Förståelse av Rättfärdighet

Fortsättning på bibelstudium om "Sann Gud och Sann Människa".

Döpt i Anden - vandra i Andens kraft

Jesus gjorde inte under i sin ungdom. Det kom in i hans liv när han gick ut i sin kallelse vid 30 års ålder;

Luk 3:23
Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han började sitt verk.

Jesus lät döpa sig av Johannes Döparen, och tog emot den helige Ande över sitt liv;

Matt 3:16
Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.

Mellan dop/andedop och tjänst upplevde Jesus 40 dagar av svår prövning;

Syftet med att bli ledd av Anden ut i öknen var att uppnå en beprövad fasthet och trygghet i sin person.

Luk 4:1-4, 14
Sen vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han inget; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. Då sa djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så bjud denna sten att bli bröd.” Jesus svarade honom: ”Det är skrivet: ’Människan ska leva inte bara av bröd.’”
Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

Syftet med att bli ledd av Anden ut i öknen var att uppnå en beprövad fasthet och trygghet i sin person och visa lydnad i lidandet.

Jesus fastade hela perioden under det att han frestades av djävulen. Till slut "blev han hungrig".. Då satte djävulen in sin ordentliga stöt. Om du är Guds Son.. / Fall ned och tillbe mig och du ska få allt...

Jag är inte säker på att Jesus såg djävulen för sina ögon. Det är mer troligt att den svåra kroppsliga och själsliga situation som Jesus befann sig i frestade till handlingar av fel motiv, såsom flykt eller självbevarelse (self-preservation).

Jesus bestod provet. Och gick "i Andens kraft" ut i sin tjänst. 

Jesus trygghet i sin identitet som Son framkommer på många ställen,
följande Ord är ett exempel;

Joh 3:13
"Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud
och skulle gå till Gud." 


Jesus prövotid som mönsterbild

Jesu prövotid har uppenbara likheter med Israels folks vandring i öknen.

1 kor 10:1-13
Våra fäder var alla under molnskyn och gick alla genom havet; alla blev de i molnskyn och i havet döpta till Moses; alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck — de dra nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus. Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blev ju nedgjorda i öknen. Detta skedde oss till en varning, för att vi inte skulle ha begärelse till det onda, som de hade begärelse därtill. Inte heller ska ni bli avgudadyrkare, som somliga av dem blev; så är ju skrivet: ”Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stod de upp till all leka.” Låt oss inte heller bedriva otukt, så som somliga av dem gjorde, varför också tjugotre tusen föll på en enda dag. Låt oss inte heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blev dödade av ormarna. Klaga inte heller, så som somliga av dem gjorde, varför de också blev dödade av ”Fördärvaren”. Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som har tidernas ände inpå oss. Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han inte faller. Inga andra frestelser har mött er än sådana som vanligen möter människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillåta att I blir frestade över er förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock så bereda en utväg därur, så att ni kan härda ut i den.

Israel blev med stark hand förda ut ur Egypten. Ingen stapplade. Fienderna dränktes under "dopceremonin i Röda havet" och de "döptes även i molnskyn". 

Det var inte en "slutkröning" på deras räddning, utan starten på en tid av prövning, mellan dop/andedop och förlovat land. Anden är ett nödvändigt redskap.

Vandringen i prövning var tänkt att ta 40 dagar - som för Jesus. Men den
tog 40 år..;

-När folket för några dagar inte såg Moses, byggde de en guldkalv att tillbe..
-De klagade över konstig mat (Jesus: jag har mat ni inte känner)..
-De förstod inte Egyptens allvar, uppskattade inte räddningen, längtade åter..
-Det undervisades fel om det förlovade landet, jättar som ej kunde besegras..

De bestod inte provet, det blev nästa generation som fick gå in i landet.
 

Jesu prövotid har också liknelser med Davids liv. Såsom Jesus hade David ett ungdomsliv som inte många kände till. Som ung herde lärde han sig att skydda hjorden och döda vilddjur.

Profeten Samuel dök plötsligt upp och smorde David till Kung. Men mellan smörjelse och krona fanns ett kors. David levde lång tid i grottor ute i vildmarken, förföljd av Kung Saul som avundsjuk förnam att Guds hand, som lämnat honom, var över David.

