Låt därför ingen döma er

Ska kristna fira sabbat, eller för den del söndag? En del menar det, och det menade vissa även på Jesu tid och den första församlingens tid. Därför undervisar Paulus mycket om lagen och sabbatsfrågan och klargör dessa saker i sina brev till de olika församlingarna.

Kol 2:16:23
Låt därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sånt är endast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. Låt inte segerlönen tas ifrån er av någon som har sin lust i ”ödmjukhet” och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne och inte håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning. Om ni nu har dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån världens ”makter”, varför låter ni då allahanda stadgar läggas på er, som om ni ännu levde i världen: ”Det ska du inte ta i”, ”Det ska du inte smaka”, ”Det ska du inte komma vid”, och detta när det gäller saker som alla är bestämda till att gå under genom förbrukning — allt till åtlydnad av människobud och människoläror? Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara ”vishet”, eftersom i detta ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett slags ”ödmjukhet” och en kroppens späkning; men det ligger inte alls någon "heder" i det, det tjänar endast till att ge näring åt det köttsliga sinnet.

Här sägs om sabbatsbudet detsamma som sägs i Hebreerbrevet om mycket annat av det gamla förbundets gudstjänstväsende; det var skuggbilder;

Heb 10:1
För lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer inte sakerna i deras verkliga gestalt

Skuggbilderna talade om det verkliga som skulle komma, och för Guds älskade har det blivit uppenbarat att verkligheten själv finns hos Kristus.

Vi behöver inte hålla på med något gammaltestamentligt gudstjänstväsende längre!!

Det viktigaste för en människa som kommer till Gud idag är att välja att "äta av livets träd och inte kunskapens träd". Att ta emot Kristus, och gå in i den sjunde dagen, in i Guds sabbatsvila - genom att börja vandra i Ande.

Vi har ju fått Anden som ett förskott på himlen för att kunna uppleva Guds sabbatsvila redan nu på jorden; och genom rättfärdiggörelsen och friden verkligen kunna göra Guds vilja. Om vi vandrar i Ande så gör vi inte vad köttet har begärelse till.

Rom 5:1
Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Gal 5:16
Vad jag vill säga är detta: Vandra i ande, så ska ni förvisso inte göra vad köttet har begärelse till.  

Om vi är i ett köttsligt väsende så kan vi inte behaga Gud. Om vi vandrar i köttet och felar i ett så är vi också skyldiga till allt som lagen bjuder. Så låt oss därför hålla oss riktigt långt borta från ett lagiskt sinne.

Jesus säger att sabbaten är till för människan och inte människan för sabbaten. Och han säger att människosonen är herre över sabbaten;

Mark 2:28
Så är då Människosonen herre också över sabbaten.

Det är lite signifikativt att det var just gällande sabbatsbudet som fariseérna näst intill förföljde Jesus - för att se om han bröt emot sabbaten! Det var tydligen oerhört viktigt att följa sabbaten. Jag vet inte om det har att göra med att det kanske viktigaste i lydnaden inför Gud är just sabbatens andliga innebörd - att vandra i Guds vila.

Joh 5:16
Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sånt på sabbaten.

Det är nog en Guds tanke med en dag av vila och tid inför hans ansikte, men det är inte alls något vi måste, eller ett lagbud som vi ska följa;

Rom 14:5-6
Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.

Det viktigaste budet är nog att vandra i Ande, att hela tiden söka att befinna sig i Guds stora vila. Då är vi i ett läge där vi kan göra Jesus gärningar, och återfinna de förlorade fåren. Vi kan lyda Jesu bud att gå ut i hela världen. Det vet vi är det som skänker den absolut största glädjen i himlen och i Faderns hjärta.

//Björn