Uppryckandet och Noa

Ju närmare vi kommer tiden för det bibeln
beskriver som uppryckandet till himlen av den
kristna församlingen, desto fler röster höjs som
inte tror på något sådant uppryckande.

Det kan faktiskt indikera att man inte har äkta
tro. Oäkta tro kan hålla för sant saker som har
skett för länge sedan - t ex att Jesus dött och
uppstått, eller som ska ske i en fjärran framtid.

Men oäkta tro skrumpnar ihop som ett russin
ju närmare det man "trodde på" kommer.

Jesus jämför i bibeln detta uppryckande av
församlingen med tiden för Noas flod. Ingen
trodde på Noa, trots det starka vittnesbördet i
att han i trofasthet till Gud byggde den enorma
farkosten - långt uppe på land och under nära
100 år.

Såsom Noa byggde arken öppet och som ett
vittnesbörd; så ska vi kristna förbereda oss för
att möta vår brudgum, och vara upptagna med
att kalla människor in i Guds rike.

När Noa var klar och gick in i arken med sina
närmaste - då kom floden över de ogudaktiga;
de som trivdes så bra i en kultur som var så
syndig och ovillig att vända om att Gud hade
beslutat att göra något radikalt åt saken.

Trivs vi kristna så bra i dagens mångfald -
med Pridefestivaler och annat, att vi har börjat
tycka att Jesus får komma hit till jorden till oss
istället för att vi ska behöva förbereda oss för
något slags uppryckande som en del tjatar om,
och ett bröllop i himlen där vi måste anstränga
oss, göra oss redo, avskilja oss från världen,
för att möta vår brudgum Jesus?

Tänk om Jesus cancellerar bröllopet med den
del av bruden (församlingen) som trivs så bra
i världen att den inte längtar efter sin brudgum.

Denna del av bruden kanske blir kvar här nere,
till att möta (och kanske välkomna) en kom-
mande falsk Messias istället, som enligt bibeln
ska träda fram och tillåtas bedra världen.

Björn Hellman