Först till Jerusalem

 

En Facebook-post jag skrev

för 3 år sedan:

Många av oss kristna idag

har inte en passion för att

dela vår tro med vårt eget

folk. Alla får vi pröva oss

i denna fråga.

Kanske det är en (dold)

fruktan som gör att vi håller

inne med vår tro. En fruktan

som är starkare än kärleken

till Jesus och därmed till de

förlorade. Det borde vara

tvärtom enligt bibeln;

"Fullkomlig kärlek driver

ut räddhåga" står det i min

gamla bibelöversättning.

Istället har vi lättare med

behövande människor som

kommer till oss idag från

andra delar av världen, vad

det nu beror på.. Och att

hjälpa till praktiskt.

Det är jättebra att vi hjälper

även dem till tro osv. Jag har

själv vittnat för och bett med

flera ej ursprungssvenskar

senaste veckorna. Jag har

näst intill en liten församling

på en sjukhusavdelning på

Danderyd f n.

Men - vi har en generation

där ute av egna ungdomar

som inte fått höra om Jesus.

De kanske inte är så främ-

lingsvänliga, några kanske

lätt får en rasiststämpel av

andra; innerst inne kanske

de undrar varför inte kyrk-

folket alls är intresserade

av att nå dem.

Jag försöker fånga något

som är skevt här, som är

svårt att sätta ord på. Men

jag tror det är en strömning

inom kyrkan som lätt går

hand i hand med ett vänster-

tänk, att öppna allt på vid

gavel - och där kärleken

till de egna och även till den

egna nationen kan ifråga-

sättas huruvida den finns

där. Vi har tappat något i

Sverige, eller blivit bestulna.

Kyrkan kan fångas i detta

tror jag. Det kan bli lite som

att åka ut som missionär -

men strunta i egna familjen.

Paulus säger om sitt eget

folk i Romarbrevet 9:3-4

"Ja, jag skulle önska att jag

själv var bortkastad från

Kristus, om det kunde vara

till hjälp för mina bröder

efter köttet. De äro ju israel-

iter, barnaskapet tillhör dem

liksom härligheten och för-

bunden och lagstiftningen

och tempeltjänsten och

löftena."

Paulus säger att kallelsen

var till judar i första hand,

och hans nivå av nöd nästan

skrämmer oss, han önskar

sig förlorad för dem, såsom

Kristus måste ha känt.

Sveriges kallelse tillhör det

svenska folket i första hand

oavsett folkets status, Gud

ångrar inte sina kallelser.

Vi är kallade först till "Jeru-

salem, Judéen, Samarien,

och sen till världens ändar."

Jag tror Gud vill rätta till en

del på det här området.

När vittnade du om din tro

tydligt och klart för en hel-

yllesvensk senast?

//Björn Hellman