David hade flera tillfällen att döda Saul, för att snabbt få frid. Men han ville inte bära hand på Guds smorde.

David lärde ödmjukhet och lydnad under sitt lidande, han tog prövningarna på rätt sätt och sökte Herren. Hans hjärta förbereddes för tjänst. Idag har vi Davids sånger som en rik källa i egna trångmål. 



Vi förstår att dessa exempel är tänkta till lärdom för oss som är Jesu efterföljare. Sedan vi kommit till tro vill djävulen pröva även oss, och Gud tillåter att vi prövas. Inte för att vi ska falla - utan för att vi ska nå frihet.

Luk 22:31-34
Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro inte må bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder. Då sade han till honom: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” Men han svarade: ”Jag säger dig, Petrus: I dag ska inte hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du inte känner mig.”


Petrus trodde att han var stark. Han kände den Helige Ande över sitt liv. Han hade varit öppen med att Jesus var Messias. Han var minsann beredd att gå hela vägen. Men oj, så lite han kände sitt eget hjärta. Strax hade han förnekat självaste Jesus. 

Bibeln säger att människans hjärta är ett fördärvat ting. Jesu hjärta var inte fördärvat, 40 dagar av prövning räckte. Men han var svårt prövad och hade inte råd att falla.

För oss är en tid av prövning individuell, beroende på vad som finns i vår ryggsäck när vi kommer till tro. I prövningen söker vi Gud i hans Ord och i vilan i Jesu frälsning.

Vi ger inte upp för att gå åter till Egypten. När svåra saker blottas i vårt hjärta går vi med det till Jesus. Vi har råd att falla, och vi gör det - men om vi inte ger upp så blir vi till slut stående.

I församlingen kan vi inte döma varandra efter vad ögat ser. Två jämnåriga kan vara på helt olika nivåer, det är bara Gud som vet vägen och tiden fram till var och ens fulla upprättelse.

Många har "yxjärn" från barndomen som sjunkit till botten. Det är bara ett visst träslag som klarar att få sådana järn att flyta upp (2 Kung 6:5).

Gud ser på vad vi ska bli om han får sin väg med oss. Han har en vision för våra liv och älskar oss hela vägen. Det viktiga är att vi söker honom.

När Herren fått sin väg med oss kan också vi vandra i Andens kraft och ett land finns att inta (capture). Vi kan absolut uppnå samma typ av identitets-frid som vi läste att Jesus hade;

Joh 3:13
"Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud." 


Rättfärdiggörelsen

En mycket viktig nyckel till att komma igenom prövningarna som möter oss - och inte fastna någonstans under vår "ökenvandring" - är att vi förstår den rättfärdiggörelse som äger rum när vi tar emot Kristus. Att vi förstår den identitet vi fick i Kristus i det ögonblick vi sa ja till honom.

I Paulus undervisning till Hebréerna, där han för övrigt rikligen använder jämförelser med Israels vandring i öknen, förebrår han dem att de som
borde nått en mognad av att förstå en undervisning om rättfärdighet,
istället stannat upp i utvecklingen och nu åter behövde mjölkmat.

När vi fått uppenbarat för oss vår ställning, kan vi pröva allt som möter oss och allt vi har inom oss mot den sanningen. Anden blir ett svärd som åtskiljer själ och ande, och blottlägger hur vi tänker och fungerar.

Paulus uppmande hebréerna att söka undervisningen om rättfärdighet, för
de hade backat och kunder bara ta in mjölkmat.

Heb 5:12-13
"..fastän det kunde vara på tiden att ni själva var lärare, behövs snarare att man åter undervisar
er i de första grunderna av Guds ord;.. ni behöver mjölk i stället för stadig mat.. om någon är sån
att han ännu måste leva av mjölk, då kan han inte förstå en undervisning om rättfärdighet.."


Jag ska nu försöka göra tydligt vad rättfärdiggörelsen i Kristus innebär.

Genom att vi hör förkunnelse av evangelium tar vi i tro emot Kristus som
en gåva från Gud.

