Förlåtelse

Den kristna kvinnliga förkunnaren Joyce Meyer har
sagt (ungefär) följande tänkvärda sanning;

Att inte förlåta någon som gjort dig illa - eller till

och med riktigt illa, det är som att tömma en flaska

gift i sin egen strupe, och tro att den som gjort en ont

är den som kommer att ta skada.

I Ordspråksboken i bibeln står att ett bittert sinne är

röta i benen. Benröta är en sjukdom;

Ords 14:30

Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men

bittert sinne är röta i benen.

När lärjungen Petrus frågar Jesus om det är tillräckligt

att sju gånger förlåta någon som gång på gång gör en

illa, så svarar Jesus att vi ska förlåta 7 x 70 gånger.

Vilket måste betraktas som att vi alltid ska förlåta oav-

sett vad vi utsätts för eller hur många gånger det sker.

Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sa till honom: ”Herre,

hur många gånger ska jag förlåta min broder,

om han syndar mot mig? Är sju gånger nog?

”Jesus svarade honom: ”Jag säger dig: Inte sju

gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

Huvudtanken med förlåtelse är naturligtvis inte att man

själv ska må bra, utan att man ska visa Guds kärlek och

förlåta som han har förlåtit oss. Jesus dog ju för våra

synder redan innan vi lärde känna honom och tog emot

hans förlåtelse. Han avkrävde inte att vi först bad om

förlåtelse för våra fel.

Jesus dog ju därmed också för alla de/ni som inte ens

vill ta emot Guds förlåtelse i Jesus under jordelivet.

Men det Jesus gjorde på korset blir till ingen nytta alls

för människor som inte ödmjukar sig och tar emot

Guds förlåtelse. De dör i sina synder och går evigt

förlorade.

Det visar att om jag förlåter någon innan den bett mig

om förlåtelse, så har den personen fortfarande ett an-

svar. Men min ovillkorliga förlåtelse skapar i det

osynliga en öppning i relationen istället för ett

ställningskrig.

Här en tänkvärd liknelse från Jesus själv i Matteus

evangelium som handlar om förlåtelsen;

Matt 18:23-35
Alltså är det med himmelriket, som när en kung

ville hålla räkenskap med sina tjänare. Och när

han började hålla räkenskap, förde man fram till

honom en som var skyldig honom tio tusen pund.

Men då denna inte kunde betala, bjöd hans herre

att han skulle säljas, även hans hustru och barn

och allt vad han ägde, för att skulden skulle bli

betald. Då föll tjänaren ner för hans fötter och sa:

’Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt.’

Och tjänarens herre ömkade sig över honom och

gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.

Men när samme tjänare kom ut, träffade han på

en av sina medtjänare, som var skyldig honom

hundra silverpengar; och han tog fast denne och

grep honom vid strupen och sa: ’Betala vad du är

skyldig.’ Då föll hans medtjänare ned och bad

honom och sa: ’Ha tålamod med mig, så ska jag

betala dig.’ Men han ville inte, utan såg till att

sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt

vad han var skyldig. Då nu hans medtjänare såg

det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick

och berättade för sin herre allt som hade skett. Då

kallade hans herre honom till sig och sa till honom:
’Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efter-

skänkte jag dig, eftersom du bad mig om det.

Borde då inte du också ha förbarmat dig över din

medtjänare, som jag förbarmade mig över dig?’

Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i
fångknektarnas våld, till dess han hade betalt allt

vad han var skyldig. Så skall också min himmelske

Fader göra med er, om I inte av hjärtat förlåter var

och en sin bror.”

Vi kan behöva hjälpa varandra att förlåta. Det kan ske
genom att vi lyssnar till och försöker förstå vad en
annan människa gått igenom, och ger den människan
gehör för det hon faktiskt har utsatts för. Det kan
finnas djupa sår. Sedan får vi leda allt vidare mot att
förklara förlåtelsens hemligheter.

Vi  kan  först behöva leda en  människa fram till
Jesus Kristus för att ta emot Guds förlåtelse för sin
egen del - med vilket följer en förståelse och insikt om
att vi alla har brustit i smått eller stort, och alla är i
behov av förlåtelse.

