Om jag var Mr Trump..

Om jag var USAs president..  skulle jag söka mod
att kämpa för precis samma frågor som Mr Trump.
Ställa tillrätta vad som brutits ned under 8 år;

Jag skulle återupprätta förtroendet för grundlagarna.

Jag skulle träda upp för det judiska folkets sak, när
övriga världsledare /företrädare sviker dem grovt.

Jag skulle arbeta för de ofödda barnens rättigheter.
Jag skulle uppmuntra Prolife-kvinnorörelsen.

Jag skulle försvara bibliska äktenskapet i lagstiftning.
Inte tillåta mig bli skyltdocka för någon gayrörelse.

Inga transgender-experiment med 4-åringar, och
inga urinoarer på offentliga damtoaletter.
 
Jag skulle uppmuntra kristen tro och utövning, vilken
har visat sig bygga stabila demokratiska samhällen.

Jag skulle hålla högt att infria mina vallöften.

Jag skulle uppmuntra en frisk nationalism, bygga
en stark nation, uppmuntra småföretagsamhet.

Jag skulle skapa kontroll över vem som anländer
landet, för allas trygghet. Låsa dörren på natten
för mina käras skull.

Även jag skulle ha rensat Vita Huset från en annan
religions alla attiraljer, och endast tillåta ett enkelt
kors.

Undrar om jag skulle bli lika (älskad och) hatad
och bespottad som Mr Trump? Allt ovanstående är
sådant han genomfört eller har på sin agenda.

This is the season of Shaking

Kevin Mirasi:
This is the Season of Shaking and all that
can be shaken, Will be shaken by the Lord:
Out of pure Love:

https://injesuschrististand.blogspot.se/2017/09/this-is-season-of-shaking-and-all-that.html

The Book of Esther and End times

The story in the book of Esther in the Old Testament is set
approximately in 480 BC. King Ahasuerus reigns a kingdom
that stretches from India in the east all the way to Ethiopia.
He reigns from "Susa, the citadel" in Persia, almost the
equivalent of today's Iran.

In the Kingdom of Ahasuerus lives many different people, and
among these many Jews, scattered at the time of the
Babylonian captivity. Even in Susa there is a Jewish colony.
Ahasuerus reigns as King of Kings and his word is law.

The story of Esther is a piece of Jewish history, which is re-
membered by Jews every year, at the Purim feast. But the
book of Esther is also largely prophetic, with an important
message right into the very end times that we are facing
today. And the message concerns the christians responsibility
for the Jewish people and for Israel.

Queen Vasti had for some time showed contempt for King
Ahasuerus. At last the King deposes her and start looking for
a new Queen. Esther is one of the chosen maidens who go
before the King. She is Jewish, and raised by Mordecai, her
stepfather. The King is very fond of Esther; she becomes bride
and the new Queen. Her Jewish identity remains secret.

The King's new servant Haman becomes angry at Mordecai
because Mordecai does not bow to him in the gate, and Haman
is told that Mordecai is a Jew. A hate is growing within Haman,
he conspires against all Jews in the Kingdom. He goes before
Ahasuerus, and tells of a people who do not obey the King's
laws. Haman receives the King's authority to do whatever he
finds for good with the Jews.

Mordecai gets knowledge about the threat against his people,
in despair he sends a messenger to Esther; She has to go before
the King, and seek mercy for their people. Esther hesitates; it is
associated with death threat to go before the King without being
called. Mordecai then sends a new urgent message to Esther:

“Do not think to yourself that in the king’s palace you will escape
any more than all the other Jews. For if you keep silent at this
time, relief and deliverance will rise for the Jews from another
place, but you and your father’s house will perish. And who
knows whether you have not come to the kingdom for such a
time as this?” (Esther 4:13-14)

Esther is challenged. Her people are in danger, even Mordecai,
who has been her "educator" into the grace she now stands in.
Ester is in a unique position to be able to plead for the Jews
before the King. Will she evade responsibility, out of fear or
convenience - deny her origin? What will then happen to her,
she is also a Jew?

After a period of fasting Esther "on the third day" goes before
the King, and she "receives grace". She reveals of her Jewish
ancestry and tell the king about Hamans evil plan against her
people.

The King becomes angry. Haman, who accused Mordecai for
not keeping the law, are hung up on the very same stake that
he had prepared for Mordecai. Mordecai, who only had refused
to bow down to Haman, is freed.

The Book of Esther is a burning message in a very late time.
Over Jews in the diaspora rests threatening clouds. The state of
Israel is attacked from all sides. Evil tongues forge plans, mis-
informs, tries to use laws - in the belief that they can prevent
the ways of God.

The Christian church, the King's bride, is called to affirm its
origins, and to stand up for the people of Israel and the land of
Israel and to plead before the King. So Esther saved her life.

