Åter till Lustgårdens villkor

 

Adam och Eva fick fritt äta av
träden i lustgården.

De behövde inte gå och fråga
Gud varje gång om de fick ta
ett äpple.

Det hade varit konstigt, en
konstig fader helt enkelt.

VI skiljer ofta på vanlig väl-
signelse och övernaturlig väl-
signelse.

Det har med syndafallet att
göra. Vi gör t ex fysiskt
helande till något mycket
märkvärdigare än vad det är.

Vi kan helt enkelt inte släppa
att det är så pass märkvärdigt
att Gud måste vara inblandad
på ett väldigt speciellt sätt,
och dessutom ge sin myndiga
tillåtelse innan vi får äta av
just helandets träd i hans lust-

gård.

Men går vi till evangelierna
och läser om Jesus, så ser vi
att människor ofta rörde vid
honom bakifrån utan att han
märkte det; och de blev helade
utan att Jesus vilja alls var in-
blandad.

Jesus märkte dock när någon
rörde vid honom i tro; för han
kände att då gick det ut kraft
från honom och botade.

Han var alltså en kraftkälla,
som när människor rörde vid
honom blev de alla botade,
utan undantag. De åt av helan-
dets träd utan att fråga om lov.

Precis så är det från Guds
synvinkel. Jesus tog vår synd
och våra sjukdomar, ja all för-
bannelse, i sin kropp när han
dog för oss på korset.

Om han dött för våra sjuk-
domar så är det extremt o-
logiskt att vi ska leva med
dem, och dö i dem, också.

Det är en helt konstig upp-
fattning att så hävda. Vi
själva gör ju allt för våra barn
när de är sjuka. Om det
hjälper att ge bort vårt hus,
så skulle vi göra det.

Är vi då godare är Gud ?

Nej, i Kristus har Gud fört oss
in i lustgården igen. Och vi
får plocka fritt av de själv-
klarheter som hör korset till,
vi behöver inte be om lov,
vi behöver inte störa Gud
för saker som är självklar-
heter och som han redan gett
oss att äta fritt av i lustgården,
i Kristus.

Mänsklig tro har svårt att ta
emot övernaturliga saker från
Gud. Och har svårare att
sträcka sig efter helande för
svåra sjukdomar än lätta.

Det har med fruktan att göra;
konsekvenserna som kan
komma av den svårare sjuk-
domen påverkar tron.

Men Jesus säger att om vi
har rätt tro, behöver den bara
vara som ett senapskorn -
och då ska berg förflytta sig
om vi tror så.

Det Jesus säger är att det är
inte vår tro som förflyttar berg,
utan för Gud är allt precis lika
lätt, om vi bara förstår det och
tror honom om det.

Vi behöver aldrig få någon
troskramp i Kristus i dessa
frågor. Vi är ju Guds tillhörig-
het, hans stolthet. Istället kan
vi med en förståelse av ovan-
stående undervisning frimodigt
sträcka oss mot det som ju
faktiskt är arvet som blivit
oss givet i Kristus.

//Björn Hellman