Ett bibelstudium från 2015
Djävulen är en av de änglar Gud skapat. Djävulen leder i
dag den onda andevärlden, alla de änglar som föll med
honom, i upproret mot Gud.
Djävulen skapades inte ond som en del vill påstå, i det
de menar att Gud inte gör några fel. I så fall skapades
människor också onda, eftersom vi är onda enligt bibeln,
innan vi kommer till Gud och blir försonade med honom.
Men bibeln säger tvärtom att människan ursprungligen var
utan synd, men föll i synd av eget val. Eva blev bedragen
(av ormen), men Adam blev inte bedragen, han syndade
mot det enda och tydliga bud han fått att följa; att inte äta
av kunskapens träd.
Följande bibelstycke talar om att Djävulen också föll i
synd. Det talar om hur det var innan hans fall och efter
hans fall, samt hur han föll i synd.
Bibelns profetior är ofta mångbottnade, så också denna;
Hes 28:12-19
Du var ypperst bland härliga skapelser,
Full av vishet och fullkomlig i skönhet.
13I Eden, Guds lustgård, bodde du,
höljd i alla slags ädla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;
du var prydd med smycken och klenoder
beredda den dag då du skapades.
14Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
15Lyckosam var du på dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16Men under din myckna köpenskap
blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.
Då förvisade jag dig från gudaberget
och förgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick inte stanna bland de gnistrande stenarna.
17Eftersom ditt hjärta blev högmodigt över din skönhet
och du förspillde din vishet för ditt pråls skull,
därför slog jag dig ned till jorden
och prisgav dig åt kungarna,
så att de fick se sin lust på dig.
18Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap
ohelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,
och av den blev du förtärd.
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden
inför alla som besökte dig.
19Alla som kände dig bland folken
häpnade över ditt öde.
Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid.
Här är ännu ett bibelstycke och profetia som
handlar om satans fall;
Jes 14:5-17
"Vilken ände har icke plågaren fått,
vilken ände pinoorten!
5HERREN har brutit sönder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6det ris som i grymhet slog folken
med slag på slag,
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7Hela jorden har nu fått vila och ro;
man brister ut i jubel.
8Själva cypresserna gläder sig över ditt fall,
så också Libanons cedrar:
’Sen du nu ligger där, drar ingen upp hit
för att hugga ner oss’.
9Dödsriket därnere störs i sin ro för din skull,
när det måste ta emot dig.
Skuggorna där väcks upp för din skull,
jordens alla väldiga;
folkens alla kungar måste stå upp
från sina troner.
10De upphäver alla sin röst
och säger till dig:
’Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
ja, blivit vår like.’
11Ner till dödsriket har din härlighet måst fara,
och dina harpors buller;
förruttnelse är bädden under dig,
och maskar är ditt täcke
12Hur har du inte fallit ifrån himmelen,
du strålande morgonstjärna!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du folkens förgörare!
13Det var du som sa i ditt hjärta:
’Jag vill stiga upp till himlen;
högt ovanför Guds stjärnor
vill jag ställa min tron;
jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
längst upp i norr.
14Jag vill stiga upp över molnens höjder,
göra mig lik den Högste.’
15Nej, ner till dödsriket måste du fara,
längst ner i graven.
16De som ser dig stirra på dig,
de betraktar dig och säger:
’Är detta den man som kom jorden att darra
och riken att bäva,
17den som förvandlade jordkretsen till en öken
och förstörde dess städer,
den som aldrig frigav sina fångar,
så att de fick återvända hem?’
Nedan framgår hur ormen, satan, var i lustgården
(se bibelstycket ovan) och hur han här i sin list
förvränger vad Gud sagt - för att först bedra Eva. När
han väl har Eva på sin sida, så har han satt Adam i en
intressekonflikt, och Adam väljer så att göra som Eva,
istället för att lyda det enda bud/förbud Herren gett
honom, att inte äta av kunskapens träd;
1 Mos 3:1-6
Men ormen var listigare än alla andra markens djur
som HERREN Gud hade gjort; och han sa till
kvinnan: ”Skulle då Gud ha sagt: ’ni ska inte äta
av något träd i lustgården’?” Kvinnan svarade
ormen: ”Vi får äta av frukten på de andra träden i
lustgården, men om frukten på det träd som står mitt
i lustgården har Gud sagt: ’ni ska inte äta från det, inte
heller komma vid det, för att ni inte ska dö.’ Då
sa ormen till kvinnan: ”Inte alls ska ni dö; men
Gud vet, att när ni äter av det, ska era ögon öppnas,
så att ni blir som Gud och förstår vad gott och ont
är.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och
att det var en lust för ögonen, och att det var ett
ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det, och
hon tog av dess frukt och åt; och hon gav också åt
sin man, som var med henne, och han åt.