/Björn Hellman

Bill Stenbergs Påve-vision

Bill Stenberg lämnade jordelivet år 2009.

Han har delat denna syn / upplevelse, där
han fick möta påven Johannes Paulus,
innan denna påve gick ur tiden 2005.
Johannes Paulus var som jag förstår en
påve som fått möta Jesus i sitt liv.

Johannes Paulus bad Bill att be till
Herren angående efterföljande påvar,
eftersom Johannes Paulus upplevde att
det fanns starka krafter som ville insätta
en påve som inte kommer att verka i
Kristi Ande.

https://www.youtube.com/watch?v=8ov5AigV-ac

Helande är för dig

Helandets grund - Jesu verk på Golgata

Jesu död och uppståndelse på korset för ca
2000 år sedan står som ett monument bakåt
och framåt i tid över Guds syn på synd och
förlåtelse. Vad priset är för synd, men hur
gärna han ville betala det.

Jesajas mäktiga profetia i bibeln talar
följande om Jesu verk på korset:

Jesaja bok Kap. 53:4-5
..det var våra sjukdomar han bar, våra
smärtor dem la han på sig, medan vi höll
honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud
och pinad. Ja, han var sargad för våra
överträdelsers skull och slagen för våra
missgärningars skull; straffet var lagd på
honom, för att vi skulle få frid, och genom
hans sår blir vi helade.

I 1 Petrus brev 2:24 i Nya Testamentet, som
blickar tillbaka mot det fullbordade korsverket,
står istället "har ni blivit helade".

Matteus evangelium 8:16-17 beskriver, genom
Jesu tjänst, de praktiska konsekvenserna
av Jesaja 53:
"Men när det hade blivit kväll, förde man till
honom många som var besatta; och han drev
ut andarna med sitt blotta ord, och alla som
var sjuka botade han, för att det skulle
fullbordas som var sagt genom profeten Jesaja,
när han sa: ”Han tog på sig våra krankheter,
och våra sjukdomar bar han.”

Så som varje människa blir frälst genom att
vända sig till Gud i tro på Jesus Kristus - på
samma sätt ingår helandet i Jesu försoningsverk.

En grundtanke jag har gällande helande från Gud
är: om Jesus hade gått omkring på jorden också
idag, såsom han gjorde beskrivet ovan i Matt 8, så
skulle han absolut självklart hela varje sjuk
människa direkt som vänder sig i tro till honom.

Bibeln säger ju att han är densamme igår, idag så
också i evighet. (Heb 13:8). Om kristna idag i sin
tjänst skulle stå i samma överlåtelse, tro och
smörjelse som Jesus stod i, skulle vi få se samma
saker hända och med samma omedelbarhet,
oavsett stor eller liten tro hos den vi ska betjäna.

Vi har inte någon grund i skriften för att tro på
annat sätt än detta.

Tittar vi bakåt i tid innan Jesu verk på korset, under
det Gamla Testamentet; så vet vi att under Mose tid
Israels folk vid ett tillfälle blev ombedda av Mose
att se upp till en kopparorm uppfäst på en
påle. Var och en av israeliterna som såg upp dit
blev helad. (4 Mos 21:8-9, Joh 3:14)

Denna kopparorm, som förebildar Jesus som bär
förbannelsen på korset, blev senare föremål för en
avgudadyrkan, en felaktig bild av vad den egentligen
var ämnad för. På samma sätt kan kristna idag ha en
brist på förståelse av vad som uträttades på korset.
Kung Hiskia rättade senare till teologin kring denna
kopparormen. Att läsa om i 2 Kon 18:4.

Såväl Mose som kopparormen på pålen är förebilder
på Kristus. (Apg 7:37)

Naaman helad från  spetälska

Hur tar man emot helande från Gud? Genom en
enkel tro på vad Gud uppenbarat som sin vilja,
visad först genom Jesu tjänst och senare genom hans
död på korset.

I Gamla Testamentet finns en intressant händelse
beskriven. En kung vid namn Naaman hade hört att
i Israel fanns en profet som förmedlade från Gud,
och Naaman kom nu till Israel för att söka denne
Elisa för att bli helad från spetälska. (2 Kon:5)

När Naaman kommer till huset där profeten Elisa
befinner sig, så kommer Elisa inte ens ut till
Naaman och hälsar. Han skickar istället ut sin
tjänare som säger till Naaman att gå och doppa sig
sju gånger i floden Jordan.

Naaman blir ursinnig över denna behandling, han
har väntat sig lite mer respekt för sin kunglighet
och lite mer ritualer, kanske långa och många böner.

Men Naaman blir påmind om att han blivit ombedd
om att göra något ganska enkelt (kanske för enkelt).
Naaman lyssnar och doppar sig till slut sju gånger i
floden - och "hans kött blev åter igen friskt, såsom
en ung gosses kött".

