Rättfärdiggörelsen i Kristus

 

Inledning

Inledningsvis läser jag några rader ur Jesaja bok,
kapitel 53 - Messiasprofetiornas profetia i GT
skriven ca 700 år innan Jesu födelse.

Jesaja 53:4-5
Ja, av den vedermöda hans själ har utstått 
skall han se frukt och så bliva mättad;

 
genom sin kunskap skall han göra många

rättfärdiga.

Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle

få frid, och genom hans sår blir vi helade.

Profetian talar om två huvudsakliga utkomster av
korset - Rättfärdiggörelse och helande.

Det är fantastiskt med Guds kärlek visad genom
Jesu verk på korset! Insikten av att vi fått ta emot
förlåtelse i Kristus och är barn till Gud. Vi behöver
verkligen uppleva Guds kärlek om och om igen.

Men, det är faktiskt möjligt för oss att tala om att
Gud älskar oss - och ändå ha parallella uppfattningar
som inte alls stämmer med vad bibeln lär om
frälsningen.

Ibland kan man upptäcka att man talar om olika
kärlekar. Och Gud älskar redan världen, och den
talar ibland om Guds kärlek, men har inte om-
vänt sig och kanske inte vill eller anser sig behöva.

Guds kärlek behöver definieras istället för att vi
närmar oss världen och världens bild av kärlek.
Kan vi definiera Guds kärlek så kan korset skapa
attraktion.

Här i Jesaja 53 beskrivs Guds frälsningsverk i andra
termer än kärlek; begrepp som talar mer om de
effekter Guds kärlek skulle ha; Rättfärdiggörelse
och medföljande helande och upprättelse.

I NTs centrala brev Romarbrevet avhandlar Paulus
också frälsningen som ett rättfärdiggörelseverk.

Idag vill jag försöka visa på vad rättfärdiggörelsen
innebär. Jag hoppas på att det ska ge en större
tydlighet angående vad det är Gud gjort i Kristus.

Jag vill även visa på att förståelsen av rättfärdig-
görelsen kan ge oss en större fasthet i tron i 
situationer när Gud inte känns så nära.

--------------------------

Först är det viktigt att inse vem Jesus var och varför;

Bibeln undervisar att Jesus på jorden var fullt ut

Gud och fullt ut människa, och att det måste vara så.


Jesus som sann Gud och Guds Son

Låt oss se på några bibelord som undervisar om att
Jesus var Gud när han kom till jorden.

Joh 8:58-59
"Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag

er: Förrän Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp

stenar för att kasta på honom."

"Förrän Abraham blev till, är jag". Fariséer och

överste-präster blev ursinniga för att Jesus gjorde

sig lik Gud.

Jesus säger här att han fanns innan han blev

människa.

Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och

Ordet var Gud. Och Ordet blev kött och tog sin boning

ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg en enfödd

Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd

och sanning.

Ordet var alltså hos Gud och var Gud. Ordet blev

kött och vi såg en enfödd Sons härlighet från sin

Fader.

Jesu människoblivande

Bibelord som talar om att Jesus var sann människa; 

1 Tim 2:5

"För en enda är Gud, och en enda är medlare mellan

Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

han som gav sig själv till lösen för alla,.." 

Jesus Kristus var människa. Det antyds att det är

kopplat till ett medlaruppdrag.

Gal 4:4-5
"..när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son,

född av kvinna och ställd under lagen, för att

han skulle friköpa dem som stod under lagen, så

att vi skulle få söners rätt."

Jesus föddes av kvinna och blev med det ställd

under lagen. Paulus använder uttrycket som ett

begrepp - för att visa vad som konstituerar en

människa.

Varför behövde Jesus vara Gud och människa?

Gud:

Från Adams fall följer en nedärvd arvssynd på faders-
sidan som drabbar alla. Varje människa faller i synd;

1 Kor 15:22
"Och såsom i Adam alla dör.."


Endast en rättfärdig kan medla för människor. Den

som medlar måste därför själv vara fri från arvs-

synd.

Jesus föddes av en kvinna. Men Gud var fadern, Så

Jesus kom inte ur Adams släktled utan ur Guds

släktled. Han var inte behäftad med svaghet och var

lydig intill korset.

Människa:

För Jesus att medla mellan Gud och människa på

den nivå som behövdes; ta människors plats på

förbannelsens kors, behövde han bli människa.

Bara en människa kan dö för andra människors synd,

enligt Guds juridik.

I Johannes evangelium 5:26-27 uttrycks detta tydligt;

 "För såsom Fadern har liv i sig själv, så har han

också givit åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han

har givit honom makt att hålla dom, eftersom

han är Människoson".

Vår rättfärdiggörelse

Bibeln säger att Jesus utplånade synden på korset;

Heb 9:26
"..för att genom offret av sig själv utplåna synden."