I stycket nedan förbannar Gud Satan som i ormens
skepnad söker att ta Guds plats och vinna människans
lydnad och tillbedjan;
1 Mos 3:14:
Då sade HERREN Gud till ormen:
”Eftersom du har gjort detta, så ska du vara
förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
På din buk ska du gå, och stoft ska du äta i alla dina
livsdagar.
För mig tyder dessa bibelställen på att satan fanns
i lustgården innan han syndade, vilket också stycket
från Jesaja antyder. Och satans synd var att han ville
göra sig lik Gud, ta Guds plats och få mannens tillbedjan.
Och det är just detta att han frestar Adam till att synda
som är orsak att Gud förbannar ormen /satan.
När djävulen fått människan att komma bort från
Guds närhet, så håller han människan fången i fruktan.
Bibeln lär att i all fruktan som en människa kan känna
så ligger i själva verket en tanke på straff - vi tror att
Gud inte längre vill ha med oss att göra.
Det vet vi är helt fel eftersom Gud har berett en underbar
väg tillbaka för var och en av oss genom Jesu död och
uppståndelse. Den fruktan vi kan känna är alltså en lögn
från djävulen.
Djävulen kallas just därför för Åklagaren i bibeln. Han vill
hålla människor fångna i en tro att Gud anklagar dem utan
någon nåd;
Upp 12:10
Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har
frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och
väldet hans Smordes; för våra bröders åklagare är
nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför
vår Gud.
Djävulen och hans änglar ska bli nedkastade från den plats
i himlarymderna som de har idag. De ska sen ytterligare
kastas i den sjö som brinner av eld och svavel och plågas
där i evigheternas evigheter;
Upp 12:7
Och en strid uppstod i himlen: Mikael och hans
änglar gav sig i strid med draken; och draken och
hans änglar stred mot dem.
Upp 12:9
Och den stora draken, den gamla ormen, blev nerkastad,
han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela
världen; han blev nerkastad till jorden, och hans änglar
kastades ned tillsammans med honom.
Upp 20:10
Och djävulen, som förvillade dem, blir kastad i samma
sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten
hade blivit kastade; och de ska där plågas dag och natt i
evigheternas evigheter.
//Björn Hellman
dag den onda andevärlden, alla de änglar som föll med
honom, i upproret mot Gud.
Djävulen skapades inte ond som en del vill påstå, i det
de menar att Gud inte gör några fel. I så fall skapades
människor också onda, eftersom vi är onda enligt bibeln,
innan vi kommer till Gud och blir försonade med honom.
Men bibeln säger tvärtom att människan ursprungligen var
utan synd, men föll i synd av eget val. Eva blev bedragen
(av ormen), men Adam blev inte bedragen, han syndade
mot det enda och tydliga bud han fått att följa; att inte äta
av kunskapens träd.
Följande bibelstycke talar om att Djävulen också föll i
synd. Det talar om hur det var innan hans fall och efter
hans fall, samt hur han föll i synd.
Bibelns profetior är ofta mångbottnade, så också denna;
Hes 28:12-19
Du var ypperst bland härliga skapelser,
Full av vishet och fullkomlig i skönhet.
13I Eden, Guds lustgård, bodde du,
höljd i alla slags ädla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;
du var prydd med smycken och klenoder
beredda den dag då du skapades.
14Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
15Lyckosam var du på dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16Men under din myckna köpenskap
blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.
Då förvisade jag dig från gudaberget
och förgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick inte stanna bland de gnistrande stenarna.
17Eftersom ditt hjärta blev högmodigt över din skönhet
och du förspillde din vishet för ditt pråls skull,
därför slog jag dig ned till jorden
och prisgav dig åt kungarna,
så att de fick se sin lust på dig.
18Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap
ohelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,
och av den blev du förtärd.
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden
inför alla som besökte dig.
19Alla som kände dig bland folken
häpnade över ditt öde.
Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid.
Här är ännu ett bibelstycke och profetia som
handlar om satans fall;
Jes 14:5-17
"Vilken ände har icke plågaren fått,
vilken ände pinoorten!
5HERREN har brutit sönder
de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6det ris som i grymhet slog folken
med slag på slag,
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7Hela jorden har nu fått vila och ro;
man brister ut i jubel.
8Själva cypresserna gläder sig över ditt fall,
så också Libanons cedrar:
’Sen du nu ligger där, drar ingen upp hit
för att hugga ner oss’.
9Dödsriket därnere störs i sin ro för din skull,
när det måste ta emot dig.