Björn Hellman

Att tala i nya tungor

Rätt om tungotalet

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotal bara är för
några få utvalda.

Men Gud har förstås tänkt att alla ska ha denna
gåva i funktion i sina andliga liv. Tungotal är
inte krom på bilen för vissa utvalda, att glänsa
med. Det är istället ett arbetsinstrument.

I följande avsnitt i Apostlagärningarna läser vi
om att Paulus möter lärjungar som kommit till
tro, men som inte tagit emot den helige Ande.

Han inser att de fått undervisning om frälsning,
men den som undervisat dem har inte haft kun-
skap om vare sig dopet till Kristus eller ande-
dopet och tungotalet;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.

Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då
sa Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bät-
tring; och han sa därvid till folket, att det var på
den som skulle komma efter Johannes; det är på
Jesus, som de skulle tro.”

Sedan de hade hört det, lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna¨på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans var
de tolv män.

Paulus döper dem och lägger sina händer på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den
finner vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna.

Denne hade blivit undervisad om ”Herrens väg”
och talade, brinnande i anden, och undervisade
grundligt om Jesus, fast han bara hade kunskap
om Johannes’ döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som fört
många till tro, men där de ännu inte blivit under-
visade om eller döpta till Kristus, inte heller
blivit fyllda med Anden och mottagit tungotalet.

Detta visar att man kan förstå mycket i skriften,
man kan som Apollos tala "brinnande i anden",
man kan alltså stå i en predikotjänst - men ändå
inte ha förstått innebörden av att bli fylld av
Anden och bli förlöst i Andens nådegåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och
dessa lät döpa sig och han lade händerna på
dem, så kom som vi läste Anden över alla tolv
och de började tala i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. Missförstånd som finns
och som ger upphov till en felaktig undervis-
ning är ologiska och de håller inte för en
granskning i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens
(Paulus) undervisning om att "den helige Ande
tilldelar åt var och en någon särskild gåva";

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig
ges åt var och en så, att de kan bli till nytta. 

...åt en annan att profetera, åt en annan att
skilja mellan andar, åt en annan att tala tungo-
mål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när
någon talar tungomål. 

Men allt detta verkar densamme ene Anden,
i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och
en någon särskild gåva. 

Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används
i församlingsgemenskapen. Där är en av gåvor-
na att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder.

Det är denna gåva Paulus syftar på i detta
bibelställe. Det handlar här alltså inte om den
enkla grundgåvan att tala i tungor för eget
bruk.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att
det var alla som blev uppfyllda av Anden och
började tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla för-
samlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där
de satt.

Och tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem. Och de blev alla uppfyllda av
helig Ande och började tala andra tungo-
mål, såsom Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor!

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.

Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av
förvåning över att den helige Ande hade blivit
utgjuten också över hedningarna, som en gåva
åt dem.

De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och det verkar som alla just
här talade i munnen på varandra och var all-
deles upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig
själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. 

Jag skulle väl vilja att ni alla talade tungomål,
men ännu hellre ville jag att ni profeterar.

Paulus vill här inte alls (som en del menar) för-
minska vikten av att alla kan tala i tungor.

I de bibelställen som ibland refereras till på ett
felaktig sätt, vill Paulus istället att tungotalet
ska användas på rätt sätt i gemenskapen för
allas skull som är församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på
ett oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida
man inte också får uttydningen till nytta för
alla - så tillägger han i samma andetag för
säkerhets skull att han själv talar i tungor mer
än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I
alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälp-
medel i vårt privata böneliv, som bygger upp
vår inre människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till
hjälp när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi
ska be om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp;
för vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men
Anden själv manar gott för oss med outsägliga
suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill
han att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.

Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav; det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger även att profeters andar är profeter
underdåniga. det betyder att tungotalet är inte
något konstigt som bara tar över oss.

Vi kan känna stark inspiration att be i tungor,
men det kan vi även vad gäller vanlig bön. Det
är alltid vi som avgör vårt handlande;

1 Kor 14:32
och profeters andar är profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa
om hur Jesus innan han lämnar lärjungarna
nämner om att tungotalet också är ett tecken 
som ska åtfölja den som tror. Det gäller alltså
de troende i allmänhet:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tro:
genom mitt namn skola de driva ut onda
andar, de skola tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de
tro om ingen berättar".

