J-O mötte och besegrade två, ibland tre generationer
kineser, i en klubb eller t o m i en familj. Söner mötte
den man som slagit ut deras fäder ur turneringarna.
J-O var ett fenomen. Alla kineser visste vem Waldner
var, men var inte lika säkra på t ex USAs president.
I den klubb för vilken jag var tävlingsansvarig hade
vi förmånen att ha samma tränare, Alf Knutsson, som
J-O & Äpplet hade under sina tonår. Affe, nu mer till
åren, besatt ett oerhört pingis-kunnande. Han reste
upp min son, och även andra, till U-landslagsnivå.
Vår lilla klubb lite på vischan, som en del oförsiktigt
skojade om, avancerade år för år och hamnade så
småningom allra högst upp, i Pingisligan, för några
år, och vem gästade vår hall då i seriespelet om inte
just J-O Waldner, som spelande för Spårvägen.
No comments:
Post a Comment