Noa och uppryckandet

Ju närmare vi kommer tiden för det som bibeln beskriver
som uppryckandet till himlen av den kristna församlingen,
desto fler röster höjs som inte tror på något sådant
uppryckande.

Det kan indikera att man inte har äkta tro. Oäkta tro kan hålla
för sant saker som har skett för länge sedan, t ex att Jesus
dött och uppstått, eller som ska ske i en avlägsen framtid.
Men oäkta tro skrumpnar ihop som ett russin ju närmare det
man "trodde på" kommer.

Jesus jämför i bibeln detta uppryckande med tiden för Noas
flod. Ingen trodde på Noa, trots det starka vittnesbördet
i att han i trofasthet till Gud byggde den enorma farkosten -
långt uppe på land och under nära 100 år.

Såsom Noa byggde arken öppet och som ett vittnesbörd så
ska vi kristna förbereda oss för att möta vår brudgum, och
vara upptagna med att kalla människor in i Guds rike.

När Noa var klar och gick in i arken med sina närmaste - då
kom floden över de ogudaktiga och de som trivdes så bra i
en kultur som var så syndig att Gud beslutat att utplåna den.

Trivs vi kristna så bra i dagens mångfald med Pridefestivaler
och annat, att vi har börjat tycka att Jesus får komma hit till
jorden istället för att vi ska behöva förbereda oss för något
slags uppryckande och ett bröllop i himlen där vi måste
anstränga oss, göra oss redo, avskilja oss från världen för att
möta vår brudgum Jesus?