På samma sätt behöver vi undervisa om tungo-
talet, och liksom med frälsningen behöver vi
vara frimodiga i att tala om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be
Gud om det, hungra efter det!

Det finns de som har en gåva att förlösa tungo-
talet t ex genom handpåläggning, som vi läst
om i Apostlagärningarna.

Men det måste inte ske på ett visst sätt, och
det är alltid kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever
börja tala i tro där du är, tala ut genom din
mun de krumelurer som kommer till ditt med-
vetande. Och sedan be Gud fylla på allt
eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk
när han väl började agera i tro på det Jesus
uppmanade honom att göra - att stå upp och
gå!

/Björn Hellman

Stanley Sjöberg - "Uppryckandet"

Stanley Sjöberg - Uppryckandet vid
Jesu tillkommelse.

https://www.youtube.com/watch?v=EMQp-yavOYI

Detta kommer att ske, bibeln är
mer än glasklar i denna under-
visning.

/Björn

Ruts bok i Bibeln - Ruts val

Länk till Ruts Bok på Bibeln.se:

http://www.bibeln.se/las/1917/rut#q=Rut+1%3A1-4%3A22

Bakgrund

Ruts bok i Gamla Testamentet i bibeln handlar om en kvinna, Noomi, som bodde med sin man och sina två söner i Israel. Under en tid kommer svår hungersnöd över landet och hela familjen flyttar till Moabs land öster om Döda havet, i nuvarande Jordanien.

Efter en tid dör Elimelek, Noomis man. Noomi lever kvar i Moab med sina två söner Kiljon och Mahelon. Sönerna skaffar sig moabitiska fruar, Orpa och Rut. Efter ytterligare en tid dör även Noomis två söner.


Noomi vill vända åter till Israel

Vid denna tid börjar Noomi planera för att vända åter till Israel. Hon har hört att läget nu är bättre i Israel, det är inte längre hungersnöd;

Rut 1:6
Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; för hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och gett det bröd.

Men när de börjat vända åter tänker Noomi på sina sonhustrur och vill underlätta ett beslut för dem att stanna kvar i sitt land Moab. Det framgår längre ner i texten att Noomi känner skuld inför dem för de olyckor som drabbat Noomi och hennes sonhustrur;

Rut 1:8-9
Vänd om och gå hem igen, var och en till sin mor. HERREN bevise godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN ge eder att ni må finna ro, var i sin mans hus.” Därefter kysste hon dem,..

Båda kvinnorna protesterar först, men Noomi står på sig i sitt resonemang;

Rut 1:10-13
..de brast ut i gråt och sa till henne: ”Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk.” Men Noomi svarade: ”Vänd om, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kan bli män åt er? Vänd om, mina döttrar, och gå hem, för jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man.

Och om jag ändå kunde tänka: ’Jag har ännu hopp’, ja, om jag också redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner, inte skulle ni därför vänta, tills de hade blivit fullvuxna, inte skulle ni därför stänga er inne och förbli utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för er skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.”..


Ruts sonhustrur gör olika livsval

Ruts utläggning väcker många känslor. Båda Orpa och Rut faller i gråt. Orpa tar till slut avsked av Noomi. Men inom Rut finns en övertygelse som får henne att ta ett annat beslut. Hon argumenterar med en sådan övertygelse att Noomi slutar att försöka övertala henne;

Rut 1:14-18
Då brast de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut höll sig fortfarande intill henne. Då sa hon: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd också du tillbaka och följ din svägerska.”

Men Rut svarade: ”Försök inte intala mig att överge dig och vända tillbaka ifrån dig. För dit du går vill jag också gå, och där du stannar vill jag också stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag också dö, och där vill jag bli begravd. 

HERREN straffe mig nu och framöver, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.”Då hon (Noomi) nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala om detta med henne.

Noomi går så tillbaka till sitt land tillsammans med Rut.


