Wednesday, October 24, 2018

Att tala i nya tungor

Rätt om tungotalet

En felaktig undervisning, ganska utbredd inom
den kristna kyrkan, är att tungotal bara är för
några få utvalda.

Men Gud har förstås tänkt att alla ska ha denna
gåva i funktion i sina andliga liv. Tungotal är
inte krom på bilen för vissa utvalda, att glänsa
med. Det är istället ett arbetsinstrument.

I följande avsnitt i Apostlagärningarna läser vi
om att Paulus möter lärjungar som kommit till
tro, men som inte tagit emot den helige Ande.

Han inser att de fått undervisning om frälsning,
men den som undervisat dem har inte haft kun-
skap om vare sig dopet till Kristus eller ande-
dopet och tungotalet;

Apostlagärningarna 19:1-7
Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan
han hade farit genom de övre delarna av landet,
ner till Efesus. Där träffade han några lärjungar.

Och han frågade dessa: ”Fick ni helig Ande, när
ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har
inte ens hört att helig Ande är given.”

Han frågade: ”Vilket dop blev ni då döpta med?”
De svarade: ”Vi döptes med Johannes’ dop” Då
sa Paulus: ”Johannes’ dop var ett dop till bät-
tring; och han sa därvid till folket, att det var på
den som skulle komma efter Johannes; det är på
Jesus, som de skulle tro.”

Sedan de hade hört det, lät de döpa sig i Herren
Jesu namn. Och när Paulus la händerna¨på dem,
kom den helige Ande över dem, och de talade
tungomål och profeterade. Och tillsammans var
de tolv män.

Paulus döper dem och lägger sina händer på dem
och den helige Ande kommer över dem - och
gåvan att tala i nya tungor förlöses.

Det vore ju intressant att förstå bakgrunden till
det som utspelas i detta skriftställe. Och den
finner vi i kapitlet innan, i Apg 18;

Apostlagärningarna 18:24-26
Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos,
bördig från Alexandria, en lärd man, mycket
förfaren i skrifterna.

Denne hade blivit undervisad om ”Herrens väg”
och talade, brinnande i anden, och undervisade
grundligt om Jesus, fast han bara hade kunskap
om Johannes’ döpelse.

Det var alltså Apollos undervisning som fört
många till tro, men där de ännu inte blivit under-
visade om eller döpta till Kristus, inte heller
blivit fyllda med Anden och mottagit tungotalet.

Detta visar att man kan förstå mycket i skriften,
man kan som Apollos tala "brinnande i anden",
man kan alltså stå i en predikotjänst - men ändå
inte ha förstått innebörden av att bli fylld av
Anden och bli förlöst i Andens nådegåvor.

När Paulus nu förkunnade dopet i Kristus, och
dessa lät döpa sig och han lade händerna på
dem, så kom som vi läste Anden över alla tolv
och de började tala i tungor och profetera.


Du menar att tungotalet är för alla?

Tungotalet är för alla. Missförstånd som finns
och som ger upphov till en felaktig undervis-
ning är ologiska och de håller inte för en
granskning i skriften.

Oftast springer argumenten upp ur skriftens
(Paulus) undervisning om att "den helige Ande
tilldelar åt var och en någon särskild gåva";

1 Korintierbrevet 12:7,10-11, 30
Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig
ges åt var och en så, att de kan bli till nytta. 

...åt en annan att profetera, åt en annan att
skilja mellan andar, åt en annan att tala tungo-
mål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när
någon talar tungomål. 

Men allt detta verkar densamme ene Anden,
i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och
en någon särskild gåva. 

Inte har väl alla helandets gåvor? Inte talar väl
alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Men här talar Paulus om gåvor när de används
i församlingsgemenskapen. Där är en av gåvor-
na att "tala tungor på olika sätt", så som Anden
leder.

Det är denna gåva Paulus syftar på i detta
bibelställe. Det handlar här alltså inte om den
enkla grundgåvan att tala i tungor för eget
bruk.

Vi ser i Apostlagärningarnas olika exempel att
det var alla som blev uppfyllda av Anden och
började tala tungomål;

Apostlagärningarna 2:1-4
När sen pingstdagen var inne, var de alla för-
samlade med varandra. Då kom plötsligt från
himlen ett dån, som om en våldsam storm hade
dragit fram; och det uppfyllde hela huset där
de satt.

Och tungor som av eld visade sig för dem
och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem. Och de blev alla uppfyllda av
helig Ande och började tala andra tungo-
mål, såsom Anden ingav dem att tala.

ALLA blev uppfyllda, alla talade i tungor!

Apostlagärningarna 10:44-46
Medan Petrus ännu så talade, föll den helige
Ande på alla dem som hörde hans tal.