Synden är utplånad, även om vi ser mycket synd om-
kring oss, och i våra egna liv.

All synd, bakåt och framåt i tiden, fick sitt rättmätiga
straff vid ett enda tillfälle; i Kristus.

Bibeln säger även att Jesus på korset blev gjord till

synd.

2 Kor 5:17, 21
"..om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse."
"Den som inte visste av nån synd, honom har han

(Gud) för oss gjort till synd, för att vi i honom ska

bli rättfärdighet från Gud."

Jesus blev gjord till synd samtidigt som vi "i honom"

blir gjorda till rättfärdighet från Gud. Ett slags ut-

byte.

Det begrepp som ofta återkommer; "I Kristus",
är viktigt. Det är i Kristus allt äger rum; i Kristus

ska ju också allt en gång sammanfattas.

I följande verser från Romarbrevet uttrycks också
rättfärdiggörelsen;

Rom 5:1, 8
Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har

vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

"Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus

dog för oss, medan vi ännu var syndare."


Vi är inte längre syndare till vår natur. Vi var syndare,
vi tog emot Kristus - och vi blev rättfärdiggjorda.
Vi var inte Guds barn, men nu är vi hans barn, med
hans natur.

Vi brottas med problem och synd även efter vår

frälsning, och helgelsen är livslång. Men vi är rätt-

färdiggjorda.

Vi har bara en natur, Guds natur. Den gamla naturen

vill inte självdö, därför har vi en kamp mot den -

mot köttet.

Bibeln uttrycker sig så här i Hebréerbrevet;

Heb 10:14
"För med ett enda offer har han för beständigt

fullkomnat dem som blir helgade.

Med ordningsföljden; rättfärdiggörelse  --> helgelse,
helgar vi oss utifrån att vi redan är i 100% rätt

ställning inför Gud.

Den kristne, den kristna församlingen, har från

stunden vi kom till tro en unik ställning inför Gud

som inte var möjlig innan korset. Så här säger Jesus;

Matt 11:11
"Bland de som är födda av kvinnor har ingen

uppstått som har varit större än Johannes

Döparen; men den som är minst i himmelriket
är likväl större än han." 

Jesus sa redan till lärjungarna, som en princip;

Joh 13:11 
"Den som är helt tvättad, han behöver bara

tvätta fötterna; han är i övrigt helt ren".

Fötter talar om daglig vandring. Våra fötter behöver
tvättas i daglig omvändelse. I övrigt är vi helt och

hållet rena hela tiden med full och frimodig access

till Fadern.

Hebréerbrevet antyder att vi överhuvudtaget inte

ska ha ett syndamedvetande sedan vi blivit rätt-

färdiggjorda, utan ett rättfärdighetsmedvetande;

Heb 10:2
"Annars (om offret kunnat fullkomna) skulle

man väl ha upphört att offra, då ju de som så

förrättade sin gudstjänst inte mer kunde veta
med sig någon synd, sen de en gång hade

blivit renade.

Vi behöver verkligen "förvandla oss genom vårt

sinnes förnyelse" vad gäller att förstå rättfärdig-

görelsen (Rom 12:2).

Ande, själ och kropp

Hur kan vi bli ögonblickligt rättfärdiggjorda och

sedan bevarade i det - samtidigt som vi vandrar i

daglig ofullkomlighet?

Vi behöver förstå vår mänskliga konstitution, att vi

är både ande, själ och kropp;

1 Thess 5:23
"..fridens Gud ska helga er till hela er varelse,

så hela er ande och er själ och er kropp

finnas bevarade ostraffliga.."

Och vi behöver förstå templet som den skuggbild

det är av något mer sant.

Bibeln säger om Jesus:

Joh 1:14
Och Ordet blev kött och tog sin boning

(tältade) ibland oss.. "..vi såg en enfödd

Sons härlighet från sin Fader."

Jesus var alltså ett Guds tempel. Omgivningen

kunde erfara Gud genom Jesu liv.

Jesus sa också; "riv ned detta tempel..". 

Även vi har med frälsningen blivit Guds tempel;

1 Kor 3:16
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att

Guds Ande bor i er?

Ef 2:22
I honom blir också ni med de andra upp-

byggda till en Guds boning,. "

Det finns alltså ett samband mellan templets ut-

formning och människans utformning.

1/
Templet bestod av det allra heligaste, det heligaste

och den yttre förgården. Inifrån och ut.
2/
Bibeln säger att människor består av ande, själ och
kropp. Inifrån och ut.

Var i templet uppenbarade sig Gud? I det allra

heligaste.

Det är i vår ande Gud tar plats för beständigt sedan

vi blivit rättfärdiggjorda. Det är i vår ande vi blir

födda på nytt.

