Många kristna säger att judarna som folk valts ut
av Gud och man säger att man inte vet varför han
valde ut just dem. De är då väldigt dåligt pålästa i
bibeln.
faktiskt en man ur vilket detta folk sen skulle komma
att växa fram. Sanningen är ju att Gud är personlig,
älskar personligt, prövar personligt och ställer krav
personligt. Den man han valde hette Abram.
Abram gick på Guds befallning ut från sitt folk, han
levde i staden Ur i Kaldéen. Abraham leddes av Gud
till det geografiska område som idag är Israel och
han vandrade där i många år inför Gud, i det han
levde som herde och nomad och blev mycket fram-
gångsrik, en av de rikaste i Mellan-Östern.
Gud prövade Abram på många sätt för att se om
han var villig att lyda Gud. Abram fick en av Gud ut-
lovad "löftes-son" Isak när han var 99 år, och hans
ofruktsamma fru "Sarai" var 91 år,
med andra ord på flera sätt en omöjlig födelse och
därmed en profetiskt föraning om att Messias en
dag skulle födas av en jungfru "som inte känt någon
man" gm en "omöjlig" befruktning gm helig Ande.
När Isak vuxit upp, han var troligtvis i tonåren eller
var en ung vuxen, begär Gud av Abram det som så
många har så svårt att svälja: Han begär av Abram
att han ska offra på ett altare den son han väntat så
länge på & som nära tagit förstaplatsen i Abrams liv.
Gud vill se om Abram är beredd att släppa det han
älskar för att älska & lyda Gud mer än något annat.
Gud skulle ju en dag själv ge upp sin egen son och
låta honom offras på ett kors för att sen bära en oer-
hörd stark frukt i mångas liv.
Abram följer Guds anvisningar, bygger ett altare,
samlar ved.., binder Isak, lyfter kniven, men en ängel
ropar då och undanvärjer det hela i sista stund, när
Isak redan är "som död i Abrams hjärta". Gud vet
nu att Abram fruktar Gud mer än något annat, och
att han kommer att samarbeta med honom i allt.
Abram och Sarai har nu fått sina namn ändrade till
Abraham - med betydelsen fader till många folk -
och Sara - som inte längre betyder ofruktsam.
Abraham kallas med detta för trons fader i bibeln,
sinnebilden för tro, efter sina erfarenheter med Gud
och sin lydnad - de egenskaper Gud sökte och be-
hövde finna i den man han tänkt samarbeta med.
Gud sökte alltså inte ett folk som redan fanns.
Han sökte en man - utifrån vilken han kunde bygga
upp ett egendomsfolk (Israel) som vandrade i ett
arv av Abrahams gudstro, ett folk utifrån vilket
Guds Messias, Guds egen son, skulle födas,
för att bli ALLA folk till frälsning för de bland folken
som ödmjukar sig och tror i en anda av Abrahams
tro, i underordnande och överlåtelse till Gud.
När Gud valde en man och skapade ett folk tänkte
han alltså i förlängningen på alla folk - och därför
är jag idag en kristen, en efterföljare till juden Jesus
som bar min synd, tog min plats, mitt straff, på
ett kors..
Nedan kan du läsa i 1 Mosebok kapitel 15 hur det
gick till när Gud ingick ett förbund med Abraham.
Du kan också läsa om Guds geografiska löfte till
Abraham, och du kan förstå att det Israel som ca
500 år efter Abraham bildades efter löftet var så
mycket större än dagens pånyttfödda - efter nära
2000 år - Israelmirakel. Israel kommer få mer land..
Gå gärna in i din bibel, eller genom länken nedan,
och läs 1 Moseboken från kap 12 ända till kap 25
för att landa i hela Abrahams och Saras historia,
väldigt spännande läsning, be Gud om ljus över
texten.
--------------------------
1 Moseboken 15
Herrens förbund med Abram.
1En tid härefter kom Herrens ord i en syn till Abram;
han sa: ”Frukta inte, Abram, jag är din sköld; din lön
ska bli mycket stor.”
2Men Abram sa: ”Herre, Herre, vad vill du då ge mig?
Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus blir
en man från Damaskus, Elieser (Abrahams förman).”
3Och Abram sa ytterligare: ”Mig har du inte givit
någon livsfrukt; en av mitt husfolk ska bli min
arvinge.”
4Men se, Herrens ord kom till honom; han sa: ”Nej,
denne ska inte bli din arvinge, utan en som utgår
från ditt eget liv ska bliva din arvinge.”
5Och han förde honom ut och sa: ”Skåda upp till
himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.”
Och han sa till honom: ”Så (talrik) ska din säd bli.”
6Och han (Abraham) trodde på Herren; och han
(Herren) räknade honom det till rättfärdighet.
7Och han sa till honom: ”Jag är Herren, som har fört
dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land
till besittning.”
8Han svarade: ”Herre, Herre, varav ska jag veta att
jag ska besitta det?”
9Då sa han till honom: ”Tag åt mig en treårig kviga,
en treårig get och en treårig vädur, därtill en turtur-
duva och en ung duva.”
10Och han tog åt honom alla dessa djur, styckade
dem mitt itu och la styckena mitt emot varandra;
dock styckade han inte fåglarna.
11Och rovfåglar slog ned på de döda kropparna,
men Abram drev bort dem.
12När nu solen var nära att gå ner och en tung
sömn hade fallit på Abram, se, då kom en för-
skräckelse över honom och stort mörker.
13Och han sa till Abram: ”Det ska du veta, att din
säd ska komma att leva såsom främlingar i ett
land (Egypten) som inte tillhör dem, och de ska
där vara slavar, och man ska förtrycka dem; så ska
ske i fyra hundra år.
14Men det folk vars trälar de blir ska jag också
döma. Sen ska de dra ut med stora ägodelar.
15Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli
begraven i en god ålder.
16Och i det fjärde släktet ska din säd komma hit
tillbaka (till det utlovade landet). För ännu har ej
amoréerna fyllt sin missgärnings mått.”
(betänkt detta stycke)
17Då nu solen hade gått ner och det hade blivit
alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med
flammande låga, som for fram mellan styckena.
18På den dagen slöt Herren ett förbund med
Abram och sa: ”Åt din säd ska jag ge detta land,
från Egyptens flod ända till den stora floden, till
floden Frat (Eufrat!):
19kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
20hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
21amoréernas, kananéernas, girgaséernas och
jebuséernas land.”
Länk till bibeln, 1 Mos 15f:
No comments:
Post a Comment