Kvinnan som smorde Jesus fötter.
Hon bodde i Kafarnaum, staden vid Galileiska sjön som kommit att utgöra något av centrum för Jesu verksamhet. Hennes yrke var världens äldsta - hon var prostituerad. Kanske hade hon varit gift och blivit förskjuten av sin man, kanske hade hon av olika skäl aldrig blivit gift. Att sälja sexuella tjänster hade i alla fall blivit hennes enda sätt att försörja sig.
Den här dagen hade en kringvandrande rabbin, Jesus från Nasaret, blivit inbjuden till en av stadens fariseer, Simon. Simon hade hört talas om honom och ville veta mer om vad han stod för. Var han verkligen den profet som många påstod - eller var han en villolärare?
En som inte tvivlade var kvinnan. Hon hade alltid sett sig som utstött, inte bara från samhället utan också från det Guds rike som profeterna lovat skulle bli verklighet en dag. Men den här mannen, som verkligen tycktes vara Guds språkrör, hade förklarat att Riket var öppet för alla, oavsett vad de gjort, oavsett hur de levt, om de bara vände om och började följa Guds vilja. Hon hade lyssnat ivrigt till hans förkunnelse om det kommande gudsriket och fattat sitt beslut att vända om. När hon fått veta att han blivit inbjuden till farisén Simon begav hon sig dit. Hon kände att hon måste få visa sin glädje och tacksamhet. Som alltid när en gästande rabbin besökte någon av stadens framstående personer stod portarna öppna så att intresserade kunde lyssna till de klokheter som avhandlades.
När alla lagt sig till bord gick hon fram bakom Jesus. Hon såg att han inte blivit erbjuden vatten att tvätta sina dammiga fötter när han kom in och medan samtalet vid bordet fortsatte ställde hon sig på knä vid hans fötter. Hennes tårar av tacksamhet droppade ner på hans fötter och hon torkade av dem med sitt utslagna hår. Sedan kysste hon hans fötter och smorde slutligen in dem med väldoftande olja som hon haft med sig. Den fariseiske värden noterade med avsmak hennes vördnadsbetygelser: "Om den här mannen verkligen vore en profet skulle han veta vilken syndare hon är. Då skulle han inte låta henne röra vid sig."
Jesus förstod vad Simon tänkte. "Simon", sa han, "du gav mig inget vatten att tvätta mina fötter med när jag kom in till dig, men hon har tvättat dem med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss men hon har kysst mina fötter ända sedan jag kom. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med doftande salva. Vet du varför hon visar så stor kärlek? Därför att hon vet att hon inte är en syndare längre. Därför att hon vet att Gud har förlåtit alla hennes synder. Och den som har fått mycket förlåtet, älskar mycket."
(Thorleif Strindberg, Allt Om bibeln)
No comments:
Post a Comment