Rut möter Boas

Noomi har i Israel en manlig släkting på sin man Elimeleks sida, som heter Boas. Boas är välbärgad och han är ensamstående. Allt detta är Rut ovetande om, när hon av en händelse går ut på en av Boas åkrar för att plocka ax och Boas kommer förbi;

Rut 2:5-7
Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt över skördemännen: ”Vem tillhör den unga kvinnan där?” Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade: ”Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit från Moabs land. Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna, efter skördemännen;..

Boas tar kontakt med Rut och visar henne stor omsorg och inte så lite intresse. När Rut senare kommer hem till Noomi och berättar vad hon varit med om blir Noomi mycket uppmuntrad och berättar för Rut om vem Boas är, att han är en släkting till henne. Noomi lägger sen upp en plan för hur Rut ska hantera relationen med Boas;

Rut 3:1-5
Och hennes svärmor Noomi sa till henne: ”Min dotter, jag vill söka skaffa dig ro, för att det ska gå dig väl. Så lyssna: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats. Så tvätta dig nu och smörj dig och klä dig, och gå ner till tröskplatsen.

Men gör så att mannen inte får se dig, förrän han har ätit och druckit. När han då lägger sig, så se efter var han lägger sig, och gå dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han ska då själv säga dig vad du bör göra.” Hon svarade: ”Allt vad du säger vill jag göra.”

Rut följer sin svärmors råd;

Rut 3:6-13
Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt henne.För när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev glatt, och sen han hade gått och lagt sig invid sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans fötter och la sig där.

Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och fick då se en kvinna ligga vid hans fötter. Och han sa: ”Vem är du?” Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, för du är min bördeman.”

Då sade han: ”Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu gett ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du inte har sprungit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.

Så var nu inte rädd, min dotter; allt vad du säger ska jag göra dig. För allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens kvinna. Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan bördeman finns, som är närmare än jag. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill ta dig efter bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Ligg nu kvar ända till morgonen.”


Boas börderätt

Boas vill ta till sig Rut som hustru, men det finns alltså ett regelverk kring detta som han inte kan kringgå; det finns en annan man som enligt börderätten står före i tur. Boas kallar på honom och 10 äldste i staden för att reda ut bördemansförhållandena;

Rut 4:5-6
Då sade Boas (till den bördeman som stod först i tur att välja): ”När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den också av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.”Bördemannen svarade: ”Då kan jag inte begagna mig av min bördesrätt, för jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig vad jag skulle ha bördat, för jag kan icke göra det.”

Boas kan nu använda sig av sin turordning i bördesrätten och köpa det landstycke som tillhör Noomi och som varit fäst vid Noomis son Mahelons namn. Därvid "måste" han också ta till sig Rut, för att därmed uppväcka den döde Mahelons namn;

Rut 4:8-10
Så sade nu bördemannen till Boas: ”Köp du det”; och han drog därvid av sig sin sko (sedvänja). Då sade Boas till de äldste och till allt folket: ”Ni är i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon.

Därjämte har jag också köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, så att den dödes namn inte ska bli utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta.”  

Rut 4:13-15
Så tog då Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon födde en son. Då sade kvinnorna till Noomi: ”Lovad vare HERREN, som i dag har så gjort, att det inte fattas dig en bördeman som ska få ett namn i Israel!

Han ska bli en tröstare för dig och en försörjare på din ålderdom; för din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon som är mer för dig än sju söner.”  

 
Guds suveräna handlande

Berättelsen visar på Guds suveräna handlande, att han har allt i sin hand. Händelser som inte var i Guds plan, Noomis mans och söners död, får vara med att tjäna den levande Gudens syften. Berättelsen visar också på att Gud använde sig av en kvinna av hedniskt ursprung - som erkände sig till Noomis och Israels folk och Gud - för att möjliggöra Messias ankomst till jorden.

Vi vet att Jesus Kristus kom till jorden i rakt nedstigande led från David. Han kallas på flera ställen i bibeln också för Davids Son. Och ser man på Jesus släkttavla ända från Abraham, så visar den att David själv kom i rakt nedstigande led från Boas;

Matt 1:1-16
Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.
Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans bröder; Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom födde Aram; Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde Salmon; Salmon födde Boes med Rakab, Boes födde Jobed med Rut, Jobed födde Jessai; Jessai födde David, konungen, 

David födde Salomo med Urias’ hustru; Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia. Abia födde Asaf; Asaf födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias; Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Esekias; Esekias födde Manasses, Manasses födde Amos, Amos födde Josias; Josias födde Jekonias och hans bröder, vid den tid då folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien.

