har lite mat nu igen och inte behöver svälta.” När jag säger detta, hör jag en röst som säger till mig: ”Tänker ni äta upp detta själva, när folk svälter ihjäl runt omkring er?”
”Vad kan jag göra åt det?" frågar jag medan jag vänder mig om för att se, vem det var, som talade med mig. Jag såg ingen. Men jag hör på nytt en röst som säger: ”Dela med er! Ge dem mat, som ber er om det!”
Men det är ju o...(-möjligtl), tänkte jag säga men blev avbruten. Jag såg en kvinna. Hon hade några vedpinnar i sin hand. En man kallade på henne och bad om en mugg vatten. När hon gick, ropar han efter henne och säger: ”Tag också med dig en kaka bröd åt mig.” Hon vänder sig om och säger: ”Så sant Herren, din Gud, lever. Jag har inte en enda kaka bröd. Jag har bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset, och det går jag hem för att göra i ordning åt mig och min son. Vi ska äta det som vårt sista mål! Sen får vi dö."

Att förneka sig själv

Men mannen säger till henne: ”Frukta inte! Gå och gör som du sa. Men bär först ut en kaka åt mig. Sedan kan du laga till för dig och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: 'Mjölet i krukan skall inte ta slut, och det ska inte fattas olja i kruset, intill den dag då Herren låter det regna på jorden.' ” (Det står om det här i l Kungaboken 17: 8-15).

Dela med dig - eller dö!

När jag gav akt på henne, fick jag se, att ovanför hennes huvud stod det: Dela med dig - eller dö!
"Ja, det var säkert Ditt ord, Herre, till den där kvinnan just då."
"Ja”, sade Herren, ”och mitt ord till dig nu!”
Jag förstod Guds budskap till mig. Så jag böjde mina knän vid rislådan, öppnade dess lock, stack handen ned i riset och sa: ”Ja, Herre, jag förstår vad du menar! Jag ger det allt åt dig. Och jag lovar, att från och med denna dag, ska ingen behöva komma till vårt hus och be om hjälp, utan att få det. Jag lovar, jag ska inte förhärda mitt hjärta eller tillsluta min hand. Så länge det finns någon mat i huset, så ska vi dela med oss. Men jag bara begär, Herre, att du tar hand om riset här och förökar det så det räcker - inte bara till fem- eller tio- eller femtiotusen. Nej, det måste räcka till att mätta etthundra-, tvåhundra-, trehundratusen. Amen! AMEN! AMEN!” Då kom Guds Ande över mig! Gud sa sitt AMEN!

Nu måste vi hjälpa!

Jag gick in till vår koreanska hemhjälp och sade till henne: ”Inä, nu när hungersnöden är så svår här i landet, så måste vi hjälpa människor. Om någon kommer och ber om hjälp, så får du ge dem ett sånt här mått” (det var ett krönt mått, som rymde ungefär två liter).
”Oj, oj,” sa hon. ”Ja det märks, att ni är främlingar här i landet. Det förstår ni väl, att ni inte kan börja med något sådant! Förstår ni inte att det kommer att bli en lång, lång kö av människor, ända ned till stora vägen,” (ungefär 800 meter). _
”Så där ja! Ni har samma ursäkt för att inte hjälpa, som vi har i Sverige! Vi kan inte börja, för vi vet inte var det slutar! Men du förstår Inä, att jag har gett detta till HERREN, och du är ansvarig på domens dag, för hur du förvaltar det. Du får ge till alla, som kommer och ber om hjälp. Så länge det räcker. Och när det är slut, får du komma och säga till mig." ,
”Nä kuresumnida” (Ja, jag förstår) sa lnä - och lovade att göra så, som jag hade befallt henne.
Detta hände tisdagen den 18 februari 1964. Vanligtvis räckte en säck ris för oss cirka fyra veckor. Det var faktiskt den basföda vi hade till varje mål. ,
Sedan jag sagt åt Inä, att vi skulle hjälpa alla som kom, så glömde jag själv bort alltihop! Jag såg folk i massor komma. Men jag tänkte inte på, att det var för att få hjälp med ris, som de kom. Jag glömde faktiskt bort allt till den 12 maj. Då devalverades den koreanska valutan. Vi hade dittills fått 129 won för en dollar. Men efter devalveringen fick vi 260 won. Jag fick just en liten dollarcheck. Så jag tänkte: ”Nu ska jag gå och köpa lite mat!” I samma stund kom jag att tänka på, att det måste vara en oerhört lång tid, sedan jag köpte ris. Jag gick för att se, huru mycket ris som fanns kvar. Döm om min häpnad! Det hade sjunkit bara 20 centimeter i risbingen.
Och riset räckte till den 7 september då man började skörda på nytt! Det vill säga 30 veckor. Under sju och en halv månads tid hade cirka 50 000 familjer mer eller mindre levat på detta ris! Jag blev alldeles häpen! "0, min Gud! Är det på detta sätt du vill att vi ska hjälpa människor i detta land! Ar det på detta sätt du vill att vi ska bedriva u-landshjälp?” Det tog lång tid för mig, att riktigt fatta, vad som ägt rum! Jag har bara en enda förklaring: Vår nåderike Gud, tog den som ställde sig till förfogande, för att hjälpa de nödlidande! Det skedde absolut inte på grund av någon min förtjänst eller fromhet, utan av bara nåd! Efteråt har jag tänkt på, att Herren såg, att innan vi hunnit organisera en stön'e hjälp- insats, hade säkert många tusen hunnit dö, innan hjälpen kommit.