Och alla de omskurna troende män som hade
kommit dit med Petrus blev uppfyllda av
förvåning över att den helige Ande hade blivit
utgjuten också över hedningarna, som en gåva
åt dem.

De hörde dem nämligen tala tungomål och
storligen prisa Gud. 

Det står inte här att endast en eller ett par fick
tungotalets gåva som en gåva att använda i
församlingen, utan det framgår klart att de alla
talade tungomål, och det verkar som alla just
här talade i munnen på varandra och var all-
deles upprymda av den nya erfarenheten!

Varför vill Gud att alla ska ha gåvan att tala i
tungor fungerande i sitt liv? Därför att den som
talar i tungor enligt Paulus uppbygger sig
själv;

1 Korintierbrevet 14:4-5 
Den som talar tungomål uppbygger endast sig
själv, men den som profeterar, han uppbygger
en hel församling. 

Jag skulle väl vilja att ni alla talade tungomål,
men ännu hellre ville jag att ni profeterar.

Paulus vill här inte alls (som en del menar) för-
minska vikten av att alla kan tala i tungor.

I de bibelställen som ibland refereras till på ett
felaktig sätt, vill Paulus istället att tungotalet
ska användas på rätt sätt i gemenskapen för
allas skull som är församlade.

Så när han förmanar församlingen att inte på
ett oförståndigt sätt tala tungor i mötet såvida
man inte också får uttydningen till nytta för
alla - så tillägger han i samma andetag för
säkerhets skull att han själv talar i tungor mer
än alla andra..;

1 Korintierbrevet 14:18
Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I
alla;


Tungotalet i det egna bönelivet

Vi läste tidigare att den som talar i tungor upp-
bygger sig själv. Tungotalet är alltså ett hjälp-
medel i vårt privata böneliv, som bygger upp
vår inre människa.

Tungotalet kommer också vår svaghet till
hjälp när vi inte vet hur vi ska be eller vad vi
ska be om, säger Paulus;

Romarbrevet 8:26
Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp;
för vad vi bäst bör be om, det vet vi inte, men
Anden själv manar gott för oss med outsägliga
suckar.

Gud har inga favoriter som han vill ska bli mer
uppbyggda än andra, tack och lov. Därför vill

han att alla ska ha tungotalets gåva.

1 Korintierbrevet 14:14
För om jag talar tungomål, när jag ber, så ber
min ande, men mitt förstånd kommer ingen
frukt åstad.

Vad följer då härav? Jo, jag ska väl be med
anden, men jag ska också be med förståndet;
jag ska väl lovsjunga med anden, men jag ska
också lovsjunga med förståndet.

Ibland eller ofta är det alltså läge att be efter
förståndet, och ibland är det läge att "be med
anden". Det står ande med liten bokstav; det är
vår egen ande som ber - under inspiration av
den helige Ande.

Bibeln säger även att profeters andar är profeter
underdåniga. det betyder att tungotalet är inte
något konstigt som bara tar över oss.

Vi kan känna stark inspiration att be i tungor,
men det kan vi även vad gäller vanlig bön. Det
är alltid vi som avgör vårt handlande;

1 Kor 14:32
och profeters andar är profeterna underdåniga.

I Markus evangelium sista kapitel kan vi läsa
om hur Jesus innan han lämnar lärjungarna
nämner om att tungotalet också är ett tecken 
som ska åtfölja den som tror. Det gäller alltså
de troende i allmänhet:

Markus Evangelium 16:17
Och dessa tecken ska åtfölja dem som tro:
genom mitt namn skola de driva ut onda
andar, de skola tala nya tungomål,.. osv.


Hur tar man emot tungotalet?

I Romarbrevet kap. 10 framgår angående att ta
emot frälsning, att (parafraserat) "hur kan de
tro om ingen berättar".

På samma sätt behöver vi undervisa om tungo-
talet, och liksom med frälsningen behöver vi
vara frimodiga i att tala om att det är för alla.

Om du inte mottagit tungotalet, så kan du be
Gud om det, hungra efter det!

Det finns de som har en gåva att förlösa tungo-
talet t ex genom handpåläggning, som vi läst
om i Apostlagärningarna.

Men det måste inte ske på ett visst sätt, och
det är alltid kopplat till att man tar emot i tro.

Du kan oavsett vad du känner eller upplever
börja tala i tro där du är, tala ut genom din
mun de krumelurer som kommer till ditt med-
vetande. Och sedan be Gud fylla på allt
eftersom.

Kom ihåg den lame mannen som blev frisk
när han väl började agera i tro på det Jesus
uppmanade honom att göra - att stå upp och
gå!

/Björn Hellman



No comments:

Post a Comment