Jesaja 62: För Jerusalems skull vill jag inte tiga

 

1För Sions skull vill jag inte tiga,

och för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,

förrän dess rätt går upp såsom solens sken

och dess frälsning lyser såsom ett brinnande bloss.

2Och folken ska se din rätt

och alla konungar din härlighet;

och du ska få ett nytt namn,

som HERRENS mun ska bestämma.

3Så ska du vara en härlig krona i HERRENS hand,

en konungslig huvudbindel i din Guds hand.

4Du ska inte mer kallas

”den övergivna”,

inte heller ska ditt land

mer kallas ”ödemark”,

utan du ska få heta

”hon som jag har min lust i”,

och ditt land ska få heta

”äkta hustrun”;

ty HERREN har sin lust i dig,

och ditt land har fått sin äkta man.

5 För såsom när en ung man blir en jungfrus äkta herre,

så ska dina barn bli dina äkta herrar,

och såsom en brudgum fröjdar sig över sin brud,

så ska din Gud fröjda sig över dig.

6På dina murar, Jerusalem,

har jag ställt väktare;

varken dag eller natt

får de någonsin tystna.

Ni som ska ropa till HERREN,

ge er ingen ro.

7Och ge honom ingen ro förrän han åter

har byggt upp Jerusalem

och låtit det bli ett ämne

till lovsång på jorden.

8HERREN har svurit vid sin högra hand

och sin starka arm:

Jag ska inte mer ge din säd

till mat åt dina fiender,

och främlingar ska inte dricka ditt vin,

frukten av din möda.

9Nej, de som insamlar säden ska också äta den

och ska lova HERREN,

och de som inbärgar vinet ska dricka det

i min helgedoms gårdar.

10Drag ut, drag ut genom portarna,

bered väg för folket;

bana, ja, bana en farväg

rensa den från stenar,

res upp ett baner för folken.

11Hör, HERREN höjer ett rop, och det når

till jordens ända:

Säg till dottern Sion:

Se, din frälsning kommer.

Se, han har med sig sin lön,

och hans segerbyte går framför honom.

12Och man ska kalla dem ”det heliga folket”,

”HERRENS förlossade”;

och dig själv ska man kalla ”den mångbesökta staden”,

”staden, som ej blir övergiven”.