I det allra heligaste i tabernaklet hade bara överste-

prästen tillträde, en bild på Jesus. Bibeln säger att

Jesu kropp var förhänget in till detta innersta rum.

När Jesus böjde sitt huvud och dog, skedde något

märkligt; templets mäktiga förlåt rämnade - uppi-

från och ner.

Gud kungjorde med det att vägen till det allra

heligaste i himlen nu var öppen för de som kommer

till tro på Kristus. Gud kunde också ta permanent

boning i oss som tempel på jorden.

Om vår ande;
"Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn"

(Rom 8:16)
"Gud som jag i min ande tjänar som förkunnare.."

(Rom 1:9).
"..en ande med Herren." (1 Kor 6:17)
"Herren vare med din ande" (2 Tim 4:22)

Om vår själ;
",.då ni nu är på väg att vinna det som är målet,

era själars frälsning." (1 Pet 1:9).
"Rena era själar i lydnad för sanningen."

(1 Pet 1:22).
"Förvandla er genom ert sinnes förnyelse"

(Rom 12:2). 

Vår kropp;
Det yttre av templet eller hedningarnas förgård.

Världen ska kunna uppleva Gud genom för-

samlingen.

Efesierbrevet talar om vår andliga position i

Kristus;

Ef 2:6
Ja, han har uppväckt oss med honom och satt

oss med honom i den himmelska världen, i

Kristus Jesus,.."

När vi är "I Kristus" är vi insatta i den himmelska

världen! I vår ande är vi inte bundna till kropp

och rum så vi inte kan ha kontakt med Herren.

Vi ska en dag förenas till fullo med Herren.


Samvetsfunktionen

När man talar om rättfärdiggörelsen behöver man
beröra begreppet samvete.

I samvetet samvet man något - med Gud.
 
Samvetet är inte bara en strikt moralisk funktion

för värdering av yttre handlingar;

Heb 9:14
.."Hur mycket mer ska inte Kristi blod

rena era samveten från döda gärningar

till att tjäna den levande Guden."

När vi förstår nåden och rättfärdiggörelsen renas
våra samveten från döda gärningar.

Vi kan ha ständigt rent samvete eftersom vi för-

tröstar på Kristus och lever i daglig fottvätt.

Insikten att vi är rättfärdiggjorda gör att för-

dömelse och fruktan blir helt ologiskt;

Rom 8:1, 16
"Så finns nu inte någon fördömelse för den

som är i Kristus Jesus". "Anden vittnar med

vår ande att vi är Guds barn."

1 Joh 4:18
"..fullkomlig kärlek driver ut fruktan, för i

fruktan ligger tanke  på straff".

Fördömelsen kan ibland låta som en sträng men
rättfärdig fadersröst. Och man kan få frid genom
att till slut lyssna och lyda. Men är det verkligen
Anden som vittnar? Anden älskar oss.

Hur "sann" en röst än är, har vi ingen skyldighet

att lyssna till någon annan röst än den gode

herdens;
 
Joh 10:4-5
"Och när han släppt ut alla sina får, går

han framför dem, och fåren följer honom,

för de känner hans röst. Men en främmande

röst följer de alls inte, utan flyr bort, för de

känner inte den främmandes röst.” 
---------------------------

Ett exempel på en frontalkrock mellan samveten;

Apg 23:1-2
Och Paulus fäste ögonen på Rådet och

sa: ”Mina bröder, allt intill denna dag har

jag vandrat inför Gud med ett i allo gott

samvete.”

Då befallde översteprästen Ananias dem

som stod bredvid honom, att de skulle

slå honom på munnen."

Översteprästen hade försökt lyda Gud hela livet,

men utifrån lagisk lydnad, inte gett sig under

Guds rättfärdighet. Hans samvete vittnade

ständigt emot.

När Paulus säger att han alltid vandrat inför Gud

med ett gott samvete, blir det för mycket för

Ananias.
---------------------


Rättfärdighetsmedvetandet som rustning

Hur kan insikten att vi blivit rättfärdiggjorda tjäna

oss praktiskt?

Förståelsen av vår identitet och ställning ger oss

stor frimodighet. Vi förstår att Gud lyft oss upp på

sin familjenivå, kungafamiljen;

Vi är som vår Far. Han gjorde allt för att vinna oss.
Vi får röra oss fritt i huset, allt tillhör oss.

Den som är befäst i sin ställning vill inte leva

under den. Ställningen ger motivation att säga nej

till det köttet vill; att följa världens sätt att leva.

Allt är ett Andens verk. Ljus, motivation, kraft.
Tro är vårt gensvar.

