Israel - Omvändelsens exempel

Ett ord om vikten av omvändelse:

Jesaja 9:8-10, 13
Ett ord sänder Herren mot Jakob,

och det slår ned i Israel,

och allt folket får förnimma det,

Efraim och Samarias invånare,

de som säger i sitt övermod

och i sitt hjärtas stolthet:

”Tegelmurar har fallit,

men med huggen sten bygger vi upp nya;

mullbärsfikonträd har man huggit ner,

men cederträd sätter vi i deras ställe.”

Men folket vänder inte åter

till honom som slår dem;

Herren Sebaot

söker de inte.

Jesaja var en israelit som stod i profetens

tjänst och var verksam under 700-talet före

Kristus. Det ursprungliga riket hade vid denna

tid uppdelats i Juda och Israel, och Jesaja

bodde i den del som kallades för Juda, och

där i Jerusalem. Tjänsten som profet sträckte

sig över en tidsrymd av fyra regenter.

Juda rike levde under denna period i väl-

gång, men samtidigt bredde omoral, synd

och avgudadyrkan ut sig bland judarna.

Utifrån fanns ett tryck från Assyrien, som

redan intagit Israel - den norra delen av det

uppdelade riket.

Profetens uppgift är att tala från Gud, och

mest som oftast handlar det om varnande

och uppfostrande tilltal från kärlekens Gud;

folket behöver omvända sig från usla

brunnar de valt, och återvända till källan

som alltid håller vatten, och friskt sådant.

Jesaja hade som framträdande profet varnat

folket gång på gång, det fanns även andra

äkta profetröster, samtida och tidigare.

Bibeln säger att Gud "titt och ofta" sände

sina profeter till det judiska folket.

Tyvärr fanns många, ibland fler, falska

profetröster som förringade och även

talade illa om sanna profetord. Gud säger

genom en senare profet;

Jeremia 8:11

"de säger "Allt står väl till,  allt står väl till",

dock står inte allt väl till".

Folket i stort ville tyvärr inte lyssna till den

äkta profetrösten i nationen. Synd har enligt

skriften en makt att bedra oss, om vi ger den

utrymme. Den  förskönar erbjudandet - och

förringar konsekvenserna. Betänk den allra

första olydnaden - i lustgården.

I den första bibeltexten från Jesaja, ser vi

folkets attityd när svårigheter drabbar;

"tegelmurar faller men med huggen sten vill
vi bygga upp dem". Fientliga härar stod

för dörren, men man frågade inte ödmjukt
varför det tilläts hända att fienden kom ända
fram till dörren.

Det finns antagligen djupt nedlagt i oss av

Gud själv att resa oss när vi faller - snarare

än att ligga kvar. Annars skulle aldrig barnet

lära sig gå. "Falla" kan vi alla göra, även i

vuxen ålder, p g a brister i vår karaktär, då är

vägen att söka Gud för förlåtelse/upprättelse.

I den beskrivna situationen i Juda fanns en

förhärdelse genom synden. Israel ville inte

vända om och söka sin Gud. De ville ha

honom på  lagom avstånd.

De trodde på honom och bekände sig till de

delar i tron och läran som var tilltalande,

men förringade omvändelsens vikt. Rygg-

märgskänslan att resa sig och bygga upp

fanns nära till hands, den rör ju även egot,

men att uppoffra något av den synd man

vant sig vid tilläts inte vara en lika stark

inre röst.

Även Juda rike gick så småningom in i en

fångenskap och deportation - på grund av sin
förhärdelse. Det babyloniska riket erövrade
Juda och bortförde folket i en 70-årig fången-
skap, i förväg profeterad om genom profeten
Jeremia;

Jeremia 25:8-11

"Därför säger Herren..: Eftersom ni inte ville

höra mina ord.. ska jag sända bud till..

kungen i Babel.. landet ska bli förrött, och

dessa folk Babels kung underdåniga i 70 år."

Detta är ju intressant och och lärorikt.

Men vad har det för implikationer idag?

Jag är säker på att Gud talar till både nation-

er och enskilda människor på liknande sätt

idag. Men framförallt talar han inom sin

församling, Kristi kropp.

När vår verksamhet går på sparlåga, när

våra unga är i deportation och inte kommer

till församlingen. När församlingen minskar

i antal. När församlingar måste slås samman

"för att få gemensam kraft". Vad gör vi då

för fel?

Vågar vi erkänna att de finns en ljumhetens

synd? Vågar vi erkänna att det finns synd i

hur vi styr och ordnar våra gudstjänster?

Försöker vi göra våra gudstjänster mer

sökarvänliga istället för att "gå knävägen"?

Följer vi en ryggmärgskänsla av överlevnad,

som tillfälligt ger oss en frimodighet -

istället för att ödmjukt lyssna in för köttet
och det religiösa sinnet obekväma tilltal
från Gud?

Amerika är en av två nationer direkt

grundade på Guds Ord. Nationen grundades

på Guds Ord och kristna värderingar och

kan inte sägas vara ett folk som inte kan

skilja på höger och vänster. De som kallar

sig kristna är i majoritet i nationen.

När en händelse som 9/11 träffar Amerika

borde det framkalla att folket söker Gud. Det

skedde också tiden alldeles efter händelsen.

Men sedan infann sig en revansch-attityd

som tyvärr inte var grundad i omvändelse.

Man bestämde sig att på "ground-zero"

bygga ett ännu högre torn, utan att begrunda

varför denna händelse tilläts drabba, varför

Guds hand inte beskyddat nationen.

Det finns händelser som är tydliga varningar

från himlen, som är skarpa kallelser till om-

vändelse - där Guds vanliga tilltal och fostran

negligerats liksom rösten från profetens tjänst

som "titt och ofta" talat i nationen.

När landet fortfarande inte lyssnar så får man

ledare efter sina egna begärelser. En president

som ställde sig bakom abnorm abortlagstift-

ning, samkönade äktenskap, fiendskap mot

såväl Israel som den kristna tron i nationen,

under promotande av andra trosuppfattningar.

Under Judas väg mot fångenskap, inföll en
tillfällig nådatid under den rättfärdige kung
Josia. Det är vad jag tror att Amerika, och 
därmed världen, ser i president Trump, och
hur utsträckt den nådatiden ska bli, är i för-
samlingens (knäppta) händer.

Jag tror vi idag kan se starka paralleller

mellan det gamla Israel och Amerika. Och jag
tror att vi även kan se starka paralleller mellan
dagens Amerika och Sverige.

Detta just i nämnda frågor om ledarskapet och
deras beslut, lagstiftningsfrågor, Israel-
fientlighet samt fientlighet mot kristen tro
samtidigt med ett framlyftande av främmande
religion.

Jag tror i själva verket att många nationer i
västvärlden, vilka en gång i historien omvände
sig till den kristna tron, idag är under Guds
lupp.

Tyvärr har folken, inklusive den kristna för-
samlingen i dem - som ska vara sanningens

stödjepelare och grundfäste, förblindats så att

man inte ens uppfattar att man är under doms-

handlingar från Gud. Och profetsyner /röster är
av någon anledning sällsynta samt ej efter-
frågade.

Guds domshandlingar är inte samma sak som
Guds vrede, utan genom Guds kärleksfulla
varningar, kärleksfulla även när de till synes
även drabbar oskyldiga, kallas vi genom hans
utsträckta långmodighet till omvändelse
innan det blivit alldeles försent.