Sann Gud, sann människa

 

Jesus var Guds Son

Det finns en hel del obibliska uppfattningar gällande Jesu ställning

och identitet under sitt liv på jorden.

Den jag främst tänker på är uppfattningen att allt Jesus gjorde på

jorden var ett uttryck för hans gudomlighet.

Sedan finns också uppfattningar där man förmänskligar hans jorde-

liv i alltför hög grad.

Det viktiga är naturligtvis att få tag i vad bibeln lär;

Joh 1:1, 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans

härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader,

och han var full av nåd och sanning.

Gal 4:4
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av

kvinna och ställd under lagen,..

Luk 1:35
"Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall

överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas

Guds Son. 

Luk 3:22
Och den helige Ande sänkte sig ner över honom I kroppslig skepnad

som en duva; och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade

Son; i dig har jag funnit behag.”

Fil 2:6-8
Han som var till i Gudsskepnad, men inte räknade jämlikheten med

Gud som ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-

skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han till det

yttre vara som en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill

döden, ja, intill döden på korset. 

Joh 8:58
Jesus sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Förrän

Abraham blev till, är jag.” Då tog de upp stenar för att kasta på

honom. Men Jesus gömde sig undan & gick sen ut ur helgedomen.

Här framgår att Jesus är Guds Ord. Att han var till i Gudsskepnad i

himlen. Men att han bereddes en kropp, och när han kom till jorden

antog han istället tjänareskepnad till det yttre - han blev människa. 

Han är naturligtvis alltid Guds Son. Människa blev han genom att

han blev född av kvinna. Guds Son var han (och är han utan något

avbrott) för att Maria blev befruktad inte av ett vanligt umgänge

med en man, utan av den helige Ande. Det var något heligt som

blev fött.

Jesus går även så rakt på sak som att använda begreppet "jag är"

om sig själv, vilket gjorde fariseerna och översteprästerna full-

komligt ursinninga.


Jesus som sann människa

När vi konstaterat det självklara, att Jesus under sitt jordeliv är

Guds Son, vad är det då som gör honom även till sann människa.

Och varför måste han vara sann människa för att kunna utföra sitt

uppdrag på jorden?

Det framgick ovan i Fil 2:6-8 att Jesus utblottade sig när han kom i

människogestalt. Han lämnade något som han hade i himlen när han

kom till jorden. Det framgick också i Gal 4:4 att han blev ställd

under lagen.

Om Jesus skulle kunna ta vår plats på korset, så måste han först ha

levt en människas liv på jorden på ett fullkomligt rättfärdigt sätt.

Han måste leva det som människa, inte som Gud. Jesus måste ha

varit både sann Gud och sann människa. Annars finns ingen

frälsning för oss. Bara en människa kan dö för människor. 

Jesus stora uppgift på jorden var att först fullborda lagen genom sitt

liv och sedan ge sitt liv genom att bli gjord till synd och förbannelse

och bli upphängd på ett kors.

Matt 5:17 
Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller

profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att

fullborda (lagen).

Rom 5:15
För om genom en endas fall (den förste Adam) de många har

blivit underlagda döden, så har ännu mycket mer Guds nåd och

gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen genom

en enda människa, Jesus Kristus (den andre Adam) — blivit

på ett överflödande sätt de många beskärd.

Jesu jordeliv måste levas helt efter vanliga människors förutsättnin-

gar. Han kunde inte ha någon gräddfil. Det som var unikt med Jesus

var att han, genom att han hade Gud till Fader, inte var född under

arvssynden - därigenom hade han möjlighet att stå emot synden.

Arvssynden är den svaghet som enligt Romarbrevet får alla män-

niskor att falla i synd när lagen blir en verklighet för människan;

Rom 7:5, 8-11
För medan vi ännu var i ett köttsligt väsende, var de syndiga

lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar

till att bära frukt åt döden...Men då nu synden fick tillfälle, upp-

väckte den genom budordet allt slags begärelse i mig.

För utan lag är synden död. Jag levde en gång utan lag; men

när budordet kom, fick synden liv, och jag hemföll åt döden.

Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till

död; för då synden fick tillfälle, förledde den mig genom bud-

ordet och dödade mig genom det.

I Hebreerbrevet beskrivs Jesu liv på jorden som en svår kamp mot

synd och frestelser, där Jesus blev frestad i allt, men utan att falla;

Heb 4:15
För vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med

våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi,

dock utan synd.

Heb 5:7-9
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar,

böner och åkallan till den som kunde rädda honom från döden;

och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande;

och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som är

honom lydiga, upphovet till evig frälsning.

Detta är mäktiga och revolutionerande ord. Här fastställs att Jesus

trots att han "var Son" under "sitt kötts dagar" blev frestad i allt -

utan att falla i synd.

Det står att han blev så hårt frestad att han grät och ropade starkt till

Gud och bad om räddning från döden. Vi vet att Jesus vid ett till-

fälle även svettades blod. 

Detta säger oss att han inte skred fram i någon slags gudomlighet

när han gick på jorden. Han hade en oerhörd kamp mot ondskan

som gjorde att han var oändligt beroende av Faderns närhet och

tilltal.

Det är "breathtaking" att tänka sig hur illa det skulle gått om Jesus

gett efter för synden bara en enda gång. Vi kan förstås tänka att Gud

kan inte synda, men uppenbarligen var det en oerhörd kamp Jesus

kämpade mot synden och mot Satan, på en nivå som ingen annan

människa upplevt.

Vi behöver lära oss att uppskatta inte bara att Jesus dog på korset;

att han juridiskt sett kunde dö på korset för oss möjliggjordes just

genom att han först levde ett fullständigt rättfärdigt liv och till 100%

"stod emot till blods emot synden".

