ALLTID.BARA.JESUS

Upptäckte denna devis på Hillsong´s hemsida. Gillar den!
När jag läste den kopplade jag den osökt till en aktuell fråga -->
kristen enhet; innebörden av denna devis borde vara grunden
för enhet. Jag kan inte se hur man kan komma runt den. En del
lyckas - men inte jag.

Jag ser en hel del svårigheter i dagens enhetssträvanden. Jag är av
uppfattningen att Gud verkar enhet "uppifrån och ned" - ungefär
som när han delade förlåten i templet uppifrån och ner vid det
tillfälle då Jesu försoningsverk stod i absolut centrum.

Jag har vissa svårigheter att gå i ok med en rörelse som pratar mer

om Maria, Jesu mor, och ger henne epitet som Himlens drottning och

Drottning över Sverige, och som söker enhet långt bortom Jesus

Kristus som gemensam nämnare. Och som när man pratar synd
pratar mycket om miljömedvetande. Här måste sund kristen tro dra
åt sig öronen.

Vi kan förstås umgås med fotfolk, katolska vänner mm, sådana som
har en sann tro på Jesus eller längtan efter det, om vi står bergfasta i vår
tro ”utan att låta oss rubbas i det hopp som ligger framför oss", som

bibeln säger. Men vi kan inte söka enhet med doktrinerna och med

organisationen bakom dem, med ledare som ska leda blinda, men inte

alls vill lämna tusenåriga avsteg från läran.

Ibland undrar jag om många kristna inte lärt känna skillnad på den

helige Ande och andra andar / mänskligt verk.

Det kan finnas kristna som borde fråga sig; ska jag verkligen fortsätta

att tro på Jesus? Om han inte är viktigare än att man kan ställa undan

honom lite i garderoben för en heligare enhets skull.

I Jerusalem i oktober förra året såg en ny enhetsrörelse ljuset, ledd
av katoliker. Katoliker, statskyrkliga, utövare av diverse religioner mm
samlades för några veckor av gemenskap och samvaro.

Vad gjorde man? Man sjöng, delade kloka tankar, bad till gud, dansade,

spelade gitarr i gräset och hade mysigt tillsammans. Fred istället för strid.

Är det inte det allt handlar om..?

Om detta är väldigt viktigt för oss, och vi tillåts delta om vi bara tystar

ner det kompromisslösa talet om honom som dött och uppstått för alla.

Ja, då kanske vi verkligen ska lämna Jesus bakom oss -  jag tänker på det
"hårda" tal Jesus höll i Johannes evangelium  6:66 - där flera lämnade
honom, och inte längre vandrade med honom. Men säkert fortsatte en
religiös bana. Vi får ju ändå behålla så mycket; sången, de uppsträckta
armarna, bönen, kramarna, myset - upprymdheten!

ALLTID.BARA.JESUS.  --> På berget Tabor, förklaringsberget, såg
lärjungarna till slut bara Jesus. Till och med giganter som Mose och
Elia bleknade bort. Vad ville Gud säga de blivande apostlarna och
blivande pastorerna? Vars viktiga uppgift blev att bevara läran, att
ulvar hölls borta, inga ljusets änglar i församlingen.

Ska vi ställa dit Muhammed bredvid Jesus? Påven, "den heliga stolen"?

Vi måste inte bli stora, få en global roll och inflytande, som vissa
organisationer mycket tydligt strävar efter;

Lukas Evangelium 12:32
Frukta inte, du lilla hjord; för det har behagat er Fader att ge er riket.