Är Gud ovillig - måste man tjata?

Vid ett tillfälle ber Jesu lärjungar Jesus att han ska
lära dem att be. De har sett att när Jesus ber så
inträffar alltid det han ber om.

Man kan tycka att Jesus då ska ge en klockren,
solklar undervisning om hur man ska be för att ta
emot från Gud. Och det är precis det Jesus gör -
men jag tror vi har svårt att uppfatta det:

Lukas evangelium 11:5-8
Ytterligare sa han till dem: ”Om någon av er har
en vän och mitt i natten kommer till denne och
säger till honom: ’Käre vän, låna mig tre bröd; för
en av mina vänner har kommit resande till mig,
och jag har inget att sätta fram åt honom’ så svarar
kanske den andre inifrån huset och säger: ’Gör mig
inte besvär; dörren är redan stängd, och både jag
och mina barn har gått och lagt oss; jag kan inte stå
upp och ge dig något.’ Men jag säger er: Om han
än inte av det skälet att han är hans vän vill stå
upp och ge honom något, så kommer han likväl,
därför att den andre är så påträngande, att stå upp
och ge honom så mycket han behöver.

Vad är det Jesus vill lära oss? Är det att Gud är
som en ovillig "vän" som gått och lagt sig och inte
vill stiga upp och ge oss det vi ber om? Är vår
Gudsbild sån att vi tror vi måste tjata på Gud för
att han ska ge oss saker vi önskar?

Jesus tar upp något mycket väsentligt vad gäller
bön och uthållighet och bönesvar. Jesus vet att
inom oss finns en strid mellan anden och köttet,
en tvivelskamp vi alltid kämpar i den här världen,
en kamp mellan tvivel och tro. Köttets gudsbild
är aldrig att Gud är god, man kan möjligtvis få
något om man tjatar tillräckligt så att han till slut
tröttnar och stiger upp och ger det vi ber om.

Men i vår ande finns en tro på en god Gud, och har
vi fått en rätt undervisning om Gud så vet vi att
han inte håller tillbaka något. När vi går in i bön
blir det en strid om tron. Köttet vill få oss att tro att
vi måste tjata och banka på dörren till Gud men
anden vill vila i tro och säga "jag har det redan", till
dess bönesvaret manifesterar sig. Vi behöver
vinna denna strid.

I tidsspannet mellan att vi börjar att be om något,
och till dess vi ska få det vi ber om - där är risken
stor att vår gudsbild förvrängs - att köttet tar över
och vi ger upp tron och får för oss att vi måste tjata
på en ovillig Gud. Då har vi inte längre kvar en
sann förväntan, trosarmen är inte utsträckt att ta
emot av nåd.

Där ett bönesvar uteblir uppstår lätt obiblisk lära -
för att förklara uteblivet helande och bönesvar. Man
vill tro att Gud hade en annan plan, något högre
syfte. Det blir ett sätt att försonas med situationen.

Men med detta förmedlas ju en osann bild av Gud -
samtidigt som man själv går fri. Bättre är att erkänna
att man själv, eller församlingen, inte räckte till i
tron, inte var på den trosnivå den kanske borde vara.

 Guds Ord är alltid sanningen i första rummet, inte
några våra erfarenheter. Dyrbara erfarenheter ska
vara sådana som pekar på att Guds Ord visat sig
vara sant och höll att stå på.  En erfarenhet kan
aldrig ändra på Guds Ords tillförlitlighet och Guds
uppenbarade vilja.

Att försonas med en situation till priset av en fel
gudsbild ger ingen sann frid baserad på vem Gud
är, och för oss inte framåt, utan får oss snarare att
 stanna upp och med risk för dold besvikelse.

Hinder för bönesvar

Jesus undervisar alltså i denna liknelsen om
att det kan finnas hinder för bönesvar i form av en
felaktig gudsbild. En köttets tro, eller en uppblandad
tro, kan verka fin och ödmjuk men är inte tro, om
man menar att man ska ändra på Gud eller påverka
hans vilja till det bättre. Gud är ju redan mycket
godare än vi nånsin kommer vara mot våra
barn. (Luk 11:11-13)

Ett exempel på uppblandad tro är när systrarna
Marta och Maria ber Jesus skynda till deras sjuke
brodern Lasarus - som är på väg att dö. (Joh 11)
Systrarna hade en tro på Jesus, de kallade ju på
honom, de hade säkert sett flera av hans under -
men deras tro gick upp och ner med omständig-
heter, och de tyckte det var väldigt viktigt att
Jesus skulle komma "innan Lasarus blev för dålig".