Den förste Adam blev placerad i en lustgård omgiven av Guds

kärlek, men han föll ändå i synd. Den andra Adam levde ett liv

ständigt trängd av mörkrets makter, men föll aldrig i synd.


Gjorde Jesus under för att han var Guds Son?

En fråga som kan dela kristna är om Jesus gjorde sina över-

naturliga gärningar för att han var Gud, eller om han gjorde

dem som en tjänare. Min bild är ganska klar på denna punkt

och jag ska försöka utlägga detta med ord från bibeln.

Joh 14:10
Tror du inte att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord

jag talar till er talar jag inte av mig själv. Och gärningarna, dem

gör Fadern, som bor i mig; de är hans verk.

Joh 5:19
Då talade Jesus åter och sa till dem: ”Sannerligen, sannerligen

säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han gör

endast vad han ser Fadern göra; för vad han gör, det gör lika-

ledes också Sonen.

Jesus säger här att han inte talar sina egna ord. Och de gärningar

"Jesus gör" är det egentligen Fadern som gör. Men eftersom Fadern

bor i Jesus, så ser det ut som att det är Jesus som gör dem!

Jesus är här så ödmjuk inför Fadern och ger honom all ära. Han gör

det inte "för att ära Fadern", utan därför att det verkligen är Fadern

som ger honom orden och verkar genom honom.

Så han kan inte göra annat. Jesu egen ära är hans ödmjukhet, tro

och lydnad till Faderns vilja.

Jesu liv och vandring är helt enkelt i linje med hur vi som kristna

brukar undervisa angående den frukt vi kan se genom våra liv - vi

säger att vi ska ge all ära till Gud eftersom vi inte kan göra något i

oss själva.

Jag är av den uppfattningen att Jesus, fast han var Guds Son, öd-

mjukade sig och kom i tjänareskepnad, och därför är hans liv ett

exempel för troende att följa.

Fil 2:5-11
Var så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-

skepnad, men inte räknade jämlikheten med Gud som ett byte,

utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han

kom i människogestalt.

Så befanns han i utvärtes måtto vara som en människa och öd-

mjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett

honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla

knän ska böja sig, deras som är i himmelen, och deras som är på

jorden, och deras som är under jorden, och för att alla tungor

ska bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

Här säger bibeln att vi ska vara som Jesus var. Det står att

Jesus antog tjänareskepnad när han blev människa. Till det

yttre befanns han vara som en människa, Han ödmjukade

sig inför Fadern ända till döden.

Jesus var också i starkt behov av Faderns närhet och stöd.

När vi ser honom agera starkt och med auktoritet i bibeln, så

kanske vi glömmer den andra sidan av myntet, som beskrivs

i följande bibelstycke;

Heb 5:7-8
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts

dagar, böner och åkallan till den som kunde rädda honom

från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Så lärde han, fastän han var ”Son”, lydnad genom sitt lidande; 

Jesus var ständigt oerhört beroende av Fadern. Han gjorde

alltså ingenting alls efter eget huvud. De som säger att Jesus

talade det han sa och gjorde det han gjorde för att han var

Gud, dvs Guds Son, har fel.


Vi kan göra det Jesus gjorde

Det är snarare vi kristna som gör saker efter eget huvud. Vi

agerar ibland på ett sätt som vi tycker är bibliskt och bra, vi

följer mallen, men vi har inte tålamod att lyssna in Fadern i

allt. 

Därför är de snarare vi som agerar i oss själva, och inte

Jesus. Jesus var istället ödmjuk intill döden. Han lyssnade

alltid in Fadern och var alltid lydig Fadern.

Därför kan vi göra de gärningar som Jesus gjorde - eftersom

det var Fadern som gjorde gärningarna genom Jesus och

inte han själv;

Joh 14:11-14
Tro mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Om inte, så tro

för själva gärningarnas skull.

Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig,

han skall också själv göra de gärningar som jag gör; och

ännu större än dessa ska han göra.

För jag går till Fadern, och vad helst ni ber om i mitt namn,

det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen.

Ja, om ni ber om något i mitt namn, så ska jag göra det.


Döpt i Anden - vandra i Andens kraft

Har vi glömt bort hur Jesus kom ut i tjänst?

Jesus gjorde troligtvis inga under när han växte upp och i sin

ungdom. Detta kom in i hans liv i det att han gick ut i sin kal-

lelse vid 30 års ålder, och "började sitt verk";

Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började

sitt verk.

Jesus lät döpa sig, och tog emot den helige Ande över sitt liv;

Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och

se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka

sig ned såsom en duva och komma över honom.

Jesus fick gå igenom frestelser och prövningar för att bli stark

i Anden, och inte vara stark i sig själv;

Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och

fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av

djävulen under fyrtio dagar.

Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till

ända, blev han hungrig.

Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna

sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet:

’Människan ska leva inte bara av bröd.’”

Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och

ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

Vi får hålla med om att Jesus sätt att tjäna verkar vara en

mönsterbild för den kristne.

Och varför skulle detta vara så konstigt. Han är ju huvudet för

Kristi kropp. Han har satt sig ner, och nu är det vi som ska

vandra runt på jorden. 

Till djävulens stora förtret är det nu inte längre bara en som

går omkring och predikar, gör gott och botar, utan massor av

troende människor i olika uppgifter och sammanhang.

Jesus är Guds Son av evighet, Han är vår räddare. Han

kommer alltid vara den främste.

Därför är han alltid vår stora förebild; den vi vill efterlikna

och härma, vad gäller att lyssna in Fadern, göra hans

gärningar, vandra i kärlek, ödmjukhet, lydnad och tro.

// Björn Hellman