Vi har svårigheter och vi lider under tider nederlag,
tycker vi. Vi är tacksamma att finna tröst i
Psaltarens författares erfarenheter.

Viktigt att förstå är att vi just i djupaste svackorna
till 100% kan förtrösta på vår rättfärdiga ställning.
Den är ju inget som kommer från oss;

Rättfärdiggörelsen som skett i oss grundas inte på
någon slags "himmelsk rättfärdighet" som Jesus
hade med sig i en ryggsäck när han kom.

Jesu rättfärdighet är en människas rättfärdighet.
Vunnen genom att Jesus levde som människa och
blev frestad i allt, som vi.

Jesus övervann under "starkt rop och tårar". I den
ultimata frestelsen för Jesus; att undvika korset -
svettades han blod (Luk 22:44).

Nåden vi erbjudits är alltså inget billigt - det visar
vi också i dopet; där vi följer Jesus i en död från
synden, till ett uppståndelseliv för Gud.

Vi kan tänka på dopet när djävulen kommer för

att "samtala med oss" om vårt senaste miss-

lyckande.

Om vi säger något alls, kan vi säga honom att han

ju har rätt i sak - men han talar med en person som

dött just på grund av sina brister. Hans tjat bidrog

till att uppfostra oss till Kristus.

Så frimodiga kan vi vara - om vi lever i daglig själv-

klar omvändelse och förlåtelse.


Jesu tid av prövning mellan andedop och tjänst

En viktig tanke jag vill väcka är att i svårare tider

när Gud känns långt borta är vi i behov av uppen-

barelsen av vilka vi är i Kristus, vår rättfärdiga

ställning i Gud.

Tider när det går bra är inte bara till för bad-

stranden utan för att förbereda för tider som

kommer.

Vad gäller Jesus så var han trygg i sin identitet

och sin fadersrelation. Det står att;

Joh. 3:13
"..han visste att han hade gått ut från Gud

och skulle gå till Gud." 

Han visste sitt ursprung och vandrade inte i oro för

sin framtid. Från det han var ung kille hade han

levt med skrifterna, och umgåtts med Fadern.

Jesus gjorde inte det vi läser han gjorde för att han

var Guds son. Jesus var en tjänare. Jesus beskriver

själv det han gjorde;

Joh. 5:19
"Sonen kan inte göra något av sig själv, han

gör bara vad han ser  Fadern göra; för vad

han gör, detsamma gör också Sonen."

Snarare gör vi saker på egen hand, istället för att
fråga Fadern.

Bibeln är tydlig med att Jesus, fast han var "Son", 
lärde lydnad genom sitt lidande (Heb 5:8).

Därför är tiden av prövning mellan Jesu dop till

dess han gick ut i tjänst intressant - jag är säker på

att den är en viktig förebild för oss.

Efter dopet, sedan Anden sänkt sig över Jesus som
en duva och Guds röst bekräftat hans identitet, blev
Jesus förd av Anden ut i öknen - för att frestas av
djävulen.

Detta var en av de tuffaste perioderna i Jesu liv.
Jesus hade fastat från mat och dryck i 40 dagar.

Jag tror att de flesta av hans känslor inte var till

stöd, utan belastning. Känslor hjälpte honom inte

igenom.

Gud "kramade" inte Jesus genom hans prövningar.
Men änglar styrkte honom.

När det står att Jesus efter 40 dagar blev hungrig,

så är det nog ett understatement. Då trädde satan

fram.

Jesus blev listigt ifrågasatt gällande sin identitet;

Matt 4:3-4
Då trädde frestaren fram och sa till honom:

”Är du Guds Son, så befall att de här stenarna

blir bröd.”

Men han svarade och sa: ”Det är skrivet:

’Människan ska inte leva bara av bröd, utan

av  allt som går ut ur Guds mun.

Jesus kunde skilja mellan röster. Han försökte

inte bevisa sin identitet. Han visade lydnad i

svår tid. Ingen ska prövas över sin förmåga,

lovar skriften.

Vi har ju råd att falla, det hade inte Jesus. Om

vi faller kan vi resa oss och göra rätt andra

gången.

I prövningen vill Gud;
- utröna vad som är i hjärtat, våra motiv, rena.
- pröva vår vilja att välja Gud.
- stärka oss, ge oss beprövad fasthet.

Jag tror att om vi har ett rättfärdighetstänkande

i "prövningens ugn" så tjänar prövningen till

att endast våra bojor brinner upp.

Tankar och annat i vår själ som inte är av Gud,
består inte i prövningen, vi lägger av sådant

som visar sig vara byggt på lös sand.

Efter perioden av svår prövning står det om
Jesus att han gick i Andens kraft!

Han var beprövad. Han kunde nu träda in i

sin huvudsakliga tjänst.


Björn Hellman