I ett annat skriftställe undervisar Jesus om att fasta
ibland är nödvändigt för att övervinna motstånd
och hinder. I det aktuella exemplet driver Jesus
själv ut en ond ande, vilket hans lärjungar just
misslyckats med. (Mark 9:17-29)

Vid flera tillfällen när Jesus ska be för ett behov, så
tar han bara med sig sina 2-3 närmaste män in till
den sjuke. De som grät och sörjde lämnade han
utanför. Jag tror det är så att han ville lämna ute den
"uppblandade tron", eller där sorg stod i vägen, så
mycket som möjligt - för att få se ett så bra resultat
som möjligt. (Luk 8:49-55)

Allmänt var Jesus mycket starkare i anden än någon
annan. Ändå framgår det att han ofta bad starkt och
ibland också fastade. Det som sker när man söker
Gud i bön och även fasta, är att man går igenom
andliga portar och för stunden blir starkare i sin
tro och auktoritet, och även i sin klarhet över det
ämne man specifikt vill stå i tro för eller den
situation man vill be för.

Björn Hellman

What is God´s view on "Storms"

This may be "the teaching of the
year".

There are some "storms" from God,
some storms from the forces of
darkness - and some storms with
more natural causes.

Very important teaching for us as
Christians, and with very signifi-
cant examples, from persons in
the prophetic ministry.

https://www.youtube.com/watch?v=whVzMJEo4Kg

One part of the body of Christ need
this education desparately. We can-
not say we have it, being shepherds
or evangelists;

We need to be educated by the
ministry of the prophet. ie Jesus,
who stood in the full ministry.

We are all standing like in a circle,
with Christ in the midst, and we see
from only our angle. We need to
ask the brother or sister on the other
side; "what does Christ look like
from your angle?"

Kristen "snällhet"

Över kristenheten i Sverige vilar en "snällhet". När
vi undrar "ska jag höja min röst och säga vad sant är
från bibeln" i en fråga; så backar vi istället. Vi tänker
att det kan ju såra någon.

Vi har vant oss vid den stilla viskningen inombords
som säger var försiktig, visa kärlek men säg inte
för mycket. Men är det den helige Ande som viskar?

Vad vi säger är att Gud vill inte såra någon, han är
hellre tyst. Då säger vi också att Gud är ganska nöjd
med alla som de är, vi behöver inte berätta om
frälsningen. Eller så är det bäst att HAN (Gud) får
tala till den människans hjärta..

Med det så blir vi väldigt mycket vän med allt och
alla på ett felaktigt sätt. Man är nog inte så förlorad
trots allt fast man inte vill ha med evangelium och
Jesus att göra. Vi går inte utanför lägret som Jesus,
bär inte smäleken.

Kyrkan blir vän med folket och ofta även vän med
överheten. Det kan se väldigt fint ut. Och överheten
prisar kyrkan för dess fina gärningar. Många pastorer
tröttnar dock i dessillusion, och blir.. begravnings-
entreprenörer. Ja, faktiskt inte helt ovanligt.

Ofta höjer vi rösten i profana sammanhang och frågor
istället (vi har ju ett gudagivet behov kvar att tala ut,
stå för något inför andra) när vi skojar, skålar (!) och
hyllar våra stand-up komiker som ofta raljerar i
frågor som vi borde vara tydliga i. Men VI höjer inte
rösten i trosfrågor, för vi är rädda att hamna fel. Vi vill
ju visa att vi kristna är "helt vanliga människor".

Oftast handlar detta om en enda sak.. fruktan. Och
bibeln säger att all slags rädsla vi har är en rädsla för
döden, d v s dom. Och vem är domaren, d v s vem är
vi rädda för? Jo för honom som sagt oss still inom-
bords att vi alltid ska vara försiktiga och milda.

Vi har en dold rädsla för Gud, som vi inte själva ens
förstår. Vi har inte betalat priset för att verkligen nå en
högre frihet från fruktans makt. Vårt böneliv påverkas
av detta undermedvetna, och når inte de höjder som
finns till förfogande - det är ju inte så kul ändå att be till
en sån Gud.

Vi tror ju någonstans att det är han som tuktat ner oss
till att vara snälla, vänliga, tysta i tron. Men det är
istället vi själva som gjort val, och inte låtit oss befrias
från fruktan.

Men världen - den är sannerligen inte tyst och stilla om
vad den tror på, står för och de livsstilar den vill leva ut.
Och därmed lockar, vid en jämförelse, världen våra
unga så mycket mer än en tyst kyrka gör. Och djävulen
firar triumf.

Vi får fråga Gud varför vi aldrig blir speciellt många
fler i kyrkan om vi nu nått så långt i sökarvänligheten
och genom att "tiga stilla i vår kärlek".

När David Wilkerson var i Stockholm för ett 10-tal år
sedan, så hade han ett profetiskt ord att dela till den
kristna församlingen i Sverige, och det handlade om
kompromiss, ljumhet och liknöjdhet.