Till hur många kilogram förvandlades fem bröd och två fiskar?

V1 har inte exakt angivet i Bibeln hur många kilogram de fem bröden och de två fiskarna, som Jesus välsignade, förökades till. Vi vet däremot, att de som hade ätit var vid pass fem tusen män förutom kvinnor och barn. De kunde alltså ha varit 10-, 15-, 20 000 personer eller mer. Om vi betänker, att kvinnor alltid är i långt större antal än män i religiösa möten, och att kvinnorna i genomsnitt hade två, tre bam var med sig, så är 20 000 ett lågt tal. Antag nu att var och en fick bröd och fisk till en vikt av 250 gram. Det är en liten portion för en hungrig människa! Det skulle ändå ha blivit minst 5 000 kg. Och sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla! I vårt fall blev inget över.
Hur mycket ris delades ut? Kanske 2 700 ton Jag vet inte heller exakt till huru många kilogram riset förökades. Jag vet, att omkring femtio tusen familjer blev hjälpta under en tid av 30 veckor. Låt oss antaga, att de bara fick ett mått (två liter) per vecka och familj. Väl torkat ris väger 900 gram per liter. Ekvationen blir då denna:
0,9 x 2 x 30 x 50 000 = 2 700 000 kilo (fast det troliga i stället är, att de konsumerade dubbelt mer!)
Men låt oss nu antaga, att de tog ut bara en tiondel av detta, så blir det dock 270 ton ris. Då förökades denna säck på 80 kilo 3 375 gånger. Om vi däremot kalkylerar med att den första siffran år rätt, så förökades riset 33 750 gånger. För Herren hade det inte varit något under även om det förvandlats till 1000 gånger denna kvantitet, för att fylla ett befintligt behov. Det är bara från vår horisont det kan betraktas som under. Och under var det för oss. Liksom Herren tog en namnlös pojkes matförråd och brukade det, till mättnad för de 5 000, så tog han en ringa missionärs rissäck till att mätta 50 000.
Men i båda fallen gällde det att dela med sig. Vi var båda tvungna, att underordna oss det Jesus nämner som första krav, för att följa honom, nämligen att förneka oss själva. Pojken gav också hela sitt matförråd. Jag hoppas få skaka hand med honom i himlen! När vi ger allt, vad vi har, så välsignar Gud tusenfallt! HALLELUJA! Lovad vare Herren!

Inga pengar på fyra månader

Inte -visste vi, att Herren manade oss, att dela med oss, för att han också skulle rädda våra egna liv. Vi bodde i ett främmande land. En del pengar sändes från Sverige till oss. Men de kom inte oss till del! Genom ett oförklarligt misstag, råkade all vår post gå till APO, (American Post Office) i Pusan. Och där hade man inte vår adress i Taegu. Först efter lång tid fick de genom missionär Ivar Olsen reda på vår adress. Så vi fick inga pengar förrän efter fyra månader.
Men HAN, som håller vårt liv och vår framtid i sin hand, och som känner alla våra dagar förrän någon enda av dem kommit, han ordnade allt for vårt väl. Och samtidigt fick vi hjälpa så många andra! Lovad vare HERREN!
MÄRK! Bibelns berättelser om under, har oftast varit PUNKTINSATSER till hjälp för människor i nöd. Och nästan undantagsvis som svar på bön. Och än står Guds löfte kvar: Bed och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

  

Från boken "Risundret" av Gösta Öman.