Ef 2:8
"..av nåd är ni frälsta genom tro, och inte av er själva. Det är en gåva från Gud"

Rom 6:23
"Syndens lön är döden, men den gåva som Gud av nåd ger är evigt liv."

Synd ger en lön - evig död. En säljare erbjuder ibland en billig gåva, alltid
med en baktanke - han är ju på jobbet.

Gud ger oss en dyrbar gåva - evigt liv - den kostade hans Son livet. Vi
skulle inte kunna betala för den. Guds motiv är att han älskar
varje människa och vill väl.

När vi blir frälsta kommer vi in i en relation med Gud som kallas för "Det nya förbundet i Kristus", vilket vilar på Jesu blods grund.

I ett förbund ger man upp sina liv för varandra; Jesus gav sitt liv i lydnad till Fadern och för vår räddning, hans blod utgöts. Vi å vår sida visar vår totala överlåtelse av våra liv till Kristus genom dopet - där vi väljer att dö från vårt gamla liv, och vi uppstår i Kristus.

Jesus köper oss faktiskt fria från synden - genom att betala för oss med sitt blod. Det betyder att han äger oss! Det ger i praktiken den största av friheter,
eftersom varje människa är ägd av någon - antingen Gud eller satan.

1 Pet 1:18-19
Ni vet ju att det inte är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I har blivit ”lösköpta” ..utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.

"Det nya förbundet" är något helt nytt vad gäller den troendes ställning inför Gud. Detta var en stor hemlighet fram till korset - bibeln säger att även änglarna är nyfikna på att förstå detta nya (1 Pet 1:12, Ef, Kol).

Jesus säger:

Matt 11:11
"Bland de som är födda av kvinnor har ingen uppstått som har varit större än Johannes Döparen; men den som är minst i himmelriket är likväl större än han."

Detta talar om att det nya förbundet handlar om position, ställning, identitet - inte om kraft och smörjelse.

I det gamla förbundet tillräknades rättfärdighet den människa som trodde. Detta var i väntan på att Kristus skulle uppenbaras.

I nya förbundet - Kristus uppenbarad - gäller att vi var syndare, vi blev frälsta av nåd - men nu är vi gjorda rättfärdiga!

2 Kor 5:17, 21
"om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; allt har blivit nytt!tur
Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bli rättfärdighet från Gud.

Rom 5:1
Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.


Jesus, som var utan synd, blev gjord till synd i vårt ställe. Vi fick istället som gåva Jesu rättfärdighet, vi blev gjorda rättfärdiga. Vi har nu en rätt ställning (juridiskt) inför Gud, som om vi aldrig syndat. Vi är nya skapelser.

Gud kan inte vara vår Fader om vi är syndare till vår natur. Han var inte fader till alla i gamla förbundet. Moses var tjänare över hans hus, står det. Vi har i Kristus fått Guds egen rättfärdiga natur som gåva. Vi har blivit delaktiga av gudomlig natur.

Jesus skäms därför inte alls för att kalla oss bröder (Heb 2:11). Han är den förstfödde av många bröder enligt bibeln

Den som fortfarande är syndare till naturen har ett syndamedvetande. Hebréerbrevet säger att just det återkommande offrandet i gamla förbundet var ett tecken på att synden hela tiden fanns med och återkom. Ett medvetande om synd. Översteprästen var själv ofullkomlig och gick in i det alla heligaste också för sig själv

Men Kristus kom som det fullkomliga påsklammet - och utplånade en gång för alla synden. Och offrandet i det gamla förbundet blev med det förlegat.

Heb 9:26
"Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden."

"Han ska lära er sanningen i fråga om synd, för de tror inte". Gud tillräknar inte människorna deras synder, utan ställer dem istället inför Kristi fullbordade faktum och uppmanar dem att tro på honom.

Vi som blivit gjorda rättfärdiga ska nu vandra i ett rättfärdighetsmedvetande, inte i ett syndamedvetande. Detta indikeras här;

Heb 10:1-7


Ett rättfärdighetsmedvetande innebär att man 100% förtröstar på att man som gåva har fått den rättfärdighet som Jesus vann genom hela sitt syndfria liv.

