Skillnaden mellan dom och varning

I det naturliga livet ses det som en stor välgärning
om man stoppar bilar och talar om att bron framför
har rasat, när det inte syns i mörkret.

Om man som kristen talar om Jesu kärlek, men
också varnar för ett annalkande stup längre fram
på den livsväg människor kör, och därför med iver
uppmanar dem att ta den andra vägen istället, då
kan man bli betraktad som lite suspekt och även
dömande i mångas ögon. Man lägger sig i,

Vi kanske bara ska be folk att veva ner rutan istäl-
let och så önskar vi dem Guds välsignelse på
färden? Vara trevliga kristna!

Undrar vad Gud, Jesus Kristus och Anden tycker
i denna fråga; de hade ju en allvarlig konferens i
himlen kring detta.

De såg ju att våra felaktiga vägval leder till evig för-
tappelse, och detta var så ledsamt att Jesus valde
att komma och dö för våra felsteg och felstyrningar.

Så att om vi vänder om på den felaktiga vägen och
tar den andra vägen så får vi evigt liv istället för att
fara ner i en avgrund.

Vi behöver stå på två ben i förkunnelsen av Kristi
evangelium; i det naturliga är det ju alltid enklast
med balansen då.

Själv har jag upplevt mig förlorad innan dess Jesus
slutligen fann mig - människor fanns som delade
Jesus med mig; ett fullt evangelium, inte inlindat
och fagert.

Många kanske inte har tagit till sig det fulla bud-
skapet i bibeln för att det inte predikats, och så har
de haft en ej fullt bibelgrundad gudstro hela livet.

Är bibelordet nedan, " lilla bibeln", en dom ifrån
Guds sida eller är det nåd? Det är en nåd från
Gud att få förmånen att omvända sig, men är en
dom över att fortsätta köra på fel väg.

Johannes evangelium 3:16-21
För så älskade Gud världen, att han gav sin en-
födde Son, för att var och en som tror på honom
inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv.

För Gud sände inte sin Son i världen för att döma
världen, utan för att världen skulle bliva räddad
genom honom.

Den som tror på honom, han blir inte dömd, men
den som inte tror, han är redan dömd, eftersom
han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i
världen, människorna dock älskade mörkret mer
än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

För var och en som gör vad ont är, han hatar
ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans
gärningar inte ska bli blottade.

Men den som gör sanningen, han kommer till
ljuset, för att det ska bliva uppenbart att hans
gärningar är gjorda i Gud.

//Björn Hellman