En Facebook-post jag skrev
för ca 5 år sedan..
Många av oss kristna idag
har inte en passion för att
dela vår tro med vårt eget
folk. Alla får vi pröva oss
i denna fråga.
Kanske det är en (dold)
fruktan som gör att vi håller
inne med vår tro. En fruktan
som är starkare än kärleken
till Jesus och därmed till de
förlorade. Det borde vara
tvärtom enligt bibeln;
"Fullkomlig kärlek driver
ut räddhåga" står det i min
gamla bibelöversättning.
Istället har vi lättare med
behövande människor som
kommer till oss idag från
andra delar av världen, vad
det nu beror på.. Och att
hjälpa till praktiskt.
Det är jättebra att vi hjälper
även dem till tro osv. Jag har
själv vittnat för och bett med
flera ej ursprungssvenskar
senaste veckorna. Jag har
näst intill en liten församling
på en sjukhusavdelning på
Danderyd f n.
Men - vi har en generation
där ute av egna ungdomar
som inte fått höra om Jesus.
De kanske inte är så främ-
lingsvänliga, några kanske
lätt får en rasiststämpel av
andra; innerst inne kanske
de undrar varför inte kyrk-
folket alls är intresserade
av att nå dem.
Jag försöker fånga något
som är skevt här, som är
svårt att sätta ord på. Men
jag tror det är en strömning
inom kyrkan som lätt går
hand i hand med ett vänster-
tänk, att öppna allt på vid
gavel - och där kärleken
till de egna och även till den
egna nationen kan ifråga-
sättas huruvida den finns
där. Vi har tappat något i
Sverige, eller blivit bestulna.
Kyrkan kan fångas i detta
tror jag. Det kan bli lite som
att åka ut som missionär -
men strunta i egna familjen.
Paulus säger om sitt eget
folk i Romarbrevet 9:3-4
"Ja, jag skulle önska att jag
själv var bortkastad från
Kristus, om det kunde vara
till hjälp för mina bröder
efter köttet. De äro ju israel-
iter, barnaskapet tillhör dem
liksom härligheten och för-
bunden och lagstiftningen
och tempeltjänsten och
löftena."
Paulus säger att kallelsen
var till judar i första hand,
och hans nivå av nöd nästan
skrämmer oss, han önskar
sig förlorad för dem, såsom
Kristus måste ha känt.
Sveriges kallelse tillhör det
svenska folket i första hand
oavsett folkets status, Gud
ångrar inte sina kallelser.
Vi är kallade först till "Jeru-
salem, Judéen, Samarien,
och sen till världens ändar."
Jag tror Gud vill rätta till en
del på det här området.
När vittnade du om din tro
tydligt och klart för en hel-
yllesvensk senast?
//Björn Hellman
No comments:
Post a Comment