Han har levt själva rättfärdighetslivet för oss, underställd lagens krav. För varje vår ofullkomliga gärning som vi kan frestas att känna syndamedvetande för - har Jesus redan vunnit seger i sitt liv och skänkt den segern till oss!

Uppenbarelsen om Rättfärdighet kan verka fram en oerhörd befrielse från synd- skam och mindervärdeskänslor. Vi befrias från s k lagiskhet.

Eftersom Bibeln säger att det är fruktan för döden som håller oss människor i själsligt slaveri. All typ av rädsla innehåller i sin kärna en tanke på straff och en rädsla för döden och det som följer efter döden. Därför är det motsatsen - d v s uppenbarelsen om rättfärdighet - som sakta men säkert befriar oss i själen från alla typer av låsningar;

Heb 2:15
"och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna
till slaveri."

1 Joh 4:18 
"Fruktan finns inte i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut fruktan, för i fruktan ligger tanke på straff, och den som fruktar är inte fullkomnad i kärleken."


Vi blir alltså först ögonblickligt fullkomnade - rättfärdiggjorda - i vår ställning
inför Gud. Utifrån den ställningen blir vi sedan helgade i en process där vi mer och mer blir befästa i rättfärdighet. Med denna förståelse av ordningsföljden blir helgelsen en glädje - när vi förstår vilken frälsning Gud har berett oss helt oavsett våra egna liv.

Heb 10:14
"För med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade."


Lagen

Lagen som begrepp i skriften behöver också sin förklaring.

Bibeln säger att Guds lag är god och helig. Jesus skärpte t o m den gammaltestamentlig lagen den som gavs Mose i öknen för att föreläsas för folket. Jesus sa att det räcker att man ser med begärelse på sin nästas hustru, utan att utföra handlingen (Matt 5:28), för att ha begått äktenskapsbrott. 

Det gör så kallad lagiskhet ännu hopplösare! Lagiskhet är gärningar utifrån motiv att bättra på en dålig bakgrund. Detta är omöjligt. Vi har ju redan syndat.

Om man håller nästan allt (99,99%) i lagen, men syndar i ett - så är man tyvärr skyldig till brott mot allt i lagen, om man väljer att stå under lagen.

Vi förstår varför det är så dumt med lagiskhet - när vi fått Jesu egen rättfärdighet. Han uppfyllde ju lagen åt sig och oss!

När Jesus dog på korset för all synd, så säger bibeln att Jesus utplånade lagen som anklagelseskrift. Eftersom all anklagelse gällande all synd framåt och bakåt i tid, en gång för alla projicerades mot Jesus och fick sin tillfredsställelse på korset

Kol 2:14 
Han har utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.

Detta betyder att en kristen - som genom sitt dop till Jesu död och uppståndelse befinner sig på uppståndelsesidan av korset - aldrig ska behöva känna lagens anklagelse.

Lagens anklagelse är inte Andens röst inom oss. Lagiska känslor är ofta så sugande att vi luras tro att det är en sträng Faders röst. Men Anden talar mjukt och talar tro kärlek och uppmuntran. Anden älskar oss. När Anden förmanar så är det ett tilltal utan någon som helst fördömelse.

Rom 8:1
"Så finnes nu här alls ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.. 


Templet

Var i människan sker pånyttfödelsen / rättfärdiggörelsen ?

Bibeln säger att människan är Ande, själ och kropp. Vi blir rättfärdiggjorda i vår ande, medan själen är delen som behöver förnyas.

På samma sätt bestod tabernaklet av tre delar. Det allra heligaste, det heligaste och hedningarnas förgård. Var i tabernaklet uppenbarade sig Gud? I det allra heligaste. Dit hade bara översteprästen tillträde.

Gud yppersta plan är inte att bo i stenhus, inte ens i rörliga tält, utan i levande tält!

Bibeln säger faktiskt att Jesus tältade (tabernaklade) bland människorna.

Joh 1:14
"Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Vi såg hans härlighet. Och den var inte i avtagande som för Moses, som hängde ett täckelse för ansiktet efter att lagen hade blivit föreläst, så man inte skulle upptäcka att härligheten inte bodde i honom utan var tillfällig.