Skuggorna där väcks upp för din skull,
jordens alla väldiga;
folkens alla kungar måste stå upp
från sina troner.
10De upphäver alla sin röst
och säger till dig:
’Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
ja, blivit vår like.’
11Ner till dödsriket har din härlighet måst fara,
och dina harpors buller;
förruttnelse är bädden under dig,
och maskar är ditt täcke
12Hur har du inte fallit ifrån himmelen,
du strålande morgonstjärna!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du folkens förgörare!
13Det var du som sa i ditt hjärta:
’Jag vill stiga upp till himlen;
högt ovanför Guds stjärnor
vill jag ställa min tron;
jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
längst upp i norr.
14Jag vill stiga upp över molnens höjder,
göra mig lik den Högste.’
15Nej, ner till dödsriket måste du fara,
längst ner i graven.
16De som ser dig stirra på dig,
de betraktar dig och säger:
’Är detta den man som kom jorden att darra
och riken att bäva,
17den som förvandlade jordkretsen till en öken
och förstörde dess städer,
den som aldrig frigav sina fångar,
så att de fick återvända hem?’
Nedan framgår hur ormen, satan, var i lustgården
(se bibelstycket ovan) och hur han här i sin list
förvränger vad Gud sagt - för att först bedra Eva. När
han väl har Eva på sin sida, så har han satt Adam i en
intressekonflikt, och Adam väljer så att göra som Eva,
istället för att lyda det enda bud/förbud Herren gett
honom, att inte äta av kunskapens träd;
1 Mos 3:1-6
Men ormen var listigare än alla andra markens djur
som HERREN Gud hade gjort; och han sa till
kvinnan: ”Skulle då Gud ha sagt: ’ni ska inte äta
av något träd i lustgården’?” Kvinnan svarade
ormen: ”Vi får äta av frukten på de andra träden i
lustgården, men om frukten på det träd som står mitt
i lustgården har Gud sagt: ’ni ska inte äta från det, inte
heller komma vid det, för att ni inte ska dö.’ Då
sa ormen till kvinnan: ”Inte alls ska ni dö; men
Gud vet, att när ni äter av det, ska era ögon öppnas,
så att ni blir som Gud och förstår vad gott och ont
är.” Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och
att det var en lust för ögonen, och att det var ett
ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det, och
hon tog av dess frukt och åt; och hon gav också åt
sin man, som var med henne, och han åt.
I stycket nedan förbannar Gud Satan som i ormens
skepnad söker att ta Guds plats och vinna människans
lydnad och tillbedjan;
1 Mos 3:14:
Då sade HERREN Gud till ormen:
”Eftersom du har gjort detta, så ska du vara
förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
På din buk ska du gå, och stoft ska du äta i alla dina
livsdagar.
För mig tyder dessa bibelställen på att satan fanns
i lustgården innan han syndade, vilket också stycket
från Jesaja antyder. Och satans synd var att han ville
göra sig lik Gud, ta Guds plats och få mannens tillbedjan.
Och det är just detta att han frestar Adam till att synda
som är orsak att Gud förbannar ormen /satan.
När djävulen fått människan att komma bort från
Guds närhet, så håller han människan fången i fruktan.
Bibeln lär att i all fruktan som en människa kan känna
så ligger i själva verket en tanke på straff - vi tror att
Gud inte längre vill ha med oss att göra.
Det vet vi är helt fel eftersom Gud har berett en underbar
väg tillbaka för var och en av oss genom Jesu död och
uppståndelse. Den fruktan vi kan känna är alltså en lögn
från djävulen.
Djävulen kallas just därför för Åklagaren i bibeln. Han vill
hålla människor fångna i en tro att Gud anklagar dem utan
någon nåd;
Upp 12:10
Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har
frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och
väldet hans Smordes; för våra bröders åklagare är
nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför
vår Gud.
Djävulen och hans änglar ska bli nedkastade från den plats
i himlarymderna som de har idag. De ska sen ytterligare
kastas i den sjö som brinner av eld och svavel och plågas
där i evigheternas evigheter;
Upp 12:7
Och en strid uppstod i himlen: Mikael och hans
änglar gav sig i strid med draken; och draken och
hans änglar stred mot dem.
Upp 12:9
Och den stora draken, den gamla ormen, blev nerkastad,
han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela
världen; han blev nerkastad till jorden, och hans änglar
kastades ned tillsammans med honom.
Upp 20:10
Och djävulen, som förvillade dem, blir kastad i samma
sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten
hade blivit kastade; och de ska där plågas dag och natt i
evigheternas evigheter.
//Björn Hellman
No comments:
Post a Comment