Lukas Evangelium kapitel 4
Jesus frestas av djävulen, undervisar i Nasarets synagoga och i Kapernaum, driver ut en oren ande, botar Simons svärmoder och andra sjuka, predikar i Judéens synagogor:
Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen 2och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. 3Då sa djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.» 4Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan ska leva inte bara av bröd.'» 5Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen 6och sa till honom: »Åt dig vill jag ge makten över allt detta med dess härlighet; för åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag ge den. 7Om du alltså tillber inför mig, så ska den hel och hållen tillhöra dig.» 8Jesus svarade och sa till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.'» 9Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på templets mur och sa till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån; 10det är ju skrivet: 'Han ska ge sina änglar befallning om dig, att de ska väl bevara dig'; 11så också: 'De ska bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.'» 12Då svarade Jesus och sa till honom: »Det är sagt: 'Du ska inte fresta Herren, din Gud.'» 13När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid. 14Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten. 15Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. 16Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa. 17Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet: 18 »Herrens Ande är över mig, för han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att ge de förtryckta frihet 19och till att predika ett nådens år från Herren.» 20Sedan la han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som var i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21Då började han tala och sa till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför era öron.» 22Och de gav honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgick från hans mun, och sa: »Är då denne inte Josefs son?» 23Då sa han till dem: »Helt säkert ska ni nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora saker som vi har hört vara gjorda i Kapernaum, sådana ska du göra också här i din fädernestad.'» 24Och han tillade: »Sannerligen säger jag er: Ingen profet blir väl mottagen i sitt fädernesland. 25Men jag säger er, såsom sant är: I Israel fanns många änkor på Elias' tid då himlen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet -- 26och likväl blev Elias inte sänd till någon av dessa, utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27Och många spetälska fanns i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan bara Naaman från Syrien.» 28När de som var i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede 29och stod upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom där utför. 30Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare. 31Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32Och de häpnade över hans undervisning, för han talade med makt och myndighet. 33Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst: 34»Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.» 35Men Jesus tilltalade honom strängt och sa: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att ha gjort honom någon skada. 36Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sa: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de far ut.» 37Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten. 38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bad honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem. 40Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som led av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41Onda andar blev också utdrivna ur många, och de (andarna) ropade därvid och sa: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att inte säga något, eftersom de visste att han var Messias. 42Och när det åter hade blivit dag, gick han bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kom fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg. 43Men han sa till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, för därtill har jag blivit utsänd.» 44Och han predikade i synagogorna i Judéen.
No comments:
Post a Comment