Jesus, vår överstepräst, tar på liknande sätt sin boning i det innersta av vårt tempel, vår ande, vid rättfärdiggörelsen. Guds Ande bor nu i vår Ande i en
intim gemenskap.

Rom 8:16
"Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn."

Att tiden för då detta fantastiska skulle bli möjligt hade infunnit sig - kungjorde Gud själv i samma ögonblick som Jesus böjde sitt huvud och dog på korset;

Mark 15:37-38
"Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned."

Bibeln säger att vi i vår ande redan sitter med Kristus i himlen!
Det är inte en fin poetisk beskrivning - utan verklighet.

Ef 2:4-6
"Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande med Kristus, oss som var döda genom våra synder. Av nåd är ni frälsta! Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus".

En ännu trasig själ kan ofta lägga sordin på det konstanta inre andliga liv vi fått. Men - vi ska alltid veta att Gud är aldrig längre bort än att han bor beständigt i djupet av oss. "Molnen för solen" har med vårt ofullkomliga själsliv att göra.

Samvetet

Samvetet är en moralisk kompassfunktion. Vi vet något tillsammans med Gud.

Dåligt samvete kan vi som kristna känna om vi gjort något fel, och inte låtit oss försonas med Gud eller vår medmänniska.

Observera att fördömelse och anklagelse är inte dåligt samvete. När vi gjort något fel så har Anden fortfarande stor respekt och kärlek till oss. Anden talar milt men kan mana oss till omvändelse.

Försök till lydnad utifrån lagiska motiv kan vara en frestelse, men ger i längden dåligt samvete och en hjärtats hårdhet, i det man erfar att man inte klarar att uppfylla lagens krav på fullkomlighet.

Vid ett tillfälle stod aposteln Paulus i förhör inför det stora judiska rådet, och följande utspelade sig;

Apg 23:1-2
Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sa: ”Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.” Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen."

Översteprästen hade troligtvis försökt lyda Gud hela livet utifrån lagisk lydnad, och hans samvete hade aldrig vittnat för honom. När Paulus säger att han alltid vandrat inför Gud med gott samvete blev det för mycket för Ananias.

Hur använder vi kunskapen om rättfärdiggörelsen?

Förståelsen av den fantastiska sanningen om vår rättfärdiga identitet och höga ställning inför Gud som Guds söner och döttrar gör oss inte högfärdiga.

Istället kan vi faktiskt bli sant ödmjuka, vi håller ju Gud för sannfärdig och uppskattar det han i sin kärlek har berett för oss.


Vi kan frimodigt bemöta varje dömande anklagelse från Satan (brödernas åklagare). Om vi alls säger något till honom - så säger vi att den han försöker kontakta är redan död och begraven med Kristus - just p g a de synder han påtalar! Hans tjat har på ett sätt blivit en uppfostrare till Kristus.

Vi syndar ju alla på vår väg eftersom vi är ofullkomliga i vår själ, och vi ska
akta oss för det - men för en kristen som vill vandra med Jesus tar det inte så lång tid att bekänna och gå vidare.

Vi tappar inte alls frälsning och ställning och rättfärdighet ifall vi gör något fel. Jesus sa själv att om vi är helt rena - så behöver vi bara tvätta fötterna från
det som är det dagliga vägdammet.

Vi vägrar att lyssna på försök till lagisk fostran från Satan - som bara gör oss
till laglydiga fariséer eller syndare ut i världen. Vi undviker dikena och går på vägen.

Istället lyssnar vi till Andens stilla underbara röst, när han förmanar oss för
vårt eviga väl, tröstar oss, undervisar oss.

Följande ord sammanfattar egentligen mycket på ett bra och enkelt sätt. Vi
ska lära oss att lyssna till Jesus och hans Ord och låta det leda oss ut i
friheten.

Vi har ingen skyldighet att lyssna till någon annan röst än Guds goda,
vänliga kärleksfulla tilltal och vägledning. Vi ska fly till Herren i allt;

Joh 10:4-5
"Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, för de känner hans röst. Men en främmande röst följer de alls inte, utan flyr bort från honom, för de känner inte den främmandes röst.”