Esters kallelse är församlingens

Händelserna i Esters bok i G:a Testamentet
tilldrar sig ca år 480 före Kristus.

Kung Ahasveros regerar ett världsrike som
sträcker sig från Indien till Etiopien.

Ahasveros regerar som kungars kung från
"Susans borg" i Persien, närmast mot-
svarande dagens Iran. 

Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal

folkslag. Bland dessa bor många judar, ut-
spridda i samband med den babyloniska
fångenskapen.

Även i Susa finns en judisk koloni, och där
finns en ung kvinna vid namn Ester.

Berättelsen om Ester är ett stycke judisk

historia, som ihågkoms vid judarnas Purim-
högtid.

Men Esters bok är även i hög grad profetisk,
med ett viktigt budskap in i ändens tid. Den
berör den kristna församlingens ansvar för
det judiska folket och Israel.


Drottning Vasti visar en längre tid förakt
för Kung Ahasveros. Till slut förskjuter
kungen henne och söker en ny drottning.

Ester är en av de utvalda jungfrur som får
gå inför kungen. Hon är judinna, och hon
fostras av Mordokai, sin styvfar.

Kungen fäster sig mycket vid Ester. Hon
står brud och blir ny drottning. Hennes
judiska identitet förblir hemlig.

Kungens nye tjänare Haman märker att
Mordokai inte bugar för honom i porten,
och han får höra att Mordokai är jude.

Ett hat växer inom Haman mot alla judar i
riket. Han kommer inför Ahasveros och be-
rättar om ett folk som inte lyder kungens
lagar.

Haman får kungens auktoritet att göra vad
han finner för gott med judarna.


Mordokai får vetskap om hotet om ut-
plåning där han är "orsak". I förtvivlan
sänder han bud till Ester:

Ester måste gå inför kungen och söka nåd
för sitt folk.

Ester tvekar, det är förenat med livsfara
att gå inför kungen utan att vara kallad,
även om man är drottning.

Mordokai sänder då åter bud till Ester;

"Tänk inte att du ensam bland alla judar
ska slippa undan, därför att du är i kung-
ens hus.

Nej, om du är tyst vid detta tillfälle så
ska nog hjälp och räddning beredas
judarna från annat håll, men du och din
fars hus ni ska förgöras.

Vem vet om du inte just för en sådan
tid som denna kommit till kunglig
värdighet?" (Ester 4:13-14)

Ester blir utmanad. Hennes folk är i fara,
även Mordokai, han som ”varit hennes
uppfostrare” till nåden hon nu står i.

Ester är i en unik ställning att kunna plä-
dera för judarna inför kungen. Kommer
hon att undandra sig ansvar och kallelse
av rädsla eller av bekvämlighet.

Kommer Ester att förneka sitt ursprung?
Hur går det då med Ester, hon är ju själv
judinna?

Efter en tid av fasta går Ester ”på tredje

dagen” inför kungen - och hon ”undfår
nåd”. Ester bekräftar sin judiska börd och
berättar om Hamans anslag mot judarna.

Kungens vrede upptänds. Haman, som
anklagat Mordokai för att inte hålla lagen,
hängs upp på pålen han förberett för
Mordokai.

Mordokai, som endast vägrat buga för
Haman, frias.


Esters bok är brännande aktuell i en sen
tid. Över judar ännu i förskingring vilar
hotfulla skuggor och staten Israel blir an-
satt från alla håll.

Onda sinnen och tungor smider anslag,
desinformerar, använder lagutrymme - i
tro att man kan hindra Guds vägar.

Församlingen, Konungens brud, är kallad
att bejaka sitt ursprung, att stå upp för
folket och nationen Israel och att plädera
för dem inför Konungen.

Genom att acceptera sin kallelse att stå
upp för sitt ursprung räddade Ester sitt
liv.

Är Ester en bild på vad som kommer att
avkrävas församlingen i ändens tid?

När alla folk vänder sig mot Jerusalem -
finns det då ett folk i folken som går
inför Konungen?

Björn Hellman