Anita fick se vad som händer efter döden

Tidningen Inblick  | 23 jul , 2015

Som trettonåring fick Anita Kjaernet en syn om vad som händer
efter döden. Hon vill berätta om den för att fler ska lära känna
Jesus och förstå att det bara är genom att tro på Honom som man
kommer till himlen.

Anita Kjaernet bor i en by utanför Edsbyn i Hälsingland och arbetar
som kokerska på en kristen skola. Hon växte upp i Vansbro i
Dalarna med sina föräldrar och en äldre bror. Hennes familj var
inte troende kristna. Men Anita berättar att ”skogshuggare-
evangelisten” Sigurd Larsson predikade i hennes trakter när hon
var barn på 60-talet. – Jag hörde aldrig talas om Gud hemma. I
skolan läste vi Bibeln på kristendomslektionerna, men jag upptäckte
inte Jesus förrän jag var tretton år gammal. Jag hade en sorts
barnatro och trodde att Gud fanns, men mer än så var det inte,
säger Anita.

Lärde känna kristen familj

På fritiden hjälpte hon och en kompis till med hästar hos en familj
som visade sig vara frälsta. En söndag då de var i stallet fick de
frågan om de ville följa med till frikyrkan.
– Jag och min kompis följde med till gudstjänsten. På den tiden hade
församlingen en väldigt låg medelålder och bestod av många barn-
familjer. När kören började sjunga tänkte jag de där människorna har
något som jag inte har, minns Anita. Jag blev helt tagen och sa till
min kompis att hit vill jag gå fler gånger. Men hon kände inte alls
som jag. Jag började däremot följa med familjen på förmiddagsmöten.


Fick en syn
Under ett möte läste man från Markus 8: 36 där det står: ”Vad hjälper
det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
– Då gav Gud mig en syn, trots att jag inte var frälst än. Allt runtom-
kring mig försvann och jag stod plötsligt på en väg. Det var massor
med folk som gick på vägen, unga som gamla. Några hade
instrument med sig och sjöng och spelade, medan andra gick och
pratade och skrattade. Jag undrade vart alla var på väg, men ingen
verkade lägga märke till mig. Jag följde efter folkmassan och vi
vandrade länge.

Vid Pärleporten

Anita beskriver att plötsligt blev det helt tyst och då hade vägen blivit
så smal att det inte längre gick att gå i bredd, utan man fick gå på ett
led efter varandra. Det var en andäktig tystnad, minns hon. Långt fram
såg hon något som liknade en jättestor pärla. Det var en stor port som
var välvd upptill och delad i två halvor. Det fanns inget handtag på
utsidan utan den som stod närmast knackade på dörren så att den
öppnades och sedan stängdes igen. En jättestor vacker ängel öppnade
porten när de knackade. Han granskade människorna framför henne
och nickade sedan godkännande och släppte in dem en efter en. Sedan
stängdes porten igen, berättar Anita.
– Jag visste inte då att det står i Bibeln att var och en som tror ska bli
räddad. Det går alltså inte att halka in på ett bananskal med hjälp av
någon annans tro. Men eftersom alla före mig hade blivit insläppta
trodde jag att jag också skulle bli det. När ängeln öppnade stod jag
ensam framför porten. När han fick syn på mig såg han bestört ut.
”Hur har du kommit hit?” frågade han. ”Jag följde efter de andra”, sa
jag och tog ett kliv framåt.
– Ängeln stoppade mig med sin hand medan tårarna forsade på honom.
Hans vackra ansikte var helt förvridet och han sa med stor smärta i
rösten: ”Här kommer inte du in, för du känner inte Jesus.” Sedan
stängde han porten och jag stod kvar. Då visste jag med ens att jag
skulle gå till helvetet om jag inte lärde känna Jesus. Det finns inget
annat sätt att komma in i himlen. Med ens var jag tillbaka i kyrkan
igen och synen var över, berättar Anita.

Tog emot Jesus

Det tog ett par veckor innan Anita vågade ta steget att gå fram i kyrkan
och be frälsningsbönen.
– Jag tyckte att jag var så oerhört smutsig trots att jag aldrig hade rökt en
cigarett, druckit mig full eller ens varit på en dans. Efter ett möte kom en
man fram till mig och frågade om jag ville bli frälst. Jag kände att jag
inte hade något att förlora och sa ja. Han bad för mig, men jag kände
ingenting speciellt. ”När du kommer hem ska du bekänna att du blivit
frälst”, sa han. I samma stund som jag berättade för mina föräldrar att
jag tagit emot Jesus exploderade något inom mig och jag fylldes av en
enorm glädje. Det var så fantastiskt!

Föräldrarna frälsta

Anita fick senare veta att hennes mamma var uppväxt i Pingstkyrkan,
men att hon hade lämnat sin tro som ung. Ett par år efter att Anita hade
blivit frälst kom mamman tillbaka till Gud. Hennes pappa brukade inte
följa med dem till kyrkan men gjorde det en jul. När han fick frågan om
han inte skulle bli frälst svarade han att det var han redan och förklarade:
”När jag satt i badkaret sa jag till Gud att jag inte klarar att göra insidan
ren, så förlåt mig min synd Jesus och fräls mig!”, berättar Anita och
skrattar.

Jesus är enda vägen

Anita har under en tid känt att Herren vill att hon ska dela med sig av
sin upplevelse.
– Gud gjorde klart för mig att man inte kommer till himlen om man
inte känner Jesus. Det finns människor som behöver läsa om detta nu
när det i många kretsar påstås att det finns flera vägar till Gud, vilket
inte är sant! Jesus är vägen, sanningen och livet och ingen kommer till
Fadern utan genom Honom, säger hon.