Sedan folket hade blivit bortfört i fångenskap till Babylonien, födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel; Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor; Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud; Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob; Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.  


Rut och Orpa, förebilder av hednaförsamlingens olika beslut

Det här säger oss att Ruts orubbliga beslut att "Noomis folk är mitt folk och Noomis Gud är min Gud" ledde till att Noomis släkt kunde "återuppväckas" genom att hennes släkting Boas, som var hustru- och barnlös, fick till hustru Rut som varit Noomis sonhustru. Genom detta uppväcktes Noomis son Mahelons namn. Och så förblev den släkttavla ur vilken Jesus senare skulle bringas till jorden intakt.

Kvinnan Rut är en profetisk förebild av den del av den hednakristna församlingen som bekänner sin tillhörighet med och sitt urpsrung ur Israel, och Israels Gud. Kvinnan Orpa är en bild av den del av församlingen som väljer att inte stå med Noomis folk och Noomis Gud, utan som när det verkligen gäller vänder tillbaka till sitt folks gudar.

Jag skulle vilja uttrycka det som att en del av församlingen, förebildad i Rut, älskar Guds Ord, är lydig Gud, vandrar i biblisk tro och ställer sig i det profetiska skeende och flöde som verkar till att bringa Jesus Kristus åter till vår jord.

Den andra delen av församlingen ödmjukar sig inte och frågar inte efter Guds vilja, utan tror sig själv om att kunna utläsa vad som är rätt och fel vad gäller Guds planer i  t ex Mellanösternkonflikten och hans planer med judarna och Israel.

Vill påminna om att det finns händelser likt denna i bibeln som redan i bibeln är tydligt utförklarade,
så mitt resonemang inte ska behöva uppfattas som eget eller långsökt. En av dem kan vi följa i Paulus undervisning, då den har en vital betydelse i att från början förstå frälsningsbudskapet och rättfärdiggörelsen.

Det gäller Paulus undervisning om Abraham, Hagar och Sara där Gud genom Paulus undervisning uppenbarar att den historiska berättelsen har en djupare innebörd. Båda kvinnorna motsvarar varsitt förbund, där den ena kvinnans barn föds till träldom under lagen, medan den andra kvinnans barn föds in i löftesförbundet.

//Björn

Noah´s Arch - Far from a fairytale

Follow this interesting documentary.
Ron Wyatt made a lot of remarkable
foundings out of the old Bible stories.

https://www.youtube.com/watch?v=oQwfU7DvUyE

Honom älskar ni utan att ha sett honom

Fastnade vid detta bibelord under
en predikan;

1 Petrus brev 1:8-9
Honom älskar ni utan att ha sett
honom; och fast ni ännu inte ser
honom, tror ni dock på honom
och fröjdar er över honom med
outsäglig och härlig glädje,
då ni nu är på väg att vinna det
som är målet för er tro, nämligen
era själars räddning.

Tänk att man kan älska någon man
inte ser eller har sett, och glädja sig
så över den personen att man
knappt vet var man ska ta vägen!

Hemligheten är gemenskapen med
den helige Ande. Jesus sa innan
han gick bort att han i sitt ställe
skulle sända hjälparen den helige
Ande - som för alltid skulle vara hos
den troende; eftersom ingen kan ta
ifrån oss någon som inte syns!

Anden uppenbarar Jesus för oss
och vad Jesus gjort för oss. Guds
kärlek strömmar till oss och ut gen-
om oss genom den helige Ande.
Strömmar av LEVANDE vatten.
Vatten som lever!

Om du inte tagit emot Jesus ännu,
så snabba dig på. Lämna synd och
egoliv. Låt inte fler dagar gå förlor-
ade. Låt inte ditt liv gå evigt förlorat.

För övrigt; allt du gör idag och gillar
blir så mycket roligare med Jesus i
båten.

//Björn Hellman